nej till ett förslag om ett särskilt försäkringsskydd för trossamfund
-nej att begravningsavgiften skulle göras om till en skatt
nej till stärka rätten till lokala begravningsplatser för människor med olika religiös bakgrund.
nej till att regionerna ska få rätt att besluta om kremering av avlidna tre månader efter dödsfall om ingen anhörig har tagit ansvar
Ulf Lönnberg: I princip rätt att regeringen avslog dessa motioner – men ännu inga tecken på en mer målmedveten politik för att också åtskilja staten och Svenska Kyrkan fullt ut…
”Ofta brukar det hävdas att religionen ska hållas borta från politiken, men någon ömsesidig avspärrningslinje tycks inte vara upprättad. I synnerhet inte i samband med kyrkovalet.
Det är intressant att notera att S som nyligen ville utöka lagen om hets mot folkgrupp för att hindra koranbränningar och andra religiösa kränkningar, nu kränker många kristna genom att reducera Jesus till en politisk maskot. SD å sin sida, som återkommande kritiserar Svenska kyrkan för att ta politisk ställning, tar själva ställning i kyrkliga frågor.
Kanske är det dags för S och SD att ta steget fullt ut och bli konfessionella partier?”
Ulf Lönnberg: Jakob Rudenstrands medverkan i offentliga samtalet om optimal rågång mellan religion och politik är välkommen, allt för få som utifrån hans horisont som deltar.
Religion och politik bär visserligen båda på uttalade eller hägrande utopier med viss idé- och värdemässig överlappning. Men deras funktion och verkan hålls åtskilda i en sekulär demokratisk rättsstat som Sverige.
Demokratin klarar sig inte utan FN:s och Europakonventionens garantier för religionsfrihet.
I religionsfriheten, som frihetslagstiftning, kan enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) göras inskränkningar om/när religiösa tillämpningar hotar vår demokrati: ”Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Oskicket med politiskt partikopplade nomineringsgrupper leder fel. Kanske ngn invänder att det är Svenska kyrkan själv som har initierat konstruktionen med dessa nomineringsgrupper. Och även om Svenska kyrkan skiljs från staten och och Lagen om Svenska kyrkan slopas kommer kyrkan då, som vilken annan förening, kunna besluta om sin valprocess – med eller utan nomineringsgrupper. Det är idag endast (s) och (c) som ger klart besked om att fortfarande ställa upp i nästa kyrkoval. Partiet (sd) hör också till den gruppen men har också sagt att de ev ska utreda frågan. SD behöver ge tydligt besked på den punkten. Kyrkan tvådelade/gemensamma medlems- och ämbetsledning har i sig politiska motiv. Vilket part tar tag i kyrkopolitiken?
Bland annat föreslår regeringen att det införs ett så kallat demokrativillkor för att få driva en skola med religiösa inslag. Det skulle innebära att fler uppgifter hämtas in i samband med den ägar- och ledningsprövning som görs och att den som inte står upp för demokratiska värderingar inte får möjlighet att driva skola.
Syftet är att tydliggöra att dessa kontroller, utfärdanden av intyg och operationer ska vara olagliga och straffbara.
Samhället kan aldrig acceptera att flickor och pojkar får sina liv begränsade i hederns namn. De lagförslag som denna utredning ska lämna blir ytterligare en viktig byggsten i arbetet med att stoppa hedersförtrycket.
Inför årets kyrkoval har en konstruktiv partipolitisk debatt tagit fart. Det handlar om Svenska kyrkans ställning i allmänhet och om Kyrkovalet i synnerhet.
Arthur Engberg, ecklesiastikminister (s) sept 1932 till juni 1936 och hösten 1936 till 1939
Statskyrkoarvet från Gustav Vasa förvaltas i enträget i nya former av svensk Socialdemokrati. Kyrkovalen i nuvarande form är en världsunik koppling mellan kyrkan och de politiska partierna. Det är en anakronism som övriga partier borde avskaffa.
”Och med inspiration från den legendariske socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg behöll de politiska partierna under 1900-talet ett fast grepp om kyrkomötet, utifrån tanken att kyrkan behöver kontrolleras av statsmakten. Dessutom kunde partierna därigenom främja den egna politiska agendan genom att instrumentalisera kyrkan för sina politiska syften.”
Tre partier ställer upp i Kyrkovalet i år: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna har redan lovat att utreda sin medverkan i kommande Kyrkoval.
På Centerpartiets stämma i september behandlas partiets förhållande till Svenska kyrkan och Kyrkovalet.
För Socialdemokraterna har inga förutsättningar ändrats.
MAGNUS NORELL: ”Den yttrandefrihet som hotades är den som används för att undersöka, kritisera och ifrågasätta den islamistiska ideologin och de praktiska uttryck den tar sig i att ge sig på de som ses om belackare. I Hermansson fall blev det också delvis framgångsrikt, även om hon friades i tingsrätten, eftersom S i Göteborg avpolletterade henne från posten som kommunalråd. Ett beteende som S använt mot andra kvinnor som tagit strid som islamism och relaterade ämnen som hederskultur, som Carina Hägg och Nalin Pekgul.” http://www.gp.se/1.54257693
Idag skriver jag i Sydöstran: Vill Löfven-Kakabaveh att Sveriges alltjämt ska vidareutvecklas på den västerländskt kristna traditionen som tjänat och som tjänar oss väl.
Frågan om religiösa friskolors vara eller inte vara har två sidor. Sedan 20 – 30 år har islamska kulturella, politiska och religiösa krafter omdanat vårt samhälle. ALLA religiösa friskolor – tydligt reglerade och ofta kontrollerade – kan rusta Sverige mot religiös extremism och ge kunskap om religionsfrihetens faktiska rättigheter och begränsningar.
Enligt Kyrkans Tidnings valenkät (på nyhetsplats 24 juni 2021) vill flertalet att tron måste kunna leda till politiska ställningstaganden. Men många vill byta bort politiska samtal och positioneringar mot kyrkans tal om tron och dess krafter.
Om Svenska kyrkan vore helt skild från staten och var ett religiöst samfund bland andra – utan reglering i Lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591) – vore denna frågeställning en intern fråga för Svenska kyrkan. Då skulle kyrkans ledning och dess medlemmar kunna forma kyrkans innehåll och verksamhet efter eget gottfinnande – och då skulle dess ledning också vara fullt ut ansvariga inför sina medlemmar avseende inriktning, verksamhet och de finansiella tillgångarnas förvaltning.
Svenska kyrkan är en hybrid mellan myndighet och rättsligt specialreglerad folkrörelse. Ärkebiskop Antje Jackelén försätter sig i liknanden dilemman som statliga generaldirektörer som ägnar sig åt myndighetsaktivism.
Svenska kyrkan ska skiljas fullt ut från staten. Kyrkans medlemmar ska själva legitimera eller förkasta kyrkans politiska ambitioner. Dagens tudelade ledarskap mellan staten och Svenska kyrkans är en kvarleva som (s), (c) och (sd) ännu omhuldar genom att ställa upp kyrkovalet 2021.
Tydlig rågång mellan religion och politik är de västerländska demokratiska rättsstaternas signum. Så borde det också vara i Sverige. Vi behöver politiska partier som deklarerar att de vill verka för total skilsmässa mellan staten och Svenska kyrkan.
Sedan flera decennier är influenserna från islams traditioner starka. För flertalet religiösa ledare som kommit hit från länder med islam som statsreligion finns ingen rågång mellan religion och politik. De propagerar inte sällan öppet för en annan rättsordning med Koranen som rättskälla.
För en kraftfull och rättssäker religionsfrihet i Sverige behöver vi vidareutveckla religionsfriheten med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk nationell lagstiftning inom de ramar som ryms inom FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och åsiktsfrihet.
I Sverige ska vi inte – i religionsfrihetens namn – acceptera religiöst gränssättning, parallell rättsskipning och könsseparation i våra offentliga rum. Vi behöver politiska partier som deklarerar att Sverige nu och framgent ska vila på den västerländska kristna traditionen som väl tjänat och som väl tjänar vår demokrati och rättsordning.
Vi behöver religionspolitisk agenda:
•Rågång mellan politik och religion ska upprätthållas.
•En vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk lagstiftning inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter.
•Staten och Svenska kyrkan ska åtskiljas fullt ut
•Sverige ska markera politiskt mot politisk islam på flera nivåer: nationellt, regionalt, kommunalt.
