Lönnberg i Bullentin idag: Sverige behöver det utlovade paradigmskiftet

(Ligger bakom betalvägg – ligger öppen här)

Det är önsketänkande ”att sekularismen går mot oundviklig seger” skriver Staffan Marklund (Bullentin debatt 18ds) med referens till olika prognosmakare. För egen del säger han sig ”varken förfasas över eller fira det religiösa demografiska skiftet”. Han överlåter åt läsare och politiker att betrakta alternativen som ”förbannelse eller gudagåva”. Men för Sveriges framtid är det viktigt att religionernas framfart tyglas inom ramen för FN:s mänskliga rättigheter.

Enligt prognosmakarna står vi inför ett religiöst demografiskt maktskifte. Redan nu är islam den globalt snabbast växande religionen. I Sverige ser vi tydligt hur vårt religiösa landskap omdanats de senaste decennierna. Det manar till politiskt vilja och mod att hålla religiös extremism i styr. Imamer och bokstavstrogna religiösa aktörer verkar för påtvingande normer med olika rättigheter för män och kvinnor. Det senaste året har vi också sett exempel på kristna pastorers omvändelseterapi för homosexuella. Ett antal religiösa ledare, kristna och islamska m fl tar sig allt fler rättigheter i religionsfrihetens namn.

I regeringsförklaringen, som bygger på Tidöavtalet, utlovas ett paradigmskifte för att bryta konsekvenserna av ”invandringen till Sverige [som] har varit ohållbar”. Regeringen lovar också att ”inga flickor och kvinnor ska tvingas anpassa sina liv till våldsamma eller kontrollerande män” och regeringen  slår fast att ”anmälningsplikt införs för skolor att alltid anmäla brott som begås på eller i anslutning till skolan.”

Det bör innebära politisk kraftsamling – om än indirekt uttalat – också mot de religiöst extrema aktörer som i religionsfrihetens namn egenmäktigt dikterar människors privata vägval med religionen som vägvisare.

Det är fullt möjligt att begränsa viss religiös normering, aktivitet och påverkan genom att införa preciserade begränsningar i religionsfriheten. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. I artikel 9 är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Skurups kommuns beslöt för några år sedan att införa slöjförbud. Det stoppades av Förvaltningsdomstolen, ärendet ligger nu hos Högsta förvaltningsdomstolen. Dess målsättning är att dom ska falla någon gång kring årsskiftet 2022/23. Beroende på utfall kan regeringen redan under första halvan av mandatperioden initiera ny lagstiftning i denna och näraliggande frågor.

Staffanstorps kommun beslöt ungefär vid samma tid som Skurup att fastställa en integrationsplan enligt vilken Staffanstorp inte accepterar slöja på elever i upp till sjätte klass. Högsta förvaltningsdomstolen har nu meddelat prövningstillstånd.

Men det behövs inga nya lagar för att strypa ekonomiskt offentligt stöd till extremistiska religiösa organisationer som missbrukar och förskingrar tilldelade medel.

Bågen är ju spänd för ett utlovat paradigmskifte. Regeringen kan agera konstruktivt här och nu.

För det första: Folkbildningsrådet, som ska fördela och följa upp statsbidrag till svensk folkbildning, har granskats och undermålig kontroll av bidragsmottagare har påvisats. En effektiv åtgärd vore att förstatliga Folkbildningsrådet och med nya nödvändiga regelverk säkerställa rättssäkra återkrav av felaktigt använda bidrag. Religiösa organisationer har här utmärkt sig i särskilt hög grad

För det andra: Myndigheten för stöd till trossamfund, som ska främja en dialog mellan stat och trossamfund och fördela ekonomiska bidrag, borde läggas ned. Dess verksamhet är förvisso mångfacetterad men dess påverkan har redan utretts (också med tilläggsdirektiv) och konkreta förslag levererades under förra regeringen. Frågan om bindande demokrativillkor för bidragsberättigade trossamfund fanns också med.

Men den nyvalda regeringen har lagt hela utredning i byrålådan. Anledningen sägs vara ett uttalat veto under regeringsförhandligarna.

De handlar här om två systempåverkande organisationer vars finansiella stöd delvis går till samhällsomstörtare som verkar för historiskt skadlig normering. Regeringen bör nu formulera en ny, sund och svensk religionspolitik som stävjar religiös och politisk extremism.

Sverige behöver regeringens utlovade paradigmskifte.

Ulf Lönnberg

driver bloggen

https://www.bulletin.nu/debatt-sverige-behover-det-utlovade-paradigmskiftet

Ledarsidorna: … om bidrag till trossamfund

Ledarsidorna skriver ang stöd till trossamfund och demokrativillkor för bidragsberättigade: ”Motivet för den ansvarige ministern, Jakob Forssmed (KD), att stoppa lagstiftningen som efterfrågats av bland annat Säpo, polisen och Skatteverket var att han ansåg att företrädaransvaret var för långtgående. Att de som ansvarar för en förenings verksamhet skulle behöva ta ansvar för den i den utsträckning som propositionen föreslog var orimligt enligt honom och kristdemokraterna.”

https://ledarsidorna.se/2022/12/stadfirma-busch-forssmed-och-sant/

Ulf Lönnberg: Dags för KD att göra skillnad: Demokrativillkor alltid värt att problematisera och stärka!

KD har kompetens, trovärdighet och ansvar som regeringsparti för religionernas plats i samhället. Partiet är icke-konfessionellt men vilar på 1950-talets statskyrkliga och främst frikyrkliga initiativtagare. I Norge var deras systerparti från början konfessionellt.

KD valde rätt från början att arbeta idémässigt och pedagogiskt för att förhålla sig till samhällets normer och utveckling. Idag har partiet bevisat och etablerat sig som en kristdemokratisk kraft i paritet med de dominerande systerpartierna i Europa.

KD ska inte snubbla på de få som ställer sig i vägen och vill att partiet i högre grad vore ett intresseparti för religiöst kristna utövare i Sverige. De som umgås med sådana tankar bör partiet erbjuda eget utrymme i ngn form av associerat förbund.

Sverige behöver KDs potential att verka som ett sekulärt social-konservativt parti som i sitt sitt ursprung bär på nu förståelse för religiöst och existentiellt tankegods som en viktig del i samhällsengagemang och ideologisk vägvisare.

I dagens religiösa – heterogena och omdanade – landskap behövs viljan att ge alla religioner en tryggad plats i Sverige med religionsfrihetens förtydligade rättigheter och nya preciserade begränsningar.

All religiositet, all religiös normgivning och alla religiösa traditioner är inte av godo. Samtidigt får inte populistisk, oförutsägbar och rättsosäker inskränkning och styrning av religionerna lämnas i händerna hos politiskt extrema krafter som skulle fjärma Sverige från den fullgoda rättsstatens demokratiska ideal.

KD bör snarast positionera sig som en del av den västligt europeiska traditionen som grund för fortsatt att upprätthålla demokrati, rättssamhäll och välfärdsstat.

Demokrativillkor och generösa ekonomiska bidrag som kontrolleras eller helt avskaffas är inget hinder – utan en hävstång – för religionernas förutsägbara och trygga plats i Sverige som törs och kan tygla politisk och religiös extremism.

/Ulf Lönnberg

Trossamfund, statlig finansiering och nya regeringens paradigmskifte

Från IMS-webbinariet om konsekvenserna av offentligen ekonomiska bidrag

IMS – Kan statsanslag för trossamfund ges till sekulärhumanistiska org?

Rekommenderar webbinariet ”Kan statsanslag för trossamfund ges till sekulärhumanistiska org? Thurfjell/Lindvall/Reichel Bra bakgrundsinformation och lägesrapport. Gå in och lyssna ims institutet för religionsfrihetens https://youtube.com/watch?v=jaN4QYqqrts&feature=share Ett informativt samtal med professionell utvärdering och viktiga fakta.

Nya regeringen drog tillbaka utredningen om villkor för statliga bidrag och demokrativillkor för trossamfund.

Webbinariet har intressant bäring på debattartikeln En religiös framtid väntar (Bullentin 18/11). Här är min kommentar till den:

Ulf Lönnberg: Religiös framfart ska tyglas nu

Det är önsketänkande ”att sekularismen går mot oundviklig seger” skriver Staffan Marklund (En religiös framtid väntar – Bullentin debatt 18ds) med referens till olika prognosmakare. För egen del säger han sig ”varken förfasas över eller fira det religiösa demografiska skiftet”. Han överlåter åt läsare och politiker att betrakta alternativen som ”förbannelse eller gudagåva”. Men för Sveriges framtid är det viktigt att religionernas framfart tyglas inom ramen för FN:s mänskliga rättigheter.

Demografiskt maktskift Enligt prognosmakarna står vi inför ett religiöst demografiskt maktskifte. Redan nu är islam den globalt snabbast växande religionen. I Sverige ser vi tydligt hur vårt religiösa landskap omdanats de senaste decennierna. Det manar till politiskt vilja och mod att hålla religiös extremism i styr. Imamer och bokstavstrogna religiösa aktörer verkar för påtvingande normer med olika rättigheter för män och kvinnor. Det senaste året har vi också sett exempel på kristna pastorers omvändelseterapi för homosexuella. Ett antal religiösa ledare, kristna och islamska m fl tar sig allt fler rättigheter i religionsfrihetens namn.

I regeringsförklaringen, som bygger på Tidöavtalet, utlovas ett paradigmskifte för att bryta konsekvenserna av ”invandringen till Sverige [som] har varit ohållbar”. Regeringen lovar också att ”inga flickor och kvinnor ska tvingas anpassa sina liv till våldsamma eller kontrollerande män” och regeringen slår fast att ”anmälningsplikt införs för skolor att alltid anmäla brott som begås på eller i anslutning till skolan.”

Det bör innebära politisk kraftsamling – om än indirekt uttalat – också mot de religiöst extrema aktörer som i religionsfrihetens namn egenmäktigt dikterar människors privata vägval med religionen som vägvisare.

Det är fullt möjligt att begränsa viss religiös normering, aktivitet och påverkan genom att införa preciserade begränsningar i religionsfriheten. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. I artikel 9 är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Skurups kommuns beslöt för några år sedan att införa slöjförbud. Det stoppades av Förvaltningsdomstolen, ärendet ligger nu hos Högsta förvaltningsdomstolen. Dess målsättning är att dom ska falla någon gång kring årsskiftet 2022/23. Beroende på utfall kan regeringen redan under första halvan av mandatperioden initiera ny lagstiftning i denna och näraliggande frågor.

Staffanstorps kommun beslöt ungefär vid samma tid som Skurup att fastställa en integrationsplan enligt vilken Staffanstorp inte accepterar slöja på elever i upp till sjätte klass. Högsta förvaltningsdomstolen har nu meddelat prövningstillstånd.

Men det behövs inga nya lagar för att strypa ekonomiskt offentligt stöd till extremistiska religiösa organisationer som missbrukar och förskingrar tilldelade medel.

Bågen är ju spänd för ett utlovat paradigmskifte. Regeringen kan agera konstruktivt här och nu.

För det första: Folkbildningsrådet, som ska fördela och följa upp statsbidrag till svensk folkbildning, har granskats och undermålig kontroll av bidragsmottagare har påvisats. En effektiv åtgärd vore att förstatliga Folkbildningsrådet och med nya nödvändiga regelverk säkerställa rättssäkra återkrav av felaktigt använda bidrag. Religiösa organisationer har här utmärkt sig i särskilt hög grad

För det andra: Myndigheten för stöd till trossamfund, som ska främja en dialog mellan stat och trossamfund och fördela ekonomiska bidrag, borde läggas ned. Dess verksamhet är förvisso mångfacetterad men dess påverkan har redan utretts (också med tilläggsdirektiv) och konkreta förslag levererades under förra regeringen. Frågan om bindande demokrativillkor för bidragsberättigade trossamfund fanns också med.

Men den nyvalda regeringen har lagt hela utredning i byrålådan. Anledningen sägs vara ett uttalat veto under regeringsförhandligarna.

De handlar här om två systempåverkande organisationer vars finansiella stöd delvis går till samhällsomstörtare som verkar för historiskt skadlig normering. Regeringen bör nu formulera en ny, sund och svensk religionspolitik som stävjar religiös och politisk extremism.

Sverige behöver regeringens utlovade paradigmskifte.

Ulf Lönnberg

EUD bekräftar praxis om neutralitetspolicy – religion och övertygelse

”Vidare upprepade domstolen att medlemsstaterna själva får avgöra hur religionsfrihet ska balanseras mot andra intressen som till exempel näringsfriheten. Det nationella självbestämmandet i denna fråga kan emellertid inte gå så långt att grunden för skydd av religion och övertygelse delas. Däremot är det möjligt att ge religionsfriheten ett starkare skydd än vad som följer av EU-rätten.”

Till hela artikeln i Lag & Avtal

https://www.lag-avtal.se/nyhetsarkiv/eud-bekraftar-praxis-om-neutralitetspolicy-7041439

Frågans skärningspunkt i väst och öst, Ulf Lönnbergs kommentar Kairodeklarationen versus FN https://svenskreligionspolitiskdebatt.com/2020/11/19/1916/

GP-ledaren: Rätt att belysa den romska hederskulturen

Håkan Boström: ”Kontroll av den kvinnliga sexualiteten är ett centralt inslag, exempelvis genom att kvinnor och flickor öppet tvingas intyga sin oskuld, eller riskerar skamstraff som att få sitt hår avklippt. Till detta mönster hör även arrangerade äktenskap med minderåriga och att romska barn ofta hålls borta från skolan. Allt handlar ytterst om att behålla kontroll över den egna gruppen.”

Länk till ledaren

Bullentin > Ahmed: Muslimer är inte som judar

Beklagligtvis tror alltför många européer att islam är muslimernas etnicitet, precis som judiskhet är judarnas etnicitet. 

Denna förvirring har gjort det svårt för svenskar att diskutera – inte mindre kritisera – islam, för de tror att diskutera islam betyder, per definition, att man diskuterar en etnicitet.

Länk till Bullentin. https://bulletin.nu/ahmed-muslimer-ar-inte-som-judar-2

Religionspolitik – ett nytt sakpolitiskt område (bl a om slöja på skolbarn

Sex riksdagsledamöter skriver på

Ulf Lönnberg: ”För individuellt och kollektivt hot och tvång i religionsfrihetens namn finns inget utrymme i svensk lagstiftning. Religionsfriheten är således inte villkorslös och utan begränsningar. För att skapa en rättssäker helhet och en konsekvent färdriktning behöver Sverige en ny och vidareutvecklad religionspolitisk agenda. För detta ändamål skissades i denna skrift ett 30-tal reformförslag.” Läs gärna vidare. https://svenskreligionspolitiskdebatt.com/2022/11/21/1-religionspolitik-ett-nytt-sakpolitiskt-omrade/

M-riksdagsledamöter: Nu måste vi utreda slöjförbud i skolan

Regeringen aviserar i Tidöavtalet en välkommen ambition att skärpa arbetet mot hedersförtryck och bland annat nämns åtgärder mot kontrollerande beteende. Likaså nämns skolans viktiga roll när det gäller att såväl upptäcka som hjälpa elever som utsätts för hedersförtryck.

I det här arbetet bör slöjans roll få en tydlig plats, inte minst när det gäller barn och unga.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/onKExW/m-riksdagsledamoter-utred-slojforbud-i-skolan