Andreas Carlson (KD): När ska regeringen sluta dalta med terrorister?

När ska regeringen sluta dalta med terrorister?

”Förutom demokratikravet så anser Kristdemokraterna att utländska extremister ska förbjudas från att finansiera organisationer, stiftelser, trossamfund och politiska grupperingar i Sverige. Idag kontrollerar Saudiarabien, Turkiet och Qatar både moskéer och imamer i Sverige. Detta är fullkomligt oacceptabelt, men något som regeringen inte lyft ett finger för att åtgärda. Det måste förändras. Sverige förtjänar bättre.”

https://www.expressen.se/debatt/nar-ska-regeringen-sluta-dalta-med-extremister/

Frikyrkorna måste försvara religionsfriheten


Med den partiella skilsmässan mellan Svenska kyrkan och svenska staten har Frikyrkorna en särskild, egen och viktig samhällsroll i Sverige. Denna är en replik i detta ämne i Dagen den 2 oktober 2019.

De dygder och normer som tjänat oss väl ska upprätthållas.
På ledarplats den 20 september lyfte Dagen fram Dan Rosendahls doktorsavhandling ”Causes, consequences and cures of role stress among Swedish freechurch pastors” (Joakim Hagerius: För många pastorer ger upp i förtid).1

Den behandlar frikyrkornas inre systemuppbyggnad med dess brister, problem och styrkor. I en intervju påpekar Dan Rosendahl att varje församling måste ställa sig frågan om den är relevant.

Vi får inte blunda för att det finns ett religiöst omvandlingstryck i civilsamhället som genererar nya kriterier för vad som är relevant för varje församling. Ute i församlingsmedlemmarnas vardag förändras både de seku-lära och religiösa miljöerna med islams frammarsch.

I vissa muslimska grupperingar definieras inte begreppen demokratisk rättsstat och religionsfrihet på samma sätt som hos vår breda kristna och vår sekulära allmänhet. I muslimska stater vilar rättsordningen på Koranen och sharialagar och där är det förbjudet att ifrågasätta islam och att lämna sin tro. Alla medborgare, med eller utan egna religiösa preferenser, känner även av återkommande muslimska påtryckningar i vårt land.

Frikyrkorna ska inte agera partipolitiskt men de bör våga försvara den religionsfrihet som är allas vårt juridiska kulturarv och som garanterar frikyrkornas rätt att existera – och alla människors rätt att välja sin tro eller ingen alls.

Teologi rymmer exegetik men problematiserar i praktiken också hur religionen ska tillämpas över tid. I interreligiösa samtal har frikyrkorna en uppgift i att förklara att religionsfriheten i sig ger energi och inspiration för alla som i öppna samtal vill verka för en värld med plats för individuella och gemensamma trosuppfattningar. Det gäller allt från existentiella frågor till respekt och tillit till sin nästa.

Utöver politiker behöver även trossamfunden här och nu – på sina arenor – upplysa och vägleda inhemska och globala krafter som tummar på vår religionsfrihet med dess rättigheter och begränsningar.

Frikyrkorna är goda representanter för folkrörelserna som från 1800-talets mitt och framåt praktiserade det folkbildningsideal som vi i dag behöver återuppliva. De bidrog till att förverkliga vår demokrati, som vi i dag tar alltför given.

Man behöver inte ta partipolitisk ställning för att försvara sin rätt att utöva sin tro. Men det är en frikyrklig underlåtenhet att glömma sin historia och inte ta ställ-ning mot religiös lagstiftning och teokrati.

Och, självklart, vi politiker har att ta vårt ansvar. I opinions- och lagstiftningsarbetet behöver vi tydligt visa att Sverige ska vidareutvecklas på den västerländskt judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl. Trots övetramp, har den västerländskt judisk-kristna traditionen visat sig vara den stabila grunden för människors existentiella val, politiska frihet och materiella välstånd. De dygder och normer som tjänat oss väl ska upprätthållas.

Frikyrkornas bästa tid är kanske nu. Dags för samfundsaktiva, religiöst orienterade och alla oss andra att agera mot de krafter som eftertraktar sharialagar eller annan lagstiftning som lånas från religiösa urkunder. Hot mot vår religionsfrihet är ett hot mot vår demokrati.

1www dagen.se/ledare/joakim-hagerius-for-manga-pastorer-ger-upp-i-fortid-1.1587610

Nya religiösa rörelse i vid bemärkelse

I
”Nya religiösa rörelser” (NRR) är ett samlande begrepp för nya andliga och religiösa grupper i västvärlden. NRR saknar sällan äldre förebilder. De har med stor va-riation uppstått de senaste femtio till sextio åren. Flera av dem har rötter i någon av världsreligionerna. Det nya består i omtolkningar, omskrivningar, hopkopplingar och förnyelse av äldre känt material. Utöver det finns tillkomna religiösa tankebyggen som grundas på helt nya läror, Scientologikyrkan brukar tas som exempel på en av de mest kända i den kategorin.

II
Som kuriosa kan andra religionsbyggen nämnas. Somliga syftar till att praktiskt, ekonomiskt, juridiskt och/eller ideologiskt nyttja religionens plats i samhället för sin opinionsbildning, för ett särintresse eller också för att skapa utrymme och lagligt skydd för en genuint religiös tro.

Under senare tid har några sådana organisationer fått samfundsstatus. Dessa nya aktörer tycks se möjligheten att nyttja religionsfrihetens grundlagsskydd som en frizon och inom den skapa spektakulär uppmärksamhet. För företrädare med religiöst extremistiska visioner och mål är organisationsform med samfundsstatus ett natur-ligt alternativ.

I kapitel 2 nämns fildelningsreligionen ”Det Missionerande Kopimistsamfundet” ett svenskt exempel på NRR. Den fick trossamfundsstatus av Kammarkollegiet år 2012, Grundare av samfundet är Gustaf Nipe, han var då ordförande i Piratpartiets ungdomsförbund. Syftet var att skapa en väg för Piratpartiet att verka för rätten att fildela olagligt ( – i skydd av religionsfriheten i väntan på ny lagstiftning? Min anm).

III
Katherine Cash, religionsfrihetsexpert på Svenska missionsrådet, hade förståelse för (Dagen 22/3 2012) ”att Kammarkollegiet gav kopimisterna status som samfund, eftersom de uppfyllde alla formella krav. Myndigheter har inte till uppgift att bedöma vad som är en genuin tro. Vidare sade hon att det är problematiskt att lagen är skriven så att man måste använda sig av ett religiöst språkbruk för att kunna få juridiskt skydd för sin övertygelses skull.”

Min kommentar: Men rättsligt skydd för sin övertygelse har man i princip genom yttrandefriheten och åsiktsfriheten. Registrering som trossamfund enligt Lagen om Trossamfund är inte tvingande men den ger samfund bl a status som juridisk person med möjlighet att företräda sina medlemmar. Se kapitel 8.

I juli 2010 aviserade Piratpartiet att satsa på nytt inför valet 2022. Civilingenjören Katarina Stensson har där-efter valts till deras nya partiledare. Hon ersätter Mag-nus Andersson, som suttit som partiledare sedan våren 2016.1

IV
Ett annat exempel på att driva politisk opinion med ”religiösa förtecken” är ”Den flygande spagettimonster-kyrkan” som antagits som samfund i Tjeckien. Den bildades 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skulle läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor (ett beslut som senare upphävdes).

Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen. Nederländerna erkände pastafarism som religion den 23 januari 2017. Nya Zeeland gav FSM rätten att genomföra vigslar 10 december 2016. I Nebraska, USA, fastställde den federala domstolen i april 2016 att det flygande spagettimonstret inte är en gud. (enl Wikipedia). 2006 släpptes ”Evangeliet om det flygande spagettimonstret”, pastafariernas och spagnostikernas egen bibel.

V
I det offentliga samtalet finns det anledning att särskilja organisationer med religiös kallelse och övertygelse, i traditionell mening, från organisationskonstruktioner vars syfte uppenbarligen är opinionsbildning eller politisk påverkan med religionsfriheten som spektakulär murbräcka och oväntat PR-verktyg.

1 www omni.se/katarina-stensson-blir-nypartiledare-for-piratpartiet/a/MRJq8J

Abrahamitiska religionerna 2.0

Abrahams ättlingar
Judendomens, kristendomens och islams profeter Mo-ses, Jesus och Muhammed ses som ättlingar till patriarken Abraham. De antas ha dött år 1407 f Kr, år 33 respektive år 632. Under en period på cirka 2000 år föddes instiftarna till det som vi idag kallar de abrahamitiska religionerna. Och drygt 2000 därefter har de tre religionerna totalt 4,1 miljarder anhängare av jorden totala befolkning på 7,7 miljarder människor (varav judendomen har 15 miljoner, kristendomen 2,4 och islam 1,7 miljarder).

Religion och politik
Statsöverhuvuden och samhällssystem har lockats till och nyttjat religionernas förmåga att ena stora kollektiv. Sådana kan köpas eller tvingas till underkastelse för att säkerställa politisk och militär den makt över längre eller kortade tidsepoker.

Ett tidigt exempel är kejsar Konstantin som redan på 300-talet ställdes inför en religiös rörelse, kristendomen, av oanade mått. I det maktpolitiska läge som rådde, beslöt han, för sina syften, att göra kristendomen till statsreligion. Omvänt har religiösa ledare låtit sig omvändas att anta religionstillhörigheter med dess dogmer för nå sina och sina landsmäns maktpositioner.

FN-deklarationen
Med FN:s mänskliga rättigheter (1948) stadfästes religionsfriheten som garant för medborgarnas religiösa rättigheter gentemot staten.

Med den västerländska kristna traditionen i modern tid har rågången mellan religion och politik tagit fastare och sundare form. Samtidigt hålls i teokratierna ett fast religiöst och politisk grepp om medborgarna genom att rättsordningarna där utgår från Koranen.

I FNs deklarationer om de mänskliga rättigheterna, religionsfriheten och åsiktsfriheten skyddas människors religiösa tro och trostillhörighet samt deras rätt att lämna eller byta religion. Samtidigt erkänner FN inte någon överstatlig lag.

Mot detta har ett antal asiatiska länder slagit fast i Kairodeklarationen år 1999 att sharia är deras enda rättsliga grund. Saudiarabien, som ratificerat ett flertal FN-deklarationer, uttalar att landet endast anser sig bundet av åtagandena i FN:s konventioner i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

Ambitiös debattartikel
Interreligiösa kontakter (mellan världsreligionerna) pågår idag på högsta nivå med varierande konkretion. Så även i Sverige. Salahuddin Barakat, imam och grundare av Islamakademin, Anna Carlstedt, nationell samord-nare mot våldsbejakande extremism, Antje Jackelén, ärkebiskop Svenska kyrkan och Aron Verständig, ordförande Judiska centralrådet.

De skriev en debattartikel 1 juli 2017, ”Religion kan le-da människor ut ur våldsbejakande extremism”, på DN-debatt. Den är värd att uppmärksamma. De skriver om fredsdialoger och fredsprojekt och men tar endast pliktskyldigast avstånd från de religiösa onda krafter som missbrukar religionen och religionsfriheten för sina extremistiska syften.

De vill öka statusen för de abrahamitiska religionerna som en global fredsmäklare. Visst ska den interreligiösa dialogen bidra till att hindra religiös extremism. Jag har full respekt för deras uppsåt och jag inser att de vill gå till verket utan att ofrivilligt hamna i den inhemska och internationella polariserade debatten.

Men utan sekulära, demokratiska, rättsstater som kon-trollerar sina territorier kommer artikelförfattarnas världsliga fredsprojekt att stå på lösan grund. Varaktig fred som inte undergrävs av religiöst våldsbejakande extremism kräver grundlagsfäst religionsfrihet med rät-tigheter och skyldigheter. I teokratier kan inte Koranen som grund för rättsordningen ifrågasättas. En stat utan religionsfrihet är ett hot mot genuint övertygade reli-gionsutövare och de som vill slippa religiöst integritets-kränkande normer.

Artikelförfattarna kunde ha varit tydligare och beskrivit hur de i ett första steg ämnar agera konkret på svensk mark.

Politik och civilsamhälle
Joel Halldorf, docent vid Uppsala universitet med fokus på religion och modernitet, lyfter i sin bok ”GUD-återkomsten” (2017, Libris förlag) fram gemenskapernas goda och konstruktiva kraft till sammanhållning och stabilitet i samhället. Även om han medger att det finns gemenskaper med onda och destruktiva syften är han en tålmodig betraktare som inte har något att säga om hur vårt rättssamhälle idag ska skydda sig mot extremistiska bokstavstolkare av samma religiösa urkunder som Halldorf ser som goda inspirationskällor för harmlösa – eller i hans mening – goda religiösa gemenskaper.

Hans ärende är att ensidigt lyfta fram och mana oss läsare att främja de religiösa gemenskaper som växer sig allt starkare och ”som är här för att stanna”. Han benämner detta tillstånd – som vi nu befinner oss i – som ”det postsekulära samhället.

Religionernas och politikens ekosystem
Begreppet ”demokratins ekosystem” använder Joel Halldorf i sin bok ”Gud: återkomsten” för att förklara att den sekulära demokratin behöver det postsekulära samhällets religiösa influenser som moralisk kompass. Halldorf tassar runt politikens uppgift och samhällsansvar i det att han endast saknar ett nytt ”demokratins ekosystem”. Den sekulära rättsstaten med en stark religionsfrihet med rättigheter och begränsningar för alla behöver också religiösa ledare som inser och bejakar att de oundvikligen har att verka i ett ”politikens ekosystem”. Det betyder inte att de behöver agera partipolitiskt men de måste visa att de förstår och accepterar politikens och lagstiftarens uppgift för att upprätthålla optimal religionsfrihet.

Abrahamitiska religioner 2.0’ – inom räckhåll?
I Halldorfs postsekulära samhälle (i svensk kontext) finns förhoppningsvis en första grund för de abrahamitiska religionernas företrädare på alla nivåer att hålla isär sina politiska och religiösa ambitioner under det att de utgår från att alla religioner utövas i någon form inom politiska och sekulära, juridiska legala ramar.

När den insikten har satt sig har världsreligionernas företrädare – lokalt och globalt – en stark grund att stå på i sitt uppdrag att bygga fred och försoning över tid. Det kan manifesteras redan nu i ett interreligiöst fredsarbete på svensk mark. Förslagsvis i en ny tankesmedja. Arbetsnamn: Namnförslag: ’Abrahamitiska religioner 2.0’.

Trosfrid, blasfemi

I
Blasfemi hör inte hemma i en demokratisk, sekulär rättsordning. En välgrundad existentiell orientering eller en genuin religiös tillhörighet måste kunna stå på tillräckligt robusta grunder för att tåla omgivningens frågor, insinuanta problematiseringar och skämtsamma kommentarer. Detta ska inte förväxlas med diskriminerande invektiv, hot och förtal som regleras i och kan beivras enligt annan lagstiftning.

Där islam råder uppfattas förolämpning av Allah eller Muhammed som tecken på avfall från religionen, som klassas som kätteri. Detta oavsett individens personliga förhållningssätt till sin religionstillhörighet eller ingen alls.

Enligt många muslimska religiösa ledare förbjuder Koranen uttryckligen kätteri och det är straffbart med döden. Det fastställs också lagligen i många muslims-ka länder.

Också i vår del av världen var hädelse (blasfemi) länge ett svårt brott. Det ansågs kunna väcka gudarnas vrede. Enligt Mose´s lag gällde dödsstraff. Det står i 3. Mos 24.16:

”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

II
I tider då religionen hade ett fast grepp om folket till gagn för kungar och politiska ledare var hädelse, som brott, ett effektivt verktyg för att upprätthålla respekt och rädsla för överheten. Samtidigt kunde religionen också vara ett gott kitt i det civila samhället. Det bidrog också starkt till både disciplin och tillit individerna emellan.

Frikyrkornas frammarsch på 1800-talet var inte bara en reaktion mot statskyrkans stela och auktoritära hållning utan en längtan efter en mer innerlig tro – även med individens bekännelse – som legitimerade viljan och rätten att själv få predika utanför kyrkans lokaler.

Med människors nyfikenhet och skolväsendet, som nådde allt fler, kom efter hand krav på demokratisering av hela samhället. Begrepp som hädelse och kätteri kom i en annan dager.

Respekten för sin nästa, för naturen, (skapelsen i religiösa sammanhang), religionen som sådan och det som religiösa ledare definierade som heligt sattes under nya prövningar.

Tid och utveckling har dock visat att det som av många betraktades som heligt inte nödvändigtvis behövde undergrävas och ringaktas av att människorna tänkte allt mer självständigt och fritt. Den självständiga frikyrkorörelsen – som en stark aktör utanför statskyrkosystemet – blev ett tydligt exempel på det.

III
Hädelse mot kristendomen var straffbart i Sverige till år 1949. Då togs hädelselagen bort och lagen formulera-des om och kallades lag om trosfrid. Den lagen upphörde 1970. Motivet var att ett särskilt skydd av religions-friheten inte motiverade inskränkningarna i yttrande- och tryckfriheten.

År 1999 motionerade kristdemokraten Tuve Skånberg i Riksdagen för ”Lag mot religionskränkning” (Motion 1999/2000:K286). Motionen bifölls inte.

År 2009 införde Irland lag mot hädelse 2009. Men då reagerade den katolska kyrkan på Irland och kallade själva lagen för ”obsolet” och dessutom framhöll kyr-kan där att liknande lagar använts på andra håll i världen för att ”rättfärdiga våld och förtryck mot minoriteter”.

År 2018 uteslöts Mikail Yüksel från Centerpartiet efter att ha talat för särlagstiftning för muslimer. Han återkommer nu som initiativtagare till det muslimska partiet Nyans som avser att ställa upp i riksdagsvalet 2022. Om han kommer in i riksdagen får vi veta hur han kommer att agera i frågan om svensk blasfemilagstiftning (för att tillfredsställa religiöst muslimska normer?).

IV
Förekommande krav på förbud mot blasfemi i Sverige får inte underskattas.

I oktober 2019 gav regeringen Brå i uppdrag att göra en fördjupad studie av islamofobiska hatbrott. Studien ska belysa den islamofobiska hatbrottslighetens karaktär för att uppnå mer kunskap så att det förebyggande arbetet mot rasism, särskilt islamofobi, kan stärkas. Här krävs uppmärksamhet mot nya framstötar för hädelsebegreppet i svensk lagstiftning.

Den 16 sept 2019 publicerade Johan Westerholm arti-keln ”Min universella rätt att kritisera din religion står över din gud”. Han skriver:

”Det är idag självklart i en sekulär stat att kritisera kapitalism respektive kommunism eller marxism. Men Sverige rör sig – – – mot en punkt där religion inte kan kritiseras. Där endast den individuella tolkningen är möjlig att kritisera.”

”Sverige rör sig i en riktning där en framtida blasfemilagstiftning i någon form inte längre kan uteslutas. En lagstiftning som går emot de universella rättigheterna att kunna kritisera en idé. Religion är på samma sätt som en politisk övertygelse i grunden en idé om samhällsordning med mer eller mindre fanatiska anhängare.”1

1 www ledarsidorna.se/2019/09/min-universella-ratt-att-kritisera-din-religion-star-over-din-gud/

Förstatliga Folkbildningsrådet

I
På Folkbildningsrådets hemsida står följande:

”Varje år ger staten över fyra miljarder kronor i bidrag till folkbildningen för att stärka demokratin och samhällsengagemanget i Sverige. En av Folkbildningsrådets viktigaste uppgifter är att fördela de pengarna till folkhögskolor och studieförbund och säkerställa att de används på rätt sätt.

Folkbildningsrådet är en ideell förening med tre medlemsorganisationer. Studieförbunden i samverkan är intresseorganisation för de 10 studieförbunden.”

II
Folkbildningsrådets verksamhet ligger utanför denna debattskrifts fokus på religionsfrihetens villkor och verkningar i Sverige. Men Folkbildningsrådet har under lång tid kritiserats av opinionsbildare och forskare för att inte leva upp de krav på demokratinormer som ska gälla för alla bidragsberättigade studieförbund.

 Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap på Försvars-högskolan, och Aje Carlbom, docent i socialantropologi vid Malmö universitet, skriver på Expressen-Debatt d 20 okt 2019 under rubriken Bidrag missbrukas-bygger islamiskt parallellsamhälle:

”Givet att studieförbundet Ibn Rushd har varit verksamt som studieförbund sedan 2008 är det rimligt att utgå från att förbundet i flera år varit medvetet om att antisemitism är oacceptabelt i det svenska majoritetssamhället.”

”Ett första steg för att komma till rätta med detta är att göra FR [Folkbildningsrådet]
till en myndighet för att på så sätt öppna upp möjligheten för andra att granska rådets aktiviteter.”
1 

o Regeringen bör utan vidare utredningar förstatliga Folkbildningsrådet för alla olika intressenters och politikers fulla insyn i verksamheten.

1 www expressen.se/debatt/bidrag-missbrukas-bygger-islamiskt-parallellsamhalle/

Förbjud böneutrop och utländsk finansiering av moskéer

I
I Sverige förbjuder vi inga religioner i Sverige. Alla religionsutövare, oavsett religionstillhörighet, har att följa våra lagar. Staten ska med respekt för individen skydda allas integritet och frihet och med adekvata åtgärder upprätthålla religionsfriheten inom ramarna för FN:s och Europakonventionernas mänskliga rättigheter.

På 1980-talet tog olika, för oss i Sverige nya, religiösa uttryck allt mer plats i det offentliga rummet. Senare, med etableringen av politisk islam och av islamistiskt våldsbejakande aktivism, framförs – i religionsfrihetens namn – hot och krav på bokstavstrogen tolkning och tillämpning av Koranen i vardagen.

Böneutropens intrång i våra offentliga rum, med religiöst imperativa påbud i högtalarsystem på allmänna platser hör inte hemma i vår tradition och i vår demokrati med fri och likvärdig politisk påverkan för alla.

Det är rimligt att islam i en svensk kontext anpassar sig till här gällande lagar och våra normer med religionens icke gränslösa uttrycksmöjligheter i samhället. Till skydd för statens säkerhet och för att upprätthålla vårt demokratiska statsskick behöver religionsfrihetens begränsningar preciseras.

II
Kyrkklockan med klockringning har i Sverige en traditionell särställning. Den är del i vårt vårt kulturarv.

Vår nation är av historiska skäl präglad av kristen-domen.

o Kyrkors klockringning ska ha lagligt skydd inom ramen för gällande miljö- och hälsoskyddslagstiftning och förekommande lokala ordningsföreskrifter.

o Kyrkors klockringning ska beaktas som kulturarv och tecken på att Sverige ska upprätthållas och byggas vidare på den västerländska judisk-kristna traditionen som tjänat och tjänar oss väl.

Utöver klockringningens religiösa funktion har den tidigare använts vid väntade och oväntade profana händelser och för tidsangivelse. Idag sker klockringning mer begränsat för att kalla till eller meddela om olika högtider och riter i kyrkan.

Det finns flera exempel på att församlingar begränsat klockringningen och sänkt ljudnivån i samråd med närboende. I några fall har även klockringning anmälts och prövats. År 2018 prövades exempelvis Hedvig Eleonoras ringning (Stockholm, Östermalm), den fick fortsätta i samma omfattning och på samma nivå som tidigare. I ett annat fall (Stockholm, Kungsholmen) drev en TV-kändis på för att slippa klockringningen tvärs över gatan som han upptäckte först när han flyttat in i lägen-heten. Den konflikten löste parterna själva.

III
Det var först i februari 2013 som Botkyrka islamiska kulturförening ansökte hos polisen om att få börja med böneutrop från Fittjamoskén. Eftersom det handlade om återkommande ljud på allmän plats hamnade ärendet hos polisen. Enligt Islamiska föreningens i Botkyrka ansökan skulle det röra sig om ett kort böneutrop på 2-3 minuter per vecka, inte fem gånger om dagen som är normalt i muslimska länder.

I april 2013 gav polismyndigheten ett tidsbegränsat till-stånd, som gällde till den 20 mars 2014. Villkoren för tillståndet var att högtalarna placerades på minaretens utsida riktades åt tre väderstreck och att ljudnivån inte översteg 60 decibel.

IV
Kommunpolitikerna i Huddinge enades om att betrakta böneutropen som en ordningsfråga för polisen. Enstaka politiker ville se det som en politiskt principiell fråga vilket hade varit adekvat. Men ambitionen att fatta ett sådant principbeslut saknades. Beslutet blev istället att ta den enklaste utvägen där och då och behandla böneutropen som en praktisk ordningsfråga.

I Växjö överklagades ett motsvarande beslut om böne-utrop. I april 2019 slog Kammarrätten i Göteborg fast att polisens beslut att där tillåta böneutropen var korrekt. Polisens beslut, som även anger hur hög ljudnivån får vara, är enligt kammarrätten ”proportionerligt och väl avvägt”. Rättsläget är klargjort varför generellt förbud mot böneutrop ska införas.

V
I böneutropen utropas ett antal religiösa imperativ som inte har plats i Sverige och i vår sekulära rättsstat. Här följer en översättning av böneutropet:


Allah är störst. Allah är störst.

Jag vittnar att det finns ingen gud (som är värd tillbedjan).

Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud.

Kom till bön. Kom till bön.

Kom till framgång. Kom till framgång

Allah är störst. Allah är störst.

Det finns ingen gud utom Allah.1


VI
Böneutropet proklamerar i praktiken att religionen ska ha (har) makt över människorna. (Inom eller bortom det område som utropet når?, min anm)

En annan avgörande skillnad mellan den kristna klock-ringningen och det muslimska böneutropet är att det senare innehåller ett religiöst artikulerat budskap i form av en allomfattande trosbekännelse. Det finns därmed starka skäl att förbjuda böneutropen. Det kräver en lag ändring.

VII
I linje med att trossamfundens offentliga ekonomiska bidrag bör omprövas och deras plats i de offentliga rummen och tydligare rågången mellan religion och politik (Svenska kyrkan) samt att stärka omsorgen om vårt kristna kulturarv ska utländsk finansiering av moskéer förbjudas.

o Böneutrop från minareter och moskéer ska vara förbjudet i Sverige.

o Utländsk finansiering av moskéer och byggnader för religiösa ändamål ska förbjudas.

1www dagen.se/debatt/tomas-samuel-vad-innebar-egentligen-boneutrop-1.1104635

Könsstympning

I
Sedan 1982 gäller lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316). Det finns endast två fällan-de domar från 2006. Om man är bosatt i Sverige är det även olagligt att genomföra ingreppet utomlands. I båda fallen gällde det flickor som tagits till hemlandet för att genomgå ingreppet.

Socialstyrelsen uppskattar att närmare 38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för någon typ av könsstympning. Omkring 7 000 är flickor under 18 år. De största grupperna är födda i Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia.1


II
Omskärelse av pojkar regleras i Omskärelselagen (2001 :499) som trädde i kraft den 1 oktober 2001. Omskärelse av pojkar under 18 år är tillåtet enligt lag om det utförs av legitimerad läkare med smärtlindring och be-tryggande hygien.

Enligt Socialstyrelsen omskärs 2000-3000 pojkar i Sverige varje år. Enligt judisk tro ska omskärelse ske den åttonde dagen. Muslimska pojkar omskärs ibland också tidigt men ofta långt senare.2

III
Diskussionen om tillåten eller förbjuden omskärelse av pojkar är aktuell i media efter Centerstämmans förbudsbeslut och partiledaren Annie Lööfs distansering från ombudens samlade vilja. Den svåra frågan skär genom partierna. Sannolikt kommer samtliga partier att tvingas positionera sig på nytt före valet 2022.

Sett utifrån religionsfrihetens rättigheter och begränsningar är frågan komplicerad.

o Med hänsyn till att frågan om manlig omskärelse har stark historisk och religiös förankring och att den kommer att aktualiseras i den religionspolitiska debatt som Sverige behöver, hänskjuter jag frågan i detta skede till vidare genomlysning av den medicinska professionen och de religiösa samfundsledarna.
>>[I nästa upplaga av denna debattskrift (utkommer i juli/aug 2021) kommer förbud mot omskärelse av pojkar att förordas] 

Följande två citat ligger till grund för avvägning och förhållningssätt i denna upplaga:

Professor Hans Rosling har i denna sak sagt:

”Läkare och forskare ska vara mycket försiktiga när de ger sig in på sedvänjor och säger: Det där är fel. Då ska man verkligen ha en forskning
som visar att det är fel, som t ex när det gäller kvinnlig könsstympning.

Det är en vidrig sedvänja som verkligen har fruktansvärda nackdelar
och ingen påvisad fördel. Alla som känner till det är kraftigt emot.
Men, det vi nu diskuterar [manlig omskärelse
] – det är en annan sak. Därför att vi har nu väl kontrollerade studier som visar en positiv medicinsk effekt och nackdelarna och riskerna är ganska måttliga och minimala.”3


Svenska Läkaresällskapet uttalade genom Delegationen för medicinsk etik (2011):

”Delegationen för medicinsk etik anser att beslut om icke-medicinskt motiverad omskärelse av pojkar är svårförenligt med respekt för barnets rätt till integritet och självbestämmande samt med hänsyn till barnets bästa enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

Det finns därför skäl att avvakta med ett sådant ingrepp till dess att barnet självt kan samtycka till åtgärden.”
4

1Flickor och kvinnor i Sverige som kan ha varit utsatta för könsstympning , sid 12 (jan 2015)

2http://www.rikshandboken-bhv.se/livsvillkor/barn-som-riskerar-att-fara-illa/omskarelse-av-pojkar/

3Www sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=3031004

4 Www sls.se/PageFiles/227/000012124.pdf

Månggifte

I
”En man med flera fruar skilde sig från en av dessa som då beviljades bostadsbidrag av Försäkringskassan eftersom hon ansågs vara ensamstående med tre barn.”

Så blir det med nuvarande lagstiftning. Därför bör lag och förordningar ändras.

I juli 2018 tillsatte beslöt regeringen att verka för „Strängare regler om utländska månggiften“ (Dir. 2018:68). Sammanfattning av kommittédirektivet:1

En särskild utredare ska undersöka hur en stark och ändamålsenlig reglering mot utländska månggiften kan säkerställas. I uppdraget ingår bl.a. Att

• analysera och ta ställning till hur det kan förhindras att utländska månggiften består i Sverige,

• redogöra för rättsverkningarna av att ett utländskt månggifte inte erkänns eller annars inte tillåts bestå i Sverige och analysera och ta ställning till hur orimliga konsekvenser för berörda personer kan undvikas, samt

• lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.

II
I dessa fall då en man med flera fruar (flera män? min anm) söker asyl eller boende i Sverige och vill tillämpa vår sociallagstiftning behöver reglerna uppenbart ses över. Sverige är bundet av internationella konventioner och ska därför se över hur tillämpningen i Sverige kan avgränsas eller regelras via bilaterala avtal.

I Sverige accepterar vi nte månggifte.

Frågan utreds. Se Kommittéedirektivet Strängare regler om utländska månggiften, Dir. 2018:68. Uppdraget ska redovisas senast den 20 januari 2020.1 Bra att frågan kommer upp till politisk debatt under år 2020 och i god tid före valet 2022.

o Månggifte är ska alltjämt vara förbjudet i Sverige.

o Individer som ingår i månggifte som ingåtts utomlands ska inte få leva och verka i den koalition i Sverige.

o De politiska partierna har att positionera sig i god tid före valet 2022. Utredning pågår: „Strängare regler om utländska månggiften“ (Dir. 2018:68)

1 www regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2018/07/dir.-201868/

Religionen – människans evige följeslagare

Mystik, vidskepelse, skrock och folktro samt religiös tro har alltid haft en plats i människans liv. Blickar vi bakåt kan religion – i någon form – ses som männi-skans och statsbildningars evige följeslagare. I denna krönika görs ett försök att ur de långa erornas perspektiv ställa frågor kring religionerna rättmätiga plats i dagens sekulära, demokratiska rättsstater.

I en svensk religionspolitisk debatt ska vi särskilja lösa tyckanden och fördomar om de religiösa samfundens verksamheter samtidigt som vi inte ska blunda för tros-samfundens egenintressen i att pocka på statens resur-ser och pröva religionsfrihetens rättigheter och be-gränsningar.

I
Från 9 500 f Kr finns lämningar från jägar- och samlar-kulturer som Göbekli Tepe i Turkiet med stenmonument som utsmyckats för mytiskt kulturella syften. Stonehenge som byggdes i England 2 500 f Kr är ett annat exempel.1

Människan har manifesterat sin utsatthet och sina förhoppningar inför naturens krafter. Tidigt upplevde människor en skräckblandad vördnad och fruktan inför verklighetens oförklarliga sammanhang. Lager på lager av fantasier och tro har blivit fundament för nya tankekonstruktioner, varv några har mynnat ut i olika religioner.

II
De tre monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam uppstod i Sydvästasien med namngivna instiftare. Enligt Bibeln bildades jorden för cirka 5 500 år sedan och i urkunderna finns profetior om gudomliga sändebud som skulle verka på jorden. För dryga 2 000 år sedan uppstår kristendomen, cirka 600 år senare islam.

III
Religionsutövare idag utgör ett vitt spann från fanatiskt bokstavstrogna tolkare av sina urkunder till religiösa ledare som med referenser till samma urkunder gör sina tolkningar för nutida tillämpning.

I vissa länder tolkas urkundernas texter som en gudens lag som tillämpas som grund för statens rättsordning. I de flesta länder med religionsfrihet (enl FN) tillämpas och uppfattas religiösa urkunder som en kulturell inspirationskälla och moralisk kompass. Parallellt med detta engagerar sig många medborgare mot religionens plats och verkningar i det samhälle de lever i.

Enligt en rapport från Win/Gallup International Association (2015) rankas Thailand, Armenien och Bangladesh som de mest religiösa länderna i världen. Nästan nio av tio personer ser där sig själva som troende. De minst religiösa länderna är Kina, Japan och Sverige, i nu nämnd ordning. I ett internationellt perspektiv utgör Sverige således en ytterlighet. I Europa säger drygt hälften av invånar-na att det finns en gud, i Mellanöstern svarar nästa alla ja på den frågan.

IV
Religion i olika former kommer alltid – i olika grad – att engagera och fängsla människor. Grundlagsskyddad religionsfrihet är en av flera förutsättningar för ett demokratiskt statsskick och också en faktor i förhand-lingsarbetet för global fred.

Människan utvecklar ständigt sina kunskaper om världen och sina sinnens potential. Många människor väljer att uppfatta både det oförklarliga och det förklaringsbara som reella förutsättningar för sitt liv här på jorden. För många får metafysiken ta vid där vetenskapen tar slut.

V
Sambandet mellan hjärnans belöningssystem och vårt agerande är väl utforskat. I belöningssystemet får vi effekter av välbefinnande och lyckorus genom upplevelser och fysiska aktiviteter. Mat, sex, framgångar och häftiga upplevelser triggar belöningssystemet liksom också skadliga och tärande faktorer såsom droger och destruktivt beteende. På allt detta reagerar hjärnans signalsystem förutsägbart oavsett om det handlar om uppbygglig eller fördärvlig stimulans.

Fred Nyman, professor i biologisk beroendeforskning, spekulerar i frågan om hjärnans belöningssystem också kan påverka en persons öppenhet för (eller slutenhet mot, min anm) andliga frågor. Han ställer frågan: ”Finns Gud med i detta”.2

I en föreläsning som jag lyssnade på lyfte han särskilt fram kristendomen. Att lyfta fram en religion före en annan som särskilt potent att påverka hjärnans belöningssystem utan att redovisa forskning som styrker denna precisering är anmärkningsvärt. Han gör också sak-frågan en otjänst även utanför forskarvärlden, där populister gärna plockar upp kvasiargument för och emot religionernas plats och verkan i ett rättssamhälle. I en kort mailkontakt med mig backade han dock från antydningen att kristendomen framför andra religioner skulle ha en särskild inverkan på hjärnans belöningssystem.

VI
Ingen demokrati är en rättssäker stat utan starkt juridiskt skydd för en religionsfrihet som stadfäster både rättigheter och begränsningar i andra lagar.

Makthavare har i alla tider försökt nyttja religionen för sina egna materiella eller ideologiska syften. Även för-bud mot en viss eller all religionsutövning har pådyvlats folk med samma maktpolitiska syften.

Religionsfriheten måste försvaras av fler än ansvariga politiker. Samtidigt behöver många religiösa utövare själva hålla en sund distans till praktisk tillämpning av de religiösa urkundernas bud och normer. Att tolka in sanktioner som hot och våld mot de som inte tolkar texterna till de andliga ledarnas belåtenhet är oförenligt med den demokratiska rättsstaten.

Spänning och fysiska konflikter mellan bokstavstrogna utövare av världsreligionerna ska i demokratiska rätts-stater ytterst hållas tillbaka av genom grundlagsfäst religionsfrihetens begränsningar. I Sverige får konflikten mellan extremistiska religiösa företrädare och medborgare som försvarar den västerländska religionsfrihetens normer inte hänskjutas till närmast berörda lokala samfundsledare och kommunpolitiker. Här har de politiska partierna och Riksdagen att ta sitt ansvar.

De politiska partierna behöver fortbilda sina medlemmar om vad den svenska religionsfriheten innebär. Partierna ska också på kommun- och regionnivåerna och nationellt verka för att reglerna för offentliga föreningsbidrag skärps så att dessa inte kan användas aktörer som undergräver vår religionsfrihet och hotar vår demokrati.

1 Fakta och inspiration från Yuval Noah Harans bok Sapiens : en kort historik över mänskligheten

2”Finns Gud i detta?” Centrumkyrkan, Sundbyberg: 29 okt 2017 kl 16-21 Seminarium om tro och andlighet, Fred Nyberg, internationellt känd forskare och professor i biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet