Han frågar: Kommer Sveriges muslimer att vända sin religion ryggen?
Sveriges integrationsproblem framställs alltför ofta som en kulturkrock mellan islam och Sverige. Men snarare är det en kulturkrock mellan österländsk kultur i allmänhet och Sverige. Även kristna och andra religiösa minoriteter från dessa områden har liknande integrationsproblem som muslimerna. Kulturen är större än religionen. Ett ensidigt fokus på islam som religion snarare än islam som kultursfär riskerar att leda oss vilse.
Ulf Lönnberg: Ska man våga tro på detta? All korrekt info är av värde. Läs och begrunda utredningen Postmuslimer – om sekularitet i ett mångreligiöst Sverige OBS rapporten från 2023
Utdrag: ”Under lång tid har det offentliga varit för räddhågset för att ställa de relevanta frågorna. Det har funnits en oro för att kallas rasist eller för att behöva ta itu med svåra och obekväma ämnen. Det är slut med det nu. Vi står på de utsatta barnens sida. – – – Skälet är att det handlar om det allra mest grundläggande – rätten till sitt eget liv och sin egen kropp. – – –
Ett utvidgat utreseförbud för barn under 18 år
En kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp
Stärkt lagstiftning mot hedersrelaterat våld och förtryck
Förbud mot kusinäktenskap
Häktning som utgångspunkt vid hedersförtryck”
Ulf Lönnberg: Tidöpartierna väljer nu att ta flera steg framåt mot handlingar och socialt tvingande påbud för utsatta och drabbade barn. Många åtgärder går att att definiera som praktisk tillämpning av Barnkonventionen.
Allt som föräldrar gör mot sina barn utifrån sin kultur och sina traditioner ryms inte inom svensk rättslig tillämpning av Barnkonventionen.
Oavsett kulturella traditioner, historiska arv eller religiösa normer och påbud på religiösa eller filosofiska grunder ska framgent heller inte rymmas inom svensk rättslig tillämpning av religionsfriheten. I detta avseende behövs ny lagstiftning som inskränkning i religionsfriheten. (Prescribed by law). I artikel 9, punkt 2 i Europakonventionen (EKMR) tillåts inskränkningar i religionsfriheten, där listas godtagbara syften.
Utdrag: ”Om en religion i sig ska behandlas som säkerhetsproblem, bekämpas och till och med förbjudas innebär det i praktiken att staten börjar granska, kategorisera och registrera medborgares åsikter och religiösa uppfattningar. Då förskjuts också gränsen för åsikts- och religionsfriheten och det öppna samhället.”
Samtidig påvisar Sameh Egyptson behovet av en politisk strategi:
”Problemet är att man saknar en demokratisk strategi för att bekämpa islamism utan att göra muslimsk identitet i sig till problemet. Om islam och islamism betraktas som identiska återstår inga svar: Vad skiljer reformister från islamister? Är integration möjlig för muslimer, och hur ska ett demokratiskt samhälle förhålla sig till muslimska medborgare om islam och islamism likställs?”
Ulf Lönnberg: Ett viktigt observandum (och varning) för risken att åsiktsregistrering smyger sig in i åtgärder mot religiös våldsbejakande extremism. Samtidig påvisar Sameh Egyptson bristen på politikernas strategi för att med Sveriges demokratiskt sekulära rättsmedel bekämpa extremistiska religiös krafter (oavsett religionsinriktning).
Det krävs a) skärpt lagföring av olagliga handlingar som påstås ske i religionsfrihetens namn och att b) och inskränka tillämpning/utövning för ”den allmänna säkerheten, skyddet för allmän ordning, folkhälsa eller sedlighet och Inskränkningen måste vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle (Necessary in a democratic society) [ur Artikel 9, punkt 2 i Europakonventionen (EKMR)].
”Men sjal och fasta, liksom moskéer, halalmat eller böneutrop är naturligtvis inte något som är exklusivt för islamism. Det är uttryck för muslimsk fromhet sedan religionen uppstod på 600-talet. Det är företeelser och symboler som alla sorters muslimer kan tycka är värdefulla, inte bara de som kan kallas islamister.
Krav på förbud mot islamism parallellt med försök att knyta allt fler uttryck för muslimsk fromhet till just islamism riskerar alltså att bli förbud mot att praktisera islam i Sverige överhuvudtaget.”
Ulf Lönnberg: Jag läste Simon Sorgenfreis kulturartikel och blir osäker på om han menar att politiska förslag/krav som framförs i religionsfrihetens namn inte ska kunna ifrågasättas.
Politisk debatt i sig hindrar inte per automatik individen eller kollektivet att praktisera sin religion. I den sekulära demokratiska rättsstaten har inte religiöst tvingande påbud någon gräddfil. Att verka för lagändring för sådana syften är politikens domän.
Vi har idag företeelser som inte accepteras i religionsfrihetens namn; könsstympning, könsseparerade juridiska rättigheter och skyldigheter, förbud att lämna eller byta religion. Politiken står över religionerna.
Ur JH:s artikel ”När [Lisa] Magnusson [DN] betackar sig för religion i ”offentligheten” avvisar hon i praktiken många som vill bidra. Hon gör Frälsningsarméns härbärgen, judiska kulturprogram och kyrkliga politiker till ett problem – inte på grund av deras konkreta insatser, utan för att de är religiösa.”
Ulf Lönnberg: Att granska en samhällsdebattörs/politikers religiösa hemvist – eller ingen alls – eller om dennes partipolitiska, ideologiska och kulturella referenser är inte per automatik att motverka hens framförda budskap eller avvisa hens sociala arbete.
Utan att problematisera drar Joel Halldorf slutsatsen att för Lisa Magnusson ”är all religion en slags fascism. Här finns inga undantag – problem uppstår, betonar hon, varje gång religion i någon form påverkar samhället” (DN: ledaren 11/5 Vi behöver absolut inte mer religion i offentligheten ledarskribent).
Trots att vi idag är smärtsamt medvetna om hur religiösa aktörer inte alltid särskiljer vad som i deras religion är politiska förslag för deras religiösa visioner med uttalade moraliska påbud, å ena sidan, och vad som kan tolereras som religiös utövning och tillämpning vid sidan om politiken, å den andra, ser Joel Halldorf all kritik och granskning av religionerna som obefogade påhopp.
Joel Halldorf påminner om att skrivit en bok om farorna med religiositet men duckar för Lisa Magnusson utan att skissa på med medel han vill se för att stärka alla religiöst moderata och kulturella utövares plats och roll i våra offentliga rum.
Måhända ser Joel Halldorf problemställning så politisk att den inte passar in i hans syn på det religiösa landskapets utmaningar. Jag vill tro att Joel Halldorf i sin samhällsposition är väl skickad att ta sig an frågeställningen om religionernas plats och utrymme i den sekulära demokratiska rättsstaten. Han väljer tydligen att lämna walk over med offerkofftan på.
”Winston Churchill skrev som ung man, långt innan sin egen berömmelse, om islam utifrån erfarenheter han gjort i Sudan: ”Enskilda muslimer må uppvisa fantastiska egenskaper; men religionens inflytande förlamar den sociala utvecklingen hos dem som följer den … Ingen starkare bakåtsträvande kraft existerar i världen.”
Ulf Lönnberg: Politisk aktivism i religionsfrihetens namn kräver reformerad religionsfrihet. Det är skillnad på kulturella kristna och muslimer och utövande kristna och muslimer å den andra. På Churchills hade individer från de två olika religionerna kommit i samma direkta individuella och kollektiva närhet och fysiska kontakter som idag. – Utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati – enligt vedertagna definitioner. I tidigare historiska miljöer med ledare långt från sina folk vardag var kontakter över medellånga och stora nationella avstånd en angeläget för ledare och deras undersåtar inte hade kontakt på individnivå som dagens ”vardagliga globetrotters” Sådan individkontakter över nationsgränserna fanns förr endast för unga priviligierades utbildningsresor som mestadels knöt kontakter på gemensam klassidentifikation. Dagens religionsfrihet utmanas inte mest kraftfulltsst och fysisk av länders och religioners världsföreträdare – idag krockar islamska stora kollektiva krafter på gräsrotsnivå – företrädda av aktivister som ser religionen som maktredskap för en bättre värld: traditionsbundet, socialt, legalt med rättsordning som vilar på Koranen. DEMOKRATI FÖRUTSÄTTER ÄN IDAG RELIGIONSFRIHET – men vi måste införa preciserade begränsningar och omdefiniera religionsfriheten som rättighetslagstiftning Enligt de konventioner vi ratificeratrat kan vi införa inskränkningar i nationell (svensk) lag. VI SKA REFORMERA RELIGIONSFRIHETEN och stänga bakdörren för de som i religionsfrihetens namn vill införa rättsordning med Koranen som rättskälla
”Efter den framröstade resolutionen i Europaparlamentet skriver Observatory on Intolerance and Discrimination against Christians in Europe att parlamentet ”inte bara erkänner den globala omfattningen av antikristna förföljelser utan belyser också en institutionell asymmetri inom EU:s befintliga antidiskrimineringsarkitektur”.
FSSPX News uppger att den nya resolutionen kommer att ligga till grund för EU:s handlingsprogram på området under 2026. Vad det konkret leder till – och om det eventuellt kan innebära att det inrättas en tjänst som samordnare med ansvar för att bekämpa kristofobi – återstår att se.”
Utdrag: ”antidiskrimineringsarkitekturhar två huvudsakliga betydelser beroende på kontext: institutionell struktur inom EU eller den fysiska utformningen av våra städer och byggnader.
1. Institutionell och juridisk struktur (EU och nationellt)
2. Fysisk miljö och exkluderande design”
Ulf Lönnberg: Latent konstruktiv form av arkitektur. Intressant att följa utvecklingen, blandad förtätning med villor och höghus är måhända en perifer tillämpning av begreppet. I förlängningen kan byggplaner komma att mötas mot dessa kriterier. Blir kanske provocerande om och när en kyrka och moske föreslås byggas som grannar i en ny stadsdel.
I Nacka finns ”guds hus” där svenska kyrkans lokaler och en moské sedan flera år står som grannar på varsin sida en liten gård. Ett kommunalt experiment långt innan EU lanserade kristifobi vs islamofobi. Jag har dessvärre inte hittat någon utvärdering av experimentet i Nacka.
Jacob Rudenstrand, Biträdande generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen och författare. till Den första rättigheten (foto Ulf Lönnberg)
Jacob Rudenstrand skriver på Fokus 10/5 -26
Smith noterade också att religiösa företrädare tenderar att vara mer engagerade när de verkar utan statlig finansiering. Frågan är fortfarande aktuell i ett Sverige med statsbidrag till trossamfund, svårtolkade demokratikriterier och avsaknad av en generös avdragsrätt där individer själva får bära sitt sammanhang fullt ut.
Adam Smiths slutsats var att religiös tolerans bidrar till fredlig samexistens. Monopol – även religiösa – skapar stagnation och konflikter, medan mångfald verkar dämpande.
Ulf Lönnberg: Politisk aktivism i religionsfrihetens namn kräver reformerad religionsfrihet Utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati – enligt vedertagna definitioner. Rudenstrand beskrivning av religionens verkan över tid påvisar (det självklara?) att i dagens värld med korta avstånd i tid och rum möts världsreligionerna praktiskt här och nu på på olika platser jorden runt. I tidigare historiska miljöer med ledare långt från sina folk vardag var kontakter över medellånga och stora nationella avstånd en angeläget för ledare och deras undersåtar inte hade kontakt på individnivå som dagens ”vardagliga globetrotters” Sådan individkontakter över nationsgränserna fanns förr endast för unga priviligierades utbildningsresor som mestadels knöt kontakter på gemensam klassidentifikation. Dagens religionsfrihet utmanas inte mest kraftfulltsst och fysisk av länders och religioners världsföreträdare – idag krockar islamska stora kollektiva krafter på gräsrotsnivå – företrädda av aktivister som ser religionen som maktredskap för en bättre värld: traditionsbundet, socialt, legalt med rättsordning som vilar på Koranen. DEMOKRATI FÖRUTSÄTTER ÄN IDAG RELIGIONSFRIHET – men vi måste införa preciserade begränsningar och omdefiniera religionsfriheten som rättighetslagstiftning Enligt de konventioner vi ratificeratrat kan vi införa inskränkningar i nationell (svensk) lag. VI SKA REFORMERA RELIGIONSFRIHETEN och stänga bakdörren för de som i religionsfrihetens namn vill införa rättsordning med Koranen som rättskälla.
Lars sHultkvist, ledamot Posk kyrkorådet Farsta församling (skärmdump från LinkedIn)
”Att tvinga på kyrkan den aktuella, av politiska skäl grundade, uppfattningen om äktenskapet är betänklig även av rent sekulära skäl. Vill vi ha månggifte i Sverige? Två kvinnor kan ju ingå äktenskap. Borde då inte tre kvinnor tillåtas gifta sig? Kanske vi måste acceptera månggifte? Finns det nu några goda skäl mot det? Frågan kan tyckas hypotetisk, men det ansåg man också om tanken på äktenskap mellan två män för några decennier sedan.
Den svenska äktenskapslagen har införts av helt andra skäl än omsorgen om trons och kyrkans bästa. Därför bör kyrkan vara öppen även för präster med den traditionella och vanligaste äktenskapssynen.”
Lars sHultkvist, ledamot Posk kyrkorådet Farsta församling
Ulf Lönnberg: En tydlig illustration på politikens inflytande på och styrning av Svensk Kyrkans mål och verkan – alltsedan den partiella skilsmässan mellan staten och kyrkan år 2000.
Sanda Anton Henriksson SD Göteborg (skärmdump Sd-Göteborg)
”Hederskultur relativiseras. Religiös fundamentalism behandlas med större försiktighet än kritiken mot den. Värderingar som står i direkt konflikt med västerländska ideal om jämställdhet, sekularism och individuell frihet ursäktas eller förklaras bort av människor som annars säger sig försvara just dessa principer.
Det som nu växer fram i delar av Europa är därför inte längre isolerade problem, utan en utveckling som riskerar att förändra samhällen i grunden. Parallella samhällen etableras. Antisemitismen ökar. Kvinnor begränsas i hederns namn. Demokratins friheter används ibland av krafter som i grunden föraktar samma demokrati.”.
