Sameh Egyptson, Teol Dr inom området interreligiösa relationer
”När kyrkans företrädare talar politiskt i kyrkans namn aktualiseras inte bara en samhällsfråga – utan en lärofråga.
Den lutherska traditionen har varit tydlig på denna punkt. I Augsburgska bekännelsens artikel XVI slås fast att den världsliga ordningen är instiftad av Gud och att kristna får verka i den. Samtidigt görs en avgörande distinktion: evangeliet upphäver inte den borgerliga ordningen, och kyrkan ska inte överta statens uppdrag.”
Ulf Lönnberg: Intressant och tankeväckande att Biskop Andreas Holmberg i TV-framträdanden tyst
går förbi denna historiskt och teologiskt relevanta grundplåt i principdiskussionen om det som vi benämner som rågång mellan politik och religion.
Den sekulära demokratiska rättsstaten Sverige måste släppa greppet om Svenska Kyrkan – idag en opinionskanal för skrupelfria politiska partier.
1) Här har vi Svenska Kyrkan som enda enskilt lagreglerade samfund; Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan.
2) Lagen stipulerar att Kyrkan ska verka i hela landet.
3) Därmed är Svenska Kyrkan endast partiellt skild från staten sedan år 2000
4) Politiska partier tar sig plats i kyrkomötet och de regionala och lokala beslutsnivåerna (genom särskilda nomineringskommiteer – sådan kan man inte bilda utan godkännande från ”dem själva”
5) Hela Svensks Kyrkans Ledarskapet är tudelat mellan ”prästerskap och politiker” på alla bedlutsnivåer.
6) Flera politiska partier driver kampanjer under eget namn eller genom särskilt bildade ’syskonorgsnisation’ inför kyrkovalen
7) Staten bistår som indrivare av medlemsavgifter via skattsedeln – gäller vissa andra samfund också)
Dags att skilja Svenska Kyrkan fullt ut från staten!
En ovanligt skarp debatt har tagit fart mellan politiker med kristen profil å ena sidan och kyrkligt och akademiskt kristna aktörer å den andra. Den 11 december uttalade Sveriges Kristna råd sin oro för konsekvenserna av spårbytet (skydd><arbetstillstånd), Biskop Andreas Holmgren dömer ut regeringens migrationspolitik som okristligt inhuman, Energi- och näringsminister Ebba Busch säger att det är kristna värderingar som styr hennes politiska gärning (?) och migrationspolitiken (!), Joel Halldorf menar att regeringen/KD måste förklara hur man kan utvisa personer med ömmande behov och hot mot sin framtid. Hans Eklind (kd) och Biskopen blev trots all ense om att Bibeln inte någon bruksanvisning för politiker – och så där rullat det på…
Visst politiker är skyldiga att förklara och ta ansvar för sin politik (betr migration ställer man ’fri invandring’ mot anständigt och humant flyktingmottagande). Biskopen och Teologen kräver svar på hur viss politik och hur länge viss politik kan betecknas som kristen. Men dessa två känner sig inte skyldiga att precisera hur de med sin kristna övertygelse prioritet när hjäpbehoven är större än tillgängliga resurser. Biskopen preciserar: Jag är Biskop och inte politiker – det är politikerna som ska agera och svara. Jag utgår från Bibeln att vi ska ta emot den nödställde, invandraren, den utstötte.
Det vore hedersamt om de ”kristet religösa agenterna” var beredda att visa hur långt de kräver obegränsade insatser som finansieras av allmänna medel, av demokratiskt tvångsindrivna skatter. Varje individ får efter egen övertygelse – kristen eller ej – ge av alla sina resurser, allt sitt kunnande och hela sin överlevnadskraft – det är en del av den äganderätten över det egna livet. Och Biskopar får självklart späka sig för det goda till gränsen för sin personliga överlevnad eller t o m bortom denna gräns.
Den som hänvisar till Bibeln kan utifrån perspektiv och inspiration påtala politiska brister. Men Bibeln, lika lite som Koranen och andra religiösa urkunder, är en politisk manual för praktiskt rättssäker sekulär demokrati.
>>>Biskopen och Teologen behöver positionera sin samhällsrolls och sin personliga övertygelses praktiska syfte – som kristna aktörer kan dekritisera politiska partier men inte ducka och säga att politikerna följdfrågor är vulgära – då borde de från början sagt att de inte har någon lösning – bara en önskan om mer av allt till alla… vad vill de offra av rättssäkerhet och politisk respekt för motståndare och den politiska oppositionen och samhällets minoriteter. Ni är frivilliga samhällsdebattörer och har full rätt att driva på era visioner men politiker ställs till svars i allmänna val eller av er om och när ni tar på er politikerrollen i eller utanför partipolitiken. Ert ’kall’ för plats för livsorienteringar och deras utrymme i den sekulära staten är också ert uppdrag att prioritera…
Kritisera gärna politik/politiker principiellt – sakpolitisk kritik för olika små och stora åtgärder/reformer leder till samma åsiktsskillnader i församlingen som i en valkrets.
Bengt Sareld påminner om att skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 ännu är en angelägenhet för alla med eller utan religiös hemvist
Statskyrkan skildes politiskt från staten 2000. En viktig insikt, som äntligen blev verklighet år 2000. Dock med ett antal kvardröjande kopplingar som det finns anledning att se över.
Ett nytt religionstillskott
Det riktigt märkliga är, att insikten om denna skilsmässas nödvändighet tycks glömmas bort när det gäller Sveriges nya religionstillskott, islam. Vad kan anledningen till denna glömska vara?
Kan det vara att man är fascinerad av en för Sveriges del ”ny” religion, att man tycker att det är lite kitschigt med riter och föreställningar på lite nytt sätt?
Eller kan det avsevärda våldskapitalet som är förknippat med denna religion ha något med saken att göra? Att denna nya religions företrädare t ex är beredda att gå man ur huse med stenkastning mot svensk polis om samhället inte rättar sig efter de regler som infördes i och med islam för 1400 år sedan?
Har svenska folket blivit mer religiöst?
Eller är det så att svenska folket helt enkelt har blivit mer religiöst, och tycker att det är finfint att inrätta sig efter religiösa regler, som t ex att mannen är patriarken som bestämmer över sin kvinna, alternativt över sina kvinnor? Kanske har man börjat tycka att det är rätt och riktigt att homosexuella ska kastas ned från taken? Eller att det ska vara straffbart för en muslim att lämna islam? Kanske tycker man det är underbart att instämma när det sägs att koranen, med alla dessa nämnda regler, ska anses vara en uppenbarelse från Gud själv? Inklusive specialregeln för Muhammed att just han visst kunde ta sig fler än bara 4 hustrur?
Islam under den intellektuella radarn?
Jag är förbryllad över den tillvändhet som jag noterar gentemot denna märkliga religion, som dessutom gör politiska anspråk. Repressiva totalitära politiska anspråk. Andra totalitära politiska rörelser har vi ju lättare för att bedöma med demokratiska glasögon, men islam tycks gå under den intellektuella radarn. Allra mest förvånande är att vänstern blivit så ivriga islam-vurmare. De tycks helt ha glömt sin Marx och hans opium för folket.
Citat ur pressmeddelande: ”Sverigedemokraterna tar idag ett viktigt steg mot att ytterligare stärka och fördjupa sitt engagemang för Sveriges kristna värdegrund och kulturarv genom att officiellt starta ett kyrkopolitiskt förbund inom partiet. Detta nya förbund syftar till att samordna och intensifiera arbetet med de frågor som hanteras inom kyrkan på ett sätt som både respekterar den kristna trostraditionen och möter dagens utmaningar.”
15 procent vill att USA ska utropa sig till en kristen nation, alltså göra kristendom till statsreligion.
Men en klar majoritet håller inte med, utan anser tvärtom att det system som finns i dag ska behållas intakt. Så många som 69 procent av den amerikanska befolkningen anser att USA aldrig ska utse en statsreligion
Som en jämförelse kan nämnas att bland Demokraterna uppger 80 procent att USA aldrig ska ha en statsreligion Se vidare i länken
Inför årets kyrkoval har en konstruktiv partipolitisk debatt tagit fart. Det handlar om Svenska kyrkans ställning i allmänhet och om Kyrkovalet i synnerhet.
Arthur Engberg, ecklesiastikminister (s) sept 1932 till juni 1936 och hösten 1936 till 1939
Statskyrkoarvet från Gustav Vasa förvaltas i enträget i nya former av svensk Socialdemokrati. Kyrkovalen i nuvarande form är en världsunik koppling mellan kyrkan och de politiska partierna. Det är en anakronism som övriga partier borde avskaffa.
”Och med inspiration från den legendariske socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg behöll de politiska partierna under 1900-talet ett fast grepp om kyrkomötet, utifrån tanken att kyrkan behöver kontrolleras av statsmakten. Dessutom kunde partierna därigenom främja den egna politiska agendan genom att instrumentalisera kyrkan för sina politiska syften.”
Tre partier ställer upp i Kyrkovalet i år: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna har redan lovat att utreda sin medverkan i kommande Kyrkoval.
På Centerpartiets stämma i september behandlas partiets förhållande till Svenska kyrkan och Kyrkovalet.
För Socialdemokraterna har inga förutsättningar ändrats.
