Svensk religionspolitisk debatt
Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar ingen demokrati
I de fall som kristna skolor fått sådana förelägganden, är dessa nästan uteslutande kopplade till den osäkerhet som finns på grund av lagens otydlighet, vilket även påpekats av regeringen själv i sin proposition 2021/22:157. Även utredningen om konfessionella inslag i skolväsendet lyfte fram att skollagens formuleringar om konfessionella inslag är mycket svårtolkade, vilket gör att skolorna får gissa hur tillsynsmyndigheterna kommer besluta.
Richard Jomshof, partisekreterare i sd, poängterar att han ”värderar mycket av det som finns inom kristendomen” och han poängterar att han ”själv saknar gudstro”. Han utvecklar detta i Dagen 10/3 under rubriken Ge muslimska barn en rimlig möjlighet att integreras.
Hans debattartikel är ett tydligt exempel på att även bland oss utan gudstro finns det politiker som granskar och analyserar hur olika religioner i olika grad sätter – positiva och negativa – avtryck i olika rättsordningar, grundlagar, lagar och förordningar.
Det är med en sådan värderingsskala som religion och politik ska hållas åtskilda. Det gäller i allas vårt allmänpolitiska samhällsengagemang och därutöver i särskild grad för våra riksdagsledamöters opinions- och lagstiftningsarbete.
Socialdemokraterna och vänstern såg inte heller detta komma. Skärpta kontroller, demokratikrav, ägarprövning mm är både nödvändigt och bra. För sådana åtgärder finna stort stöd i opinionen.
Men elefanten i rummet är och förblir de muslimska friskolorna. Deras religiösa rötter vilar på grundprincipen att individen är underordnad klanen och att rättsväsendet – som vilar på Koranen som rättskälla – behandlar och dömer män och kvinnor olika, håller skolbarn könsseparerade med normen att pojkar ska kolla hur flickor uppträder enligt religiösa normer. Prygel och dödsstraff finns i straffskalorna.
Bra att Sverigedemokraterna (som enda parti?) – konsekvent värnar vår sekulära, öppna, demokratiska rättsstat och samtidigt utgå från det faktum att islam i grunden inte accepterar annat än Koranen som rättskälla. En sådan religions utopier är inte förenliga med den västerländska kristna traditionen som väl tjänar – och tjänat – vår religionsfrihet, demokrati och rättssäkerhet över tid
Richard Jomshof skriver ”Också tanken omatt varje enskild individ har ett personligt ansvar för sina egna gärningar är grundläggande kristna värden som ligger till grund för vårt demokratiska tänkande, våra lagar och vårt rättsväsende.”
De konfessionella friskolorna kommer att bli en av de stora valfrågorna i höst. Svenskt skolsystem ska vara en del i integrationen av alla barn och främst för de barn som av föräldrar hålls fjättrade i religiöst tvång.
Ulf Lönnberg, driver bloggen svenskreligionspolitiskdebatt.com
Idag skriver jag i Sydöstran: Vill Löfven-Kakabaveh att Sveriges alltjämt ska vidareutvecklas på den västerländskt kristna traditionen som tjänat och som tjänar oss väl.
Frågan om religiösa friskolors vara eller inte vara har två sidor. Sedan 20 – 30 år har islamska kulturella, politiska och religiösa krafter omdanat vårt samhälle. ALLA religiösa friskolor – tydligt reglerade och ofta kontrollerade – kan rusta Sverige mot religiös extremism och ge kunskap om religionsfrihetens faktiska rättigheter och begränsningar.
Camilla Grepes syn på religionskunskapens plats i skolans läroplan har intressanta ingångar till både Humanisternas och min debattartikel om hur religionskunskap och näraliggande ämnen bör behandlas i en ny läroplan för skolan.
Camilla Grepe: Splittrad rest av förlegat ämne
Humanisterna: Namnbyte kan ge mer avspänd relation till religion
Magnus Hagevi: När staten bestämmer vem Gud är
”Oro för religiös splittring har varit genomgående och bara på namnet hörs vad tanken är bakom den statliga ”enhetskyrkan”. Kanske är det också en sådan tanke som gör att staten genom den allmänna skolan torgför religiösa åsikter – samtidigt som den i andra sammanhang är så mån om att skolan ska vara religiöst neutral.”
Svensk religionspolitisk debatt 