Jacobs Rudenstrand, biträdande generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen, skriver Kanske är dags för S och SD att ta steget fullt ut och bli konfessionella partier? (5/9 -25 Expressen debatt)
”Ofta brukar det hävdas att religionen ska hållas borta från politiken, men någon ömsesidig avspärrningslinje tycks inte vara upprättad. I synnerhet inte i samband med kyrkovalet.
Det är intressant att notera att S som nyligen ville utöka lagen om hets mot folkgrupp för att hindra koranbränningar och andra religiösa kränkningar, nu kränker många kristna genom att reducera Jesus till en politisk maskot. SD å sin sida, som återkommande kritiserar Svenska kyrkan för att ta politisk ställning, tar själva ställning i kyrkliga frågor.
Kanske är det dags för S och SD att ta steget fullt ut och bli konfessionella partier?”
Ulf Lönnberg: Jakob Rudenstrands medverkan i offentliga samtalet om optimal rågång mellan religion och politik är välkommen, allt för få som utifrån hans horisont som deltar.
Religion och politik bär visserligen båda på uttalade eller hägrande utopier med viss idé- och värdemässig överlappning. Men deras funktion och verkan hålls åtskilda i en sekulär demokratisk rättsstat som Sverige.
Demokratin klarar sig inte utan FN:s och Europakonventionens garantier för religionsfrihet.
I religionsfriheten, som frihetslagstiftning, kan enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) göras inskränkningar om/när religiösa tillämpningar hotar vår demokrati: ”Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
_ _ _
Jacob Rudenstrand har skrivit boken , Den första rättigheten – frihet till religion, frihet från religion (Timbro 2022) som jag recenserat, se länken
