U LÖNNBERG: Karin Wiborn om demokrativillkor och icke godkända samfund

I tidningen Sändaren den 7 juni frågar Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan:

”Vad händer med samfund som hamnar utanför dialog och insyn i framtiden genom att inte bli ett godkänt trossamfund? Det går att befara att det inte kommer bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Det riskerar att skapa parallellsamhällen och öka segregation.”

En religiös gemenskap behöver inte registrera sig som trossamfund. Registrering och godkännande sker hos Kammarkollegiet. Det innebär att trossamfundets namn blir skyddat och att samfundet kan ansöka hos regeringen om hjälp av staten med att beräkna och ta in medlemsavgifter via skattsedeln. Men vilken religiös gemenskap som helst kan självklart verka utan att registrera sig eller ansöka om att få in medlemsavgifterna via skattsedeln.

Karin Wiborn påstår att religiösa gemenskaper som väljer att inte registrera sig skulle hamna utanför ”dialog och insyn”. Alla med minsta initiativkraft kan skapa ”dialog.”

Insyn” från vem och i vilka religiösa gemenskaper avser Karin Wiborn?

Nya villkor med demokratikriterier kan inte heller registrerade organisationer, föreningar och samfund låtsas blunda för. Även de kommer förr eller senare granskas i massmedia och i det offentliga samtalen. Att de som väljer att vara bidragstagande ska inte få pengar villkorslöst. Karin Wiborn menar att den nya lagens verkan kommer att skapa oro bland de bidragsberättigade samfunden.

Att citera religiösa urkunder och utifrån dessa tolka religiös eller ideologisk vägledning för religiösa påbud, behöver inte med automatik egga till lagtrots. Här har den religiösa ledaren, att parallellt med sin övertygelse, att informera om och förhålla sig till gällande lagstiftning. (Alternativt kan driva politisk opinion mot den lag som här diskuteras.)

Vad är det utifrån Equmeniakyrkans religiösa lära och gärning som måste åsidosättas och ytterst och egga till lagtrots för att verka på Svenskt territorium?

Sverige ska som demokratisk rättsstat alltjämt och framgent vila på västerländsk kristen traditonella som tjänat – och tjänar – oss väl.

Alla olika religioners praktiska tillämpning är i något avseende begränsat. Allt kan och ska inte passera i religionsfrihetens namn. Dagens svenska religiösa samhälle är inte det samma som gårdagens.

Ulf Lönnberg

DN om omvändelseterapi

”Under våren lade regeringen fram ett nytt lagförslag. Det ska bli tydligare vad som gäller för att få bidrag – och omvändelseterapi ska tydligt bryta mot ”samhällets grundläggande värderingar”. Om riksdagen senare ställer sig bakom förslaget kan den nya lagen träda i kraft i januari 2023.”

Länk till artikeln Myndigheten granskade aldrig ”omvändelse” – delade ut miljonbidrag

Widar Andersson: Berätta gärna vad ni hittar under stenarna ni vänder på

(Folkbladet 18/5 -22) Det ”vanskliga” med regeringens viktiga och välkomna korståg är att man fortsätter att tassa och humma om vad saker och ting egentligen handlar om. Behovet för det nya ”demokrativillkor” som regeringen vill införa för all offentlig bidragsgivning, inklusive Allmänna Arvsfonden, har framförallt uppkommit genom en omfattande invandring från muslimska länder vilket har givit antidemokratiska rörelser och trosinriktningar, som till exempel Muslimska Brödraskapet, vidgade tillväxtmöjligheter. Det är viktigt för demokratin att demokratiska makthavare inte bara vänder på stenar utan också berättar vad de hittar där under.

https://folkbladet.se/ledare/kronika/artikel/beratta-garna-vad-ni-hittar-under-stenarna-ni-vander-pa/rk70yozj