Ulf Lönnberg: Socialdemokraterna enda parti i Kyrkovalet (2025)

Inför årets kyrkoval har en konstruktiv partipolitisk debatt tagit fart. Det handlar om Svenska kyrkans ställning i allmänhet och om Kyrkovalet i synnerhet.

Arthur Engberg, ecklesiastikminister (s) sept 1932 till juni 1936 och hösten 1936 till 1939

Statskyrkoarvet från Gustav Vasa förvaltas i enträget i nya former av svensk Socialdemokrati. Kyrkovalen i nuvarande form är en världsunik koppling mellan kyrkan och de politiska partierna. Det är en anakronism som övriga partier borde avskaffa.

Den katolska tidskriften Signum skriver:

”Och med inspiration från den legendariske socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg behöll de politiska partierna under 1900-talet ett fast grepp om kyrkomötet, utifrån tanken att kyrkan behöver kontrolleras av statsmakten. Dessutom kunde partierna därigenom främja den egna politiska agendan genom att instrumentalisera kyrkan för sina politiska syften.”

Tre partier ställer upp i Kyrkovalet i år: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har redan lovat att utreda sin medverkan i kommande Kyrkoval.

På Centerpartiets stämma i september behandlas partiets förhållande till Svenska kyrkan och Kyrkovalet.

För Socialdemokraterna har inga förutsättningar ändrats.

Ulf Lönnberg: ”Identitetspolitik hör inte hemma i svensk religionspolitik”

Fr vänster: Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker och Bloggen Svensk Religionpolitisk Debatts Ulf Lönnberg

Bjereld/Demker på villovägar när de likställer intressepolitik och identitetspolitik som likvärdiga sakpolitiska områden.

Sedan två decennier är Sveriges politiska och religiösa landskap under stark omvandling. Under samma tid har identitetspolitiken slagit rot i några riksdagspartier. Nu ska vi enligt Professor Ulf Bjereld och Professor Marie Demker betrakta intressepolitik och identitetspolitik ”som två lika berättigade sakområden” (DN-Debatt 7ds).

Intressepolitik vs identitetspolitik

Men intresse- och identitetspolitik kan inte reservationslöst likställas och inordnas i de ideologiska matriserna.

Bjereld/Demker skriver:

”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten.”

Bjereld/Demker bortser från de motsättningar som växer okontrollerat när olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får ”sina identitetsdefinierade” friheter fullt ut – utan lagligt reglerade rättigheter med preciserade begränsningar.

Ingleharts-Welzes kulturella karta

Identitetspolitikens spännvidd illustreras i Ingleharts-Welzes kulturella karta över världens traditionella kontra sekulärt-rationella värden å ena ena sidan och överlevnad kontra självuttryck å den andra (det sekulära Sverige finns isolerat högst upp till höger).

Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras och tillämpas oförenligt på olika håll i världen. Bjereld/Demker drar en uppseendeväckande slutsats:

”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Bjerelds/Demkers identitetspolitiska överrock

Bjereld/Demker efterlyser någon slags påverkan som ska få berörda personer att omformulera sina identitetspolitiska krav för att passa bättre på den traditionella väster-högerskalan. År 2021 – under Kyrkovalsåret och ett år före det allmänna valen till Riksdag, Regioner och Kommuner – skissar de två professorerna på identitetspolitiska överrockar i Sverige.

Politisk dekonstruktion

Att ”dekonstruera identiteter” à la Bjereld/Demker väcker frågan: Vem har/ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner?

Vill Bjereld/Demker i praktiken tvinga de politiska partierna att deklarera vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska få större utrymme på andras bekostnad? Erfarenheter från Sovjet och Tredje Riket förskräcker. I Sverige behöver vi nu och framgent en vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. I alla tider har politiska makthavare nyttjat träffsäker identitetspolitik och stympad religionsfrihet för att egga och köpa populistiska och maktsugna aktörer.

Motsättning mellan integration och assimilering ska INTE i vår svenska demokratiska rättsstat lösas med identitetspolitisk dekonstruering i statlig eller partipolitisk regi.

Nej till identitetspolitiskt tolkningsföreträde

Rätten till ett identitetspolitiskt och praktiskt tolkningsföreträde kommer alltid att försvaras hårt och oresonligt av identitetspolitiska fundamentalister. Den strategin delas inte av de kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitiken före utomparlamentariska genvägar.

Varje individ som söker sig från krig och diktatur för ett tryggare liv har att nyttja de rättsliga och demokratiska verktyg som råder på den nya, givna platsen.

Det ska alltjämt vara upp till varje enskilt politiskt parti att attrahera väljare på demokratiska, egna meriter. Vänster- och högerextrema populister må för sin sak anamma Bjerelds/Demkers dekonstruktionspolitik.

Skiljelinjen är tydlig

Skiljelinjen går mellan de politiska strateger som aktivt vill dekonstruera kulturella och etniska olikheter och de politiker som i västerländsk rättslig och kristen tradition förmår att hålla stånd mot oprövad indentitetspolitisk och polariserande underminering av vår sekulära rättsstat på demokratins grundprinciper.

Ulf Lönnberg driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Politik – trojansk häst i alla religiösa struktur

Enligt Kyrkans Tidnings valenkät (på nyhetsplats 24 juni 2021) vill flertalet att tron måste kunna leda till politiska ställningstaganden. Men många vill byta bort politiska samtal och positioneringar mot kyrkans tal om tron och dess krafter.

Om Svenska kyrkan vore helt skild från staten och var ett religiöst samfund bland andra – utan reglering i Lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591) – vore denna frågeställning en intern fråga för Svenska kyrkan. Då skulle kyrkans ledning och dess medlemmar kunna forma kyrkans innehåll och verksamhet efter eget gottfinnande – och då skulle dess ledning också vara fullt ut ansvariga inför sina medlemmar avseende inriktning, verksamhet och de finansiella tillgångarnas förvaltning.

Svenska kyrkan är en hybrid mellan myndighet och rättsligt specialreglerad folkrörelse. Ärkebiskop Antje Jackelén försätter sig i liknanden dilemman som statliga generaldirektörer som ägnar sig åt myndighetsaktivism.

Svenska kyrkan ska skiljas fullt ut från staten. Kyrkans medlemmar ska själva legitimera eller förkasta kyrkans politiska ambitioner. Dagens tudelade ledarskap mellan staten och Svenska kyrkans är en kvarleva som (s), (c) och (sd) ännu omhuldar genom att ställa upp kyrkovalet 2021.

Tydlig rågång mellan religion och politik är de västerländska demokratiska rättsstaternas signum. Så borde det också vara i Sverige. Vi behöver politiska partier som deklarerar att de vill verka för total skilsmässa mellan staten och Svenska kyrkan.

Sedan flera decennier är influenserna från islams traditioner starka. För flertalet religiösa ledare som kommit hit från länder med islam som statsreligion finns ingen rågång mellan religion och politik. De propagerar inte sällan öppet för en annan rättsordning med Koranen som rättskälla.

För en kraftfull och rättssäker religionsfrihet i Sverige behöver vi vidareutveckla religionsfriheten med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk nationell lagstiftning inom de ramar som ryms inom FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och åsiktsfrihet.

I Sverige ska vi inte – i religionsfrihetens namn – acceptera religiöst gränssättning, parallell rättsskipning och könsseparation i våra offentliga rum. Vi behöver politiska partier som deklarerar att Sverige nu och framgent ska vila på den västerländska kristna traditionen som väl tjänat och som väl tjänar vår demokrati och rättsordning.

Vi behöver religionspolitisk agenda:

•Rågång mellan politik och religion ska upprätthållas.

•En vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk lagstiftning inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter.

•Staten och Svenska kyrkan ska åtskiljas fullt ut

•Sverige ska markera politiskt mot politisk islam på flera nivåer: nationellt, regionalt, kommunalt.

Ulf Lönnberg

Sverige ska gå i bräschen internationellt mot apostasi- och hädelselagstiftning

Varför säger Stefan Löfven (s) [inför kyrkovalet] inget om internationellt och svenskt arbetet mot apostasi- och hädelselagarna. Sverige borde gå i bräschen. Här engagerar sig Svenska Kyrkan indirekt för en bra sak, enligt Hulda Fahmi, international director för nätverket Set my people free – vilket finansieras av EFK och flera kyrkor – men om detta säger nomineringsgrupperna i Kyrkovalet ingenting.

Länk till nyhetsartikel i Världen idag

Stoppa S+MP-ventilen för månggifte

Robert Hannah

Tydligt besked från den liberale riksdagsledamoten Robert Hannah: ”Riksdagen har tydligt sagt att INGA månggiften ska erkännas i Sverige. Ändå har regeringen nu ett lagförslag där man erkänner månggifte i vissa fall. När anser Morgan Johansson, (S) & (MP) att det är ok för patriarkala gubbar att vara gifta med flera fruar?”, skriver han på Twitter.

LÄNK till notisen

Ldarsedorna. se om RELIGIÖS RABATT

Islamister hävdar att de ger uttryck för en religös övertygelse, trots att islamismen i sig är mer influerad av såväl fascism, nazism som post-marxistiska ideal. – – I form av islamistiskt motiverade hatbrott och rasistiska organisationer är det som är mest intressant om regeringen kommer gå vidare med förslaget och om de i de undantag som sedan regleras kommer medge någon form av religiös rabatt om organisationer hänvisar till religiösa urkunder.

Till artikeln

Men – ”Vad har några partier i kyrkan att göra, och vice versa?”

Den angelägna följdkommentaren fick jag i mitt FaceBook-flöde och gjorde ett förtydligande:

”- – Bra kommentar där! Denna indirekta politiska inblandning i Kyrkan borde fler reagera på.

>Eftersom banden mellan staten och Svenska Kyrkan inte är klippta fullt ut (Lagen om Svenska Kyrkan, staten driver in deras medlemsavgift mm) är detta en angelägen för alla medborgare och alla politiska partier. Jag hävdar att Lagen om Svenska kyrkan ska skrotas. Men så länge kopplingen finns är det viktigt att sätta extra press på de partier som väljer (s, c och sd) att ställa upp i Kyrkovalet. Det säger ngt om deras politiska maktstrategier både i och utanför politiken.

> Med detta sagt; du har en viktig poäng i din kommentar: Några av partierna har ju i praktiken sin aktiva medlemmar genom att gå in under andra namn; Borgerligt alternativ är M:s namn på deras kandidater (och andra borgerliga som vill hänga på). Men om/när kyrkan skiljs fullt ut från staten borde Svenska Kyrkan införa direktval och inte genom nominerinskommitter )”partier”) som de idag tillämpar frivilligt – men direktval kommer aldrig till Svenska kyrkan, som i de flesta andra föreningar, kommer inte att ske så länge Lagen om Svenska kyrkan gäller och partierna inte släpper taget.

I framtiden när banden är klippta kommer allt detta vara interna frågor för både för Svenska kyrkan och för partierna. I sunda partier kommer medlemmar inte acceptera att deras parti blandar politik och religion. Och de partier (s, c och sd) som ändå skulle köra vidare får själva svara för det (som idag).Dessa tre partier tycks vara fast beslutna att INTE slopa lagen om Svenska Kyrkan.

Fredrik Johansson: Lämnade M kyrkan i händerna på S?

Fredrik Johansson är kommunikationsrådgivare, tidigare Politisk planeringschef vid Moderaternas Riksorganisation och Huvudsekreterare i den Moderata Idéprogramsgruppen.

”Ur ett borgerligt perspektiv var avpolitiseringen av kyrkan en konsekvens av det konstitutionella beslutet att skilja staten från kyrkan. Eller borde ha varit. Som någon konstaterade: vi har gått från en statskyrka till en partikyrka. – – – Vad som hände i fallet kyrkan ar att moderater med flera drog sig tillbaka, samtidigt som S stod kvar. I en artikel i SvD skrev den dåvarande Partisekreteraren Sofia Arkelsten och den moderata parti- och kyrkostyrelseledamoten Hans Wallmark att:

”” När det nu gått mer än tio år sedan de förändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten finns det också anledning för partierna att fundera huruvida dessa aktivt ska agera inom Svenska kyrkan eller istället dra sig tillbaka och tydligare markera skillnaden mellan det civila samhället å ena sidan och de politiska organisationerna å den andra.””

Länk till Svensk tidskrift

Värderingar, normer och politik – i kristdemokratiskt tillämpning

Rågång mellan religion och politik är förutsättningen för en religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. Och utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati.

I två artiklar nalkas några skribenter kristdemokratins kärnvärden från olika håll. Precis som i alla andra icke-konfessionella politiska partier är deras förhållningssätt till rågången mellan politik och religion en självklarhet.

Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren

För kristdemokrater handlar det ”om nedärvd visdom och den finns där för alla oavsett om man är kristen eller ateist”, skriver Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren på Dagen debatt den 31 mars.

Joel Halldorf

Författaren och teologen Joel Halldorf redovisar på Expressens kultursida hur Ebba Busch’s artikel (ovan) mottogs med bifall, höjda ögonbryn och allmänt avståndstagande. Halldorf illustrerar det allmängiltiga intellektuella kravet – för alla – att hålla isär religion och politik och samtidigt ta fasta på de mänskliga och tusenåriga erfarenheterna. Halldorf skriver i sin kulturartikel i Expressen den 1april:

”Det är alltså sant att kristendomen har lagt grunden för demokratin, men därigenom har den också gett upp kraven på makt och kulturell monopolställning. Att hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt är något som både antikälskare och kristdemokrater behöver lära sig.”

Att Socialdemokraterna, Centerpartisterna Sverigedemokraterna ställer upp i Kyrkovalet den 21 september i höst – ännu två decennier efter skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan – vittnar om dessa tre partiers vaga och/eller strategiskt valda politiska sammankoppling med en religiös agenda.

Som Halldorf påpekar handlar det om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det gäller också vägvalet mot religiöst påtvingande normer, religiöst grundade rättsordningar och religiösa traditioner som underblåser juridisk könsdiskriminering från arv och mångifte till skilda badhustider.

Låt oss med den kristna traditionens erfarenheter slå vakt om en samhällsordning med en religionsfrihet som garanteras i FN:s mänskliga rättigheter och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Ulf Lönnberg

Kristina Patring, religionsfrihetsexpert på Svenska missionsrådet, uttalar sig om slöjförbud i skolan

”Men Kristina Patring säger att staten har rätt att begränsa utövandet av religion, exempelvis användandet av slöja. Men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas.

– Om det är ett hot mot den allmänna hälsan, den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller den allmänna moralen får man inskränka religionsfriheten. Ingen får heller utsättas för tvång i samband med religionsutövning, säger Kristina Patring med hänvisning till Europakonventionen.”

Till tidn Dagen