(Uppdaterad 20/5 -26)
Det behövs en politisk agenda om religionernas plats och utrymme i Sverige
Politik
Utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati. Historiskt har Europas och Sveriges religiösa landskap omdanats, i Sverige bröt frikyrkorörelsen under 1800-talet sig loss från dåvarande statskyrka. Parallellt utvecklade arbetar- och nykterhetsrörelserna relativt snabbt vår demokrati och rättsstat mot dagens demokratiska rättsstat.
Sverige var länge kulturellt och religiöst homogent. Först 1951 infördes total religionsfrihet – utan krav på medlemskap i något annat kristet samfund vid utträde från statskyrkan. År 2000 åtskildes kyrka och stat – endast partiellt. Svenska Kyrkan är idag det enda samfundet som är reglerat i särskild lag, Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan.
Sedan millennieskiftet 2000 står Sveriges religiösa landskap under brutalt omvandlingstryck. Politiska sakfrågor som berör religioner och olika religösa samfund handhas inom olika departement; ekonomiska offentliga bidrag, statens kontakter med olika samfund, religiöst påbjuden könsstympning, krav på särlagstiftning, kulturell och religiös mångfald mm.
Det är partierna och de enskilda ledamöterna i Riksdagen som genom lagstiftning ska upprätthålla optimal – inte gränslös – religionsfrihet i Sverige som sekulär, demokratisk. rättsstat.
Sverige behöver en politisk agenda för religionernas plats och utrymme i våra offentliga rum med preciserade begränsningar för viss utövning och viss tillämpning. Politiskt ska en tydligt definierad boskillnad mellan politik och religion upprätthållas.
Staten är skyldig att skydda individens rätt att tro (eller inte tro) på vad hen vill. Samtidigt ska staten rättssäkert stävja och förbjuda religiöst betingat tvång privat och i offentligheten.
Juridik
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla har rätt att byta religion och att manifestera sin tro. Individer kan pröva sina rättigheter i domstol om de anser att staten har kränkt dem.
Men religionsfriheten är – som rättighetslagstiftning – inte gränslös. Man talar, dels om positiv religionsfrihet som innebär rätten att utöva sin religion, dels om negativ religionsfrihet som innebär rätten att slippa bli tvingad att tillhöra en religiös grupp eller delta i religiösa riter.
I Sverige trädde Europakonventionen i kraft som svensk lag den 1 januari 1995. Enligt artikel 9 är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i (nationell) lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Religion
Religiöst grundade traditioner, normer och värderingar är en del av vårt kulturella arv. Olika religioners organisationer och företrädare är – och behövs – som röster i det offentliga samtalet.
Krav på utrymme för religiösa uttryck och religiöst påbjudna regler som exempelvis könsseparerade rättigheter och skyldigheter har inget politiskt företräde i religionsfrihetens namn.
Politiken står över religionerna.
För religiösa ledare och politiker som vill upprätthålla boskillnaden mellan religion och politik – och värna det religiöst mångkulturella samhället – är den tyske fd finansministern Wolfgang Schäube en god vägvisare. Vid de protestantiska kyrkornas synod i Magdeburg i november 2016 sade han i sitt inledningsanförande:
”Staten kan inte och ska inte ansvara för nåden men har i uppgift att skapa förutsättningar så att den enskilde kan agera barmhärtigt.
/ Ulf Lönnberg – driver bloggen http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
______