Angelägen ledare i Dagen Underskattar de politiska krafter som vill inskränka samfundens rättigheter
Det handlar om den principiella skiljelinjen mellan religion och politik. Sverige ger ekonomiskt stöd till organisationer som (lyckas) definierar sig som religiöst samfund enligt Kommerskollegiets kriterier. Idag ser vi resultatet. Statliga subventioner som tjänar som hävstång och överrock i ett svåröverskådligt omvandlingstryck på vårt religiösa landskap.
Självklart har staten rätt att kräva demokrativillkor för bidragsberättigade organisationer som idrottsföreningar, biodlarföreningar, religiösa samfund m m.
Det är en mänsklig rättighet att få utöva sin religion. Det är ingen mänsklig rättighet att få ekonomiskt stöd för religiöst utövande.
Hur långt ett samfund vill tumma på sin tro för att få ekonomiska verksamhetsbidrag är deras egen bedömning och beslut.
Politiskt-religiösa rörelser som med öppen agenda verkar för islamsk rättsordning som utgår från Koranen, agerar per se sakpolitiskt och är hybrider som enligt Kommerskollegiets kriterier är religiösa samfund som agera politiskt med religionsfriheten som sköld mot politiska argument.
Verksamhetsbidrag till religiösa samfund ska upphöra.
Sverige behöver en ny och tydlig religionspolitik.
Och i väntan på den:
Finns det något samfund som överväger att avstå från bidrag och två sina händer från politisk anpassning?
Och hur skulle de motivera beslutet att avstå från bidrag?
– Eller vilka av samfundens behov/kostnader ska/behöver finansieras av staten?
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 