(Denna textsida uppdaterad den 20 nov 2022) Bloggen Svensk religionspolitisk debatt verkar för att rättsligt och normmässigt vidareutveckla religionsfriheten. Metoden är att säkra dess rättigheter och komplettera den med nya preciserade och nödvändiga begränsningar. Religionsfriheten ska vidmakthållas rättsligt och dess plats i det allmänna rättsmedvetandet ska säkras.
Religion har i alla tider nyttjas av makthavare för egna syften. Genom historien har dock religionernas tillämpning reglerats i olika grad i olika stater – såväl rättsligt som normmässigt. Det kan uttryckas som att religionerna har tyglats politiskt. Det gäller främst i västerländska demokratiska rättsstater.
Av de tre abrahamitiska religionerna har kristendom och judendom över tid inordnats under demokratiskt grundlagsfäst religionsfrihet. I muslimska stater, där mestadels diktatur och teokrati råder, vilar den moraliska och politiska rättsordningen på Koranen som rättskälla.
Under senare decennier har Sveriges religiösa landskap omdanats. Med den stora invandringen har en ansenlig andel individer tagit med sig och etablerat sina normer och religiösa traditioner i sitt nya hemland.
Tongivande företrädare för islam i Sverige gör anspråk på allt större plats i landets offentliga rum och de pretenderar på att tillämpa normer, regler och lagar som vilar på bokstavstolkning av Koranen. Det tar sig politiska uttryck och de ska som motarbetas politiskt med argument och inom Sveriges demokratiska och konstitutionella villkor.
Syftet är att försvara vår demokrati och upprätthålla en adekvat och internationellt erkänd religionsfrihet.
Visionen är att Sverige alltjämt och framgent ska vila på västerländsk kristen tradition som har tjänat och som tjänar oss väl.
I Sverige ska ska alla religioner behandlas principiellt likvärdigt, dock med ett begränsat antal angivna företräden för karaktäristiska normer och särdrag som speglar västerländsk kristen tradition. Principen ska innebära optimal, likvärdig rättslig begränsning av angivna religiösa tillämpningar och former för utövning.
Strikt reglerade begränsningar i nationell lagstiftning ryms inom FNs och Europarådets konventioner.
Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt konventionen är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Redovisning av ett 30-tal reformförslag för att i Sverige vidareutveckla religionsfriheten med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar finns i länkad debattskrift.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 