(Uppdaterad 30/3 2024) Att utveckla ’en svenskt anpassad Laicité’ ska baseras på en vidareutvecklad definition av religionsfrihetens tydliga rättigheter och preciserade begränsningar inom ramen för svensk lag och internationella konventioner.
I Sverige ska vi samtidigt försvara västerländsk kristen tradition som vi med förutsägbar lagstiftning sätter gränser för – oavsett religion – extremistiska religiösa tolkningar och tillämpningar som strider mot alla människors lika värdighet.
Under en övergångstid kommer – det generella anslaget till trots – företrädare och utövare av politisk-islamism måhända känna sig särskilt utpekade.
Ingen hindras att utöva och tillämpa sin religion så länge den inte bryter mot svensk lagstiftning. Aktörer som i Sverige verkar för religiöst och odemokratiskt grundade normer, lagar och förordningar kommer att bemötas politiskt i det offentliga samtalet. Hänvisning till religiösa urkunder i religionsfrihetens namn undantar ingen från politisk ansvar.
Välkommen att följa denna blogg för inspiration att
– försvara trossamfunds och individers grundlagsfästa religionsfrihet
– utarbeta och fastställa religionsfrihetens tydliga rättigheter och preciserade begränsningar mot religiöst och politiskt-religiöst maktmissbruk i religionsfrihetens namn.
– hålla optimalt likartad distans till alla religioner.
-skapa och vårda kunskap, förståelse och respekt – för Sverige som demokratisk rättsstat, byggd på västerländsk kristen tradition som tjänat och som fortsatt tjänar oss väl.
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Religion har i alla tider nyttjas av makthavare för egna syften. Genom historien har dock religionernas tillämpning reglerats i olika grad i olika stater – såväl rättsligt som normmässigt. Det kan uttryckas som att religionerna har tyglats politiskt. Det gäller främst i västerländska demokratiska rättsstater.
Av de tre abrahamitiska religionerna har kristendom och judendom över tid inordnats under demokratiskt grundlagsfäst religionsfrihet. I muslimska stater, där mestadels diktatur och teokrati råder, vilar den moraliska och politiska rättsordningen på Koranen som rättskälla.
Under senare decennier har Sveriges religiösa landskap omdanats. Med den stora invandringen har en ansenlig andel individer tagit med sig och etablerat sina normer och religiösa traditioner i sitt nya hemland.
Tongivande företrädare för islam i Sverige gör anspråk på allt större plats i landets offentliga rum och de pretenderar på att tillämpa normer, regler och lagar som vilar på bokstavstolkning av Koranen. Det tar sig politiska uttryck och de ska som motarbetas politiskt med argument och inom Sveriges demokratiska och konstitutionella villkor.
Politikerna ska försvara och vidareutveckla demokrati och upprätthålla en adekvat och internationellt erkänd religionsfrihet.
Sverige alltjämt och framgent ska vila på västerländsk kristen tradition som har tjänat och som tjänar oss väl.
I Sverige ska alla religioner principiellt behandlas likvärdigt, dock med förbehållet att ett begränsat antal angivna karaktäristiska normer och särdrag som speglar västerländsk kristen tradition ska ha särskilt företräde. I Sverige ska vissa extrema religiösa uttryck och påbud förbjudas. I Sverige ska religioners (islams) politiska agendor bemötas med politiska argument till förvar för yttrandefrihet och alla människors lika värdighet.
Det innebär att i Sverige ska optimal – inte total – likvärdighet råda för de religioner som inte accepterar vår demokrati på centraleuropeisk rättsordning som vilar på västerländsk kristen tradition.
Strikt reglerade lagligt begränsningar i nationell lagstiftning, som ryms inom FNs och Europarådets konventioner, ska tillämpas för angivna religiösa tillämpningar och former för utövning.
Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Detta ska i nödvändiga fall begränsas i nationell (svensk lag).
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt konventionen är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 