Enligt Kyrkans Tidnings valenkät (på nyhetsplats 24 juni 2021) vill flertalet att tron måste kunna leda till politiska ställningstaganden. Men många vill byta bort politiska samtal och positioneringar mot kyrkans tal om tron och dess krafter.
Om Svenska kyrkan vore helt skild från staten och var ett religiöst samfund bland andra – utan reglering i Lagen om Svenska kyrkan (SFS 1998:1591) – vore denna frågeställning en intern fråga för Svenska kyrkan. Då skulle kyrkans ledning och dess medlemmar kunna forma kyrkans innehåll och verksamhet efter eget gottfinnande – och då skulle dess ledning också vara fullt ut ansvariga inför sina medlemmar avseende inriktning, verksamhet och de finansiella tillgångarnas förvaltning.
Svenska kyrkan är en hybrid mellan myndighet och rättsligt specialreglerad folkrörelse. Ärkebiskop Antje Jackelén försätter sig i liknanden dilemman som statliga generaldirektörer som ägnar sig åt myndighetsaktivism.
Svenska kyrkan ska skiljas fullt ut från staten. Kyrkans medlemmar ska själva legitimera eller förkasta kyrkans politiska ambitioner. Dagens tudelade ledarskap mellan staten och Svenska kyrkans är en kvarleva som (s), (c) och (sd) ännu omhuldar genom att ställa upp kyrkovalet 2021.
Tydlig rågång mellan religion och politik är de västerländska demokratiska rättsstaternas signum. Så borde det också vara i Sverige. Vi behöver politiska partier som deklarerar att de vill verka för total skilsmässa mellan staten och Svenska kyrkan.
Sedan flera decennier är influenserna från islams traditioner starka. För flertalet religiösa ledare som kommit hit från länder med islam som statsreligion finns ingen rågång mellan religion och politik. De propagerar inte sällan öppet för en annan rättsordning med Koranen som rättskälla.
För en kraftfull och rättssäker religionsfrihet i Sverige behöver vi vidareutveckla religionsfriheten med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk nationell lagstiftning inom de ramar som ryms inom FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och åsiktsfrihet.
I Sverige ska vi inte – i religionsfrihetens namn – acceptera religiöst gränssättning, parallell rättsskipning och könsseparation i våra offentliga rum. Vi behöver politiska partier som deklarerar att Sverige nu och framgent ska vila på den västerländska kristna traditionen som väl tjänat och som väl tjänar vår demokrati och rättsordning.
Vi behöver religionspolitisk agenda:
•Rågång mellan politik och religion ska upprätthållas.
•En vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i svensk lagstiftning inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter.
•Staten och Svenska kyrkan ska åtskiljas fullt ut
•Sverige ska markera politiskt mot politisk islam på flera nivåer: nationellt, regionalt, kommunalt.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 