Dagen: Kommun kräver att deras lokaler hålls ”religiöst neutrala”

Formuleringen fanns inte med i det ursprungliga förslaget från förvaltningen, men tillkom under sammanträdet efter förslag från Åsa Ekblad, gruppledare för Moderaterna i kommunfullmäktige och ledamot i kommunstyrelsen. Länk till artikeln i Dagen

Åsa Ekblad (m) Skurup

Länkar till slöjdebatten i Skurup:

Fem FB-kommentarer slöjförbud i Skurup

Trelleborg – Skurup / Handskakning – Slöjförbud

Så tänker gymnasieelever om religion

Forskning se

”Sociala medier beskrivs som både ett problem med desinformation och hat men också som en resurs med hög grad av representation och inifrån-perspektiv, när det kommer till information och kommunikation om religion.”

Länk till hela artikeln

https://www.forskning.se/2021/09/07/gymnasieelever-religion/

Lawfare – strategi att stressa religionsfrihet

Inom den islamistiska miljön pågår sedan en längre tid utvecklandet av ett nytt sätt att dirva opinion för positiv särbehandling. Det exempel som är det tydligaste och fått stor uppmärksamhet på senare tid är civilmålet mot Göteborgs tidigare kommunalråd Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson som stämts av Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi.

Länk till artikeln

MAGNUS NORELL i GP: Lawfare om ett sätt att stressa vår religionsfrihet:

”Den yttrandefrihet som hotades är den som används för att undersöka, kritisera och ifrågasätta den islamistiska ideologin och de praktiska uttryck den tar sig i att ge sig på de som ses om belackare. I Hermansson fall blev det också delvis framgångsrikt, även om hon friades i tingsrätten, eftersom S i Göteborg avpolletterade … Fortsätt läsa

LUF rapporten “Alla(h) ska med: tre sekulära principer för ett mångkulturellt samhälle”.

Jakob Norrhall

Jakob Norrhall, författare till rapporten ”Alla(h) ska med”, v ordf i Luf Uppsala, prästkandidat, skriver: Det finns inga legitima skäl för politiker att motivera förbud med teologiska resonemang eller förfaranden. Inte heller kan en politiker motivera ett försvar av ett samfund med teologiska resonemang.

Det finns inga legitima skäl för politiker att motivera förbud med teologiska resonemang eller förfaranden. Inte heller kan en politiker motivera ett försvar av ett samfund med teologiska resonemang.

Länk till Jakob Norrhalls artikel

Ulf Lönnberg, Två länkar till mina artiklar

Skrota Lagen om Svenska kyrkan. Lagen om trossamfund

Ulf Lönnberg: Socialdemokraterna enda parti i Kyrkovalet (2025)

Inför årets kyrkoval har en konstruktiv partipolitisk debatt tagit fart. Det handlar om Svenska kyrkans ställning i allmänhet och om Kyrkovalet i synnerhet.

Arthur Engberg, ecklesiastikminister (s) sept 1932 till juni 1936 och hösten 1936 till 1939

Statskyrkoarvet från Gustav Vasa förvaltas i enträget i nya former av svensk Socialdemokrati. Kyrkovalen i nuvarande form är en världsunik koppling mellan kyrkan och de politiska partierna. Det är en anakronism som övriga partier borde avskaffa.

Den katolska tidskriften Signum skriver:

”Och med inspiration från den legendariske socialdemokratiske ecklesiastikministern Arthur Engberg behöll de politiska partierna under 1900-talet ett fast grepp om kyrkomötet, utifrån tanken att kyrkan behöver kontrolleras av statsmakten. Dessutom kunde partierna därigenom främja den egna politiska agendan genom att instrumentalisera kyrkan för sina politiska syften.”

Tre partier ställer upp i Kyrkovalet i år: Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har redan lovat att utreda sin medverkan i kommande Kyrkoval.

På Centerpartiets stämma i september behandlas partiets förhållande till Svenska kyrkan och Kyrkovalet.

För Socialdemokraterna har inga förutsättningar ändrats.

Dagen: C vill att religiösa ledare går utbildning i svenska regler

Tidn Dagen: ”Inrätta en interreligiös utbildning, stärk rättssäkerheten för asylsökande konvertiter och öka säkerheten för trossamfunden. Det föreslår Centerpartiet inför sin partistämma, som drar igång i slutet av september.”

DagenLänk till Dagen

Ulf Lönnberg: Ett bra och nödvändigt intiativ som förhoppningsvis skärper religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar i generella termer (som det anstår den demokratiska rättsstaten) och som förhindrar hotfull extremistisk religiösa påbud.

Till detta bör vi också komplettera med krav på att predikningar publiceras på svenska. Ansvarig förkunnare i Sverige och predikokontroll i Danmark

Luai Ahmed problematiserar slöjtvång och valet att bära slöja

”De djupa kulturella tomrummen som uppstår sdan man flytt sitt traditionalistiska hemland genererar ett behov av trygghet som ofta fylls genom att man klamrar sig vid rötter, identitet och symboler.”

För vissa är det en flagga, för andra är det en slöja.”

Ulf Lönnberg: I rådande förutsättning ska vi förbjuda slöja i skolan. Förbud mot slöja / heltäckande plagg

Ulf Lönnberg: ”Identitetspolitik hör inte hemma i svensk religionspolitik”

Fr vänster: Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker och Bloggen Svensk Religionpolitisk Debatts Ulf Lönnberg

Bjereld/Demker på villovägar när de likställer intressepolitik och identitetspolitik som likvärdiga sakpolitiska områden.

Sedan två decennier är Sveriges politiska och religiösa landskap under stark omvandling. Under samma tid har identitetspolitiken slagit rot i några riksdagspartier. Nu ska vi enligt Professor Ulf Bjereld och Professor Marie Demker betrakta intressepolitik och identitetspolitik ”som två lika berättigade sakområden” (DN-Debatt 7ds).

Intressepolitik vs identitetspolitik

Men intresse- och identitetspolitik kan inte reservationslöst likställas och inordnas i de ideologiska matriserna.

Bjereld/Demker skriver:

”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten.”

Bjereld/Demker bortser från de motsättningar som växer okontrollerat när olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får ”sina identitetsdefinierade” friheter fullt ut – utan lagligt reglerade rättigheter med preciserade begränsningar.

Ingleharts-Welzes kulturella karta

Identitetspolitikens spännvidd illustreras i Ingleharts-Welzes kulturella karta över världens traditionella kontra sekulärt-rationella värden å ena ena sidan och överlevnad kontra självuttryck å den andra (det sekulära Sverige finns isolerat högst upp till höger).

Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras och tillämpas oförenligt på olika håll i världen. Bjereld/Demker drar en uppseendeväckande slutsats:

”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Bjerelds/Demkers identitetspolitiska överrock

Bjereld/Demker efterlyser någon slags påverkan som ska få berörda personer att omformulera sina identitetspolitiska krav för att passa bättre på den traditionella väster-högerskalan. År 2021 – under Kyrkovalsåret och ett år före det allmänna valen till Riksdag, Regioner och Kommuner – skissar de två professorerna på identitetspolitiska överrockar i Sverige.

Politisk dekonstruktion

Att ”dekonstruera identiteter” à la Bjereld/Demker väcker frågan: Vem har/ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner?

Vill Bjereld/Demker i praktiken tvinga de politiska partierna att deklarera vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska få större utrymme på andras bekostnad? Erfarenheter från Sovjet och Tredje Riket förskräcker. I Sverige behöver vi nu och framgent en vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. I alla tider har politiska makthavare nyttjat träffsäker identitetspolitik och stympad religionsfrihet för att egga och köpa populistiska och maktsugna aktörer.

Motsättning mellan integration och assimilering ska INTE i vår svenska demokratiska rättsstat lösas med identitetspolitisk dekonstruering i statlig eller partipolitisk regi.

Nej till identitetspolitiskt tolkningsföreträde

Rätten till ett identitetspolitiskt och praktiskt tolkningsföreträde kommer alltid att försvaras hårt och oresonligt av identitetspolitiska fundamentalister. Den strategin delas inte av de kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitiken före utomparlamentariska genvägar.

Varje individ som söker sig från krig och diktatur för ett tryggare liv har att nyttja de rättsliga och demokratiska verktyg som råder på den nya, givna platsen.

Det ska alltjämt vara upp till varje enskilt politiskt parti att attrahera väljare på demokratiska, egna meriter. Vänster- och högerextrema populister må för sin sak anamma Bjerelds/Demkers dekonstruktionspolitik.

Skiljelinjen är tydlig

Skiljelinjen går mellan de politiska strateger som aktivt vill dekonstruera kulturella och etniska olikheter och de politiker som i västerländsk rättslig och kristen tradition förmår att hålla stånd mot oprövad indentitetspolitisk och polariserande underminering av vår sekulära rättsstat på demokratins grundprinciper.

Ulf Lönnberg driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Markus Uvell: Stabila familjer motverkar kriminalitet – politiker borde stödja dem

Markus Uvell (wikimediacommobs)

Värdeneutral politik är ett farligt stickspår, skriver Markus Uvell i Dagen:

”Centerns idéprogram 2012, som förordade månggifte, eller Liberala ungdomsförbundet som 2016 krävde legalisering av incest och nekrofili. Skälet till att de allra flesta uppfattar dessa förslag som absurda är att vi egentligen inte alls är bekväma med tanken på värdeneutral politik”

Länk till Dagen

Västerländsk kristen tradition VS identitetspolitik

Professorerna Marie Demker och Ulf Bjereld (bilderna hämtade på resp Google-träff

Den 7 sept -21 skrev Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker på DN-debatt: ”Ordet identitetspolitik är ett slagträ som saknar funktion”

De skruvar begreppet identitetspolitik. De skriver: ”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera (sic!) dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Västerländsk kristen tradition VS identitetspolitik

Ulf Lönnberg: Sveriges politiska och religiösa landskap har omdanats och identitetspolitiken är här. För Bjereld/Demker är det dags att se intressepolitik och identitetspolitik som två lika berättigade sakområden.

Intresse- och identitetspolitik kan inte likställas i de ideologiska matriserna. De skriver: ”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten”.

Bjereld/Demker ser inte att motsättningar göds då olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får full frihet. Vi behöver lagligt reglerade rättigheter och preciserade begränsningar.

Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras oförenligt på olika håll. Deras slutsats sticker ut: ”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera (sic!) dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Men vem ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner? Vem ska bestämma vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska rymmas på andras bekostnad? Minnen från Sovjet och Tredje Riket förskräcker.

Identitetsivrarnas världsbild delas inte av kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitik före utomparlamentariska aktioner.

Skiljelinjen går mellan dekonstruktion av kulturella och etniska olikheter och demokratiska principer på västerländsk rättslig och kristen tradition.