Stoppa utländsk finansiering av religiösa lokaler

Utländsk politisk påverkan på svenskt territorium i religionsfrihetens namn ska stoppas.

Dagen debatt den 9ds redovisar Patrik Oksanen flera exempel på rysk påverkan och finansiering av  rysk-ortodoxa församlingar av Moskvapatriarkatet.

Det får inte betraktas som en samfundsintern religiös kraftmätning. Ty då lämnar vi öppet för indirekt politisk påverkan av Sveriges religiösa landskap.

Patrik Oksanen skriver: ”Moskvapatriarkatet är ingen vanlig kyrka, utan ska ses som ett verktyg för rysk utrikespolitik. Kyrkan försöker skaffa sig kontroll över fristående ortodoxa grupperingar, vilket alltså drabbade Kristi Förklarings ortodoxa kyrka i fjol. Tanken är att de ortodoxa ska kanaliseras till stöd för Moskvapatriarkatet, som i syn tur är en del av Kremls maktinstrument.”

Också utländsk finansieringar av moskébyggen i Sverige förekommer med likartad indirekt och direkt politisk påverkan av Sveriges religiösa landskap – och svensk politik.

Att vi är föremål för sofistikerad politisk påverkan från geopolitiskt makthungriga aktörer och teokratiska banerförare är inget nytt. Men de som vill påverka våra internationella kontakter och omdana vår rättsordning med Koranen som rättskälla ska inte ha fria händer.

I en öppen värld med fri rörlighet för varor och tjänster stärks förutsättningarna för fred och samverkan. Varje motiv för att inskränka dessa ska genomlysas kritiskt och dess konsekvenser analyseras – med realpolitiska och ideologiska ingångsvärden.

Utländska investeringar i Sverige finns oftast goda skäl att välkomna.

När utländska aktörer investerar tid, kapital och prestige i religiöst baserade (oavsett religiös inriktning) funktioner ska politiker och religiösa frontfigurer vara vaksamma och ha modet att agera resolut mot sådana inkräktare.

Sverige behöver utveckla mekanismer med vilka vi kan stoppa utländska direktinvesteringar i och verksamhetsbidrag till religiösa byggnader, företag/organisationer/samfund och mediaföretag. Utländsk politisk påverkan på svenskt territorium i religionsfrihetens namn ska stoppas.

Ulf Lönnberg

Trosfrid, hädelse

I

Inom islam talar man inte om hädelse i vår mening. Där islam råder uppfattas förolämpning av Allah eller Mu-hammed som tecken på avfall i från religionen eller kätte-ri. Där är kätteri uttryckligen förbjudet och straffbart med döden enligt många muslimska religiösa ledare. Det är också gällande lag i ett antal muslimska länder.

I vår del av världen har hädelse länge varit ett svårt brott. Det anses kunna väcka gudarnas vrede. Enligt Mose lag gällde dödsstraff. Det står i 3. Mos 24.16: ”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

II

I tider då religionen hade ett fast grepp om folket till gagn för kungar och politiska ledare var hädelse effektivt för att upprätthålla respekt och rädsla för makten. Religionen höll också ihop det civila samhället och skapade en grund för respekt, tillit och disciplin individer emellan.

Enligt Mose lag gällde dödsstraff för hädelse. Det står i 3. Mos 24:16. ”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

Fram till skiftet 1700/1800 var analfabetism ännu utbredd i Sverige och hädelse som begrepp var kyrkans och sta-tens pedeagogiska hävstång som hade verkningar långt in i människors vardag.

Frikyrkornas frammarsch var inte bara en reaktion mot statskyrkans stela och auktoritära hållning utan en längtan efter mer innerlig tro, bekännelsens individuella verkan och vilja och rätt att få tolka urkunden och rätt att få predika utanför kyrkans lokaler.

Den latenta nyfikenheten, ett skolväsende som nådde allt fler och begynnande demokratisering i alla samhällsskikt satte begrepp som hädelse och kätteri i en annan dager. Respekt för sin nästa, naturen, skapelsen, religionen och det som teologer och religiösa ledare definierar som heligt undergrävs inte av självständigt tänkande människor.

III

Hädelse mot kristendomen var straffbart i Sverige till år 1949. Då togs hädelselagen bort och lagen formulerades om kallades lag om trosfrid. Den lagen upphörde 1970. Motivet var att ett särskilt skydd av religionsfriheten inte motiverade inskränkningarna i yttrande- och tryckfrihe-ten.

Men arbete för teokratins återkomst förekommer.

När Irland införde lag mot hädelse 2009 reagerade den katolska kyrkan på Irland och de kallade själva den lagen för ”obsolet” och dessutom framhöll de att liknande lagar använts på andra håll i världen för att ”rättfärdiga våld och förtryck mot minoriteter”.

Mikail Yüksel uteslöts visserligen från Centerpartiet 2018 efter att ha talat om särlagstiftning men han återkommer nu som initiativtagare till det muslimska partiet Nyans som anges ställa upp i riksdagsvalet 2022.

Kristdemokraten Tuve Skånberg motionerade 1999 i Riksdagen för ”Lag mot religionskränkning” (Motion 1999/2000:K286). Motionen bifölls inte.

Xxxx

Saxat ur kapitel 9 – i debattboken ”Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar ingen demokrati”

I
I en trygg, rättssäker demokrati möts medborgarna i öppenhet och med personlig integritet i de offentliga rummen. När den öppenheten undermineras måste staten väga identitetskränkande förbud mot krafter som vill begränsa grundläggande funktioner i ett öppet samhälle.

Ett exempel på sådan begränsning står de religiösa krafter för genom att driva fram informellt slöjtvång. Det ser vi tydligt i de parallellsamhällen där religiösa och politiska krafter tagit över.

Några av slöjans funktioner:

-Slöjbärande kvinnor signalera personlig underkastelse.

-Slöjbärande kvinnor hjälper till att upprätthålla den traditionsbundna hederskulturen.

-Slöjbärande kvinnor ingår i en ständig manifestation för ett annat, teokratiskt, icke demokratiskt rättssäkert statsskick (med Koranen som källa för rättsordningen).

Sammantaget spelar det politisk islam i händerna över tid.

II
I Danmark är det förbjudet att på offentliga platser bära ansiktstäckande plagg som niqab och burka. Förbudet inkluderar MC-hjälmar, balaklavas och masker och lös-skägg. Undantag kan göras om det finns ett s.k. ”rimligt syfte” att täcka ansiktet som vid kallt väder – eller på väg till maskerad. Polisen får avgöra om och när brott har begåtts.

Det danska modellen med ett avgränsat förbud mot helt ansiktstäckande plagg på offentlig plats bör införas i Sverige.

I dansk lagstiftning berörs inte hijab och abaya, slöjor som döljer håret men inte ansiktet. Vuxna kvinnor ska ha rätt att välja hur de vill täcka, pryda eller täcka sitt hår.

En politiskt rimlig slutsats är att maskeringsfurbud väl skulle rymmas inom ramarna för vår religionsfrihet utan att oförsvarligt inkräkta på den personliga integreiten.

Följande europeiska länder har infört nationellt förbud mot niqab och burka på offentliga platser: Frankrike, Bel-gien, Österrike, Tyskland, Bulgarien, Nederländerna och Italien.

III
Barnkonventionen är svensk lag och mot den bakgrunden bör – för barnens bästa – Sverige snarast införa förbjud mot slöja på barn i grundskolan.

Ordförandena i GAPF, Glöm Aldrig Pela och Fadime, Sa-ra Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) har en viktig poäng i att vi politiskt ska ta konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till den rätta nivån som religionspolitisk sakfråga, vilket det i högsta grad är. De skriver:

”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi  får inte rädas diskussionen.”

Redan idag finns utrymme för en sådan ordning i skolans läroplan:

”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderinga som det svenska samhället vilar på.”

Ett burkaförbudet för i grundskolan rymms väl inom religionsfrihetens rättigheter och begränsningar.

Med ett sådant förbud tar vi som nation ställning för den västerländska judisk kristna traditionen som tjänat oss väl.

Slöja på barn i grundskolan motarbetar idén om jämställdhet.

Slöja i skolan kränker flickors, och i förlä-ngningen kvinnors, barns och LGBT-personers rättigheter.

/Ulf Lönnberg

Debattboken finns på:

Dela det här:

Cecilia Blomberg om Om religiösa plagg

”Man kan tycka att andra ska strunta i hur en kvinna väljer att klä sig, men heltäckande religiösa plagg är som sagt inte som vilka andra plagg som helst. De signalerar en kvinnosyn och värderingar som inte hör hemma i vår tid. De vittnar också om en obehaglig syn på de kvinnor som inte väljer att bära dessa plagg. Om nu en muslimsk kvinna är en ”ren och dyrbar juvel”, vad är då en ickemuslimsk kvinna?

Just därför måste dessa religiösa plagg som gör sitt intåg på svenska badplatser gå att diskutera och debattera, annars är vår demokrati inte mycket värd.”

https://helagotland.se/asikter/ledare/artikel/blomberg-kvinnokroppen-ar-det-mest-naturliga-i-varlden/kr2ze9vr

Hamid Zafar om Religiösa friskolor – ett juridiskt kryphål:

”Ett annat problem är att en fristående huvudman har kunnat erhålla tillstånd för att starta en skola för att sedan kunna ändra profil till en konfessionell sådan utan att behöva anmäla det till staten. Detta kryphål i lagstiftningen påpekades så tidigt som 2011. Först ifjol uppmärksammade regeringen denna brist i lagstiftningen i ett särskilt betänkande. De lagändringar som betänkandet föreslår ska träda i kraft 2023. Tretton år efter den nya skollagen.”

https://www.gp.se/ledare/religi%C3%B6sa-friskolor-ett-juridiskt-kryph%C3%A5l-1.30355206

Kanske dags för liberalt fokus religionsfriheten

Med avstamp i politiska spår av vita evangelikala kristna vill riksdagsledamoten Maria Nilsson (L) skapa bättre förståelse förståelse mellan bokstavstrogna och kontextuella bibeltolkare (Dagen.se/debatt, 14ds). Hon säger sig ha levt i ”båda världarna”.

Hon anser att de förra inte borde räkna bort de senare som sekulära (vars livsorientering är mindre relevant?, min följdfråga) Jag håller med och lägger till: de senare borde inte räkna bort de förra som intellektuella krymplingar. Maria Nilsson konstaterar: ”När Bibeln blir ett verktyg för den amerikanska presidentadministrationen för att uppnå politiska syften är det djupt oroväckande.”

Bra att Maria Nilsson sätter sökarljuset på gränssnittet politik/religon. Det vore välkommet om en parlamentariker med hennes erfarenheter också ville ta sig an en vidareutvecklad religionsfrihet – med mer preciserade rättigheter och begränsningar utan vilka ingen demokrati fungerar inom ramarna för FN:s och Europakonventionen:s religions- och åsiktsfrihet.

Maria Nilsson lyfter fyra fokusområden; abortmotståndet, synen på äktenskapet, religiösa friheter och synen på Israel. Utifrån sin resa genom religiösa landskap visar Maria Nilsson förståelse för att många människors samhällsrelaterade och politiska vägval styrs av religiöst färgade ingångsvärden och att motsvarande vägval för många andra styrs av individens existentiella och filosofiska orientering.

Alla politiker vägleds av sina värderingar, sin ideologi och partilojalitet samt därutöver av personliga ambitioner. Gemensamt för de alla är att de i arbetet för sina visioner och mål har att inordna sig under de lagar de själva och deras företrädare stiftat.

I uppsatsen ’Vad är egentligen ”riktigt svenskt” i den svenska rätten?’ skriver professor Rolf Nygren (Svensk Juristtidning, 1998, häfte 2): Till de få ”svenska” dragen i vår moderna rättsordning hör lagstiftningsdoktrinen, som under årtionden legitimerat politikens primat över rätten, alltså sett lagstiftningen främst som medel till samhällets sociala och ekonomiska omvandling.

Vår rättsordning vilar inte på lagfäst tillämpning av bokstavstrogna religiösa urkunder utan på den ideologi, de ideal, de särintresse eller den religion och gudsförnekelse som väger tyngst för den enskilde riksdagsledamoten i lagstiftningsarbetet.

I Sverige hotar idag politisk islam och extremistisk våldsbejakande islamismen med utomparlamentarisk aktivism. Dess företrädare agerar med öppna och dolda agendor, inte minst bland civilsamhällets aktörer.

De som inom politisk islam verkar för att omvandla vår rättsordning (enl Koranen och sharialagar) ska granskas och kväsas politiskt – inte minst av våra politiker. Religiös och politisk propaganda för en annan rättsordning med Koranen som rättskälla är också ett hot mot civilsamhällets religiösa aktörer vars gärning vore omöjlig utan vår religionsfrihet.

Maria Nilssons fyra fokusområden har för oss alla allmänpolitiska förtecken. Ute i samhället ruvar, problematiserar och lever människor också ut sina olika filosofiska, existensiella, politiska, religiösa och gudsförnekande preferenser – som i sista hand kanaliseras och bearbetas av parlamentarikerna inför varje lagstiftning.

Maria Nilssons vilja att främja samtal om brännheta politiska frågor över skiljelinjen mellan religiöst orienterade och övriga individer kommer att berika det offentliga samtalet. Om hon väcker engagemang över samma skiljelinje för försvar av vår rättsordning och religionsfrihet kommer kristna och sekulära medborgare förstå varför de tillsammans ska värna Sveriges fortsatta utveckling på vår västerländska judisk kristna tradition som tjänat och tjänar oss väl.

Det behövs fler partipolitiker som tar sig an religionsfriheten. Maria Nilsson verkar ha frikyrkosveriges öra och skulle kunna vara väl lämpad att ta täten.

Ulf Lönnberg

Länstyrelsens handbok ”Vit, svart eller brun” – ett religionspolitiskt stickspår

För att främja inkludering på arbetsplatser och i organisationer gav Länsstyrelsen i Stockholm förra ut handboken ”Vit, svart eller brun – Handbok om aktiva åtgärder kopplat till hudfärg”.

I handboken finns flera övningar för organisationsledningen eller de som är satta att ta itu med uppgiften. En uppgift sticker särskilt ut: ”VEM ÄR DEN TYPISKA MEDARBETAREN I VÅR ORGANISATION?”

För att vaska fram svaret ska medarbetarna kategoriseras i 14 st olika fält. Handboken ger med den uppgiften fem råd. Det första är: ”Kom gemensamt fram till ett svar på alla fälten.”

Åsiktsskillnader ses som ett hinder även när det gäller att motverka diskriminering och mobbing på en arbetsplats. För rapportförfattaren och utvecklingsledaren Kitimbwa Sabuni (idag ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund) är det oproblematiskt att med snäva kategoriseringar motverka fördomsfulla kategoriseringar av våra ”typiska medarbetare”. Efter den mallen ska hela organisationen strömlinjeformas.

Värdet av sådana kategoriseringar kan ifrågasättas och uppgiften att kategorisera ”den typiske medarbetaren” i kolumnen ”Religion” kan vara kontraproduktiv.

Kitimbwa Sabuni skriver: ”Sverige har på relativt kort tid blivit ett av Europas mest multietniska länder i nivå med länder som Storbritannien, Frankrike och Holland. Det finns anledning för oss att ha en självbild som ett öppet och tolerant land, men vi är samtidigt ett av de mest etniskt segregerade länderna i Europa vad gäller boende och på arbetsmarknaden. Vi har som få andra länder ett glastak där svenskar som i kraft av sin hudfärg bryter mot normen för hur en svensk ser ut, har svårt att avancera till högre och mer kvalificerade befattningar.”

Hur slår hans kategorisering som grund i en arbetsmetod för att motverka ”strukturell diskriminering” i främlingsfientlighet, religiös förföljelse och även stigmatiserande mobbning i olika hög grad?

Att en projektledaren ska tvinga vara karaktäristiska ska beskrivas ”i konsensus”.

Handbokens krampaktiga konsensusideal kring dessa generaliseringar – och därmed styrning av projektet – skapar dåliga förutsättningar för personalen att känna igen sig som de unika och olika medarbetare de är och ska förbli i den nya inkluderande gemenskapen som integrationsprocessen syftet till.

Också utifrån sådana konsensustips ska handboken granskas.

Kategoriseringen ”religion” ger i sin förenklade och generella form utrymme för just de förutfattade meningar som kan egga mobbing och diskriminering mot religiösa som inte tillhör kategoriseringsmallens imperativ.

Inom religionsfriheten ramar ska individen inte behöva deklarera sin religiösa – och inte heller sin filosofiska – orientering för att integrering på en arbetsplats ska vara möjlig.

Vi ska med professionalitet motverka diskriminering – också i Sabunis intersektionellt perspektiv – på våra arbetsplatser. För detta krävs särskild kompetens för att nalkas komplexiteten i olika arbetsplatsers olika personalsammansätting och olika branschers specifika karaktärer.

Länsstyrelsens skrift ”Vit, svart eller brun”är ett alltför trubbigt instrument som handledning för att förstärka de de olägenheter som den avser att avhjälpa.

xxx

Peter Halldorf markerar resolut mot fundamentalistisk läsning av Bibeln

Peter Halldorf lyfter skandalen i Knutby och vänder sig därmed särskilt till den svenska pingströrelsen (Dagen den 18ds). Han analyser och markeringar mot fundamentalistisk läsning av religiösa urkunder (Bibeln). Hans text är också relevant för väldigt många utanför pingströrelsen.

Med exegetiska ingångsvärden tar sig Peter Halldorf an begreppet fundamentalism, han skriver:

”Begreppet ’fundamentalism’ myntas i USA för drygt hundra år sedan, när konservativa protestantiska exegeter lägger fram ett antal ’fundamentala principer’ för Bibelns ofelbarhet. – – – Denna läsning- – – utgår från att Bibeln måste läsas och tolkas bokstavligt, utan hänsyn tagen till dess historiska framväxt och utveckling. – – – Den förväxlar bibeltexten, och de mänskliga begränsningar den är präglad av, med det gudomliga innehållet i budskapet.”

Förhoppningsvis påminns även pingstvänner om att det är vår religionsfrihet som skyddar allas rätt att tro samtidigt som alla garanteras rätten att ifrågasätta sin religion och även byta eller helt lämna sin religiösa hemvist.

Vi ska hålla isär religion och politik. Religionsfriheten garanterar emellertid alla medborgare rätten att kritiskt granska religioners villkor, läror och normer. Utan vår religionsfrihet – och yttrande- och åsiktsfrihet skulle inga sådana fruktbara samtal kunna föras offentligt.

Den som väljer att fullt ut vända politiken ryggen lämnar fältet fritt för krafter som vill låta en religon styra över politiska beslut och till och med över rättsordningen.

Ökad närvaro i Sverige av människor som kommer från teokratiska regimer och som i Sverige tillämpar Koranen bokstavstroget med egen religiös parallell rättsskipning (sharialagar) utmanar vår religionsfrihet och våra rättsvårdande myndigheter.

Det finns alltför många rigida bibeltolkare och extremistiska koranlärda som är ovilliga att läsa sina religiösa urkunder med kritisk distansering och med den förutsättningen söka vägledning i allas vårt 2000-tal.

De som i Sverige verkar för politisk islam eller ägnar sig åt islamistisk aktivism ska inte längre stå oemotsagda. Tvärtom kräver situationen politisk opinionsbildning mot teokrati som styrelseskick och för den demokratiska rättsstatens religionsfrihet inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter och Europakonventionen.

Det är viktigt att förstå de sociala och psykologiska betingelser som triggade den tragiska kantringen i Knutby. På den punkten ger Peter Halldorf klargörande.

Varianter av de destruktiva krafter som löpte amok i Knutby kan i teokratier nyttjas av religiösa fanatiker med regimens goda minne. I stater som i Kairodeklarationen 1999 reserverat sig mot FNs fri- och rättigheter är det inte tillåtet att lämna religionen och inte heller tillåtet att ifrågasätta imamers budskap.

I de länderna skulle Peter Halldorfs resoluta markering mot denna typ av fundamentalistism aldrig ha fått passera.

I Sverige har vi alla rättighet – oavsett våra religiösa eller filosofiska orienteringar, eller inga alls – att leva och verka i det politiska system som vi själva röstar fram. I det perspektivet ska vi mobilisera mot politisk islam och försvara vår lika religionsfrihet och rättsordning för alla.

Ulf Lönnberg

I Islamic Relief’s stadgar finns sanningen

Johan Westerholm: ”Islamic Relief hävdar i sin replik på min debattartikel den nionde juni (V och KD i ohelig allians riskerar att öka radikaliseringen) att de inte har några band med Muslimska Brödraskapet. – – – Islamic Relief Sverige är en del av Islamic Relief International och kopplingen mellan dem och Muslimska Brödraskapet fick den internationella storbanken HSBC att 2016 avsluta allt samarbete med Islamic Relief International. Detta efter att finansiering av bland annat Hamas avslöjats”

https://www.dagen.se/debatt/johan-westerholm-islamic-reliefs-stadgar-bevisar-koppling-till-muslimska-brodraskapet-1.1731409

Römosseskolan får 14 dagar på sig …

Från DNs sajt ”DN skrev 2 juni om att Römosseskolans ledning avtvingats detaljerade scheman för att visa Skolinspektionen att man inte kommer att fortsätta med könsuppdelade lektioner i idrott på det vis som skett i de redan befintliga skolenheterna.”

https://www.dn.se/nyheter/sverige/skolinspektionen-ger-rott-ljus-for-romosseskolans-nya-enhet/