Vad är ”autentisk islam”, Kashif Virk?

Av Ulf Lönnberg 25 febr 2022

Imam Kashif Virk

Imam Kashif Virks, Islams Ahmadiyya församling, har reagerat på Pasbakhshs m fl debattartikel (Dagen den 8 feb) om rapporten ”Islamska värderingar kontra västerländska värderingar”.

Jag har ingen koppling till Claphaminstitutet. Jag är inte med i något religiöst samfund. Jag försvarar, som medborgare, religionsfriheten utan vilken ingen demokrati fungerar.

I det offentliga samtalet behövs flera olika religiösa ledare som likt Kashif Virk tar sig an religiösa och politiska konfliktytor utan att dränka argumentationen i sådana propagandistiska undertoner som blockerar sakligt samtal. Så långt som möjligt bortser jag från Kashif Virks teologiska referenser. Det ska vara möjligt att diskutera religiösa islamföreträdares syn på och tillämpning av sin religion inom vår religionsfrihet utan att gå i teologisk kristen-islamsk konflikt.

Kashif Virk påpekar vidare att Claphamrapportens källhänvisningar inte håller måttet, det har framförts även från andra experter inom detta område.

Kashif Virk slår fast att det offentliga samtalet i denna fråga också måste rymma andra än de religiöst extremistiska företrädarna. Han använder själv begreppet ”autentisk islam”. Dessvärre utan att definiera begreppet tillräckligt tydligt.

Självklart ska inte alla muslimer eller personer med annan religiös hemvist dras över en kam och beskyllas för att tillhöra och följa extremistiska krafter. Här skulle en preciserad definiering göra stor nytta.

Kashif Virk kritiserar Claphaminstitutets hänvisning ”till den nu 30 år gamla Kairodeklarationen”. Men den deklarationen är i högsta grad relevant emedan flera asiatiska stater har skrivit under FN:s mänskliga rättigheter (religionsfrihet/åsiktsfrihet) och samtidigt reserverat sig mot de delar som strider mot Koranen. Det innebär att den västerländska kristna traditionen som de västerländska demokratiska rättsstaterna vilar på är oförenlig med de teokratiska statsskick som dessa stater representerar.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ till tolerans av religiösa uttryck i offentligheten och även muslimer som ställer urkundsrelaterade lagkrav på religiös påbud för enskilda och hela familjer.

Lag stiftas i Riksdagen. Religiösa aktörer som vill införa sharialagar eller annan särlagstiftning med Koranen som rättskälla driver, de facto i svensk kontext, en politisk – och inte sällan en partipolitisk – agenda. 

I Sverige har alla rätt att argumentera för sina kulturella och politiska ideal. Men i vår demokratiska beslutsprocess finns inget legalt utrymme för religiös-juridisk samhällsomvandling i religionsfrihetens namn.

Det saknas ”intervjuer eller citat av svenska imamer” i Claphaminstitutets rapport, skriver Kashif Virk.

Jag har fyra frågor till Kashif Virk:

  1. Finns det någon inventering/listning av imamer som förordar rågång mellan politik och religion vid tillämpning/utövning i vår demokratiska rättsstat?
  2. Imam Kashif Virk och Islams Ahmadiyya församling: eftersträvar ni någon form av rågång mellan politik och religion, accepterar ni och följer ni svensk lagstiftning?
  3. Vad är ”autentisk islam”? (ditt begrepp) opinion för annan lagstiftning i Sverige?
  4. Tar du själv och Islams Ahmadiyya församling avstånd från Karodeklarationen eller verkar ni för dess avveckling?

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

”Lägg ner muslimska friskolor – de bidrar inte med något positivt”

Richard Jomshof (sd)

Richard Jomshof redogör för en rad dokumenterade fall av fusk i och misskötsel av muslimska friskolor. Han skriver:

Jag är dock inte förvånad att det är så verkligheten ser ut. Islam bygger nämligen på en helt annan värdegrund än vad kristendomen gör. Skillnaden mellan islam och kristendom är lika stor som den mellan exempelvis liberalism och nationalsocialism. De muslimska friskolorna har ingenting positivt att bidra med. De bidrar endast till att ytterligare förstärka segregation och utanförskap samtidigt som vi ger islamisterna redskapen att ytterligare flytta fram sina positioner. Genom att lägga ned dessa skolor ger vi i stället dessa barn en möjlighet att gå i vanliga skolor och förhoppningsvis en rimlig möjlighet att bli en integrerad del av det svenska samhället.

Länk till artikeln i Dagen

Sverige måste stå emot islamismen

Andreas Carlson (kd)

– Vi vet sedan tidigare att islamistiska grupper krävt speciallagar för muslimer – i Sverige. Det är en fullkomligt galen tanke. Vår demokrati är utsatt för ett allvarligt hot. Det måste motas.

Det finns ett par saker som behöver göras för att Sverige ska stå bättre rustade mot islamistiska kampanjer.

  1. Förbjud finansiering av moskéer, stiftelser och föreningar från utländska extremister.
  2. Inför ett demokratikrav för bidrag till civilsamhället.
  3. Skydda utsatt personal.
  4. Skärp straffen för den som angriper viktiga samhällsfunktioner.

Läs hela artikeln

Ledarsidorna: Så är Turkiet delaktiga i desinformationskampanjen riktad mot Sverige

Desinformationskampanjen som de senaste månaderna riktats mot Sverige och främst arabisktalande svenskar ökar nu i styrka efter att den regimkontrollerade kanalen TRT World nu aktivt sprider den vidare. TRT World anses internationellt vara en av det turkiska partiet AKP och regimens viktigaste pr[…]

https://ledarsidorna.se/2022/02/sa-ar-turkiet-delaktiga-i-desinformationskampanjen-riktad-mot-sverige/

Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe reagerar på DAGEN-debatt 10ds på begreppet ”bokstavstroget” i Claphaminstitutets rapport Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar.

Ulf Lönnbergs kommentar: Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe påpekar att rapportens utgångspunkt är begreppsrealistisk istället för nominalistiskt. Verkligen är brokigare än vad som beskrivs. Jag säger inte emot. Men Jan Hjärpe tar sig inte tid att beröra rapportens reella, faktabaserade och kulturella konfliktytor. De kan inte avfärdas. I rapporten kopplas sjutton konkreta utmaningar, varav viss samsyn må finnas tre fall. Det gäller även med vidare utgångspunkter än begreppet ”bokstavstrogen islam” (vilka?). Btr människors enskilda handlingar generaliserar inte rapporten enligt Hjärpes måttstock. Tvärtom skriver författarna: ”Vi vill understryka att denna nödvändiga och välmotiverade kritik under inga omständigheter får riktas mot muslimer som personer.”

Men även i nominalistiska termer – oavsett religion – ska vi i Sverige motverka vissa religiösa aktörers självpåtagna segregation och somligas oblyga förtryck av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter genom tondöv religiös urkundstillämpning.

Det handlar om att vetenskapligt definiera utmaningarna i vårt religiösa landskap och att utifrån det formulera adekvata politiska åtgärder. Hjärpes kompetens kan här tjäna som hävstång såväl i begreppsmässigt som nominalistiskt formulerat reformarbete.

Ulf Lönnberg