Normer – Svensk religionspolitisk debatt

Vad är ”autentisk islam”, Kashif Virk?

Av Ulf Lönnberg 25 febr 2022

Imam Kashif Virks, Islams Ahmadiyya församling, har reagerat på Pasbakhshs m fl debattartikel (Dagen den 8 feb) om rapporten ”Islamska värderingar kontra västerländska värderingar”.

Jag har ingen koppling till Claphaminstitutet. Jag är inte med i något religiöst samfund. Jag försvarar, som medborgare, religionsfriheten utan vilken ingen demokrati fungerar.

I det offentliga samtalet behövs flera olika religiösa ledare som likt Kashif Virk tar sig an religiösa och politiska konfliktytor utan att dränka argumentationen i sådana propagandistiska undertoner som blockerar sakligt samtal. Så långt som möjligt bortser jag från Kashif Virks teologiska referenser. Det ska vara möjligt att diskutera religiösa islamföreträdares syn på och tillämpning av sin religion inom vår religionsfrihet utan att gå i teologisk kristen-islamsk konflikt.

Kashif Virk påpekar vidare att Claphamrapportens källhänvisningar inte håller måttet, det har framförts även från andra experter inom detta område.

Kashif Virk slår fast att det offentliga samtalet i denna fråga också måste rymma andra än de religiöst extremistiska företrädarna. Han använder själv begreppet ”autentisk islam”. Dessvärre utan att definiera begreppet tillräckligt tydligt.

Självklart ska inte alla muslimer eller personer med annan religiös hemvist dras över en kam och beskyllas för att tillhöra och följa extremistiska krafter. Här skulle en preciserad definiering göra stor nytta.

Kashif Virk kritiserar Claphaminstitutets hänvisning ”till den nu 30 år gamla Kairodeklarationen”. Men den deklarationen är i högsta grad relevant emedan flera asiatiska stater har skrivit under FN:s mänskliga rättigheter (religionsfrihet/åsiktsfrihet) och samtidigt reserverat sig mot de delar som strider mot Koranen. Det innebär att den västerländska kristna traditionen som de västerländska demokratiska rättsstaterna vilar på är oförenlig med de teokratiska statsskick som dessa stater representerar.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ till tolerans av religiösa uttryck i offentligheten och även muslimer som ställer urkundsrelaterade lagkrav på religiös påbud för enskilda och hela familjer.

Lag stiftas i Riksdagen. Religiösa aktörer som vill införa sharialagar eller annan särlagstiftning med Koranen som rättskälla driver, de facto i svensk kontext, en politisk – och inte sällan en partipolitisk – agenda.

I Sverige har alla rätt att argumentera för sina kulturella och politiska ideal. Men i vår demokratiska beslutsprocess finns inget legalt utrymme för religiös-juridisk samhällsomvandling i religionsfrihetens namn.

Det saknas ”intervjuer eller citat av svenska imamer” i Claphaminstitutets rapport, skriver Kashif Virk.

Jag har fyra frågor till Kashif Virk:

Finns det någon inventering/listning av imamer som förordar rågång mellan politik och religion vid tillämpning/utövning i vår demokratiska rättsstat?
Imam Kashif Virk och Islams Ahmadiyya församling: eftersträvar ni någon form av rågång mellan politik och religion, accepterar ni och följer ni svensk lagstiftning?
Vad är ”autentisk islam”? (ditt begrepp) opinion för annan lagstiftning i Sverige?
Tar du själv och Islams Ahmadiyya församling avstånd från Karodeklarationen eller verkar ni för dess avveckling?

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

Religionsfriheten – den första rättigheten

Jacob Rudenstrand
Den första rättigheten – frihet till religion, frihet från religion
Timbro förlag, 2022, 266 sidor

När svenskarna rangordnar de viktigaste demokratiska principerna kommer religionsfriheten sist, enligt Pew Research Center, år 2020. Listan toppas av jämställdhet mellan könen, opartiskt rättsväsende, regelbundna val, yttrandefrihet och fria medier i nu nämnd ordning.

Det är en av många sakuppgifter i Jacob Runestrands bok som med många citat belyser religionsfrihetens status och villkor över tid.

Jacob Rudenstrand vänder sig till opinionsbildare, lobbyister och de politiska partierna. Även de som inte fullt ut ser religionsfriheten som förutsättningen för den demokratisk rättsstaten har anledning att ta del av de problem och inskränkningar som Jacob Rudenstrand analyserar. (Humanisterna hävdar att yttrande- och åsiktsfriheterna i sig skyddar religionsfriheten och därför inte behövs i lagstiftningen.) De som vill införa måttliga, träffsäkra och rättssäkra inskränkningar i religionsfriheten har mycket att hämta i Jacob Rudenstrands problematiserande texter.

Jacob Rudenstrand gör nedslag från långt före upplysningen och fram till den dagsaktuella pandemins – med religionsfrihetens mått mätt – inkonsekventa restriktioner 2022.

Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Han har en fil kand i journalistik med inriktning mot religionsvetenskap och han även varit gästforskare vid Hudson Institute Center for Religious Freedom i Washington DC. och han är styrelseledamot i Open Doors Sverige.

Det är ovanligt att aktörer med uttalad religiös/kristen hemvist tar sig an att granska och sortera politikens och rättsstatens villkor för religionsfriheten. Religionföreträdare diskuterar sällan helheten utan fokuserar på enstaka konfliktytor som julavslutning i skolan, hädelse, samkönade äktenskap mm utan att se religionsfriheten som en av flera systembärande faktorer. Det leder inte sällan till att religionsföreträdares propåer uppfattas som avgränsade särintressen för ett fåtal.

Jacob Rudenstrand döljer inte sin tro, för honom är religionstillhörighet och religionsutövning mer än en privatsak. Han värnar religionens och trons plats i samhället. Hans ärende är att sprida kunskap om filosofers och tänkares omsorg om religionsfriheten och med detta fördjupa det offentliga samtalet här och nu.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina religiösa traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ att hålla religionen privat till tolerans av religiösa uttryck och till urkundstolkade krav på religiös särlagstiftning. De extrema krafter som vill införa sharialagar med Koranen som rättskälla driver en politisk/religiös agenda som i vår västerländska demokratiska kontext ytterst handlar om partipolitik.

Jacob Rudenstrands styrka är att i detta sammanhang hålla sig borta från teologiska tolkningar. Han visar hur tanke- och trosfrihet försvarats genom historien av såväl religiösa som politiska ledare. Därmed har den västerländska kristna tron för många – och den västerländska kristna traditionen för flertalet (svenskar idag) – befästs som en av samhällets grundstenar.

Jacob Rudenstrand bjuder därmed in till ett konstruktiv offentligt samtal om religionsfrihetens funktion där frihet till religion och frihet från religion inte nödvändigtvis är varandras motsatser utan det gränssnitt där religionsfrihetens rättigheter kan förtydligas och vissa preciserade begränsningar anges. I en demokratisk rättsstat kan ingen religion – i religionsfrihetens namn och mot gällande lagar – utövas fullt ut i enlighet med generella eller detaljerade påbud i religiösa urkunder, sedvänjor och traditioner.

I kapitlet ”Demokratiska värderingar? Staten och samfunden” frågar sig Jacob Rudenstrand:
>”Varför behövs ytterligare omdömen riktade mot just religiösa samfund?” och svar själv: ”Den som bryter mot lagen kan ju redan åtalas och fällas enligt gällande lagstiftning oavsett sammanhang.”

Med den frågeställningen bjuder Jacob Rudenstrand in oss till fortsatta samtal.

Ulf Lönnberg

Tidskriften Signum: ”Ursula von der Leyen svarar på Vatikanens kritik”

”I sitt mycket korta brev försäkrar von der Leyen Franciskus att EU låter sig inspireras av ”Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv”, vilket bland annat har visat sig i unionens olika fördrag.”

Länk till artikeln https://signum.se/ursula-von-der-leyen-svarar-pa-vatikanens-kritik/

som också innehåller länk till en nyhetstext från La Croix. Originalet återfinns i sin helhet här

Debatten om problematiska inslag i islam hindras av språkpoliser

Jacob Rudenstrand, Dagen:

Men kritik av, och debatt om, företeelser inom islam kan aldrig reduceras till bara en fobi lika lite som kritik av kristen tro till kristofobi. – – Att debatten om problematiska idéer inom islam och muslimska organisationer ständigt hindras av språkpoliser snarare än följs upp av fördjupande frågor tyder tyvärr på motsatsen.

Länk till artikeln

Se även hans tidigare artikel Ointresse för religionsfrihet bidrar till åsiktskorridor

Värderingar ENLIGT VÄSTERLÄNDSK KRISTEN TRADITION

Enl Linnéuniversitetet ökar andelen väljare som anser att ”kristna värderingar” är viktiga (se citat nedan).

I den politiska debatten bör vi precisera begreppet till ”värderingar enl den västerländskt kristna traditionen” som kan bejakas långt utanför de som ser sig som aktiva utövare av religionen eller som kulturella kyrkobesökare. I alltför många gemenskaper med aktivt religionsutövande som grund tenderar dess i individer inkludera(eller nästintill pådyvla) de utanför gemenskaperna sin tro och sina normer. I det politiska samhällsengagemanget krävs ömsesidig respekt och tolerans av de som ser sig som politiska djur och de som upplever sig som religiöst vägledda i livet.

I denna skärningspunkt behöver professionella opinionsbildare inom och utom både politiken och kyrkorna värna begreppet ”värderingar enligt västerländsk kristen tradition”

Länk till DN https://www.dn.se/ledare/kristna-varderingar-ar-inte-alltid-det-man-tro/

Länk till linneuniversitet. https://lnu.se/forskning/sok-forskning/forskningsprojekt/projekt-religios-forandring-i-sverige/

RÄTTELSE i REPLIKEN till Valley Ghanem, muslim och statsvetare, som skriver om barns fasta i skolan

På förfrågan fick jag följde fakta från Kalmar kommun

”Skribenten hänvisar till en policy från Kalmar kommun. Någon sådan policy finns inte.

Däremot finns information kring fasta (exempelvis ramadan) som i vissa fall går ut till vårdnadshavare.

Den typen av information skickas direkt från skolor/rektorer till vårdnadshavare.”

Länk till REPLIKEN till Valley Ghanem, muslim och statsvetare, som skriver om barns fasta i skolan

Annika Borg och Joel Halldorf kräver bot och bättring till demokratins försvar

Annika Borg är tydlig med sina kristna ingångsvärden medan Joel Halldorf – den här gången – prövar sig fram under radarn. Jag har just läst deras krönikor i Axess nr 1 2021. Annika Borg skriver under rubriken ”Återkristna Sverige?” och Joel Halldorf under rubriken ”Demokratins dygder och seder”.

Det behövs fler samhällsdebattörer som tar sig an vardagens, traditioners och demokratins prövningar med kristna värderingar och religiös distans. De må väcka nyfikenhet men också mångas oreflekterat avståndstagande. Vi är inte vana med att samhällsdebattens politiska utmaningar kommenteras med kristna företrädares perspektiv.

Delvis beror det på att i vår sekulära rättsstat med grundlagsfäst demokrati och med FNs mänskliga rättigheter i högsätet noga och konstruktivt håller rågången mellan politik och religion.

Men det beror också på religiösa företrädarnas missförstådda och förmenta avståndstagande från allt samröre med religionens praktiska tillämpning den politiska verkligheten.

Frikyrkan som vänt politiken – och därmed samhället – ryggen har sin del i att nödvändiga dygder och seder undanträngts av politiska utopier och politisk igenjörskonst. Sedan drygt ett kvartssekel är det politisk islam, med rättskällor i religiösa urkunder, som undantränger de nödvändiga dygderna och sederna som vår demokratis näring.

Annika Borgs text är utmanande i det att hon tydligt utgår från sin religiösa tillhörighet: ”Kristendomen är faktiskt inte är så tokig, om jag får säga det själv.” Hon utsätter sig därmed för risken att behöva ägna tid åt hur hon personligen upprätthåller rågången mellan religion och politik på vägen framåt till den politiska verklighet hon vill se. Med det sagt vill jag välkomna hennes kristna anslag i samhällsdebatten.

Joel Halldorf utvecklade i din bok Gud – återkomsten (1918) sitt begrepp ”demokratins ekosystem”. I sin krönika använder han det utan att definiera dess innehåll men låter oss förstå att han avser den intellektuella miljö i vilken demokratins dygder och seder överlever.

Han skriver: ”Dygd och demokrati hör alltså samman. För demokrati är inte bara ett juridiskt ramverk, utan ett sätt att leva.”

Hur stor påverkan och vilken religiös inverkan som en rättssäker västerländsk demokrati tål säger han inget om. Men eftersom han i sin bok från 1918 försvarar religiöst tankegods från olika religioner kommer han att avkrävas en tydlig positionering i sin syn på rågången mellan religion och politik med bibehållna kristna värderingar som grund. Med det sagt vill jag välkomna hans kristna anslag i samhällsdebatten.

Vårt sekulära Sverige behöver inom kort en fördjupad debatt om religionsfrihetens mer angivna rättigheter och med mer preciserade begränsningar inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter och Europakonventionen.

Att återkristna Sverige och försvara demokratins dygder och seder kommer att bifallas av en stor majoritet av de som verkar och bor i Sverige, sannolikt i högre grad än vad riksdagspartierna ger uttryck för.

De etablerade politiska i Sverige har en stor utmaning i att hålla politisk islam utanför parlamentet. För politiker är rågången mellan politik och religion absolut. Politisk islam kan och ska bemötas politiskt. I samhället, som är större än staten, dryftas olika filosofiska och religiösa modeller inom vidare gränser än den lagstiftande församlingens. Fler måste reagera mot hot och angrepp från politisk islam.

Utan att tillskriva Annika Borg och Joel Halldorf partipolitiskt hemvist välkomnas de som vår kulturs, demokratis och våra värderingars försvarare som de är.

Ulf Lönnberg, driver bloggen

http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com