GD-debatt/Kashif Virk: Låt politiker begränsa religionsfriheten

Kashif Virk, imam, Islams Ahmadiyya församling

Kashif Virk: Vi är många människor i vårt land som är religiösa och bidrar till samhället. Vi måste göra vår röst hörd och ta del av det offentliga samtalet för att ge korrekta perspektiv på trosfrågor.

Kashif Virk: Men detta räcker inte. Nu behöver troende från fler religioner och trosinriktningar gå samman för att förändra bilden av religionsutövning i vårt land. Vi bör gemensamt sträva efter att förmedla en bild av religion som är korrekt och som vi även själva kan relatera till. Annars riskerar det avskräckande narrativet om religion leda till ytterligare krav på inskränkningar mot religionsfriheten.

Länk till debattartikeln på GP

Gatestone Institute: Demografin styr demokratin

”Detta är en faktisk fragmentering och ja, risken existerar, och i vilket fall som helst tror jag att den demografiska förändringen i Europa är enorm. Det historiska folket i vissa kommuner och regioner håller på att bli en minoritet.”

Alain Finkielkraut i en intervju med den franska tv-kanalen Europe 1: ”Detta är en faktisk fragmentering och ja, risken existerar, och i vilket fall som helst tror jag att den demografiska förändringen i Europa är enorm. Det historiska folket i vissa kommuner och regioner håller på att bli en minoritet.”

Hanteringen av Molenbeek är ett typexempel på detta: auktoriseringar som enkelt berättigats utan kontroll av öppning och funktion av moskéer, islamistiska privatskolor, kultur- och sportklubbar som generöst subventionerats av Saudiarabien.”

https://sv.gatestoneinstitute.org/18670/europa-demografin-styr-demokratin#.https://sv.gatestoneinstitute.org/18670/europa-demografin-styr-demokratin#.

Jacob Rudenstrand, SEA: Varför ska Sverige ta särskild hänsyn till islam?

”Kraven på att tillmötesgå religiösa känslor, som nu uppstått, är problematiska av flera skäl. Bland annat skulle det ge indirekt stöd åt Rasmus Paludans tes: Att vi i Sverige tar särskild hänsyn till islam, skriver Jacob Rudenstrand.”

Länk till Jacob Rudenstrands debattartikel (21/4 -22)

Den första rättigheten

Se också BOKANMÄLAN: Jacob Rudenstrand DEN FÖRSTA RÄTTIGHETEN

”När svenskarna rangordnar de viktigaste demokratiska principerna kommer religionsfriheten sist, enligt Pew Research Center, år 2020. Listan toppas av jämställdhet mellan könen, opartiskt rättsväsende, regelbundna val, yttrandefrihet och fria medier i nu nämnd ordning.” Till BOKANMÄLAN

Existensiella mjuk- och hårddata

Imam uttalade sig suddigt om boskillnad mellan sekulär demokratisk rättsordning och Koranen som tillämpad lagtext utan parlamentarisk process.

Imam Anwar Olwan (foto Ulf Lönnberg)

Koranbrännig var inte huvudfrågan men självklart viktigt att inte gå förbi på Fri Tankes existentiella salong om gränsdragning mellan religion och politik (Kulturhuset den 19ds). Måhända för breddat perspektiv modererade både Joel Halldorf och Christer Sturmark den inbjudna panelen: Anna Nachman, begravningsansvarig på Judiska församlingen i Stockholm, Awad Olwan, pensionerad imam, Ulf Gustafsson, förbundssekreterare i Humanisterna
Lars Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan
Dominik Terstriep, Sankta Eugenia katolska församling i Stockholm.

Awad Olwan är imanen som initierade Guds Hus-byggnaden i Fisksätra, den består av tre delar: kyrkan, moskén och ett inomhustorg dem emellan. På hemsidan för Svenska kyrkan, Nacka församling står det:

Citat från Nackaförsamlingens hemsida:

Guds Hus är ett interreligiöst ett fredsprojekt i Fisksätra där Svenska kyrkan, Stockholms katolska stift och Muslimernas förening i Nacka samverkar. Tanken är att skapa en mötesplats för kristna och muslimer, motverka främlingskap och istället utveckla vänskap och respekt för varandra.

https://www.svenskakyrkan.se/nacka/vi-bygger-ett-guds-hus-i-fisksatra

Awad Olwan förklarade att islam består, som andra religioner, av ett otal varierande versioner med olika urkundstolkningar, former av traditionellt utövande och praktisk tillämpning över tid. Med Koranen i hand sade han att det finns en religion med Guds ord som är Koranen (som jag uppfattade som hans religion) att utgå ifrån parallellt med ett otal olika varianter och versioner av islam. I den kontexten definierade han religionen som mjukvaran och verkligheten som hårdvaran i ett existentiellt gränssnitt att förhålla sig till.

Awad Olwan analyser – och tillämpar? – alltså praktiska gränslinjer mellan religion och verklighet i sin egen existensiella orientering.

Med anledning av upploppen under påskhelgen fick paneldeltagarna frågan om koranbränning ska vara förbjuden i svensk lag. Alla, utom imam Awad Olwan, var tydligt emot sådan lag samtidigt som de motiverade sitt ställningstagande eller spekulerade om koranbrännares motiv och målsättning.

Anwar Olwan å sin sida duckade för frågan, För honom var det viktigare i det konkreta fallet att få möjlighet att tala med en koranbrännare och fråga om dennes motiv och att peka på annat och mer konstruktivt agerande för att försvara sin tro.

Imam Anwar Olwan sade sig också vara övertygad om att nästa generation muslimer i Sverige ska göra bättre än tidigare generationer och delta i debatten för att öka förståelsen mellan muslimer och majoritetssamhället. Som i många andra länder, lade han till. Och anknöt till vad han sa i debattens inledning: Vår moské i Fisksätra använder vi mest för bön, diskussioner som den vi har här idag är sällsynta. Här har västerlandet visat en väg framåt.

Anwar Olwan uttalade aldrig något ställningstagande i frågan om förbud i svensk lag mot koranbränning eller hädelselagar.

Imam Anwar Olwan kunde lätt ha knutit an till sin liknelse om religionen som mjukvara och satt den mot gällande lagstiftning i Sverige som verklighetens hårdvara i sin syn på boskillnad mellan sekulär demokratisk rättsordning och Koranen som tillämpad lagtext utan parlamentarisk process.

Jag fortsätter gärna det offentliga samtalet med imam Anwar Olwan och detta helst nu i begynnande valtider.

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

Ibn Rushd anmäler Göteborg bidragsavslag

Ulf Lönnbergs kommentar: Den fortsatta rättsliga prövningen kommer att visa på om rekvisiten för att vägra studieförbundet kommunala ekonomiska bidrag. Krav på tillämpningen av studieförbundets stadgefästa demokratiska värderingar kommer också att prövas. Denna process kan bli startpunkten för att vi i Sverige vidareutvecklar religionsfrihetens definierade rättigheter och preciserade begränsningar inom ramen för FNs mänskliga rättigheter.

Alltinget: ”Ibn Rushd drar Göteborgs bidragsbeslut till förvaltningsrätten – ”Islamofobiskt motiverat”

Alltinget skriver: ”Kommunala tjänstemän utredde förbundet och kom fram till att de levde upp till bidragskraven. Men i februari i år, avslogs ansökan igen av socialnämnden, enligt GP. En majoritet av politikerna vill att förbundet utreds ytterligare innan de får grönt ljus.”

”Men Ibn Rushd hävdar att de inte har blivit bedömda på samma sätt som andra studieförbund. I stället menar de sig ha blivit ”utdömda på förhand” och hävdar att avslaget är ”islamofobiskt motiverat”.

Richard Jomshof (SD): Ge muslimska barn en rimlig möjlighet att integreras

Richard Jomshof (sd)

Richard Jomshof, partisekreterare i sd, poängterar att han ”värderar mycket av det som finns inom kristendomen” och han poängterar att han ”själv saknar gudstro”. Han utvecklar detta i Dagen 10/3 under rubriken Ge muslimska barn en rimlig möjlighet att integreras.

Hans debattartikel är ett tydligt exempel på att även bland oss utan gudstro finns det politiker som granskar och analyserar hur olika religioner i olika grad sätter – positiva och negativa – avtryck i olika rättsordningar, grundlagar, lagar och förordningar.

Det är med en sådan värderingsskala som religion och politik ska hållas åtskilda. Det gäller i allas vårt allmänpolitiska samhällsengagemang och därutöver i särskild grad för våra riksdagsledamöters opinions- och lagstiftningsarbete.

Socialdemokraterna och vänstern såg inte heller detta komma. Skärpta kontroller, demokratikrav, ägarprövning mm är både nödvändigt och bra. För sådana åtgärder finna stort stöd i opinionen.

Men elefanten i rummet är och förblir de muslimska friskolorna. Deras religiösa rötter vilar på grundprincipen att individen är underordnad klanen och att rättsväsendet – som vilar på Koranen som rättskälla – behandlar och dömer män och kvinnor olika, håller skolbarn könsseparerade med normen att pojkar ska kolla hur flickor uppträder enligt religiösa normer. Prygel och dödsstraff finns i straffskalorna.

Bra att Sverigedemokraterna (som enda parti?) – konsekvent värnar vår sekulära, öppna, demokratiska rättsstat och samtidigt utgå från det faktum att islam i grunden inte accepterar annat än Koranen som rättskälla. En sådan religions utopier är inte förenliga med den västerländska kristna traditionen som väl tjänar – och tjänat – vår religionsfrihet, demokrati och rättssäkerhet över tid

Richard Jomshof skriver ”Också tanken omatt varje enskild individ har ett personligt ansvar för sina egna gärningar är grundläggande kristna värden som ligger till grund för vårt demokratiska tänkande, våra lagar och vårt rättsväsende.”

De konfessionella friskolorna kommer att bli en av de stora valfrågorna i höst. Svenskt skolsystem ska vara en del i integrationen av alla barn och främst för de barn som av föräldrar hålls fjättrade i religiöst tvång.

Ulf Lönnberg, driver bloggen svenskreligionspolitiskdebatt.com

Vad är ”autentisk islam”, Kashif Virk?

Av Ulf Lönnberg 25 febr 2022

Imam Kashif Virk

Imam Kashif Virks, Islams Ahmadiyya församling, har reagerat på Pasbakhshs m fl debattartikel (Dagen den 8 feb) om rapporten ”Islamska värderingar kontra västerländska värderingar”.

Jag har ingen koppling till Claphaminstitutet. Jag är inte med i något religiöst samfund. Jag försvarar, som medborgare, religionsfriheten utan vilken ingen demokrati fungerar.

I det offentliga samtalet behövs flera olika religiösa ledare som likt Kashif Virk tar sig an religiösa och politiska konfliktytor utan att dränka argumentationen i sådana propagandistiska undertoner som blockerar sakligt samtal. Så långt som möjligt bortser jag från Kashif Virks teologiska referenser. Det ska vara möjligt att diskutera religiösa islamföreträdares syn på och tillämpning av sin religion inom vår religionsfrihet utan att gå i teologisk kristen-islamsk konflikt.

Kashif Virk påpekar vidare att Claphamrapportens källhänvisningar inte håller måttet, det har framförts även från andra experter inom detta område.

Kashif Virk slår fast att det offentliga samtalet i denna fråga också måste rymma andra än de religiöst extremistiska företrädarna. Han använder själv begreppet ”autentisk islam”. Dessvärre utan att definiera begreppet tillräckligt tydligt.

Självklart ska inte alla muslimer eller personer med annan religiös hemvist dras över en kam och beskyllas för att tillhöra och följa extremistiska krafter. Här skulle en preciserad definiering göra stor nytta.

Kashif Virk kritiserar Claphaminstitutets hänvisning ”till den nu 30 år gamla Kairodeklarationen”. Men den deklarationen är i högsta grad relevant emedan flera asiatiska stater har skrivit under FN:s mänskliga rättigheter (religionsfrihet/åsiktsfrihet) och samtidigt reserverat sig mot de delar som strider mot Koranen. Det innebär att den västerländska kristna traditionen som de västerländska demokratiska rättsstaterna vilar på är oförenlig med de teokratiska statsskick som dessa stater representerar.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ till tolerans av religiösa uttryck i offentligheten och även muslimer som ställer urkundsrelaterade lagkrav på religiös påbud för enskilda och hela familjer.

Lag stiftas i Riksdagen. Religiösa aktörer som vill införa sharialagar eller annan särlagstiftning med Koranen som rättskälla driver, de facto i svensk kontext, en politisk – och inte sällan en partipolitisk – agenda. 

I Sverige har alla rätt att argumentera för sina kulturella och politiska ideal. Men i vår demokratiska beslutsprocess finns inget legalt utrymme för religiös-juridisk samhällsomvandling i religionsfrihetens namn.

Det saknas ”intervjuer eller citat av svenska imamer” i Claphaminstitutets rapport, skriver Kashif Virk.

Jag har fyra frågor till Kashif Virk:

  1. Finns det någon inventering/listning av imamer som förordar rågång mellan politik och religion vid tillämpning/utövning i vår demokratiska rättsstat?
  2. Imam Kashif Virk och Islams Ahmadiyya församling: eftersträvar ni någon form av rågång mellan politik och religion, accepterar ni och följer ni svensk lagstiftning?
  3. Vad är ”autentisk islam”? (ditt begrepp) opinion för annan lagstiftning i Sverige?
  4. Tar du själv och Islams Ahmadiyya församling avstånd från Karodeklarationen eller verkar ni för dess avveckling?

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe reagerar på DAGEN-debatt 10ds på begreppet ”bokstavstroget” i Claphaminstitutets rapport Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar.

Ulf Lönnbergs kommentar: Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe påpekar att rapportens utgångspunkt är begreppsrealistisk istället för nominalistiskt. Verkligen är brokigare än vad som beskrivs. Jag säger inte emot. Men Jan Hjärpe tar sig inte tid att beröra rapportens reella, faktabaserade och kulturella konfliktytor. De kan inte avfärdas. I rapporten kopplas sjutton konkreta utmaningar, varav viss samsyn må finnas tre fall. Det gäller även med vidare utgångspunkter än begreppet ”bokstavstrogen islam” (vilka?). Btr människors enskilda handlingar generaliserar inte rapporten enligt Hjärpes måttstock. Tvärtom skriver författarna: ”Vi vill understryka att denna nödvändiga och välmotiverade kritik under inga omständigheter får riktas mot muslimer som personer.”

Men även i nominalistiska termer – oavsett religion – ska vi i Sverige motverka vissa religiösa aktörers självpåtagna segregation och somligas oblyga förtryck av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter genom tondöv religiös urkundstillämpning.

Det handlar om att vetenskapligt definiera utmaningarna i vårt religiösa landskap och att utifrån det formulera adekvata politiska åtgärder. Hjärpes kompetens kan här tjäna som hävstång såväl i begreppsmässigt som nominalistiskt formulerat reformarbete.

Ulf Lönnberg