Professor Ester Herlin-Karnell väcker frågan om koranbränningarna i Sverige bör stävjas genom ändring i ordningslagen eller andra åtgärder i solidaritetspliktens namn mot EU.
Ester Herlin-Karnell skriver på Dagens Juridik Debatt den 11/7:
”När det gäller Koranbränning bör frågan ställas om det är rimligt att en enskild har rätt att bränna utanför tex en moské eller ambassad – – på annat anvisat ställe för att det annars utgör ett hatbrott – – [med] säkerhetshot för alla medlemsstater i EU, då det finns en omfattande solidaritetsplikt inom EU-rätten.” (frågan om ”det systematiska missbruket av personuppgifter i Sverige” berörs inte i denna replik.)
Länk till Ester Herlin-Karnell debattartikel på Dj
Professorns diskuterade förändringar/inskränkningar i yttrandefriheten skulle i prakten omdana Sveriges religiösa landskap än mer i muslimsk riktning. Det skulle försvaga Sveriges position i Europa som sekulär demokratisk rättstat utan blasfemilagar.
Det handlar här om ett religionspolitiskt vägval för framtiden: I Sverige ska vi hålla fast vid nationell lagstiftning som manifesterar statens sekulära förhållningssätt till religionerna och att religionstillämpning och -utövning i Sverige förblir en privat angelägenhet.
Ester Herlin-Karnell påminner om den omfattande solidaritetsplikten inom EU-rätten och att fortsatta koranbränningar vid ambassader och moskéer skulle kunna öka politiska och religiösa säkerhetshot också mot fler EU-länder än Sverige. Men en eftergiftspolitik med nya blasfemilagar i Sverige skulle påverka det politiska och religiösa omvandlingstryck också utanför våra gränser. Solidaritetsplikt kan inte vara enkelriktad.
Redan idag finns olika ingångsvärden till exempelvis Tysklands konstitution på kristna värderingar (med t o m naturrätten inkluderad) och Frankrikes sedan revolutionen grundade sekularism – laïcité. Solidaritetsplikten är därmed dubbelriktad och EU:s medlemstater kan därmed rättssäkert parera även muslimskt religiösa och politiska påtryckningar.
Ester Herlin-Karnell blickar mot ett Sverige som hyllar ”mottot ’lagom’ är bäst” och att det skulle vara mot Sveriges politiska tradition att hålla fast vid den yttrande- och åsiktsfrihet vi sedan länge värnar. Ester Herlin-Karnell förutspår att ett proportionalitetstest, beträffande inskränkningar av individers rättigheter mot det religiösa kollektivets rättigheter skulle, i en svensk EU-kontext, tala för ändring i ordningslagen och/eller inskränkningar med blasfemilag.
Enligt Europakonventionen, artikel 9, är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. I detta finns också en dubbelriktad solidaritetsplikt.
Muslimskt politiska ledare gör anspråk på större plats i landets offentliga rum och de pretenderar på att tillämpa normer, regler och lagar som vilar på bokstavstolkning av Koranen. Det är politiska uttryck som ska motarbetas politiskt i Sverige inom våra demokratiska och konstitutionella villkor. Det ska också återspeglas i vårt lagstiftningsarbete.
Av de tre abrahamitiska religionerna har kristendom och judendom över tid inordnats under demokratiskt grundlagsfäst religionsfrihet. I muslimska stater, där mestadels diktatur och teokrati råder, vilar den moraliska och politiska rättsordningen på Koranen som rättskälla. Det visar att religionerna främst i de västerländska demokratierna har tyglats politiskt medan islam tvärtom styr och kontrollerar politiken i de muslimska teokratierna.
Sverige alltjämt och framgent ska vila på det kontinentaleuropeiska rättssystemet och på den västerländskt kristna tradition som har tjänat och som tjänar oss väl.
Ulf Lönnberg