Imam Kashif Virk: Skriver tillsammans med Göran Lambertz (f.d. justitieråd) att motsättning mot koranbränningar inte innebär att man företräder hädelselagar. I vårt fall önskas att de aktuella aktionerna ses som ett potentiellt allvarligt brott, hets mot folkgrupp, och prövas av domstol. Att så inte skett hittills är beklagligt.
Kashif Virk
INTRESSANT Ur SvD-debatt: ”Vi vill inte förbjuda hädelse. Men man kan häda utan att sprida hat och avsky mot en folkgrupp, som muslimer, skriver Göran Lambertz och Kashif Virk i en replik.”
Kashif Virk, Islams Ahmadiyya församling, Stockholm, skriver:
”Frågan vi alla behöver ställa oss är: är dessa aktioner ett uttryck för vår yttrandefrihet, eller är de snarare ett flagrant missbruk av densamma? Och än mer: vad är det egentligen värt att tillåta en individ bosatt utomlands att med statligt stöd tillfoga vårt land sådan skada?” Imamen utvecklar frågeställningen på GP Debatt idag, se hela artikeln
Ulf Lönnberg om Trosfrid och blasfemi:
”Hädelse mot kristendomen var straffbart i Sverige till år 1949. Då togs hädelselagen bort och lagen formulera-des om och kallades lag om trosfrid. Den lagen upphörde 1970. Motivet var att ett särskilt skydd av religions-friheten inte motiverade inskränkningarna i yttrande- och tryckfriheten” Länk till hela artikeln
Jag har ingen koppling till Claphaminstitutet. Jag är inte med i något religiöst samfund. Jag försvarar, som medborgare, religionsfriheten utan vilken ingen demokrati fungerar.
I det offentliga samtalet behövs flera olika religiösa ledare som likt Kashif Virk tar sig an religiösa och politiska konfliktytor utan att dränka argumentationen i sådana propagandistiska undertoner som blockerar sakligt samtal. Så långt som möjligt bortser jag från Kashif Virks teologiska referenser. Det ska vara möjligt att diskutera religiösa islamföreträdares syn på och tillämpning av sin religion inom vår religionsfrihet utan att gå i teologisk kristen-islamsk konflikt.
Kashif Virk påpekar vidare att Claphamrapportens källhänvisningar inte håller måttet, det har framförts även från andra experter inom detta område.
Kashif Virk slår fast att det offentliga samtalet i denna fråga också måste rymma andra än de religiöst extremistiska företrädarna. Han använder själv begreppet ”autentisk islam”. Dessvärre utan att definiera begreppet tillräckligt tydligt.
Självklart ska inte alla muslimer eller personer med annan religiös hemvist dras över en kam och beskyllas för att tillhöra och följa extremistiska krafter. Här skulle en preciserad definiering göra stor nytta.
Kashif Virk kritiserar Claphaminstitutets hänvisning ”till den nu 30 år gamla Kairodeklarationen”. Men den deklarationen är i högsta grad relevant emedan flera asiatiska stater har skrivit under FN:s mänskliga rättigheter (religionsfrihet/åsiktsfrihet) och samtidigt reserverat sig mot de delar som strider mot Koranen. Det innebär att den västerländska kristna traditionen som de västerländska demokratiska rättsstaterna vilar på är oförenlig med de teokratiska statsskick som dessa stater representerar.
De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ till tolerans av religiösa uttryck i offentligheten och även muslimer som ställer urkundsrelaterade lagkrav på religiös påbud för enskilda och hela familjer.
Lag stiftas i Riksdagen. Religiösa aktörer som vill införa sharialagar eller annan särlagstiftning med Koranen som rättskälla driver, de facto i svensk kontext, en politisk – och inte sällan en partipolitisk – agenda.
I Sverige har alla rätt att argumentera för sina kulturella och politiska ideal. Men i vår demokratiska beslutsprocess finns inget legalt utrymme för religiös-juridisk samhällsomvandling i religionsfrihetens namn.
Det saknas ”intervjuer eller citat av svenska imamer” i Claphaminstitutets rapport, skriver Kashif Virk.
Jag har fyra frågor till Kashif Virk:
Finns det någon inventering/listning av imamer som förordar rågång mellan politik och religion vid tillämpning/utövning i vår demokratiska rättsstat?
Imam Kashif Virk och Islams Ahmadiyya församling: eftersträvar ni någon form av rågång mellan politik och religion, accepterar ni och följer ni svensk lagstiftning?
Vad är ”autentisk islam”? (ditt begrepp) opinion för annan lagstiftning i Sverige?
Tar du själv och Islams Ahmadiyya församling avstånd från Karodeklarationen eller verkar ni för dess avveckling?
Svensk religionspolitisk debatt 