Värderingar, normer och politik – i kristdemokratiskt tillämpning

Rågång mellan religion och politik är förutsättningen för en religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. Och utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati.

I två artiklar nalkas några skribenter kristdemokratins kärnvärden från olika håll. Precis som i alla andra icke-konfessionella politiska partier är deras förhållningssätt till rågången mellan politik och religion en självklarhet.

Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren

För kristdemokrater handlar det ”om nedärvd visdom och den finns där för alla oavsett om man är kristen eller ateist”, skriver Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren på Dagen debatt den 31 mars.

Joel Halldorf

Författaren och teologen Joel Halldorf redovisar på Expressens kultursida hur Ebba Busch’s artikel (ovan) mottogs med bifall, höjda ögonbryn och allmänt avståndstagande. Halldorf illustrerar det allmängiltiga intellektuella kravet – för alla – att hålla isär religion och politik och samtidigt ta fasta på de mänskliga och tusenåriga erfarenheterna. Halldorf skriver i sin kulturartikel i Expressen den 1april:

”Det är alltså sant att kristendomen har lagt grunden för demokratin, men därigenom har den också gett upp kraven på makt och kulturell monopolställning. Att hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt är något som både antikälskare och kristdemokrater behöver lära sig.”

Att Socialdemokraterna, Centerpartisterna Sverigedemokraterna ställer upp i Kyrkovalet den 21 september i höst – ännu två decennier efter skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan – vittnar om dessa tre partiers vaga och/eller strategiskt valda politiska sammankoppling med en religiös agenda.

Som Halldorf påpekar handlar det om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det gäller också vägvalet mot religiöst påtvingande normer, religiöst grundade rättsordningar och religiösa traditioner som underblåser juridisk könsdiskriminering från arv och mångifte till skilda badhustider.

Låt oss med den kristna traditionens erfarenheter slå vakt om en samhällsordning med en religionsfrihet som garanteras i FN:s mänskliga rättigheter och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Ulf Lönnberg

Omni: ”Brittisk skola ber om ursäkt för Muhammed-karikatyr”

Enligt föräldrar till barn på skolan handlar det om en bild från den franska satirtidningen Charlie Hebdo, skriver The Telegraph. I ett uttalande ber skolan om ursäkt för att en ”totalt opassande” bild har använts vid en lektion i religion, och meddelar att läraren tagits ur tjänst.

Samtidigt fördöms protesterna av parlamentarikern Robert Jenrick, som säger att lärare inte ska behöva känna sig skrämda.

Till artikeln

NWT-ledaren: Skilj på politik och religion

”För den distinktionen är viktig, faktiskt avgörande. Islamism, alltså politiserad islam, är inte samma sak som religionen islam. Lika lite som någon annan politiserad religion, nu eller historiskt, är lika med religionen och trossystemet som sådant.”

Till NWT:s ledare

Se gärna mitt inlägg Hyfsa debatten igår på samma tema

Annika Borg och Joel Halldorf kräver bot och bättring till demokratins försvar

Annika Borg är tydlig med sina kristna ingångsvärden medan Joel Halldorf – den här gången – prövar sig fram under radarn. Jag har just läst deras krönikor i Axess nr 1 2021. Annika Borg skriver under rubriken ”Återkristna Sverige?” och Joel Halldorf under rubriken ”Demokratins dygder och seder”.

Det behövs fler samhällsdebattörer som tar sig an vardagens, traditioners och demokratins prövningar med kristna värderingar och religiös distans. De må väcka nyfikenhet men också mångas oreflekterat avståndstagande. Vi är inte vana med att samhällsdebattens politiska utmaningar kommenteras med kristna företrädares perspektiv.

Delvis beror det på att i vår sekulära rättsstat med grundlagsfäst demokrati och med FNs mänskliga rättigheter i högsätet noga och konstruktivt håller rågången mellan politik och religion.

Men det beror också på religiösa företrädarnas missförstådda och förmenta avståndstagande från allt samröre med religionens praktiska tillämpning den politiska verkligheten.

Frikyrkan som vänt politiken – och därmed samhället – ryggen har sin del i att nödvändiga dygder och seder undanträngts av politiska utopier och politisk igenjörskonst. Sedan drygt ett kvartssekel är det politisk islam, med rättskällor i religiösa urkunder, som undantränger de nödvändiga dygderna och sederna som vår demokratis näring.

Annika Borgs text är utmanande i det att hon tydligt utgår från sin religiösa tillhörighet: ”Kristendomen är faktiskt inte är så tokig, om jag får säga det själv.” Hon utsätter sig därmed för risken att behöva ägna tid åt hur hon personligen upprätthåller rågången mellan religion och politik på vägen framåt till den politiska verklighet hon vill se. Med det sagt vill jag välkomna hennes kristna anslag i samhällsdebatten.

Joel Halldorf utvecklade i din bok Gud – återkomsten (1918) sitt begrepp ”demokratins ekosystem”. I sin krönika använder han det utan att definiera dess innehåll men låter oss förstå att han avser den intellektuella miljö i vilken demokratins dygder och seder överlever.

Han skriver: ”Dygd och demokrati hör alltså samman. För demokrati är inte bara ett juridiskt ramverk, utan ett sätt att leva.”

Hur stor påverkan och vilken religiös inverkan som en rättssäker västerländsk demokrati tål säger han inget om. Men eftersom han i sin bok från 1918 försvarar religiöst tankegods från olika religioner kommer han att avkrävas en tydlig positionering i sin syn på rågången mellan religion och politik med bibehållna kristna värderingar som grund. Med det sagt vill jag välkomna hans kristna anslag i samhällsdebatten.

Vårt sekulära Sverige behöver inom kort en fördjupad debatt om religionsfrihetens mer angivna rättigheter och med mer preciserade begränsningar inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter och Europakonventionen.

Att återkristna Sverige och försvara demokratins dygder och seder kommer att bifallas av en stor majoritet av de som verkar och bor i Sverige, sannolikt i högre grad än vad riksdagspartierna ger uttryck för.

De etablerade politiska i Sverige har en stor utmaning i att hålla politisk islam utanför parlamentet. För politiker är rågången mellan politik och religion absolut. Politisk islam kan och ska bemötas politiskt. I samhället, som är större än staten, dryftas olika filosofiska och religiösa modeller inom vidare gränser än den lagstiftande församlingens. Fler måste reagera mot hot och angrepp från politisk islam.

Utan att tillskriva Annika Borg och Joel Halldorf partipolitiskt hemvist välkomnas de som vår kulturs, demokratis och våra värderingars försvarare som de är.

Ulf Lönnberg, driver bloggen

http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com