Gränsdragningen själavård/terapi – borde även frikyrkor vilja upprätthålla

Ur Dagens ledare idag:

”Gränsdragningarna mellan själavård och terapi är svår. Och behöver ständigt reflekteras kring. I många fall uppfyller själavården en hjälpsökandes behov väl. I andra fall är det bedömning, terapi och kanske medicinering inom primärvård eller psykiatrins ramar som är bäst lämpat. Själavården ska vårda människor, men aldrig behandla psykisk sjukdom. Här måste en gräns hållas.”

Min kommentar:

Ledarskribenten nalkas frågan konstruktivt i citerat stycke ovan.

I detta bör något tongivande samfund agera. Demokrativillkoren och liknande frågor kommer politiskt att bli föremål för ny utredning/beslut vad det lider. Och det är bra. Att bidra med intern diskussion i en föränderlig värd är att utveckla den egna verksamheten. Med medverkan av medicinsk expertis kan hållbar gränsdragning sannolikt att kunna skissas/formuleras – och den gränsdragningen kommer att prövas på vetenskaplig grund. Här måste vetenskap och politik trumfa teologiskt (vetenskapliga) slutsatser.

Ett initiativ i denna riktning skulle kunna stärka ett eller flera samfunds interna styrka och externa status. Passa på nu när frågan f n är pausad.

Fler lagstadgade helgdagar för judiska högtider i Norge?

Tidskriften Inblick: ”Norska judar stämmer staten”

Förra året upprätthöll det norska Stortinget landets lagar kring helgdagar. Detta till trots kommer de norska judarna att stämma staten och ta ett fall till högsta domstolen, då de vill ha ledigt på fler judiska högtider. – Det bästa vore om vi hade sex valfria helgdagar i tillägg till de tolv kristna vi har idag, skriver Ervin Kohn, ledare för Oslos judar, i en kommentar enligt Times of Israel.

Till artikeln i Inblick

Religionsfriheten – den första rättigheten

Jacob Rudenstrand
Den första rättigheten – frihet till religion, frihet från religion
Timbro förlag, 2022, 266 sidor

När svenskarna rangordnar de viktigaste demokratiska principerna kommer religionsfriheten sist, enligt Pew Research Center, år 2020. Listan toppas av jämställdhet mellan könen, opartiskt rättsväsende, regelbundna val, yttrandefrihet och fria medier i nu nämnd ordning.

Det är en av många sakuppgifter i Jacob Runestrands bok som med många citat belyser religionsfrihetens status och villkor över tid.

Jacob Runestrand

Jacob Rudenstrand vänder sig till opinionsbildare, lobbyister och de politiska partierna. Även de som inte fullt ut ser religionsfriheten som förutsättningen för den demokratisk rättsstaten har anledning att ta del av de problem och inskränkningar som Jacob Rudenstrand analyserar. (Humanisterna hävdar att yttrande- och åsiktsfriheterna i sig skyddar religionsfriheten och därför inte behövs i lagstiftningen.) De som vill införa måttliga, träffsäkra och rättssäkra inskränkningar i religionsfriheten har mycket att hämta i Jacob Rudenstrands problematiserande texter.

Jacob Rudenstrand gör nedslag från långt före upplysningen och fram till den dagsaktuella pandemins – med religionsfrihetens mått mätt – inkonsekventa restriktioner 2022.

Jacob Rudenstrand är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Han har en fil kand i journalistik med inriktning mot religionsvetenskap och han även varit gästforskare vid Hudson Institute Center for Religious Freedom i Washington DC. och han är styrelseledamot i Open Doors Sverige.

Det är ovanligt att aktörer med uttalad religiös/kristen hemvist tar sig an att granska och sortera politikens och rättsstatens villkor för religionsfriheten. Religionföreträdare diskuterar sällan helheten utan fokuserar på enstaka konfliktytor som julavslutning i skolan, hädelse, samkönade äktenskap mm utan att se religionsfriheten som en av flera systembärande faktorer. Det leder inte sällan till att religionsföreträdares propåer uppfattas som avgränsade särintressen för ett fåtal.

Jacob Rudenstrand döljer inte sin tro, för honom är religionstillhörighet och religionsutövning mer än en privatsak. Han värnar religionens och trons plats i samhället. Hans ärende är att sprida kunskap om filosofers och tänkares omsorg om religionsfriheten och med detta fördjupa det offentliga samtalet här och nu.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina religiösa traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ att hålla religionen privat till tolerans av religiösa uttryck och till urkundstolkade krav på religiös särlagstiftning. De extrema krafter som vill införa sharialagar med Koranen som rättskälla driver en politisk/religiös agenda som i vår västerländska demokratiska kontext ytterst handlar om partipolitik.

Jacob Rudenstrands styrka är att i detta sammanhang hålla sig borta från teologiska tolkningar. Han visar hur tanke- och trosfrihet försvarats genom historien av såväl religiösa som politiska ledare. Därmed har den västerländska kristna tron för många – och den västerländska kristna traditionen för flertalet (svenskar idag) – befästs som en av samhällets grundstenar.

Jacob Rudenstrand bjuder därmed in till ett konstruktiv offentligt samtal om religionsfrihetens funktion där frihet till religion och frihet från religion inte nödvändigtvis är varandras motsatser utan det gränssnitt där religionsfrihetens rättigheter kan förtydligas och vissa preciserade begränsningar anges. I en demokratisk rättsstat kan ingen religion – i religionsfrihetens namn och mot gällande lagar – utövas fullt ut i enlighet med generella eller detaljerade påbud i religiösa urkunder, sedvänjor och traditioner.

I kapitlet ”Demokratiska värderingar? Staten och samfunden” frågar sig Jacob Rudenstrand:
>”Varför behövs ytterligare omdömen riktade mot just religiösa samfund?” och svar själv: ”Den som bryter mot lagen kan ju redan åtalas och fällas enligt gällande lagstiftning oavsett sammanhang.”

Med den frågeställningen bjuder Jacob Rudenstrand in oss till fortsatta samtal.

Ulf Lönnberg

Göteborgs-Posten: Pojk- och flickklasser i dansk skola

”En skola på den danska ön Bornholm delar upp åttondeklassare i en pojk- respektive flickklass. Motiveringen är att pojkar och flickor stör varandra. Men tilltaget väcker undran och ilska hos föräldrar.”

https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/pojk-och-flickklasser-i-dansk-skola-1.63148335

Ulf Lönnberg; Anmärkningsvärt. Danmark har i flera avseende tagit sig an kulturellt och religiöst forntida traditioner som exempelvis de islamska extrempolitiska krafterna vill återinföra: könsseparerad skolundervisning är en åtgärd i deras arsenal. Här borde de konservativa och liberala krafterna göra gemensam sak mot reaktionära populister som ovetandes går bakåtsträvare och religiösa extremister till mötes.

Dagen: ”Israels president till kristna ledare: Ni har berikat vår nation”

Enligt den israeliska regeringens pressavdelning konstaterade president Isaac Herzog vidare att de kristna gemenskaperna “med vilka Israel har välsignats, har varit en gåva till folket i staten Israel”.

– Varje gemenskap är en integrerad del av den livfulla mosaik som utgör staten Israel och ni har verkligen berikat vår nation och vårt land, liksom våra många kristna vänner runt om i världen.

Dagen: Israels president till kristna ledare – Ni har berikat vår nation (Dagen 2/1)

Tidskriften Signum: ”Ursula von der Leyen svarar på Vatikanens kritik”

”I sitt mycket korta brev försäkrar von der Leyen Franciskus att EU låter sig inspireras av ”Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv”, vilket bland annat har visat sig i unionens olika fördrag.”

Länk till artikeln https://signum.se/ursula-von-der-leyen-svarar-pa-vatikanens-kritik/

som också innehåller länk till en nyhetstext från La Croix. Originalet återfinns i sin helhet här

Inventering visar hur hedersnormer märks i förskolan

Malmö stads hemsida: Inventeringen visar att förskolornas medarbetare hamnar i svåra situationer när de värderingar som verksamheten vilar på krockar med enskilda familjers uppfattningar. Samtidigt som pedagogerna ska följa läroplan, skollag och barnkonventionen har de också i uppdrag att skapa goda relationer till barnens vårdnadshavare.

https://malmo.se/Aktuellt/Artiklar-Malmo-stad/2021-11-05-Inventering-visar-hur-hedersnormer-marks-i-forskolan.html

Ulf Lönnberg: ”Identitetspolitik hör inte hemma i svensk religionspolitik”

Fr vänster: Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker och Bloggen Svensk Religionpolitisk Debatts Ulf Lönnberg

Bjereld/Demker på villovägar när de likställer intressepolitik och identitetspolitik som likvärdiga sakpolitiska områden.

Sedan två decennier är Sveriges politiska och religiösa landskap under stark omvandling. Under samma tid har identitetspolitiken slagit rot i några riksdagspartier. Nu ska vi enligt Professor Ulf Bjereld och Professor Marie Demker betrakta intressepolitik och identitetspolitik ”som två lika berättigade sakområden” (DN-Debatt 7ds).

Intressepolitik vs identitetspolitik

Men intresse- och identitetspolitik kan inte reservationslöst likställas och inordnas i de ideologiska matriserna.

Bjereld/Demker skriver:

”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten.”

Bjereld/Demker bortser från de motsättningar som växer okontrollerat när olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får ”sina identitetsdefinierade” friheter fullt ut – utan lagligt reglerade rättigheter med preciserade begränsningar.

Ingleharts-Welzes kulturella karta

Identitetspolitikens spännvidd illustreras i Ingleharts-Welzes kulturella karta över världens traditionella kontra sekulärt-rationella värden å ena ena sidan och överlevnad kontra självuttryck å den andra (det sekulära Sverige finns isolerat högst upp till höger).

Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras och tillämpas oförenligt på olika håll i världen. Bjereld/Demker drar en uppseendeväckande slutsats:

”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Bjerelds/Demkers identitetspolitiska överrock

Bjereld/Demker efterlyser någon slags påverkan som ska få berörda personer att omformulera sina identitetspolitiska krav för att passa bättre på den traditionella väster-högerskalan. År 2021 – under Kyrkovalsåret och ett år före det allmänna valen till Riksdag, Regioner och Kommuner – skissar de två professorerna på identitetspolitiska överrockar i Sverige.

Politisk dekonstruktion

Att ”dekonstruera identiteter” à la Bjereld/Demker väcker frågan: Vem har/ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner?

Vill Bjereld/Demker i praktiken tvinga de politiska partierna att deklarera vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska få större utrymme på andras bekostnad? Erfarenheter från Sovjet och Tredje Riket förskräcker. I Sverige behöver vi nu och framgent en vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. I alla tider har politiska makthavare nyttjat träffsäker identitetspolitik och stympad religionsfrihet för att egga och köpa populistiska och maktsugna aktörer.

Motsättning mellan integration och assimilering ska INTE i vår svenska demokratiska rättsstat lösas med identitetspolitisk dekonstruering i statlig eller partipolitisk regi.

Nej till identitetspolitiskt tolkningsföreträde

Rätten till ett identitetspolitiskt och praktiskt tolkningsföreträde kommer alltid att försvaras hårt och oresonligt av identitetspolitiska fundamentalister. Den strategin delas inte av de kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitiken före utomparlamentariska genvägar.

Varje individ som söker sig från krig och diktatur för ett tryggare liv har att nyttja de rättsliga och demokratiska verktyg som råder på den nya, givna platsen.

Det ska alltjämt vara upp till varje enskilt politiskt parti att attrahera väljare på demokratiska, egna meriter. Vänster- och högerextrema populister må för sin sak anamma Bjerelds/Demkers dekonstruktionspolitik.

Skiljelinjen är tydlig

Skiljelinjen går mellan de politiska strateger som aktivt vill dekonstruera kulturella och etniska olikheter och de politiker som i västerländsk rättslig och kristen tradition förmår att hålla stånd mot oprövad indentitetspolitisk och polariserande underminering av vår sekulära rättsstat på demokratins grundprinciper.

Ulf Lönnberg driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Värderingar ENLIGT VÄSTERLÄNDSK KRISTEN TRADITION

Enl Linnéuniversitetet ökar andelen väljare som anser att ”kristna värderingar” är viktiga (se citat nedan).

I den politiska debatten bör vi precisera begreppet till ”värderingar enl den västerländskt kristna traditionen” som kan bejakas långt utanför de som ser sig som aktiva utövare av religionen eller som kulturella kyrkobesökare. I alltför många gemenskaper med aktivt religionsutövande som grund tenderar dess i individer inkludera(eller nästintill pådyvla) de utanför gemenskaperna sin tro och sina normer. I det politiska samhällsengagemanget krävs ömsesidig respekt och tolerans av de som ser sig som politiska djur och de som upplever sig som religiöst vägledda i livet.

I denna skärningspunkt behöver professionella opinionsbildare inom och utom både politiken och kyrkorna värna begreppet ”värderingar enligt västerländsk kristen tradition”

Länk till DN https://www.dn.se/ledare/kristna-varderingar-ar-inte-alltid-det-man-tro/

Länk till linneuniversitet. https://lnu.se/forskning/sok-forskning/forskningsprojekt/projekt-religios-forandring-i-sverige/

Om rättsläget för anställda att bära religiösa symboler

Ruth Nordström, advokat och Rebecca Ahlstrand: jurist:

”Skulle det omfatta både Pride-flaggor som muslimsk huvudduk och politiska pins eller andra politiska och religiösa symboler och uttryck? Det är viktigt att understryka att grundhållningen i EU-rätten och Europakonventionen är att ingen får diskrimineras på grund av sin trosuppfattning om det inte finns legitima och giltiga skäl, som går att motivera. Det krävs också att det gäller en viss typ av arbete eller tjänst där individen syns som ett ansikte utåt för ett företag.”

Länk till Dagens Juridik