Ulf Lönnberg: ”Identitetspolitik hör inte hemma i svensk religionspolitik”

Fr vänster: Professorerna Ulf Bjereld och Marie Demker och Bloggen Svensk Religionpolitisk Debatts Ulf Lönnberg

Bjereld/Demker på villovägar när de likställer intressepolitik och identitetspolitik som likvärdiga sakpolitiska områden.

Sedan två decennier är Sveriges politiska och religiösa landskap under stark omvandling. Under samma tid har identitetspolitiken slagit rot i några riksdagspartier. Nu ska vi enligt Professor Ulf Bjereld och Professor Marie Demker betrakta intressepolitik och identitetspolitik ”som två lika berättigade sakområden” (DN-Debatt 7ds).

Intressepolitik vs identitetspolitik

Men intresse- och identitetspolitik kan inte reservationslöst likställas och inordnas i de ideologiska matriserna.

Bjereld/Demker skriver:

”Den mest kontroversiella frågan i debatten om identitetspolitik är om personliga erfarenheter av det specifika förtryck en grupp utsätts för också ger ett tolkningsföreträde till den ”sanna verkligheten.”

Bjereld/Demker bortser från de motsättningar som växer okontrollerat när olika kulturella och religiösa ”sanna verkligheter” får ”sina identitetsdefinierade” friheter fullt ut – utan lagligt reglerade rättigheter med preciserade begränsningar.

Ingleharts-Welzes kulturella karta

Identitetspolitikens spännvidd illustreras i Ingleharts-Welzes kulturella karta över världens traditionella kontra sekulärt-rationella värden å ena ena sidan och överlevnad kontra självuttryck å den andra (det sekulära Sverige finns isolerat högst upp till höger).

Mänskliga rättigheter och religionsfrihet definieras och tillämpas oförenligt på olika håll i världen. Bjereld/Demker drar en uppseendeväckande slutsats:

”Det är därför avgörande för en god demokratisk diskussion att målmedvetet dekonstruera dessa identiteter, i syfte att peka ut det intresse som finns inbyggt i identiteten.”

Bjerelds/Demkers identitetspolitiska överrock

Bjereld/Demker efterlyser någon slags påverkan som ska få berörda personer att omformulera sina identitetspolitiska krav för att passa bättre på den traditionella väster-högerskalan. År 2021 – under Kyrkovalsåret och ett år före det allmänna valen till Riksdag, Regioner och Kommuner – skissar de två professorerna på identitetspolitiska överrockar i Sverige.

Politisk dekonstruktion

Att ”dekonstruera identiteter” à la Bjereld/Demker väcker frågan: Vem har/ska ta sig rätten att dekonstruera vems visioner?

Vill Bjereld/Demker i praktiken tvinga de politiska partierna att deklarera vilkas kulturella och religiösa identiteter som ska få större utrymme på andras bekostnad? Erfarenheter från Sovjet och Tredje Riket förskräcker. I Sverige behöver vi nu och framgent en vidareutvecklad religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. I alla tider har politiska makthavare nyttjat träffsäker identitetspolitik och stympad religionsfrihet för att egga och köpa populistiska och maktsugna aktörer.

Motsättning mellan integration och assimilering ska INTE i vår svenska demokratiska rättsstat lösas med identitetspolitisk dekonstruering i statlig eller partipolitisk regi.

Nej till identitetspolitiskt tolkningsföreträde

Rätten till ett identitetspolitiskt och praktiskt tolkningsföreträde kommer alltid att försvaras hårt och oresonligt av identitetspolitiska fundamentalister. Den strategin delas inte av de kulturellt och religiöst moderata aktörer som väljer partipolitiken före utomparlamentariska genvägar.

Varje individ som söker sig från krig och diktatur för ett tryggare liv har att nyttja de rättsliga och demokratiska verktyg som råder på den nya, givna platsen.

Det ska alltjämt vara upp till varje enskilt politiskt parti att attrahera väljare på demokratiska, egna meriter. Vänster- och högerextrema populister må för sin sak anamma Bjerelds/Demkers dekonstruktionspolitik.

Skiljelinjen är tydlig

Skiljelinjen går mellan de politiska strateger som aktivt vill dekonstruera kulturella och etniska olikheter och de politiker som i västerländsk rättslig och kristen tradition förmår att hålla stånd mot oprövad indentitetspolitisk och polariserande underminering av vår sekulära rättsstat på demokratins grundprinciper.

Ulf Lönnberg driver bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Värderingar ENLIGT VÄSTERLÄNDSK KRISTEN TRADITION

Enl Linnéuniversitetet ökar andelen väljare som anser att ”kristna värderingar” är viktiga (se citat nedan).

I den politiska debatten bör vi precisera begreppet till ”värderingar enl den västerländskt kristna traditionen” som kan bejakas långt utanför de som ser sig som aktiva utövare av religionen eller som kulturella kyrkobesökare. I alltför många gemenskaper med aktivt religionsutövande som grund tenderar dess i individer inkludera(eller nästintill pådyvla) de utanför gemenskaperna sin tro och sina normer. I det politiska samhällsengagemanget krävs ömsesidig respekt och tolerans av de som ser sig som politiska djur och de som upplever sig som religiöst vägledda i livet.

I denna skärningspunkt behöver professionella opinionsbildare inom och utom både politiken och kyrkorna värna begreppet ”värderingar enligt västerländsk kristen tradition”

Länk till DN https://www.dn.se/ledare/kristna-varderingar-ar-inte-alltid-det-man-tro/

Länk till linneuniversitet. https://lnu.se/forskning/sok-forskning/forskningsprojekt/projekt-religios-forandring-i-sverige/

Om rättsläget för anställda att bära religiösa symboler

Ruth Nordström, advokat och Rebecca Ahlstrand: jurist:

”Skulle det omfatta både Pride-flaggor som muslimsk huvudduk och politiska pins eller andra politiska och religiösa symboler och uttryck? Det är viktigt att understryka att grundhållningen i EU-rätten och Europakonventionen är att ingen får diskrimineras på grund av sin trosuppfattning om det inte finns legitima och giltiga skäl, som går att motivera. Det krävs också att det gäller en viss typ av arbete eller tjänst där individen syns som ett ansikte utåt för ett företag.”

Länk till Dagens Juridik

Svenska myndigheten DELMI brännmärker den som kritiserar islamism

Ledarsidorna,se:

Joakim Palme, ordförande

Säkerhetspolisen har vid återkommande tillfällen varnat för det säkerhetshot som islamistiska miljöer utgör.

Den åsikt, i varnande tonläge för islamism, som i detta fall Ivar Arpi givit uttryck för menar Delmi skulle vara ett utslag och spridande av rasism.

Länk till artikeln

Länk till den svenska myndigheten Delmi

Läs Omar Makram’s analys om att vissa värdesystem är bättre än andra:

”Vi lever i andra tider nu på den del av jordytan vi bebor, och det privilegium som tilldelats religionen har haft sin tid.  Nu är det hög tid för religiös åskådning att behandlas på samma sätt som övrig åskådning.

Vi måste också en gång för alla begrava allt vad identitetspolitik heter, göra oss fullständigt kvitt kollektivistiskt grupptänkande utifrån identitet. Fokus måste återföras till individen och individuella rättigheter, inte gruppers rättigheter.”

>>> Ulf Lönnberg: Han berör religionsfriheten och hur vi bör förhålla sig till denna – återkommer med kommentar att anträda en process i flera steg.

Länk Bullentin

Alexandra Anstrell (m) i Riksdagen om slöjförbud i skolan

”Slöjan är inget klädesplagg utan en symbol för ett synligt förtryck. Ett slöjförbud i skola och förskola skulle ta fighten för alla dessa flickor istället för att var och en behöver ta fighten själva.”

Alexandra Anstrell (m)

”Hedersförtrycket breder ut sig, då är det märkligt att vi tillåter ett förtryck av småflickor som tvingas täcka håret och sin kropp, sexualiserar flickor i tidig ålder och lägger mannens brister på kvinnan.”

Länk till anförandet 16/4)

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellationsdebatt/atgarder-mot-hedersrelaterat-vald-och-fortryck_H810621

Händelser

Inlämnad: 2021-04-01Överlämnad: 2021-04-06Anmäld: 2021-04-07Svarsdatum: 2021-04-16

Varför ska månggifte förbli möjligt i Sverige?

Det anmärkningsvärt att regeringen undviker att ta tydlig ställning till krav på upplösning av ett i utlandet ingått månggifte (Jämför med Danmark).

Ulf Lönnberg

Regeringen väljer istället att hålla en ”ventil” öppen för månggifte då konsekvenserna av att ett sådant äktenskap upplöses kan få konsekvenser som ”inte kan förutses”.

I Danmark och Finland gäller i stället att om en person på behörigt sätt ingått äktenskap utomlands med mer än en person, så erkänns samtliga äktenskap. Det är dock inte möjligt att leva som gift med fler än en make i Danmark respektive Finland. Det krävs då att personen skiljer sig från så många makar att endast ett äktenskap består.

2 citat ur regeringens skrivning i Regeringens proposition 2020/21:149 Förbud mot erkännande av utländska månggiften Länk till dokumentet

Regeringen skriver:

”Ventilen ska tillämpas restriktivt och månggifte ska inte med stöd av den erkännas så snart det annars kan få någon negativ konsekvens. I de fall äktenskapet inte erkänns, vilket alltså kommer att vara normalfallet, är således samhällets stöd [för utsatta kvinnor som framhålls i remissvar bl a från Tjejers rätt i samhället] betydelsefullt.”

”Som utvecklas nedan är detta stöd enligt regeringens mening dock inte tillräckligt för att säkerställa att i alla lägen undvika allvarliga konsekvenser för en utsatt kvinna vars äktenskap inte erkänns”

Ur kommittédirektivet

I kommittédirektivet till utredningen i fråga anförs följande: ”I Danmark och Finland gäller i stället att om en person på behörigt sätt ingått äktenskap utomlands med mer än en person, så erkänns samtliga äktenskap. Det är dock inte möjligt att leva som gift med fler än en make i Danmark respektive Finland. Det krävs då att personen skiljer sig från så många makar att endast ett äktenskap består.”

Riksdagen

För denna vaga linje mot krav på fortsatta möjligheter till månggifte i Sverige borde det inte finnas stöd i Riksdagen.

Ulf Lönnberg

Värderingar, normer och politik – i kristdemokratiskt tillämpning

Rågång mellan religion och politik är förutsättningen för en religionsfrihet med tydliga rättigheter och preciserade begränsningar. Och utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati.

I två artiklar nalkas några skribenter kristdemokratins kärnvärden från olika håll. Precis som i alla andra icke-konfessionella politiska partier är deras förhållningssätt till rågången mellan politik och religion en självklarhet.

Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren

För kristdemokrater handlar det ”om nedärvd visdom och den finns där för alla oavsett om man är kristen eller ateist”, skriver Ebba Busch, Tuve Skånberg och Per Landgren på Dagen debatt den 31 mars.

Joel Halldorf

Författaren och teologen Joel Halldorf redovisar på Expressens kultursida hur Ebba Busch’s artikel (ovan) mottogs med bifall, höjda ögonbryn och allmänt avståndstagande. Halldorf illustrerar det allmängiltiga intellektuella kravet – för alla – att hålla isär religion och politik och samtidigt ta fasta på de mänskliga och tusenåriga erfarenheterna. Halldorf skriver i sin kulturartikel i Expressen den 1april:

”Det är alltså sant att kristendomen har lagt grunden för demokratin, men därigenom har den också gett upp kraven på makt och kulturell monopolställning. Att hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt är något som både antikälskare och kristdemokrater behöver lära sig.”

Att Socialdemokraterna, Centerpartisterna Sverigedemokraterna ställer upp i Kyrkovalet den 21 september i höst – ännu två decennier efter skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan – vittnar om dessa tre partiers vaga och/eller strategiskt valda politiska sammankoppling med en religiös agenda.

Som Halldorf påpekar handlar det om att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det gäller också vägvalet mot religiöst påtvingande normer, religiöst grundade rättsordningar och religiösa traditioner som underblåser juridisk könsdiskriminering från arv och mångifte till skilda badhustider.

Låt oss med den kristna traditionens erfarenheter slå vakt om en samhällsordning med en religionsfrihet som garanteras i FN:s mänskliga rättigheter och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Ulf Lönnberg

Omni: ”Brittisk skola ber om ursäkt för Muhammed-karikatyr”

Enligt föräldrar till barn på skolan handlar det om en bild från den franska satirtidningen Charlie Hebdo, skriver The Telegraph. I ett uttalande ber skolan om ursäkt för att en ”totalt opassande” bild har använts vid en lektion i religion, och meddelar att läraren tagits ur tjänst.

Samtidigt fördöms protesterna av parlamentarikern Robert Jenrick, som säger att lärare inte ska behöva känna sig skrämda.

Till artikeln