Ledarspaningar om böneutrop i Aftonbladet och Dagen

Klart att böneutrop är en del av svensk kultur, påstår Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg (10ds). Han skriver vidare

”Vad som är svenskt ändras ständigt, och ska få ändras. Samhällen som blickar bakåt för länge kör i allmänhet av vägen. Så Sverigedemokraternas försök att ta patent på ”svenskhet” hör hemma på soptippen med resten av 30-talsidéerna. Religionsfrihet slår nostalgi sju dagar av sju i veckan.” (min kursiv)

”Nej SD, det går inte att förbjuda böneutrop”, påstår Dagens ledarskribent Steven Crosson (17ds). Han skriver vidare:

”För vissa personer som bor i Sverige är det säkert högst naturligt med böneutrop, men det är att tänja på argumentationen att säga att böneutrop är något typiskt svenskt – – – i alla fall som det ser ut i skrivande stund (min kursivering).”

Intressant att båda ledarskribenterna tar ställning för böneutrop i Sverige. Självklart signalerar Aftonbladet sitt budskap medan Dagen signalerar åsikterna om ”böneutrop i skrivande stund” som lämnar öppet för fler böneutrop på fler platser i Sverige.

Ulf Lönnberg: Värna västerländsk kristen tradition – förbjud böneutrop

SD tar förvisso en illa underbyggd genväg i sin argumentation för att förbjuda böneutrop i Sverige. Men frågan om böneutropens plats i Sverige är relevant.

Stor inflyttning av människor med annan kulturell och religiös tradition har omdanat Sveriges religiösa landskap. Vi passerade sannolikt ett paradigmskifte så sent som 2015. Andra och nya religiösa förhållningssätt tar nu stor plats i allas vår vardag.

Dags nu att ta ställning för västerländskt kristen tradition i Sverige. Det kan och ska ske utan att vi hänger oss åt religiöst utmanande mission eller rättsosäkra inskränkningar i religionsfriheten. Sverige ska som demokratisk rättsstat värna religionsfriheten och samtidigt hålla strikt och i huvudsak likartad distans till alla religioner.

Det betyder att vi ska freda kyrkors klockringning. Vi behålla våra kristna lagstatdgade helgdagar utan utöka eller byta mot muslimska helgdagsafton som förts på tal. Utöver det ska vi upphöja delar ur skolans läroplan till lag, nämligen ”I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta [undervisningen] genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Reglerad invandring och fungerande integration är goda motmedel mot oro i och påfrestningar på vårt religiösa landskap. Har man som invandrare aldrig briefats om hur västerländskt kristen tradition utvecklats i Sverige längs vägen till dagens sekulära rättsstat, kan rådande distans till religioner upplevas som udda, kanske t o m som diskriminerande. I den kontexten göder SD:s förenklade argument en skadlig polarisering i svensk politik.

Tidningen Dagens ledarskribent beskriver Svenska kyrkans klockringning som ”essentiellt skilt från det melodiösa böneutropet” (sic!). Faktum är att den förra i långa tider och nu används, dels för att kalla till gudstjänst, dels som samhällets profana kommunikatör vid viktiga och avgörande händelser.

Böneutropen är, trots sin melodiösitet, ett uttalat påbud om vem som är den enda guden och att alla på territoriet inom minaretens syn- hörhåll har att tillbedja anvisad gud. Det är viktigt att förstå att böneutropet per se inte är ett rekvisit för tillbedjan och religiös utövning bortom minaretens fysiska räckvidd. Kommunernas decibelgränser är lika för alla högtalaraktiviter i resp kommun. Förbud mot böneutrop är en riksdagsfråga.

SD behöver, liksom de övriga partierna i Riksdagen, utveckla en ny och målmedveten religionspolitisk agenda som värnar en robust och inte villkorslös religionsfrihet.

Tvingande påbud är inte tillåtet i religionsfrihetens namn.

Här finns tvivelsutan bristande konsensus mellan de samfundsföreträdare som vill behålla statens (ovillkorade?) ekonomiska stöd och andra, mindre tongivande, religiösa ledare som håller rågång till politiken och ser sin religiösa gärningen som överordnad partipolitiken.

Sverige behöver en religionspolitik som

– utvecklar religionsfrihetens tydliga rättigheter och preciserade begränsningar inom ramarna för internationella konventioner 

– värnar öppen religionsdebatt, inklusive uttryck för ifrågasättande som av någon med annan syn uppfattas som blasfemiskt

– upprätthåller skillnaden mellan religion i sig och religiöst motiverade politiska ställningstaganden, där de senare måste kunna ifrågasättas utan religionens specifika logik

– upprätthåller vår sekulära rättsordning.

Alltså: Ja till klockringning. Nej till böneutrop.

Ulf Lönnberg

Att som frikyrka ta emot statliga verksamhetsbidrag – är också ett politiskt vägval

Angelägen ledare i Dagen Underskattar de politiska krafter som vill inskränka samfundens rättigheter

Det handlar om den principiella skiljelinjen mellan religion och politik. Sverige ger ekonomiskt stöd till organisationer som (lyckas) definierar sig som religiöst samfund enligt Kommerskollegiets kriterier. Idag ser vi resultatet. Statliga subventioner som tjänar som hävstång och överrock i ett svåröverskådligt omvandlingstryck på vårt religiösa landskap.

Självklart har staten rätt att kräva demokrativillkor för bidragsberättigade organisationer som idrottsföreningar, biodlarföreningar, religiösa samfund m m.

Det är en mänsklig rättighet att få utöva sin religion. Det är ingen mänsklig rättighet att få ekonomiskt stöd för religiöst utövande.

Hur långt ett samfund vill tumma på sin tro för att få ekonomiska verksamhetsbidrag är deras egen bedömning och beslut.

Politiskt-religiösa rörelser som med öppen agenda verkar för islamsk rättsordning som utgår från Koranen, agerar per se sakpolitiskt och är hybrider som enligt Kommerskollegiets kriterier är religiösa samfund som agera politiskt med religionsfriheten som sköld mot politiska argument.

Verksamhetsbidrag till religiösa samfund ska upphöra.

Sverige behöver en ny och tydlig religionspolitik.

Och i väntan på den:

Finns det något samfund som överväger att avstå från bidrag och två sina händer från politisk anpassning?

Och hur skulle de motivera beslutet att avstå från bidrag?

– Eller vilka av samfundens behov/kostnader ska/behöver finansieras av staten?

Ulf Lönnberg

Ulf Lönnberg: Sverige behöver en religionspolitik

Sverige behöver en religionspolitik som

– utvecklar religionsfrihetens tydliga rättigheter och preciserade begränsningar inom ramarna för internationella konventioner 

– värnar öppen religionsdebatt, inklusive uttryck för ifrågasättande som av någon med annan syn uppfattas som blasfemiskt

– upprätthåller skillnaden mellan religion i sig och religiöst motiverade politiska ställningstaganden, där de senare måste kunna ifrågasättas utan religionens specifika logik

– upprätthåller vår sekulära rättsordning.

www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

STATUSSKILLNAD mellan FÖRENING FÖR GEMENSAM LIVSÅSKÅDNING och RELIGIÖST SAMFUND?

Dagen idag: Humanisterna överklagar – tar hjälp av en biskop och satanister

Varför överklagar Humanisterna, har de trängande behov av att få statligt verksamhetsbidrag och möjlighet att anlita Skatteverket för inkassering av medlemsavgifterna?

(Självklart ska statliga administrativa och pekuniära servicefunktioner fördelas likvärdigt och rättssäkert bland berättigade servicemottagare.)

Låt oss vidga perspektivet:

1. Vad är/ska vara ett religiöst samfund i statens och myndigheternas mening?

2. På vilket sätt skulle Humanisterna påverkas/gynnas av att ha rättsligt samfundsstatus enligt Europakonventionens intentioner om religions- och övertygelsefrihet.

3. Vilka/vissa (eller alla?) livsåskådningar är skyddsvärda enligt Europakonventionens intentioner om religions- och övertygelsefrihet. skyddsvärda?

Med sådana förtydliganden platsar Humanisternas överklagan.

Kommer Muharrem Demirok (c) rita om Sveriges religiösa landskap?

Muharrem Demirok

Den 2ds valde Centerpartiet Muharrem Demirok till ny partiledare. Han är uttalad kulturell muslim med självvalt medlemskap i Svenska kyrkan. Han har dubbelt svensk/turkiskt medborgarskap.

Jan Andersson

Valberedningens ordförande Jan Andersson sa inget om huruvida Muharrem Demiroks tweetflöde granskats. Demiroks tweet den 24/6 2017 är anmärkningsvärd. Han skrev då ”Så, en höjdare i SD har öppet sagt vad de alltid tyckt. Well, ni får bry er. Vi muslimer är upptagna med att fira Eid. Och ta över Europa.” (min kursivering)

Centerpartiet är förutom Socialdemokraterna det parti som ställer upp i nästa Kyrkoval 2025 (SD ska utreda sin medverkan och övriga partier är indirekt eller direkt kopplade till någon av nomineringskommittéerna till kyrkovalet).

Kommer Centern med med Muharrem Demirok att politiskt rita om det svenska religiösa landskapet? Dags nu att redogöra för Centerns religionspolitiska mål:

1 Vill Muharrem Demirok återinföra lag om trosfrid i Sverige?

2 Vill Muharrem Demirok införa någon eller några muslimska helgdagar i Sverige?

3 Muharrem Demirok har utlovat en ny skolpolitik. Vill han att det ska vara tillåtet att öppna fler nya konfessionella friskolor?

4 Vill Muharrem Demirok förbjuda HBTQ-omvändelseterapi i framtida demokrativillkor för bidragsberättigade trossamfund?

5 Vill Muharrem Demirok utreda förbjud mot slöja på skolbarn?

Jens Lunnergård: Förbjuda religiösa friskolor strider mot religionsfriheten

”I läroplanen står att den svenska skolans värdegrund ska vara i överensstämmelse med ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Kd föreslår att denna formulering även förs in i skollagen. Den kristna värdegrunden ger en stark bas för att motverka mobbning, kränkningar, utanförskap och segregation.”

Länk till Västerbottens-Kuriren

Kväkarvännen Petter Brolin – tar sig an lagförslaget om stöd till trossamfund

(Uppdaterad 25 juli 12:O3) Petter Brolin, som inte skriver i samfundets namn, problematiserar utifrån frikyrkligt perspektiv och med frikyrkliga ingångsvärden de politiska demokratikriterierna och regeringens presenterat lagförslag. Han utgår från Lagrådsremiss Statens stöd till trossamfund och demokrativillkor se länk https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/lagradsremiss/2022/05/statens-stod-till-trossamfund-och-demokrativillkor/

Petter Brohlins debattartikel borde välkomnas och debatteras inom och utanför fler religiösa gemenskaper än Kväkarnas vänner.

Att hålla rågången mellan religion och politik – förutsätter det att religionsutövning i vissa avseenden vänder det politiska krafterna ryggen?

I den frågeställningen är det upp till varje samfund och var och en att positionera sig, I den kontexten borde Petter Brolins analys av förarbetena bidra till det religionspolitiska samtal som Sveriges nu så omdanade religiösa landskap kräver.

Petter Bohlin skriver under rubriken Lagförslaget om stöd till trossamfund riskerar inskränka religionsfriheten (Dagen debatt 23ds)

Petter Brolin utgår från tre frågor som kommer att prövas mot den föreslagna lagen.

”I lagförslaget anges att bidrag inte får ges om en församlings verksamhet

1 Kränker ett barns rättigheter på ett sådant sätt att det finns en risk för barnets utveckling.

2 Diskriminerar individer eller grupper

3 Motarbetar det demokratiska styrelseskicket.”

Petter Brohlins debattartikel leder till följfrågorna:

Vilka rekvisit är nödvändiga, enligt Petter Brohlins samfundstillhörighet, för religionsutövning i överensstämmelse med samfundets fundamenta?

Vad är det i Petter Brolins 3 frågor som skulle bli förbjudet att tolkas och förmedlas utifrån från samfundets tolkning av kristna religiösa urkunder och hur definierar samfundet ett sådant gränssnitt?

På vilka punkter handlar det om begränsning i religionsfriheten som ytterst – enligt samfundet – kan motivera lagtrots?

Petter Brohlin menar dock att de tre redovisade delarna i demokratikriterierna egentligen är självklara. Men var går då de befarade gränserna i praktisk tillämpning?

Ulf Lönnberg

Fokus på Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).

Dagen: Nu ska bidragen till kyrkor granskas av Riksrevisionen

”Granskningen som nyligen inleddes fokuserar på fyra myndigheter: Socialstyrelsen och Jämställdhetsmyndigheten samt Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).”

Ulf Lönnberg: Lägg ner Myndigheten för stöd till trossamfund (SST)

”Offentliga bidrag till religiösa samfund gagnar inte den den demokratiska rättsstaten. Tvärt om öppnar myndig-hetens verksamhet för juridiska hårklyverier. Trossamfund har som andra aktörer egna ekonomiska särintres-sen. Att bedöma huruvida ett trossamfunds verksamhet är förenlig med samhällets grundläggande värderingar har visat sig vara en grannlaga uppgift.”