Dagen: ”Forskare: Frikyrkan hade avgörande roll för muslimsk organisering i Sverige”

Länk till nyhetsartikel

https://www.dagen.se/nyheter/2023/04/05/forskare-frikyrkan-hade-avgorande-roll-for-muslimsk-organisering-i-sverige/

Lönnberg kommentar:

” Vår analys är att man inom frikyrkan såg positivt på att muslimer skulle få bidrag därför att detta också stärkte frikyrkornas roll gentemot staten.” Viktig faktatext! Initialt var frikyrkans aktion adekvat: religionsfrihet contra statskyrkans dominans och kontroll. Argumentet att religionsfrihet, verksamhetsbidrag mm ska vara lika för alla även om det kan innebära viss kontroll från staten för alla är idag inte lika konstruktiv som då och ända fram på 1960-talet. Sedan 2000 söker sig religiöst extrema krafter hit med en idag annorlunda religiös-politisk agenda med sikte på att införa vissa delar av klansamhällets normer och i flera fall ytterst för en annan rättsordning (sharialagar) i Sverige. Var finns de progressiva kristna frikyrkliga aktörer som nu ser (borde se?) dagens utmaningar mot vårt religiösa landskap och att det idag finns frireligiösa och partipolitiska företrädare som accepterar/önskar nya inskränkningar i yttrande- och religionsfriheten? Frikyrkorna behöver positionera sig till de historiskt frihetssökande frikyrkorna som inte blygdes att då ta ställning för ökad frihet men som idag inte ser hoten mot de själva genom politiskt diskuterade inskränkningarna i yttrandefriheten. Sverige behöver en ny omsorg om den religionsfrihet som vi skyddar och tillämpar enligt västerländskt kristen tradition – och som dagens demokrati och rättsstat framgent ska byggas på.

Gränsdragningen själavård/terapi – borde även frikyrkor vilja upprätthålla

Ur Dagens ledare idag:

”Gränsdragningarna mellan själavård och terapi är svår. Och behöver ständigt reflekteras kring. I många fall uppfyller själavården en hjälpsökandes behov väl. I andra fall är det bedömning, terapi och kanske medicinering inom primärvård eller psykiatrins ramar som är bäst lämpat. Själavården ska vårda människor, men aldrig behandla psykisk sjukdom. Här måste en gräns hållas.”

Min kommentar:

Ledarskribenten nalkas frågan konstruktivt i citerat stycke ovan.

I detta bör något tongivande samfund agera. Demokrativillkoren och liknande frågor kommer politiskt att bli föremål för ny utredning/beslut vad det lider. Och det är bra. Att bidra med intern diskussion i en föränderlig värd är att utveckla den egna verksamheten. Med medverkan av medicinsk expertis kan hållbar gränsdragning sannolikt att kunna skissas/formuleras – och den gränsdragningen kommer att prövas på vetenskaplig grund. Här måste vetenskap och politik trumfa teologiskt (vetenskapliga) slutsatser.

Ett initiativ i denna riktning skulle kunna stärka ett eller flera samfunds interna styrka och externa status. Passa på nu när frågan f n är pausad.