”Winston Churchill skrev som ung man, långt innan sin egen berömmelse, om islam utifrån erfarenheter han gjort i Sudan: ”Enskilda muslimer må uppvisa fantastiska egenskaper; men religionens inflytande förlamar den sociala utvecklingen hos dem som följer den … Ingen starkare bakåtsträvande kraft existerar i världen.”
Ulf Lönnberg: Politisk aktivism i religionsfrihetens namn kräver reformerad religionsfrihet. Det är skillnad på kulturella kristna och muslimer och utövande kristna och muslimer å den andra. På Churchills hade individer från de två olika religionerna kommit i samma direkta individuella och kollektiva närhet och fysiska kontakter som idag. – Utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati – enligt vedertagna definitioner. I tidigare historiska miljöer med ledare långt från sina folk vardag var kontakter över medellånga och stora nationella avstånd en angeläget för ledare och deras undersåtar inte hade kontakt på individnivå som dagens ”vardagliga globetrotters” Sådan individkontakter över nationsgränserna fanns förr endast för unga priviligierades utbildningsresor som mestadels knöt kontakter på gemensam klassidentifikation. Dagens religionsfrihet utmanas inte mest kraftfulltsst och fysisk av länders och religioners världsföreträdare – idag krockar islamska stora kollektiva krafter på gräsrotsnivå – företrädda av aktivister som ser religionen som maktredskap för en bättre värld: traditionsbundet, socialt, legalt med rättsordning som vilar på Koranen. DEMOKRATI FÖRUTSÄTTER ÄN IDAG RELIGIONSFRIHET – men vi måste införa preciserade begränsningar och omdefiniera religionsfriheten som rättighetslagstiftning Enligt de konventioner vi ratificeratrat kan vi införa inskränkningar i nationell (svensk) lag. VI SKA REFORMERA RELIGIONSFRIHETEN och stänga bakdörren för de som i religionsfrihetens namn vill införa rättsordning med Koranen som rättskälla
Samtalsträff 15/6 -26 kl 14.30-17.00, centralt i Sthlm, lokal meddelas senare. Alla intresserade välkomna. Anmäl gärna redan nu till ulfloennberg@gmail.comIngen avgift. /Ulf L – driver bloggen http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
Politik
Utan religionsfrihet fungerar ingen demokrati. Europas och Sveriges religiösa landskap har förändrats över tid. Under 1800-talet bröt sig frikyrkorörelsen loss från dåvarande statskyrka. I samklang med den utvecklade arbetar- och nykterhetsrörelserna i snabb takt vår demokrati och rättsstat.
Sverige var länge kulturellt och religiöst homogent. Först 1951 infördes religionsfrihet – utan krav på att vara med i ett annat kristet samfund vid utträde ur statskyrkan. År 2000 åtskildes kyrka och stat endast partiellt. Svenska Kyrkan är idag det enda samfundet som är särskilt lagreglerat, Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan.
Sedan millennieskiftet 2000 står Sveriges religiösa landskap under brutalt omvandlingstryck. Politiska sakfrågor som berör religionerna och alla olika religösa samfund behandlas inom olika departement; ekonomiska offentliga bidrag, statens kontakter med olika samfund, religiöst påbjuden könsstympning, krav på särlagstiftning, kulturell och religiös mångfald mm.
Det är partierna och de enskilda ledamöterna i riksdagen som i lagstiftning ska upprätthålla optimal – inte gränslös – religionsfrihet i Sverige som sekulär, demokratisk rättsstat.
I praktisk politik ska tydlig rågång mellan politik och religion upprätthållas.
Sverige behöver en politisk agenda som reglerar religionernas plats och utrymme i våra offentliga rum och med preciserade begränsningar för utövning och tillämpning. Detta inom ramarna för de internationella konventioner som Sverige ratificerat.
Juridik
Staten ska skydda
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (Artikel 18): Slår fast att alla har rätt att byta religion och att manifestera sin tro. Individer kan pröva sina rättigheter i domstol om de anser att staten har kränkt dem.
Religionsfriheten – somrättighetslagstiftning – är inte gränslös. Man talar, dels om positiv religionsfrihet som innebär rätten att utöva sin religion, dels om negativ religionsfrihet som innebär rätten att slippa bli tvingad att tillhöra en religiös grupp eller delta i religiösa riter.
I Sverige trädde Europakonventionen i kraft som svensk lag den 1 januari 1995. Enligt artikel 9 är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i (nationell) lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Religion
Politiken står över religionerna.
Religiöst grundade traditioner, normer och värderingar är en del av vårt kulturella arv. Olika religioners organisationer och företrädare är också en del i det offentliga samtalet.
Krav på utrymme för religiösa uttryck och religiöst påbjudna regler privat och offentligt såsom könsseparerade rättigheter och skyldigheter har inget politiskt företräde i religionsfrihetens namn.
För politiker som är religiöst orienterade och som värna det religiöst mångkulturella samhället med upprätthållen boskillnad mellan religion och politik är den tyske fd finansministern Wolfgang Schäube en god vägvisare. Vid de protestantiska kyrkornas synod i Magdeburg i november 2016 sade han i sitt inledningsanförande:
”Staten kan inte och ska inte ansvara för nåden men har i uppgift att skapa förutsättningar så att den enskilde kan agera barmhärtigt.”
>>> Samtalsträff om konkreta politiska förslag om smått och stort i en ny politisk agenda om religionernas plats och utrymme den 15/6 -26 kl 14.30-17.00, centralt i Sthlm, lokal meddelas senare. Alla intresserade välkomna. Anmäl gärna redan nu till ulfloennberg@gmail.comIngen avgift.
”Migrationsdebatten har länge framställts som en debatt mellan fakta och känslor. ’Visst’, har man sagt, “kan det kännas jobbigt att ha en stram migrationspolitik – men den enkla kalkylen är att vi inte har råd med annat.”
Men alla som tänker efter ett varv till inser att det argumentet bygger på kalkyler som inte är aktuella i den här debatten.
Ulf Lönnberg: Joel Halldorf följer upp en TV-debatt: Efter senaste veckornas reaktioner på Holmbergs insats i TV-samtalet om invandring och ’gästfrihet’ och även på Halldorfs ’kritiska hållning’ till politikens roll och ansvar för det goda samhället som också ska hållas öppet för olika livsåskådningar, borde Holmberg/(Halldorf) ta saken vidare och förtydliga hur han/de uppfattar sin roll som andliga samhällsbyggare, sakpolitiskt-allmänpolitiskt-konfessionellt med demokratin som ramverk. Är för biskopen att ständigt, outtröttligt driva politiken framför sig oavsett dess majoritetsförhållanden och resultat och utan referens till vad som kan sägas vara/är optimalt i Svenska Kyrkans utopi? Ovan lanserar Halldorf nu en ny konfliktlinje, lika politiskt laddad som den av Holmberg redan prövad.
Holmbergs/Halldorfs självpåtagna roll tyck vara i ständig sakpolitisk opposition. Dags kanske att ägna lite tankekraft åt religionernas plats, utrymme och krav/förväntningar i vår sekulära demokratiska rättsstat – åtminstone å sina kristna utövares och sina kulturellt kristnas vägnar.
Sameh Egyptson, Teol Dr inom området interreligiösa relationer
”Men när kyrkans ledning tydligt positionerar sig i sakpolitiska frågor uppstår en principiell fråga: vad återstår då av den lutherska tvåregementslärans åtskillnad mellan det andliga och det världsliga?
När kyrkans främsta företrädare uppträder som sakpolitiska opinionsbildare samtidigt som samfundet åtnjuter lagreglerad särställning och statlig uppbörd av avgifter uppstår en strukturell obalans. Frågan gäller inte enskilda personers motiv eller ställningstaganden. Den gäller relationen mellan institutioner i en sekulär rättsstat.”
Ulf LönnbergDet behövs en politisk agenda om religionernas plats och utrymme i Sverige för att utveckla en sekulär, förutsägbar och rättssäker tillämpning av religionsfriheten inom ramarna för FN:s mänskliga rättigheter.
Partierna behöver positionera sig till statens förhållningssätt till religionernas plats och utrymme på gator och torg, i offentliga myndigheter och förvaltning samt till de religiösa samfundens roller och resurser i civilsamhället.
Slopa lagen om Svenska Kyrkan och skilj Kyrkan från staten fullt.
”En överflygning över dagens religiösa landskap indikerar alltså ett sönderfall för den postmoderna religiositet som är redo till långtgående kompromisser med samtidskulturen. – – – Det som sker nu skulle på ett sätt kunna tolkas som en återgång till modernismen, med tydligt motsatta alternativ som sätts i konfrontation med varandra. Denna rörelse yttrar sig i politikens värld som en konservativ reaktion på det progressiva projekt som kritikerna menar är på väg att rasera samhällsgrunden. – – – den rörelse som antogs överföra västerlandet från kristendomens tidsålder in i en sekulär individualism uppblandad med allmän religionspluralism tycks nu vara på väg att vändas till en tid där detta projekt ersätts av en ny längtan efter fastare grundvalar. Och det kanske rentav kan vara välgörande för både kulturdebatten och kyrkan.”
Ulf Lönnberg: den senaste dagarnas debatt mellan politik och biskop/teolog om politik och politiska partier och olika sakpolitiska prioriteringar som ställs mot religiöst grundade visioner och förväntningar skymmer sikten för rågången mellan religion och politik. Förhoppningsvis har Claphaminstitutet skrivna artiklar om detta att hänvisa till – eller måhända något som kan ligga i pipe-line? Se gärna Biskop trevar mellan politiskt programarbete och Bibeln.
Teologen Joel Halldorf konstaterar att partierna i allt högre grad talar om värderingar och han sätter sitt sökarljus särskilt på Kristdemokraterna i Sverige
Politik och religion bär båda på visioner och utopier som delvis överlappar varandra i den enskildes livsval, förväntningar och praktiska prioriteringar. Joel Halldorf menar att många svenska politiker använder kristendendom och dess värderingar som hävstång för att ta sig plats i mediabruset.
Vad som genererat en individs idéer, drömmar och övertygelser är av underordnad betydelse. Det som avgör är individens, den enskilda politikerns, filter, analys och verktygslåda för i sin politiska gärning.
I den sekulära demokratiska sekulära demokratiska rättsstaten är det politikerns politiska hantverk vi ska granska. Hur använder hen sin verktygslåda i lagstiftningen? Följer hen (i Sverige) våra konstitutionella principer, försöker hen med religionen som alibi slarva med argumentationen? Använder hen en religiös urkund (Bibeln/Koranen?) för att i religionsfrihetens namn ge rättslig legitimitet för sin politiska agenda/politiska förslag?
Joel Halldorf ställer hela frågeställningen utifrån teologisk – eller rättare sin personliga bibeltolkade – horisont och frågar sig: hur kan man påstå sig stå för ”kristna värderingar” om ekonomi och resurser tvingar fram prioriteringar – om än så kontroversiella?
Det är just det som är att ta politiskt ansvar. Om Joel Halldorf vill ha en annan prioritering, ja då är det att argumentera politiskt för en sådan – som i verkliga livet påfordrar att Joel Halldorf kan välja annars är det till att formulera egen omprioritering eller förklara hur och när de ekonomiska, nationella och resurser räcker till allt och alla i den av honom formulerade prioriteringen.
Joel Halldorf – och ingen annan heller i den sekulära rättsstaten – kan inte ge sin politiska agenda företräde för att hen tolkar eller citerar Bibeln för att stärka sin position. Joel Halldorf har som andra samhällsdebattörer att argumentera sakligt, ekonomiskt och övertygande för sina politiska förslag och prioriteringar.
Återstår för Halldorf – och alla andra med politiska visioner och ambitioner som samhällsdebattör – att kritisera, recensera och också ofta att kompromissa. Som urkundstolkare och teolog kan han självklart framföra vad som ’skriften kräver’. Men att vrida frågan till en semantisk diskussion om vad begreppet ’värderingar’ ska definiera och vara är en återvändsgränd.
Västerländskt kristna värderingarär ett vedertaget samlingsbegrepp för influensers minsta gemensamma nämnare i olika varianter, främst i Europa och västvärlden, utan att i varje detalj återspegla ett enskilt politiskt förslag eller varje lagändring. Västerländskt kristna värderingar, rättsordning på centraleuropeisk rättstradition och religionsfrihet är en politisk och ideologisk färdriktning som inte ger utrymme för religiös bokstavstolkning av något slag och som heller inte är kompatibel med teokratimodeller med Koranen som rättskälla.
Välkommen, Joel Halldorf, att delta i den västerländska demokratiska politiska prioritering – oavsett tillämpade värderingar.
John Gustavsson Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. (Foto från J Gustavssons FB-sida)
Idag är särskilt frikyrkokristendomen att betrakta som en subkultur, och en mycket stigmatiserad sådan. Kyrkorna har vad som på engelska brukar kallas ”siege mentality”, en paranoid – men inte helt grundlös – föreställning om att hela världen är emot en och att undergången är nära. Det svenska begreppet bunkermentalitet är nära besläktat. En grupp med den här mentaliteten agerar desperat på ett sätt som, för en utomstående, är svårt att förstå.
Detta för oss till relationen till islam. En källa till sympati för muslimer är tanken att dessa ändå utgör en sorts ”trosfränder”. Visst, de har fel religion, men till skillnad från den förkrossande sekulära majoriteten så tror de ju ändå på Gud. En svensk frikyrkokristen som inte kan särskilt mycket om islam kan lätt uppleva sig ha mer gemensamt med en muslim än med en ateist.
Ulf Lönnberg: Intressant spaning som, tror jag, inte många frireligiösa personer själva har problematiserat eller som inte vill se skillnad på religionerna då de, som John Gustavsson skriver, har en känslomässig gemenskap med de (alla?) som har en tro. Måhända är religionsfriheten för många av dessa en ”en fråga för politiker i världen utanför” det sakrala spektrat”.
I det perspektivet har politiken ett övergripande ansvar mot religiösa trender och sekter som väljer att vända ryggen åt och för en sekulär religionsfrihet över tid.
Muslimsk normering och tradition bärs upp av en religions-politisk entitet med Koranen som rättskälla och utan den religionsfrihet så som den skyddas inom FN och Europakonventionen.
Enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) kan – i svensk lag – religionsfriheten ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Politiken får inte lämna religionernas platser i samhället åt sina egna öden.
En frikyrkas möjliga vägval utan partipolitiskt ställningstagande – men till religionsfrihetens försvar.
Den 1 januari 2025 skärptes demokrativillkoren för organisationer som ansöker om statsbidrag och för bidragstagare från Allmänna arvsfonden och för stöd till trossamfund.
För Michael Lahtinen, Nordupplandskyrkans föreståndare, är måttet nu rågat. På Youtube berättar han om kyrkans beslutsprocess för att ev avstå från offentliga bidrag och att i protest lämna Pingstsamfundet, som accepterat de nya demokrativillkoren. Den 14/9 tar Nordupplandskyrkan ställning (Jag kan inte vara tyst, Youtube 2/9-25). https://share.google/niPvQuGmVsAjiyHfA
Utan fungerande religionsfrihet fungerar ingen demokrati. I Sverige, som sekulär demokratisk rättsstat, värnar vi en rättssäker och förutsägbar religionsfrihet. Att den inte är given är vi varse sedan den stora invandringen 2015.
Demokrativillkoren stipulerar de principer som bidragsberättigade organisationer har att leva upp till: Respekt för demokratins idéer, icke-diskriminering, verksamhetens mål och arbete ska inte strida mot demokratins principer och mottagande organisation ska ha fungerande interndemokrati. Det ska råda transparens om organisationens styrelse och dess beslutsprocess. Staten ska helt enkelt inte finansiera icke-demokratisk organisationer och heller inte samhällsomstörtning. (Det gäller inte för politiska partier som står till svars inför väljarna.)
Om Michael Lahtinen väljer att avstå från statliga bidrag blir konsekvensen endast att Nordupplands Kyrka själv får betala för sina göranden och låtanden. Vilka delar av demokrativillkoren som Michael Lahtinen kommer att runda utan bidragspengar får vi se.
Individuellt kommer Michael Lahtinen och hans församlingsmedlemmar, under personligt juridiskt ansvar, fritt kunna göra de uttalanden med vilka demokrativillkoren skulle diskvalificera Nordupplands Kyrka som bidragstagare.
Att acceptera demokrativillkoren vore en signal för att främja en rättssäker religionsfrihet för alla – med eller utan religiös hemvist – i Sverige som sekulär demokratisk rättsstat. Det är per definition inget partipolitiskt ställningstagande men likväl ett ställningstagande att inte lämna vårt samhälle och demokrati ryggen.
I den svensk-arabiska diasporan råder inte samma kulturella, politiska och religiösa traditioner och förhållningssätt till religionsfrihet som i övriga Sverige. Religion och politik bär visserligen båda på uttalade eller hägrande utopier med viss idé- och värdemässig överlappning. Men i Sverige, som sekulär demokratisk rättsstat, håller vi sådana funktioner åtskilda.
Företrädare muslimsk traditonella förordar – och islamsk politisk extremism kräver – sharialagar, könsseparerade rättigheter och skyldigheter, rätt till mång- och barngifte, muslimska helgdagar och blasfemilagar – allt detta i religionsfrihetens namn! (Sverige har tryck- och yttrandefrihet sedan 1766).
Politiska krav ska nagelfaras med politiska argument. Religiöst kamouflerade sekulära reformförslag ska inte subventioneras med skattemedel.
Muslimsk normering och tradition bärs upp av en religions-politisk entitet med Koranen som rättskälla och utan den religionsfrihet så som den skyddas inom FN och Europakonventionen.
Enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) kan – i svensk lag – religionsfriheten ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Demokrativillkoren är i den kontexten ett politiskt farthinder – för Michael Lahtinen måhända ett obekvämt gupp – för att sortera bort sakrala och profana organisationer organisationer som vill ha statliga bidrag för att omdana vårt religiösa landskap och vår demokratiska rättsstat.
Sverige ska framgent vila på västerländskt kristen tradition som tjänat – och tjänar – oss väl. Det är ytterst politikens ansvarsområde. I den verkligheten står politik konstitutionellt över religion.
Stridsfråga inför kyrkovalet: Planer på att foga samman kyrka med moské
Tidningen uppger att Lars Alexandersson (SD), invald i kyrkofullmäktige, och Marie-Louise Warnström (Borgerligt alternativ), vice ordförande i kyrkorådet i Nacka församling, i fjol skrev en motion med begäran om ett möte för att diskutera gränser för församlingens deltagande i den interreligiösa dialogen.
Motionen behandlades av kyrkorådet som beslutade att fullmäktige skulle avslå begäran om ett möte.
– Jag tycker att det är dumt att dra i gång denna diskussion om ”Guds hus” innan kyrkovalet i höst,
Officiellt beskrivs EuQu som ett historiskt forskningsprojekt. Men på projektets egen hemsida betonas att man vill ”utmana etablerade idéer om europeiska religiösa och kulturella identiteter”.
Kopplingar som oroar
Kritiker som den franske parlamentsledamoten Fabrice Leggeri har kallat EuQu en omskrivning av Europas historia, betald med offentliga medel. Han pekar på forskare inom projektet som har nära band till Muslimska brödraskapet. Andra akademiker som varnat för islamistisk infiltration, som Florence Bergeaud-Blackler, har själva blivit marginaliserade och attackerade – medan projekten de kritiserar fortsätter. Detta mönster visar hur känsligt området är och hur snabbt kritik stämplas som fientlighet.”
Det är nu dags för en svensk statlig religionspolitisk agenda.
Utan religionsfrihet fungerar inte demokratin.
Politisk omdaning av Sveriges lagar och förordningar ska inte ges särskilt företräde eller påstått skydd i religionsfrihetens namn. Inom ramen för internationella konventioner ska preciserade begränsningar i religionsfriheten införas svensk lag.
