Ulf Lönnberg: Naiva politiker förstår inte den religiös-politiska opinionsbildningen

Att behandla religiösa propåer med praktisk tillämpning som andra politiska frågor. Men det är ont om tid att mobilisera den sekulära demokratiska statens medborgare i dessa frågor då sådana krav för många är så udda att de inte är värda att ta på allvar, för andra råder naivitet om den religiös-politiska opinionsbildningens kraft och många viker ner sig i tron att religionsfriheten hindrar/förbjuder
reaktioner mot religiösa krav och propåer. Stater som ratificerat FN:s mänskliga rättigheter kan i egen nationell lag stoppa även religiöst motiverade förslag; allt från hucklen och könsseparerad rättsordning till (självklart) politisk debatt mot sharialagar. Men det behövs kompetenta politiker som tar täten i de olika partierna där många skyddar sina små och stora förtroendeuppdrag och sina politiska arvoden. Dags nu för en ny religionspolitisk agenda, jobbar lite med detta på min blogg http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Ledarsidorna: ”Så överkompenserar regeringen de religiösa samfunden bakom ryggen på väljarna

(Se även kommentar nedan)

”De permanenta ökningarna, som av Liberalernas partiledare presenterades som en sänkning följer retoriskt regeringen Kristerssons Orwellska retorik Begrepp som ”firhet” och ”besparing” töms på sitt innehåll och fylls med nytt innehåll. Som till exempel repressiva lagar och permanenta kostnadsökningar.

Tillskotten kommer inte heller ha några egentliga krav på sig efter att Kristdemokraterna tvingat Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna att stoppa den proposition som skulle göra de flesta statsbidrag till religiösa och etniska organisationer omöjliga.

Existentiell hälsa och det andliga perspektivet är med Kristdemokraternas synsätt ett allmänintresse. Där alla ska bidra via skattsedeln oavsett egen trosuppfattning eller ingen trosuppfattning.”

Ulf Lönnberg; WHO ska vi hålla koll på, när tro och andlig styrka ska definieras, främjas eller styras av internationella organ blir det förr eller senare en dragkamp om tron och religion.

FRÅN NÄTET:

”WHO:s syn på existentiell hälsa

Världshälsoorganisationen brukar tala om den fysiska, psykiska och sociala hälsan. Allt det berörs i verktygets olika teman.

Men WHO talar också om den existentiella hälsan, som handlar om förhållningssättet till det sammanhang vi lever i. En undersökning som WHO genomförde 2006 i arton länder från olika världsdelar visade ett samband mellan existentiell hälsa och fysiska och psykiska mått på hälsa.

I sina studier har WHO identifierat åtta aspekter av existentiell hälsa. De går under beteckningarna inre harmoni, förundran, mening i livet, andlig styrka och närhet, helhet, hopp och tro som resurs.Mer info se länk”

https://livsstilsverktyget.se/sv/whos-syn-pa-existentiell-halsa

Västerländskt språkbruk ska bereda vägen för hädelselagar – en form av implementering av Kairodeklarationen

UNESCO fokuserar, som nämnts, mer på individens rättigheter och skyldigheter gentemot gemenskapen (gruppen /klanen, min anm). Mot den bakgrunden har ett antal asiatiska länder reserverat sig mot FN. Det kommer till särskilt uttryck i Kairodeklarationen från 1999. Där framgår att sharia är deras enda rättsliga grund. Saudiarabien, som ratificerat ett flertal FN-deklarationer, anser sig dock endast bundet av åtagandena i FN:s konventioner i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

När FN:s generalförsamling sammanträdde den 15 mars 2022 antogs en resolution som lades fram av Pakistan. Den franska tidningen La Croix rapporterar att det rör sig om ett förslag om att göra 15 mars till en internationell dag för kampen mot ”islamofobi”. Beslutet fattades på basis av konsensus, det vill säga utan omröstning, och är en seger för medlemmarna i OCI (Den internationella organisationen för islamskt samarbete). Bakom denna seger ligger ett långt påverkansarbete som pågått sedan 1990-talet och där målet varit att sprida ett förbud mot att ”förtala religioner”.

Ur Artikel i Tidskriften Signum

Ulf Lönnberg: Kairodeklarationen versus FN

I
Skillnaderna mellan stater som försvarar de asiatiska värdena och stater som utifrån sina västerländska traditioner anammar FN:s mänskliga rättig-heter, skapar allt större praktiska problem och etniska spänningar i Europa. I Sverige har vi nu att hantera de möjligheter, utmaningar och problem som de stora flyktingströmmarna fört med sig.

FN:s konventioner skyddar starkt individens rättigheter och skyldigheter gentemot staten. FN erkänner inte heller någon överstatlig lag. Stater som ställer sig bakom FN:s mänskliga rättigheter förväntas implementera och tillämpa dessa. I vissa fall har stater stadfäst delar av el-ler hela konventionstexter i den egna lagstiftningen.

UNESCO fokuserar, som nämnts, mer på individens rättigheter och skyldigheter gentemot gemenskapen (gruppen /klanen, min anm). Mot den bakgrunden har ett antal asiatiska länder reserverat sig mot FN. Det kommer till särskilt uttryck i Kairodeklarationen från 1999. Där framgår att sharia är deras enda rättsliga grund. Saudiarabien, som ratificerat ett flertal FN-deklarationer, anser sig dock endast bundet av åtagandena i FN:s konventioner i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

II
Inom sharia finns kroppsaga och -stympning i straffskalorna. Det har vi sedan länge lämnat bakom oss. Vi
har statligt reglerat våldsmonopol.

Den traditionella islamska rätten med Koranen som grund och källa, kan enligt teokratiska regimer inte ändras av människorna eftersom den ses som given av gud.

Rättssystemet är således där statiskt och den teokratiska regimens beslutsprocesser vilar på tolkning och tillämpning sharia.

Där råder således åtskillnad mellan män och kvinnor i olika avseenden såsom i ekonomi, i vittnesgillhet, i straffsatser, i storlek på skadestånd och i regler kring skilsmässa, vårdnad om barn m.m.

I de länder som skrivit under Kairodeklarationen ses varje kritik mot Koranen som hädelse, vilket är förbjudet enligt sharialagarna. Brott mot hädelseförbud kan leda till dödsstraff i Saudiarabien och Pakistan. Avfällighet från islam kan där också innebära dödsstraff.

o  Människor med olika religiösa tillhörigheter ska kunna leva sida vid sida och tillsammans i Sverige med vår garanterade religionsfrihets rättigheter och begränsningar.

Annika Braun, ordförande Demokrativärnet slår fast att den generella förutsättningen för att upprätthålla vår demokrati över tid är:

”Att värna den sekulära rättsstaten är enda sättet att värna medborgarnas rättssäkerhet och frihet från särlagstiftning och parallellsamhällen.1