Socialminister Jakob Forssmed: KD) säger att det finns ”en del bekymmer” med ordet.
– Dels indikerar ju ordet fobi att det skulle röra sig om någon patologisk eller allmän rädsla för islam.
Han förklarar att ordet ”dessutom ibland har kommit att tolkas som att man inte får rikta kritik mot religionen islam” och att det ”ibland varit ett problem i det sammanhanget”. Länk till SvD-artikeln
Ulf Lönnberg:
Språkbruket rymmer alltid också politiskt/ideologisk positionering i det offentliga samtalet. Bara det enkla han/hon/hen blir också uttryck för användarens val intill dess den ”nya” användningen slagit ut alternativen. Jmf det ’förbjudna’ N-ordet. Fobi mot en eller flera religioner förblir som begrepp en etikett som gagnar islamisterna (som politiskt/religiöst/idiologisk entitet). ”antimuslimsk rasism” förtydligar den politiska debatten mot rasism medan politiker bör undvika ”islamofobi” och så långt möjlig precisera vad de menar; berättigat avståndstagande mot de företeelser/handlingar som är politiskt motiverade även om offerkoftorna påstår att de känner sig kränkta – det är deras politiska strategi