Att behandla religiösa propåer med praktisk tillämpning som andra politiska frågor. Men det är ont om tid att mobilisera den sekulära demokratiska statens medborgare i dessa frågor då sådana krav för många är så udda att de inte är värda att ta på allvar, för andra råder naivitet om den religiös-politiska opinionsbildningens kraft och många viker ner sig i tron att religionsfriheten hindrar/förbjuder
reaktioner mot religiösa krav och propåer. Stater som ratificerat FN:s mänskliga rättigheter kan i egen nationell lag stoppa även religiöst motiverade förslag; allt från hucklen och könsseparerad rättsordning till (självklart) politisk debatt mot sharialagar. Men det behövs kompetenta politiker som tar täten i de olika partierna där många skyddar sina små och stora förtroendeuppdrag och sina politiska arvoden. Dags nu för en ny religionspolitisk agenda, jobbar lite med detta på min blogg http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
