”Enligt regeringsformen får demonstrationsfriheten endast begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten, trafik, rikets säkerhet eller farsot. – – – Om domen står sig i högre instans behöver vi nämligen dra en obekväm slutsats: den svenska grundlagen saknar i dag verktyg för att hantera konflikter mellan demonstrationsfrihet och religionsfrihet.”
Ulf Lönnberg: Angeläget om hur upprepade demonstrationer på samma plats i omedelbar närhet i sig blir en metod att trakassera de man har rätt att demonstrera mot. Hur kommer HD tolka lagen?
Ulf Lönnberg: Ingen behöver offentliga bidrag för att ha råd att nyttja sin yttrandefrihet.
Altinget skriver:
Skärpningar och skyddsnät – så blir demokrativillkoren. I dag onsdag lämnas propositionen om nya demokrativillkor över till riksdagen. ”Vi har tydliggjort att det med ’företrädare’ inte menas deltagare, funktionärer vid enstaka tillfällen eller enskilda medlemmar”, säger socialminister Jakob Forssmed (KD).
Ulf Lönnberg: Fortfarande föreslås gummisnodds-skrivning om hur odemokratiska ideal lokalt kan komma att passera genom en förlåtande ambitionsnivå i samhällsdebatten. Den som ute i en organisations eller i ett samfunds periferi agerar på ett sätt som berörda moderorganisationer inte ska kunna komma undan med ska i ”enstaka fall få passera. Självklart gäller yttrandefrihet men det är ingen mänsklig rättighet att få offentliga bidrag för att på individnivå agera på ett sätt som berörd moder- /centralorganisation inte skulle komma undan med. Mer konstruktivt vore att dra in bidrag för den organisation vars lokalt förtroendevalda aktörer ska leva under samma regler som en centralt agerande bidragsberättigad aktör.
Ingen behöver offentliga bidrag för att ha råd att nyttja sin yttrandefrihet.
En politiker bör uppmuntra högt valdeltagande: Civilministern berör också frågan som opinionsbildning mot att gå och rösta. Jag länkar här till min debattartikel ”Blankröstaren Joel Halldorf har fel” Jag håller med Forssmed om att vi inte har röstplikt i Sverige- och så ska det vara. Men som frikyrkligt aktiv vore det välkommet om han påtalade att demokrati med högt valdeltagande mår bättre än den som har lågt mindre legitimerande underlag.
Bengt Sareld, Fil. mag. och pensionerad IT-konsult
Alla föreställningar om gudar är i grunden människans försök att begripa något av det som är obegripligt. Något som är bortom människans förmåga att förstå. Hur ska man kunna begripa sig på det som är existensens upphov? Och det är inga småsaker till existens vi pratar om: Så där 40 miljarder ljusår till den mest avlägsna galaxen. Och antalet galaxer – oräkneligt.
Bibeln skrevs under loppet av ett par tusen år. Vi ser av bibeltexterna att bilden av Gud har utvecklats under tidens lopp. Från stamgud till nationens gud, och vidare till hela världens Gud.
Även efter att bibeln som bok är färdigskriven och avslutad har det skett en fortsatt tankens utveckling. Förändrad världsbild har inte gått kristendomens företrädare obemärkt förbi. Nya insikter har påverkat gudsbilden. Ganska kraftigt faktiskt. Idag har du svårt att hitta en kyrka med 1800-talets helvetesförkunnelse, t ex.
För de flesta som är troende sker också en individuell utveckling av gudsbilden. I barnaåren har man svårt att ta till sig annat än en tydligt antropomorf bild av Gud, en bild som med växande insikter förändras, ofta till en större grad av otydlighet. Otydligheten är inte sällan en följd av insikten om det omöjliga att förstå sig på ett så pretentiöst begrepp som en gud. Hjalmar Söderberg har i ”En herrelös hund” väl beskrivit den förlust av trygghet som en sådan växande insikt medför.
Begreppet bokstavstro går på tvärs mot tanken på en utvecklad gudsbild. Med bokstavstro är gudsbilden fastlåst vid texter som är flera tusen år gamla. Det skapar ett tänkandets stagnation som kan upplevas som trygghet i en föränderlig och orolig värld, men denna bokstavstrons stagnation bär också på ett farligt gift. Vi har motbjudande texter i bibeln. Och om man tar dem bokstavligt kan följderna bli katastrofala.
Kristendomen har ett visst skydd mot denna stagnation genom att Jesus själv visade så tydliga tecken på protest mot en stel och tankebefriad tolkning av sin tids heliga texter. Han var lite av rebell! Och den som bekänner sig som kristen är kallad att följa Jesus. Men Jesus är samtidigt mångtydig, och i evangelierna finns även uttalanden som graviterar åt bokstavstro.
Inom islam är problemen med bokstavstro mångdubbelt värre. Där finns i teologin en överväldigande betoning på bokstavstrogen förståelse av koranen och de övriga heliga texterna, och uppmuntran till nytänkande och förändring ligger nära nollstrecket. Det förödande resultatet är också lätt att avläsa genom ett studium av dagens islamdominerade länder, med dess påträngande stagnation och trånga världsbild som genomsyrar allt i samhället.
Mitt motto, efter ett liv där den här typen av frågor varit levande, är som följer: LÄS GÄRNA URKUNDERNA, MEN SLUTA ALDRIG TÄNKA SJÄLV!
Zara Kay, Kvinnorättsaktivist och ex-muslim från Tanzania som nu bor i Stockholm. Grundade Faithless Hijabi – en organisation som stöttar ex-muslimer globalt men primärt i MENA-regionen. Hennes arbete är inriktat på att främja rättigheter för kvinnor och personer som lämnat sin tro, samt att förespråka sekularism.
”När argumentet att koranbränning inte är ett uttryck för yttrandefrihet utan snarare handlar om uppvigling mot muslimer dyker upp är det viktigt att lyfta blicken och se hela bilden. I sekulära, västerländska länder har muslimer rättigheter och skydd, i stark kontrast till muslimska länder såsom Iran, Saudiarabien, Egypten och Afghanistan, där dokumenterat förtryck av religiösa minoriteter är vardag.
Att bo i ett sekulärt land garanterar säkerhet för alla minoriteter – inklusive muslimer – och undviker sekteristiska problem och andra former av rättsliga påföljder som är vanliga i teokratiska stater.”
Försåtlig religiös propaganda och påverkan för att förändra vår rättsordning med teokratiska förtecken är per definition aldrig något annat än politiskt aktivism för att omdana vårt rättssystem med konsekvenserna att vår demokrati skulle undermineras.
Imamer som agerar politiskt ska bemötas politiskt. Imamer som är en fara för Sveriges säkerhet ska som andra hotfulla och våldsbejakande aktörer lagföras.
”Finns det muslimska samfund som anser att vår yttrandefrihet och kritik är oförenligt med islam, så hör den typen av islam i så fall inte hemma i Sverige.”
”Syftet med att se över ordningslagen är att ge Sverige ett beslutsunderlag för att i framtiden kunna agera och motverka allvarliga hot. Kristdemokraterna kommer däremot inte att verka för att utredningen utmynnar i något som i praktiken kan bli en blasfemilag.”
Mårten Ericson, Förlagschef/Förläggare (skärmdump från förlagets hemsida)
SvD: Religionsfriheten kan inte innebära en rätt för någon att stå oemotsagd i sin trosuppfattning. Det är beklagansvärt att den svenska regeringen inte förmår att vara tydlig, skriver förläggaren Mårten Ericson.
”Religionsfriheten kan därför inte innebära en rätt för någon att stå oemotsagd i sin trosuppfattning ty denna frihet är också en rätt att säga emot. Att kräva ett så kallat safe space för religionsutövande i det offentliga rummet, eller i lagtexterna, går således tvärt emot lagens mer långtgående intention. Den berörda rättsnormen är en frihet som garanterar utövande i en värld där respektive trosinriktning i påtvingad fred finner sig omgiven av andra religioner, icketroende och sådana som är kritiska till respektive ställningstagande. Jag skriver påtvingad eftersom det är bortom allt tvivel bevisat att religionerna själva inte förmår upprätthålla en sådan ordning.”
”I Sverige saknar de politiska partierna utarbetade religionspolitiska program. De religionspolitiska positioneringar som finns – ofta knapphändiga – redovisas i partiernas allmänna principprogram och utgör som sådana sällan eller inte alls ett specifikt politiskt sakområde.”
DN skriver: ”Fel väg att gå, anser den ledande sverigedemokraten Richard Jomshof, som är ordförande i riksdagens justitieutskott. Han har riktat skarp kritik mot Billströms inbjudan, och ber Billström att ”sluta krypa för islamisterna” i ett inlägg på Twitter.”
”I en kommentar till DN skriver Jomshof att regeringen och SD står långt ifrån varandra i frågan.”
”Det är uppenbart att vi verkar ha olika syn på frågan om islams inflytande i Sverige och Europa. Vi ska naturligtvis inte behöva göra avkall på våra egna rättigheter, begränsa vår demokrati eller inskränka vår yttrandefrihet”, skriver Richard Jomshof.
Ledarsidorna: Det är något av en ödets ironi att det är samma parti idag som hanterade krisen med Rondellhundarna 2007 som tvingas hantera effekterna av Koranbränningar. Och bakom krisen vilar den strategi som bakades fram av duon Reinfeldt – Bildt. En strategi som bygger på mer av “We shall overcome” – politik i förhandlingar med OIC-länderna än en vilja att försvara västerländska liberala frihetliga värderingar.
Ulf Lönnberg: ”Vi passerade sannolikt ett paradigmskifte utan att observerat det avgörande skedet. Nu i efterhand kan vi konstatera att åren 2010-15 var ett sådant skede: Åsiktskorridoren påbjöd då progressiv identitetspolitik, mass- och flyktinginvandring bidrog till bred kompetensförsörjning, antal individer fick inte uttryckas volymer, villkorslös anpasslig till nya kultur- och religionsyttringar var allas vår skyldighet.”
Inte ofta Svenska kyrkans prästerskap lyfter och försvarar Svenska kyrkans kanske viktigaste och utåtvända socialt normgivande uppgift långt utanför kyrkans tjocka väggar.
Annika Borg: ”För är kristenheten slut i vårt land, så är den västerländska civilisationen över här.”
Så välkommet och uppmuntrande att Annika Borg appellerar till mängden individer utanför som vill, kan och hinner lystra trots vardagens spretiga brus. Ett larm och sorl som numera också genomsyras av påträngande religiösa påbud utan hänsyn olika människors tro eller rent ateistiska livsåskådningar. Goda normer som är generella utan att mana till tillämpning av urkundernas specifikt detaljerade fundamenta.
Svenska kyrkan borde oftare agera tydligt för förståelse och tillämpning av våra kristna värderingarna ute i den sekulära, demokratiska rättsstatens offentliga samtal. I det samtalet kan, förstår eller vill alltför få referera just till den västerländskt kristna traditionen som tjänat och tjänar oss väl.
Ta dig tid några minuter och läs Annika Borg som i soliga dagar i staden Pula i Istrien och med filosofiprofessorn Chantal Delsols bok ”Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare” upplever de långa perspektiven. Annika Borg påminner tvärtom att ”i en luthersk och protestantisk kontext gav upplysningstiden upphov till en utveckling av teologin, som framväxten av den moderna och vetenskapliga bibelforskningen. Den totala avgrund som Delsol målar upp mellan upplysningen och kyrkan är därför inte riktigt tillämplig i våra sammanhang.”
Religiösa urkunder, tänker jag lite enkelt, måste läsas, kritiseras och tillämpas med förnuft för vår tids bästa – med utrymme också för personliga val och ansvarstaganden.
”Som kristna syrianer i Sverige respekterar vi och vördar demokratin, yttrandefriheten, religionsfriheten och de lagar och bestämmelser som finns. Vi är en del av detta vackra land och vill fortsätta vara med att förbättra samhället.
Yttrandefriheten är vacker och värdefull men vi anser inte att den bör missbrukas för att såra miljontals människor. Sådana handlingar är avskyvärda och motsatsen till att förbättra samhället. Det finns utrymme för alla att leva och utöva sin tro i tolerans, respekt och kärlek för varandra oavsett trosuppfattning.”
