I Sverige ska ingen religions specifika påbud bli lag utan parlamentarisk beslutsprocess.

Ulf Lönnberg, http://www.SvenskReligionspolitiskDebatt.com

Varför rucka på religionsfriheten?

Mattias Irving, religionspolitisk debattör och ordförande i föreningen Hjärta, vill rucka på religionsfrihetens ramverk och ge ökat utrymme för vissa religioner på andra religioners bekostnad (GP-debatt 24ds). Han vill att våra lagstiftare ska ”ta en politisk strid, i detta fall för muslimers rätt att leva fritt i Sverige”. Det är att slå in öppna dörrar, våra grundlagar och lagar är fullt tillräckliga på den punkten. Muslimer ska aldrig beskrivas som och likställas med religiösa extremister eller våldsbejakande samhällsomstörtande.

I Sverige ska vi tvärtom förtydliga religionsfrihetens rättigheter och precisera dess begränsningar inom ramarna för FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som är svensk lag.

Det är ingen mänsklig rättighet att slippa upplevelsen av att känna sig kränkt. Det gäller också stenkastarna i Örebro, med eller utan religiös hemvist.

Däremot skall alla skyddas mot diskriminering och förtal. Men Mattias Irving vill nu ge större plats för religiösa uttryck i de offentliga rummet. Han vill införa hädelselagar och skapa utvidgade rekvisit för hatbrott. Han beskriver dessutom yttrandefriheten som en ”murbräcka för krafter som inte själva respekterar demokratiska värderingar” (sic!)

Och för att kväsa de krafter som inte respekterar demokratiska värderingar talar han för nya inskränkningar i yttrandefriheten – det viktigaste verktyget till demokratins och rättsstatens försvar.

Han manar också till politisk strid, för ”muslimers rätt att leva fritt i Sverige”.

2015 års invandrings- och flyktingströmmar omdanade Sveriges religiösa landskap.

Inget samhälle är statiskt och vi varken kan eller ska försöka återskapa det gamla homogena Sverige. Dagens Sverige är i många avseenden öppnare nu än tidigare.

Men i Sverige ska ingen religions specifika traditioner, påbud och praktiska tillämpning ges nytt offentligt utrymme utan politisk parlamentarisk beslutsprocess.

Sveriges sekulära profil och demokratiska rättsstat är byggd på västerländsk kristen tradition och den har tjänat – och tjänar – oss väl.

Sverige är inte betjänt av Mattias Irvings religionspolitiska agenda och religionsspecifik särlagstiftning i syfte att ge mer plats för religiöst uråldriga och extrema principer. Tvärtom det behövs vaksamhet och nys restriktioner mot religösa företeelser. Det är exempelvis bra att även Anders Ygeman (S) nu tycker att religiös verksamhet i Sverige inte ska finansieras från utlandet (TV4 25 ds).

Religionspolitik är defensivt en viktig fråga i kommande valrörelse.

Ulf Lönnberg,

Jacob Rudenstrand, SEA: Varför ska Sverige ta särskild hänsyn till islam?

”Kraven på att tillmötesgå religiösa känslor, som nu uppstått, är problematiska av flera skäl. Bland annat skulle det ge indirekt stöd åt Rasmus Paludans tes: Att vi i Sverige tar särskild hänsyn till islam, skriver Jacob Rudenstrand.”

Länk till Jacob Rudenstrands debattartikel (21/4 -22)

Den första rättigheten

Se också BOKANMÄLAN: Jacob Rudenstrand DEN FÖRSTA RÄTTIGHETEN

”När svenskarna rangordnar de viktigaste demokratiska principerna kommer religionsfriheten sist, enligt Pew Research Center, år 2020. Listan toppas av jämställdhet mellan könen, opartiskt rättsväsende, regelbundna val, yttrandefrihet och fria medier i nu nämnd ordning.” Till BOKANMÄLAN

Vad är ”kristen undervisning om sexualetik” ?

Päivi Räsänen

Det finska rättsfallet om yttrandefrihet där Helsingfors tingsrätt just friat Päivi Räsänen och Juhana Pohjolamot kommer enligt åklagaren att överklagas.

Bra att riksdagsledamoten inte kväljer dom. Rättsprocesserna ska ha sin gång.

Juhana Pohjolamot

Riksdagsledamoten Päivi Räsänen säger sig lättat men kommenterar inte domen närmare. Prästen Juhana Pohjolamot drar slutsatsen att ”kristen undervisning om sexualetik” inte skulle kunna fortsätta om de istället fällts i domstolen.

Prästen Juhana Pohjolamot drar snabbt, som en Kyrkans man, slutsatsen att det han betraktar som sin religiösa undervisning sexualetik vid fällande dom hade blivit förbjuden.

Oscar Ohlis

Oscar Ohlis, styrelsemedlem i Regnbågsallians Svenskfinland, är besviken. Han tycker att domstolen sett mellan fingrarna.

Det finns olika idébyggda och filosofiska riktningar om etik i livets olika verklighet. Pohjolamot definitionerar sin undervisning om sexualkritik som ”kristen”. Ohli definierar inte sin sexualetik som varande någon specifik religions, ideologis, ateistmens lärosatser.

Det finns inga hinder mot att bilda opinion för sin sak så länge man inte pådyvlar människor sina ideal medelst kränkning, hot och våld. Det finns inga hinder mot att avfärda och motverka människors ideal så länge man inte diskriminerar, hotar, kränker eller våldsför sig på dem.

Det gäller oavsett vilken källa eller guru som man hänvisar till. Man har att ta sitt personliga ansvar för de idéer och budskap man för vidare eller själv formulerar.

Vad är det som i Pohjolamots kristna undervisning om sexualetik som nu kan uttalas som vore förbjudet om domslutet varit gällande? Vad är det som enligt Ohlis i Regnbågsallians Svenskfinland drabbas av i och med den friande domen?

Ulf Lönnberg

Tidningen Dagens har nyhetsartikel om kontrahenternas syn på domen, Dagen skriver bl a:

– Om vi hade dömts hade kristen undervisning om sexualetik blivit olaglig, säger Juhana Pohjola.

Oscar Ohlis, styrelsemedlem i Regnbågsallians Svenskfinland som driver sexuella minoriteters rättigheter, är däremot besviken över domen.

– Ganska överraskande nog att man såg mellan fingrarna på det här sättet. Det har ändå varit ganska tydligt det hon sagt under många års tid. Det har varit nedvärderande mot oss som tillhör en sexuell minoritet, säger Oscar Ohlis till Yle Uutiset.

Till nyhetsartikeln i Dagen

Professor Kimmo Nuotio: Den friande domen i Räsänen-fallet är grundlig och välmotiverad – men inte ett prejudikat:

– Det är en bra dom just därför att den visar yttrandefrihetens gränser på den positiva sidan, att man i vissa kontexter faktiskt får yttra sig, säger Nuotio.

Däremot anser Nuotio inte att domen kan bli ett regelrätt prejudikat, alltså en dom som rättegångar kan ha som rättesnöre. Nuotio tycker att Räsänen-fallet har alldeles för specifika delar för att kunna användas som en modell för domar i andra fall.

Länk till Svenska yle

Debatten om problematiska inslag i islam hindras av språkpoliser

Jacob Rudenstrand, Dagen:

Men kritik av, och debatt om, företeelser inom islam kan aldrig reduceras till bara en fobi lika lite som kritik av kristen tro till kristofobi. – – Att debatten om problematiska idéer inom islam och muslimska organisationer ständigt hindras av språkpoliser snarare än följs upp av fördjupande frågor tyder tyvärr på motsatsen.

Länk till artikeln

Se även hans tidigare artikel Ointresse för religionsfrihet bidrar till åsiktskorridor

Demokrati och rättsväsende står över religionsfriheten

Religiös propaganda och påverkan för att förändra vår rättsordning med teokratiska förtecken är per definition aldrig något annat än politiskt aktivism för att omdana vårt rättssystem med konsekvenserna att vår demokrati skulle undermineras.

I

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder men vårt religionspolitiska landskapet inte statiskt.

De senaste decennierna har Sveriges förändrats och nu utmanas vår religionsfrihet av aktörer som vill tillämpa Koranens rättsskipning parallellt med gällande rättssystem. Det är nu nödvändigt att stärka religionsfrihe-tens rättigheter ytterligare och samtidigt lagstadga om preciserade begränsningar i religionsfriheten.

Religiöst förtryck strider mot våra normer och lagar. Våra rättsvårdande myndigheters plikt är att tillsam-mans med det civila samhället upprätthålla svenska lagars efterlevnad. Vi ska kväsa de politiska och religiösa rörelser som strategiskt missbrukar och övertolkar vår religionsfrihet för att omdana vår rättsordning i teokratisk riktning. Religiösa ledare och opinionsbildare som vill etablera politisk islam i Sverige ska bemötas i offentliga politiska samtal.

II

Sedan 1948 har synen på mänskliga rättigheters praktiska tillämpning (och religionsfriheten) genomgått förändringar på olika sätt i olika länder. I Kairodeklarationen 1999 reserverade sig ett antal asiatiska stater mot vissa delar i FN:s konventioner.

I Koranen är blasfemi straffbart. I teokratiska, muslimska regimer går det därmed inte att i ett offentligt samtal ifrågasätta lagen eller föreslå rättsliga reformer. Under sådana regimer kan heller ingen religionspolitisk debatt föras. Ingen kan där ifrågasätta eller kritisera läran som sådan, inte heller de politiska och religiösa le-darnas tolkningar av de religiösa urkunderna.

Många av de människor som har flytt eller flyttat från de stater som undertecknat Kairodeklarationen, har gjort ett livsavgörande vägval för att komma bort från det religiöst-politiska förtrycket. Med vår – här i Sveri-ge – svaga tillämpning av religionsfrihetens rättigheter och legala begränsningar, utsätts många nyanlända, inte sällan av sina egna landsmän, för liknande förtryck i Sverige som det som de ville lämna bakom sig.

III

Att påstå sig agera i sin religions namn gör ingen skillnad: opinionsbildning för och krav på parallell rättstil-lämpning – eller annan rättsskipning – är per definition i den demokratiska rättsstaten att agera politiskt.

Ingen religiöst bokstavstrogen, rättsligt verkande urkundstillämpning ryms inom vår religionsfrihet.

Lagar må vara inspirerade av religiösa urkunder men ingen sådan textmassa kan i vårt land och av egen kraft upphöjas till lagtext. Riksdagen är Sveriges lagstiftande församling. Vi ska vara öppna för politisk opinionsbild-ning och bemöta eller anamma ståndpunkter efter ideo-logiska, politiska och sakliga överväganden.

Försåtlig religiös propaganda och påverkan för att för-ändra vår rättsordning med teokratiska förtecken är per definition aldrig något annat än politiskt aktivism för att omdana vårt rättssystem med konsekvenserna att vår demokrati skulle undermineras.

Imamer som agerar politiskt ska bemötas politiskt. Imamer som är en fara för Sveriges säkerhet ska som andra hotfulla och våldsbejakande aktörer lagföras.

IV

Att studera bibelvetenskap benämnas som biblisk exe-getik. Studier och forskning i islam och islamologi vid Lunds universitet sägs ha lett fram religionsbeteendeve-tenskap, som också beskrivs som religionsfilosofi eller en exegetisk undersökning av islam och Koranen. Sådana exegetiska/teologiska/islamologiska spörsmål ana-lyseras och kartläggs inom forskningen.

Religiösa/politiskt konfessionella kraftmätningar ska ske på ´religiösa arenor´.

Politiska, sociala, juridiska och andra sakpolitiska re-formkrav – om än inspirerade av en religions urkunder och normer – ska i rättsstaten behandlas i politiska demokratiska processer och beslutas inom religionsfrihetens rättigheter och begränsningar.

Ulf Lönnberg

xxx

I Märsta 2015 och i Järfälla idag: Konvertera till islam eller dö

I dec 2015 delades flygblad ut brevlådor i Märsta med uppmaningen att konvertera till islam och betala skyddsskatt eller dö genom halshuggning. Händelsen är polisanmäld. Även SÄPO tog sig an ärendet.

Idag rapporterar SVT att Radikal islamistisk rörelse värvar i Järva: ”De senaste veckorna har boende i Järvaområdet mötts av flygblad från Hizb ut-Tahrir, en radikal islamistisk rörelse. Deras antidemokratiska budskap är synligt bland annat i Rinkeby centrum och lappar har även delats ut i brevlådor i området.” Till SVT

Hotet mot vår demokrati tar sig allt fler uttryck också i vardagen. Vi får inte vänja oss vid och acceptera att sådan politiska aktörer – med religionen som täckmantel – får stå oemotsagda.

Hur reagerar de lokala politikerna?

Rätt politiskt anslag för religionsfriheten

Att fördöma förföljelse av människor för deras religiösa tillhörighet – oavsett om de utgör en minoritet eller inte – är en politisk skyldighet lokalt, på nationell nivå och globalt. Politiker som pinpointar vissa staters och extremisters förföljelse av deras trosfränder ute i världen bör dock samtidigt koppla sin befogade kritik till de utpekade regimernas förhållningssätt till och tillämpning av FN:s konventioner om åsikts- och religionsfriheter. I det internationella umgänget hör inte religiöst färgade partsinlagors hemma.

Flera partier behöver försvara religionsfriheten.

Utrikesminister Ann Lindes underlåtenhet att lyfta religionsfriheten i Regeringens utrikesdeklaration borde mana oppositionspartierna att tydligt positionera sig i frågor om religionsfrihetens ställning och praktiska tillämpning.

Kristina Patring och Sanna Svensson på Svenska missionsrådet skriver träffsäker om detta i sin debattartikel i Dagen (1ds) Ann Lindes tystnad är talande – De skriver:

Debatt är viktigt. Men samtal och samarbete är viktigare för att nå hållbara resultat. Vi hoppas därför att Ann Linde inbjuder till partiöverskridande samtal om hur svensk utrikes- och utvecklingspolitik kan stärka religions- och övertygelsefrihet för alla, och hur detta kan stärka Sveriges trovärdighet i arbetet för demokrati och jämställdhet.

”Dags att tala om hederskulturen i frikyrkan”

Erik Lundström

”Vad i kyrkosynen skapar då hederskultur? Jag ser att bibelsynen, den karismatiska förståelsen av världen och förväntan på ungdomar som blivande trons “ambassadörer” gör föräldrarnas uppfostran strängare och särpräglad. I mitt material förekommer bland annat demonutdrivningar i hemmen. Likaså komplicerar och begränsar vikten av helighet, samt det faktum att församlingen är medfostrare. Idén om församlingen som avhängig medlemmarnas enskilda renhet är särskilt ödesdiger.” Länk till debattartikeln

DEBATT: Varning för politiker som inte har förstått vad yttrandefrihet handlar om

Läsvärd debattartikel av Edward Nordén och Anna Jung, Medborgerlig Samling:

Edvard Nordén
Anna Jung

”Istället för att tysta eller straffa de med avvikande åsikter så får myndiga medborgare lära sig att leva med andras olika uppfattningar. Det är vad man förväntas göra i en fungerande sekulär demokrati.

Lika villkor och samma lagar gäller för alla. Annars kan man inte leva ihop i samma samhälle och land.

År av bristande agerande mot islamistisk extremism där demokratiska värderingar tryckts tillbaka ger nu ett helt ekosystem av religiöst motiverad intolerans. En intolerans som skapar djupa motsättningar.”