För dig som ännu inte fått del av studien hålls nu i januari två releasesamlingar i Stockholm respektive Göteborg, i Stockholm i S:ta Eugenia kyrka där det blir mingel och boksamtal med Thomas Idergard och mig, tors 12/1 kl 19. För den som inte kan närvara på plats direktsänds samlingen även på www.sanktaeugenia.se/live. I Göteborg bjuder nätverket Vägen in till seminarium om boken i Johannebergskyrkans församlingshem, lör 21/1 kl 11-13. Till Göteborgssamlingen får man gärna föranmäla sig, sven.lunden@gmail.com Varmt välkommen med på någon av dessa samlingar!
Ulf Lönnbergr kommentar: Ett angeläget seminarium för oss som utifrån vår existensiella övertygelse, ideologiska kompass och politiska positionering vill verka för ett religiöst landskap i Sverige med religionsfrihetens tydligare rättigheter och preciserade begränsningar inom ramen för FN:s konventioner. >>>Se gärna den korta texten på min blogg Svensk Religionspolitisk Debatt
I tidningen Sändaren den 7 juni frågar Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan:
”Vad händer med samfund som hamnar utanför dialog och insyn i framtiden genom att inte bli ett godkänt trossamfund? Det går att befara att det inte kommer bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Det riskerar att skapa parallellsamhällen och öka segregation.”
En religiös gemenskap behöver inte registrera sig som trossamfund. Registrering och godkännande sker hos Kammarkollegiet. Det innebär att trossamfundets namn blir skyddat och att samfundet kan ansöka hos regeringen om hjälp av staten med att beräkna och ta in medlemsavgifter via skattsedeln. Men vilken religiös gemenskap som helst kan självklart verka utan att registrera sig eller ansöka om att få in medlemsavgifterna via skattsedeln.
Karin Wiborn påstår att religiösa gemenskaper som väljer att inte registrera sig skulle hamna utanför ”dialog och insyn”. Alla med minsta initiativkraft kan skapa ”dialog.”
”Insyn” från vem och i vilka religiösa gemenskaper avser Karin Wiborn?
Nya villkor med demokratikriterier kan inte heller registrerade organisationer, föreningar och samfund låtsas blunda för. Även de kommer förr eller senare granskas i massmedia och i det offentliga samtalen. Att de som väljer att vara bidragstagande ska inte få pengar villkorslöst. Karin Wiborn menar att den nya lagens verkan kommer att skapa oro bland de bidragsberättigade samfunden.
Att citera religiösa urkunder och utifrån dessa tolka religiös eller ideologisk vägledning för religiösa påbud, behöver inte med automatik egga till lagtrots. Här har den religiösa ledaren, att parallellt med sin övertygelse, att informera om och förhålla sig till gällande lagstiftning. (Alternativt kan driva politisk opinion mot den lag som här diskuteras.)
Vad är det utifrån Equmeniakyrkans religiösa lära och gärning som måste åsidosättas och ytterst och egga till lagtrotsför att verka på Svenskt territorium?
Sverige ska som demokratisk rättsstat alltjämt och framgent vila på västerländsk kristen traditonella som tjänat – och tjänar – oss väl.
Alla olika religioners praktiska tillämpning är i något avseende begränsat. Allt kan och ska inte passera i religionsfrihetens namn. Dagens svenska religiösa samhälle är inte det samma som gårdagens.
Ulf Lönnberg: Börjar det lossna i Kyrka-Stat-frågan inför valet? 5 moderater börjar i Svenska kyrkans interndemokrati som första steg att kritisera Lagen om Svenska kyrkan
Fem moderator skriver på Dagen-debatt idag:
”Det finns dock anledning att reflektera kring statens förhållande till de religiösa samfunden och även utformningen av den lag som specifikt gäller Svenska kyrkan. Bland annat stadgas att Svenska kyrkan ska vara en demokratiskt uppbyggd folkkyrka. Men är det självklart att staten i Lag om Svenska kyrkan bör reglera hur exempelvis interndemokratin i kyrkan och dess organisation ska se ut? Det kan finnas anledning att fundera kring lagen och dess utformning, inte minst sedan kyrkovalet på nationell nivå inte samlar fler än drygt tio procent av de röstberättigade.”
Debattartikel av Bo Nyberg,ordförande i Kristna friskolerådet och styrelseledamot i Friskolornas riksförbund
Dessa, de som valt att förstå, lära, göra rätt och lära ut med hög kvalitet är i dag en integrationsresurs i Sverige. De aktörer som ertappades drog sig däremot tillbaka och har av allt att döma, i enlighet med sin övertygelse, i det tysta fortsatt göra fel. De är skolsabotörer.
Men kritik av, och debatt om, företeelser inom islam kan aldrig reduceras till bara en fobi lika lite som kritik av kristen tro till kristofobi. – – Att debatten om problematiska idéer inom islam och muslimska organisationer ständigt hindras av språkpoliser snarare än följs upp av fördjupande frågor tyder tyvärr på motsatsen.
Erik Janssons genmäle (17ds) på Per Sundins debattartikel (29/6) i Dagen är bra ingångar för de som vill – med eller utan religös tillhörighet – driva opinion för en tydlig rågång mellan religion och politik.
Per Sundin
Per Sundin, kandidat till kyrkomötet för KR i Härnösands stift, kritiserar med rätta de partibundna nomineringsgrupperna för att nyttja Svenska Kyrkan som bas för partipolitisk opinionsbildning. Han anklagar de grupperna för att ha ”fått kyrkan att – – ändra sin position – – för att anpassa sig till utvecklingen i samhället utanför på gott och ont”. Med den passusen snuddar Erik Jansson vid frågan om gränsdragningen mellan religion och politik.
Eskil Jonsson
Eskil Jonsson, å sin sida, ser en koppling mellan FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Jesu bergspredikan. Han hänvisar till Bibelns ”undervisning om Guds rike, som – – [bl a] betonar rättfärdighet – – medmänsklighet och rättvisa”. Han förstår att den kopplingen kan uppfattas som vänsterpolitik – i och utanför Svenska kyrkan. Men religiösa urkunder och politiska internationella konventioner är en sak och nationell lagstiftning är en annan.
Sundin och Jansson tar avstamp i sitt inomkyrkliga perspektiv. Måhända skönjer vi deras vilja att problematisera religionen som normativ och existentiell ledstjärna inom ramen för religionsfriheten och under vår demokratiskt antagna rättsordning.
Hoppas Sundin och Jansson ser hur viktig frågan om gränssnittet religion/politik också är utanför kyrkan – ute i samhället bland alla och envar som verkar och bor i Sverige.
Sedan dryga tre decennier har Sveriges religiösa landskap omdanats. Många flyktingar och migranter kommer från länder med islam som statsreligion där det råder en rättsordning som har Koranen som rättskälla.
Inte sällan vill aktivistiska grupper och klaner från sådana länder påtvinga oss och sina landsmän normer, religiösa påbud. Propåer om könsseparation, tvingande klädkoder och sharialagar är per definition politiska förslag. Politisk opinionsbildning ska bemötas med politiska argument oavsett om avsändaren definierar sitt agerande som religiös tillämpning inom ramen för vår religionsfrihet.
Sundin och Jansson skulle tillsammans genom sin kyrkliga/religiösa hemvist äga en annorlunda trovärdighet gentemot islamska religiösa ledare och muhammedaner i allmänhet. Sundin och Jansson skulle i samtal med dessa kunna öka förståelsen för rågången mellan religion och politik i en svensk kontext.
Jag uppmanar Sundin och Jansson att sinsemellan formulera en minsta gemensamma nämnare för synen på religionens plats och tillämpning. I Sverige tillämpar vi religionsfrihetens rättigheter och begränsningar inom FN:s mänskliga rättigheter och under vår nationella lagstiftning som står över allas praktiska och offentliga religionstillämpning.
Vi behöver fler som informerar migranter från länder med andra religiösa traditioner och andra rättsordningar om det svenska samhällets demokratiska och rättssäkra grundbultar.
”Men Kristina Patring säger att staten har rätt att begränsa utövandet av religion, exempelvis användandet av slöja. Men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas.
– Om det är ett hot mot den allmänna hälsan, den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten eller den allmänna moralen får man inskränka religionsfriheten. Ingen får heller utsättas för tvång i samband med religionsutövning, säger Kristina Patring med hänvisning till Europakonventionen.”
I dec 2015 delades flygblad ut brevlådor i Märsta med uppmaningen att konvertera till islam och betala skyddsskatt eller dö genom halshuggning. Händelsen är polisanmäld. Även SÄPO tog sig an ärendet.
Idag rapporterar SVT att Radikal islamistisk rörelse värvar i Järva: ”De senaste veckorna har boende i Järvaområdet mötts av flygblad från Hizb ut-Tahrir, en radikal islamistisk rörelse. Deras antidemokratiska budskap är synligt bland annat i Rinkeby centrum och lappar har även delats ut i brevlådor i området.” Till SVT
Hotet mot vår demokrati tar sig allt fler uttryck också i vardagen. Vi får inte vänja oss vid och acceptera att sådan politiska aktörer – med religionen som täckmantel – får stå oemotsagda.
Wobmann har kallat ansiktstäckning för ”en symbol för ett extremt, politiskt islam som inte har någon plats i Schweiz”. Samtidigt står inte i klartext i lagförslaget att det riktas mot just muslimer. I stället står att det syftar till att förbjuda ansiktsmasker vid våldsamma protester eller demonstrationer. Omröstningen har dock kommit att kallas ”burkaförbudet” i Schweiz.
Ann: Länder med slöjförbud, införandeår och info se SvT
Danmark, Österrike, Tyskland, Bulgarien, Nederländerna, Frankrike, Beligen, Italien.
I övriga Europa finns inga nationella förbud men det förekommer regionala. Exempelvis är det förbjudet att bära niqab och burka i Barcelona i Spanien och Stavropol i Ryssland
Svensk religionspolitisk debatt 