Statliga ekonomiska bidrag – Svensk religionspolitisk debatt

ÖPPET BREV: Trossamfundens driftsbudgetar ska inte utgå från offentliga bidrag; resursmässigt eller pekuniärt

Sveriges interreligiösa råd går ut med en kravlista på det samhälle de säger sig vilja stötta och vägleda (GP-debatt 1 maj -25). Rådsstyrelsen skissar på sina visioner för hållbara, resurskrävande och nödvändiga(?) stödinsatser med det civila samhället som bottenplatta.

Religiösa organisationer borde inte budgetera sina driftkostnader och samhällsinvesteringar utifrån företagsliknande kalkyler som förutsätter offentliga risk- och bidragsinsatser mot angivna sociala och politiska förväntningar.

Listan består av tre krav.

Ökat stöd för att starta och utveckla lokala interreligiösa råd, där samarbeten premieras i riktade bidrag.

-Sveriges interreligiösa råd bör, som fri aktör, informera externt och opinionspåverka om effekten av de interreligiösa råd som redan finns. Detta som en del av den löpande verksamheten.

Säkerställa att det finns interreligiösa råd [i varje kommun och region?] att vända sig till.

-Det står alla fritt att kontakta kommunledningarna där sådana råd saknas – avvisar en kommun initiativet, starta ett interreligiöst och inbjud kommunen vid adekvata samarbetsprojekt.

Hatbrott som drabbar trossamfund måste tas på största allvar – med resurser från regeringen för säkerhet, uppföljning och stöd till utsatta grupper.

-Välgrundat påpekande till regeringen.

Att invänta offentliga bidrag, ev politiska initiativ och allmänhetens intresse utan att sätta spaden i jorden räcker inte.

I en sekulär demokratisk rättstat som Sverige ska religiösa aktörer i första hand agera på egna meriter.

Ulf Lönnberg, driver bloggen http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

Ur Dagens ledare: Risker när staten vill syna kyrkornas matriklar

Men det nya är att det nu utöver namn, också ska anges adress och födelsedatum på personen. Personen ska också aktivt ha tagit ställning för sitt medlemskap. Personer som inte är medlemmar men som är regelbundna besökare ska ha gett sitt medgivande att stå med i en lista över församlingens betjänade. Detta kan man tycka är rimliga förväntningar,om adresslistorna inte hamnar utanför församlingen. Men detta måste vara glasklart i de ordningar som nu skapas.

De nya reglerna kommer att samfundsledningarna att förmå de flera tusen lokala små och stora församlingarna att ta sig an en ny administrativ börda.

Länk till Dagens ledare

Ulf Lönnbergs replik: Frikyrkorna borde välkomna nya anskökningskrav för att få bidrag

Offentliga bidrag promotar i praktiken alltid idéer, värderingar och teser åt endera hållet och bidragsmottagare kan utan effektiva kontrollapparater anpassa sig skrupelfritt till reglerna för vinnings skull.

Bra att ministern utlovar skärpta och rättssäkra krav.

Frälsningsarmén: Problematiskt att tvingas samla in besökarnas födelsedata (på nyhetsplats i tidn Dagen)

*Skärmdump från tidningen Dagens hemsida 29/12 -24*

Nu agerar regeringen för att i ett första steg tygla religiös extremism. Offentliga projekt- och verksamhetsbidrag till religiösa samfund ska självklart inte delas ut villkorslöst.

Men Frälsningsarmén och Equmeniakyrkan välkomnar inte skärpta regler.

Bra att ministern utlovar skärpta och rättssäkra krav. Ett löfte om även effektivare och fler kontroller än idag vore välkommet.

Vi är många som välkomnar regeringens besked. Kanske KD nu tar på sig ledartröjan i regeringen för att kväsa religiös extremism och politiskt islamistiska kollaboratörer som påstår sig agera i religionsfrihetens namn.

Idag utmanas Sverige av islamistisk extremism vars företrädares krav, propåer och provokationer syftar till att omdana stat och samhälle i teokratisk riktning – i religionsfrihetens namn.

– Vi har otaliga kyrkor, vi har inte alls lika många moskéer. Så självklart behöver vi bygga fler moskéer, sade Karin Wanngård (s), finansborgarråd i Sthlm (Bulletin 15 nov -24).

Uttalandet är historielöst och ansvarslöst ty det finns otaliga exempel på imamer som under sina fredagsböner och i offentliga samtal hetsar till politiskt motstånd mot vår samhällsordning. Deras vision är ett teokratisk samhälle utan rågång mellan politik och religion; alltså ett islamskt statsskick med koranen som rättskälla och sharialagars könsseparerande rättsordning.

Socialdemokraternas första partiprogram var tydligt (år 1897, punkt 3): ”Religionen förklaras för privatsak. – Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande.” Men under Socialdemokraternas 44 år långa regeringsinnehav valde de istället att omfamnat kyrkan som resurs för opinionsbildning och en religionsinriktad mobiliseringsstrategi för att få fler väljare.

Därför blev det heller ingen fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka år 2000. Tvärtom byggde Socialdemokraterna in en arena för politiskt utsedda nomineringsgrupper som strider om makt i (”den nya”) Svenska Kyrkan.

Socialdemokraternas och Karin Wanngårds naiva tillämpning av religionsfrihetens rättsliga/juridiska status banar väg för religiös extremism som redan idag visat sig vara systemhotande.

Socialminister Jakob Forssmeds nyårslöfte kan i detta vida perspektiv tyckas som en marginell åtgärd. Men faktum är att det är första gången som denna regering – åtminstone indirekt – fastslår att religionsfriheten inte är totalt gränslös. Dags nu för regeringen att utreda de preciserade begränsningar som kan och behöver införas i svensk nationell lag så som FNs mänskliga rättigheter och internationella konventioner ger utrymme för.

Det är regeringen som här och nu ska säkra Sverige som sekulär demokratisk rättsstat mot religiös extremism och politiskt förtryck i religionsfrihetens namn.

Ulf Lönnberg