Från och med den 1 januari tillåter Frankrike inga nya imamer från utlandet. Inrikesminister Gérald Darmanin underströk i ett brev till ursprungsländerna att muslimska religiösa ledare, som redan befinner sig i Frankrike, efter den 1 april kan stanna kvar i Frankrike med en ny status, vilket tidningen Le Figarorapporterade om på lördagen.
– Dags nu att partierna i Sverige tar sig an religionernas plats i våra offentliga rum. Inget parti har ännu något utarbetat religionspolitiskt program som tar ställning för religionsfrihetens tydligare rättigheter och mer preciserade begränsningar inom ramen för nationell lagstiftning (inom ramen för våra internationella åtaganden).
Under rubriken Cum aestimationei Signum av GÖSTA HALLONSTEN får vi en intressant kommentar till Andra Vatikankonciliets deklaration om förhållandet till andra religioner där katolska kyrkan ser ”med uppskattning” på muslimerna.
Gösta Hallonsten skriver: ”Att bekämpa den radikala islamismen i Sverige är en polisiär uppgift, men att betona islams närhet till det kristet-europeiska arvet är en uppgift för den som vill värna om Sveriges framtid och goda svenska traditioner.”
Ulf Lönnberg: Visst det är skillnad på den polisiära uppgiften och att betona islams närhet till det kristet-europeiska arvet; men utöver det handlar det i en svensk kontext om statens syn på religionernas plats ute i samhället.
Min ambition är också att värna västerländskt kristen trafikinfo och förvalta det kristet-europeiska arvet. Men inför dagens och morgondagens religiösa landskap i Sverige behöver de politiska partierna utveckla sina egna religionspolitiska mål. Det principiella förhållningssättet ska vara hållbart över tid. Det kräver nya och tydliga positioneringar här och nu.
I Sverige har vi nu ett i vissa stycken ett drastiska erfarenheter av hur vårt religiösa landskap på mindre än två decennier utmanats och fortsätter att omvandlas av extrema religiösa krafter – även med inslag av politiska krav mot svensk lagstiftning och för särbehandling av främst islam.
Det handlar inte här om religiös/teologisk exegetik utan om att skapa förnyad och rättssäker religionspolitik.I västerländsk demokratisk tradition skiljer vi på politik och religion. Nu brådskar det, ty vår religionsfrihet, så som vi tolkar den i Sverige, kräver nu större engagemang för religionsfrihetens tydliga rättigheter och dess mer preciserade begränsningar.
Tudelningen är tydlig även när det gäller religiösa företrädares ingångsvärden.
Imamer som i olika sammanhang gett uttryck för att ”vår politik är densamma som vår religion och vår religion är densamma som vår politik” och som medelst att islam respekterar den svenska lagstiftningen ”så länge muslimer är i minoritet”, kräver nya inrikespolitikst religionspolitiska ställningstaganden
I det sammanhanget vill jag lyfta fram den tyske fd finansministern Wolfgang Schäubes yttrande: ”Staten kan inte och ska inte ansvara för nåden men har i sin uppgift att skapa förutsättningar för att den enskilde kan agera barmhärtigt.”
All religiositet är inte av godo. Religioners yttringar kan inte och ska inte lämnas vind för våg utan den demokratiska rättsstatens religionsfrihet med tydligare rättigheter och mer preciserade begränsningar.
Överst: I Sverige står politik o lagstiftning över religion Nederst: I Teokratier stiftas lagar med Koranen som rättsordning – vad vill partiet Nyans? (Fv: Mikail Yüksel, Imam Mahmoud Khalfi)
Ulf Lönnberg: Vi kan dra slutsatsen att det finns en bokstavstrogen tradition inom islam som i sin tillämpning omöjliggör integration.
Mahmoud Khalfi, moskédirektör och imam i Sthlms moské har sagt (3/9 SR P1) att islam respekterar lagarna som gäller där muslimer är i minoritet!
SMAKA PÅ DET!
Om och när muslimer inte längre är i numerär befolkningsminoritet ska den politiska kartan ritas om. Imam Mahmoud Khalfi har skissen är klar.
Imam Mahmoud Khalfi har politiska krav på Riksdagen och svensk lagstiftning.
Han säger sig ha positiva erfarenheter av möten med svenska ministrar – som lyssnar. Men han konstaterar: Förändringarna och anpassningen till våra krav går alldeles för sakta.
Han syftar bl a på vår yttrandefrihet, koranbränningar och den muslimska diasporans påstådda utsatthet i Sverige.
Påståendet att muslimer accepterar de lagar som gäller i de länder (så länge de?) de är i minoritet är för oss en politisk alarmsignal.
POLITISKT PARTIARBETE ELLER UTOMPARLAMENTARISK AKTIVISM
I Sverige håller vi rågång mellan religion och politik. I muslimska länder, säger Mahmoud Khalfi, är politik och religion sammankopplade i ett enhetligt sammanhang. Imamen skulle således, i den händelse muslimer utgjorde majoritet, iklädas en informell och utomparlamentarisk roll som imam och politisk ledare.
I en sådan kontext tillämpas – i olika hög grad – parallell rättsordning med sharialagar och Koranen som rättskälla. Han uttalade i intervjun inte huruvida han skulle välja att arbeta inom vår demokratiska beslutsordning och/eller arbeta via utomparlamentarisk aktivism.
Kritik mot Koranen och imamen – och även politisk opposition (i vår mening) – utgör i islamsk rättsordning hot och blasfemi vilket Koranen förbjuder.
PARTIET NYANS – IMAMENS POLITISKA MAJORINETT
För imamen står inte politik och lagstiftning över hans religion. Men ett muslimskt politiskt parti är ett välkommet opinionsverktyg för muslimer som i minoritetens namn låter sig acceptera svensk lag. I Sverige tjänar exempelvis partiet Nyans Imam Mahmoud Khalfi med en politisk/islamsk-vänlig agenda.
På Nyans’ hemsida står bl a: ”Muslimska afrosvenskar är en särskilt utsatt grupp eftersom de utsätts både för islamofobi och afrofobi.” Partiet presenter en lång rad konkreta krav och reformer. En punkt sticker särskilt ut ”Partiet Nyans vill att afrosvenskar skall erkännas som en nationell minoritetsgrupp i grundlagen.” Nyans beskriver sig som ”ett lösningsorienterat parti som möter minoritetsbefolkningens utmaningar”. Enligt Imam Mahmoud Khalfi ska muslimers situation – politiskt och religiöst – anpassas till majoritetsbefolkningen där de är i minoritet. Där muslimer är majoritet utgör politik och religion en övergripande enhet.
I Nyans partiprogram, så som det redovisas på deras hemsida, talas endast om vad partiet vill göra och åstadkomma förminoriteter. Om majoritetssamhällets organisation, konstitution, demokratikrav – och rättigheter – och skyldigheter gentemot minoriteter – sägs inget.
Efter att ha lyssnat på Söndagsintervjun med Imam Mahmoud Khalfi framgår det klart att ett muslimskt parti inte behöver något partiprogram om och när partiet skulle företräda en majoritet. Då gäller islam med Koranen som lag. Innebörden i ordet ”ISLAM”är underkastelse.
FÖRSVARA YTTRANDEFRIHET OCH RELIGIONSFRIHET
Det råder ett före och ett efter intervjun med Imam Mahmoud Khalfi i P1:s Söndagsintervju den 3/9 -23.
Imamens politisk-religiösa positionering för muslimer – med eller utan partipolitiskt engagemang – är ovillkorligt tudelad beroende på om muslimer är i minoritet eller majoritet.
Därmed kan vi dra slutsatsen att det finns en bokstavstrogen tradition inom islam som i sin tillämpning omöjliggör integration.
Och utan rågång mellan politik och religion fungerar inte religionsfriheten och utan fungerande religionsfrihet fungerar inte demokratin så som vi definierar och skyddar den i våra grundlagar.
Vi måste nu stå upp för grundprinciperna som vår demokrati, vårt rättsstat och vårt fria civilsamhälle vilar på.
”Österrike förbjöd utländsk finansiering av muslimska organisationer redan 2015.
läckta data från den qatariska organisationen Eid Charity tecknar en intressant bild: Sverige var under åren 2006 till 2019 trea på listan över de länder som tagit emot flest donationer. En stor mottagare av pengar var den ökända Gävlemoskén.
Ett vanligt motkrav är inflytande över moskén på olika sätt – exempelvis genom att utse styrelseledamöter. Ett flertal av de organisationer som tagit emot pengar har också bedrivit verksamhet som präglas av salafism och har bidragit till segregation och spridandet av antidemokratiska budskap på lokal nivå, konstaterades i en rapport från Försvarshögskolan från i fjol.”
[Bilden: Iman Kashif Virk] ”Jag anser att befintliga lagar är tillräckliga för att förhindra de aktioner vi sett under senare år i Sverige.
Sverige ger mig rätten att protestera mot skändningar av Koranen, att påtala detta inför landets regering, att propagera för min tro och dess läror på gator och torg.
I Sverige kan jag bygga moskéer, få tillstånd till offentliga böneutrop samt föra dialog med andra trossamfund. Mina barn erbjuds till och med muslimsk kost i skolan. Det svenska samhället – som jag betraktar som mitt eget – har gjort enorma och välvilliga anpassningar för att jag som svensk muslim ska kunna känna mig välkommen och utöva min tro.
Det är därför ofattbart för mig att man önskar inskränka andra människors rättigheter för att ge sig själv ett större socialt utrymme. Nyttja i stället de friheter vi har för att sprida kunskap om islam.
Jag vill därför att vi tänker på det faktum att vi som muslimer åtnjuter oerhört vida rättigheter i Sverige och att vi bör vara försiktiga med att söka inskränka dem. I stället bör vi nyttja dem till fullo.”
Ulf Lönnbergs kommentar: Ett ovanligt budskap i den hårda och onyanserade debatt vi alla tvingats bevittna.
Tyvärr kan jag inte låta bli att särskilt notera att denna tydligt formulerade artikel kommer först här och nu. Visst, det är absolut inte första gången Imam Kashif Virk tar orda och manar till sans och reson. Och visst, Virks perspektiv att Sverige ”har gjort enorma och välvilliga anpassningar för att jag som svensk muslim” ska finna min plats i Sverige, känns inte vara avsedd att fullt ut inkludera svenskar – oavsett religion och etnicitet – som bott här i generationer eller som kommit hit som unga med framtidstro om att kunna bli en individ som känner sig hemma i Sverige och som samtidigt kan vårda sina kulturella arv och traditioner.
Jag har träffat Imam Kashif Virk vid ett tillfälle för flera år sedan och jag har både replikerat på någon av hans tidigare artiklar och jag har under hand vidarebefordrat länkar texter som jag tycker kan bidra konstruktivt till detta samtal. Virk har vid några tillfällen gett mig kort och positiv respons via mail/massinger. Mitt intryck är att i Imam Kashif Virk finns en vilja att signalera att tiden nu är mogen för att också från muslimska positioner börja respektera och acceptera svensk rättsordning och religionsfrihet, så som vi i Sverige tolkar och tillämpar den inom befintliga nationella lagar.
Sverige har i andra humanistiska systemförändrande processer i ett antal länder valt att agera för både oppositionella och utsatta grupper. Den jämförelsen haltar något i detta sammanhang – i detta fall handlar det primärt om hur muslimsk religion kan tillämpas och utövas på svenskt territorium. Hotet från vissa stater mot Sverige är politiskt – om än på för dem ideologiska, religiösa och traditionella grunder.
Men faktum kvarstår: Sverige har inte tvekat att – med vår demokratiska syn på rättsstaten -ta ställning mot en utländsk regim som står för omoralisk och juridiskt oacceptabel rättsordning.
Jag väljer att lyssna på och samtala med Imam Kashif Virk vid de tillfällen han ev väljer. Jag har ingen kunskap om vilka traditioner och grundläggande idéströmningar som är hans och inte heller om och hur de må skilja sig från många andras i den muslimska diasporan.
Med hopp om att bloggen Svensk Religionspolitisk Debatt kan var en konstruktiv plattform för fler som accepterar svensk rättsordning, vår religions- och yttrandefrihet och principen om öppen demokrati för alla.
Expressen-ledaren: ”Kopplingarna mellan den shiamuslimska moskén i Järfälla och regimen i Iran är väl belagda. Stockholmsmoskén på Södermalm är vidare impregnerad av tankegods från Muslimska brödraskapet, vars mål är att omvandla samhällen enligt islamiska värderingar.”
”I Sverige saknar de politiska partierna utarbetade religionspolitiska program. De religionspolitiska positioneringar som finns – ofta knapphändiga – redovisas i partiernas allmänna principprogram och utgör som sådana sällan eller inte alls ett specifikt politiskt sakområde.”
Hade lagt ut följande tidigare samma dag utan att ha tagit del av uttalandet /Ulf Lönnberg – 31/7 kl 06.00:
Publicerad30 juli 2023:
Knack, knack på dörren, Ulf Kristersson!
Hej, vill påminna om år 1983.
Då stod löntagarfonderna överst på dagordningen. Då mobiliserades motståndet mot socialism som idé och praktisk politisk.
År 1991, efter borgerlig valseger och med dig som MUF-ordförande avskaffades Löntagarfonderna.
I ljuset av den tidens mest avgörande fråga, som var sin tids ideologiska vägskäl mot socialism, står vi inför ett nytt för Sverige avgörande vägval.
Vi närmar oss tröskeln till ett avgörande religiöst-politiskt-ideologiskt vägval där religiös extremism och utomparlamentariskt politiska islampropagandister otåligt vänta på att kunna utropa en första seger i den svenska demokratiska politiska beslutsprocessen.
Ulf Kristersson, träd fram nu, försvara Sveriges framtid.
”Som kristna syrianer i Sverige respekterar vi och vördar demokratin, yttrandefriheten, religionsfriheten och de lagar och bestämmelser som finns. Vi är en del av detta vackra land och vill fortsätta vara med att förbättra samhället.
Yttrandefriheten är vacker och värdefull men vi anser inte att den bör missbrukas för att såra miljontals människor. Sådana handlingar är avskyvärda och motsatsen till att förbättra samhället. Det finns utrymme för alla att leva och utöva sin tro i tolerans, respekt och kärlek för varandra oavsett trosuppfattning.”
Imam Kashif Virk: Skriver tillsammans med Göran Lambertz (f.d. justitieråd) att motsättning mot koranbränningar inte innebär att man företräder hädelselagar. I vårt fall önskas att de aktuella aktionerna ses som ett potentiellt allvarligt brott, hets mot folkgrupp, och prövas av domstol. Att så inte skett hittills är beklagligt.
Kashif Virk
INTRESSANT Ur SvD-debatt: ”Vi vill inte förbjuda hädelse. Men man kan häda utan att sprida hat och avsky mot en folkgrupp, som muslimer, skriver Göran Lambertz och Kashif Virk i en replik.”
”Slöjan är ju en symbol för kvinnoförtryck när det används på småbarn och finns till för att skyla sig från mäns blickar, det är ju en sexualisering av barn – det är väldigt problematiskt”, säger Cecilia Elving är ordförande för Liberala kvinnor.
