Islam i Sverige – Sida 5 – Svensk religionspolitisk debatt

Richard Jomshof (SD): Ge muslimska barn en rimlig möjlighet att integreras

Richard Jomshof, partisekreterare i sd, poängterar att han ”värderar mycket av det som finns inom kristendomen” och han poängterar att han ”själv saknar gudstro”. Han utvecklar detta i Dagen 10/3 under rubriken Ge muslimska barn en rimlig möjlighet att integreras.

Hans debattartikel är ett tydligt exempel på att även bland oss utan gudstro finns det politiker som granskar och analyserar hur olika religioner i olika grad sätter – positiva och negativa – avtryck i olika rättsordningar, grundlagar, lagar och förordningar.

Det är med en sådan värderingsskala som religion och politik ska hållas åtskilda. Det gäller i allas vårt allmänpolitiska samhällsengagemang och därutöver i särskild grad för våra riksdagsledamöters opinions- och lagstiftningsarbete.

Socialdemokraterna och vänstern såg inte heller detta komma. Skärpta kontroller, demokratikrav, ägarprövning mm är både nödvändigt och bra. För sådana åtgärder finna stort stöd i opinionen.

Men elefanten i rummet är och förblir de muslimska friskolorna. Deras religiösa rötter vilar på grundprincipen att individen är underordnad klanen och att rättsväsendet – som vilar på Koranen som rättskälla – behandlar och dömer män och kvinnor olika, håller skolbarn könsseparerade med normen att pojkar ska kolla hur flickor uppträder enligt religiösa normer. Prygel och dödsstraff finns i straffskalorna.

Bra att Sverigedemokraterna (som enda parti?) – konsekvent värnar vår sekulära, öppna, demokratiska rättsstat och samtidigt utgå från det faktum att islam i grunden inte accepterar annat än Koranen som rättskälla. En sådan religions utopier är inte förenliga med den västerländska kristna traditionen som väl tjänar – och tjänat – vår religionsfrihet, demokrati och rättssäkerhet över tid

Richard Jomshof skriver ”Också tanken omatt varje enskild individ har ett personligt ansvar för sina egna gärningar är grundläggande kristna värden som ligger till grund för vårt demokratiska tänkande, våra lagar och vårt rättsväsende.”

De konfessionella friskolorna kommer att bli en av de stora valfrågorna i höst. Svenskt skolsystem ska vara en del i integrationen av alla barn och främst för de barn som av föräldrar hålls fjättrade i religiöst tvång.

Ulf Lönnberg, driver bloggen svenskreligionspolitiskdebatt.com

Vad är ”autentisk islam”, Kashif Virk?

Av Ulf Lönnberg 25 febr 2022

Imam Kashif Virks, Islams Ahmadiyya församling, har reagerat på Pasbakhshs m fl debattartikel (Dagen den 8 feb) om rapporten ”Islamska värderingar kontra västerländska värderingar”.

Jag har ingen koppling till Claphaminstitutet. Jag är inte med i något religiöst samfund. Jag försvarar, som medborgare, religionsfriheten utan vilken ingen demokrati fungerar.

I det offentliga samtalet behövs flera olika religiösa ledare som likt Kashif Virk tar sig an religiösa och politiska konfliktytor utan att dränka argumentationen i sådana propagandistiska undertoner som blockerar sakligt samtal. Så långt som möjligt bortser jag från Kashif Virks teologiska referenser. Det ska vara möjligt att diskutera religiösa islamföreträdares syn på och tillämpning av sin religion inom vår religionsfrihet utan att gå i teologisk kristen-islamsk konflikt.

Kashif Virk påpekar vidare att Claphamrapportens källhänvisningar inte håller måttet, det har framförts även från andra experter inom detta område.

Kashif Virk slår fast att det offentliga samtalet i denna fråga också måste rymma andra än de religiöst extremistiska företrädarna. Han använder själv begreppet ”autentisk islam”. Dessvärre utan att definiera begreppet tillräckligt tydligt.

Självklart ska inte alla muslimer eller personer med annan religiös hemvist dras över en kam och beskyllas för att tillhöra och följa extremistiska krafter. Här skulle en preciserad definiering göra stor nytta.

Kashif Virk kritiserar Claphaminstitutets hänvisning ”till den nu 30 år gamla Kairodeklarationen”. Men den deklarationen är i högsta grad relevant emedan flera asiatiska stater har skrivit under FN:s mänskliga rättigheter (religionsfrihet/åsiktsfrihet) och samtidigt reserverat sig mot de delar som strider mot Koranen. Det innebär att den västerländska kristna traditionen som de västerländska demokratiska rättsstaterna vilar på är oförenlig med de teokratiska statsskick som dessa stater representerar.

De senaste decenniernas invandring med otillräcklig integration har satt det svenska religiösa landskapet under hårt omvandlingstryck. För många migranter är det norm att tillämpa sina traditioner i det offentliga rummet och på arbetsplatsen. I den muslimska diasporan finns allt från acceptans av den ’svenska normen’ till tolerans av religiösa uttryck i offentligheten och även muslimer som ställer urkundsrelaterade lagkrav på religiös påbud för enskilda och hela familjer.

Lag stiftas i Riksdagen. Religiösa aktörer som vill införa sharialagar eller annan särlagstiftning med Koranen som rättskälla driver, de facto i svensk kontext, en politisk – och inte sällan en partipolitisk – agenda.

I Sverige har alla rätt att argumentera för sina kulturella och politiska ideal. Men i vår demokratiska beslutsprocess finns inget legalt utrymme för religiös-juridisk samhällsomvandling i religionsfrihetens namn.

Det saknas ”intervjuer eller citat av svenska imamer” i Claphaminstitutets rapport, skriver Kashif Virk.

Jag har fyra frågor till Kashif Virk:

Finns det någon inventering/listning av imamer som förordar rågång mellan politik och religion vid tillämpning/utövning i vår demokratiska rättsstat?
Imam Kashif Virk och Islams Ahmadiyya församling: eftersträvar ni någon form av rågång mellan politik och religion, accepterar ni och följer ni svensk lagstiftning?
Vad är ”autentisk islam”? (ditt begrepp) opinion för annan lagstiftning i Sverige?
Tar du själv och Islams Ahmadiyya församling avstånd från Karodeklarationen eller verkar ni för dess avveckling?

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe reagerar på DAGEN-debatt 10ds på begreppet ”bokstavstroget” i Claphaminstitutets rapport Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar.

Ulf Lönnbergs kommentar: Även professor Jan Hjärpes nominalistiskta utgångspunkt behövs i det religionspolitiska samtalet

Professor Jan Hjärpe påpekar att rapportens utgångspunkt är begreppsrealistisk istället för nominalistiskt. Verkligen är brokigare än vad som beskrivs. Jag säger inte emot. Men Jan Hjärpe tar sig inte tid att beröra rapportens reella, faktabaserade och kulturella konfliktytor. De kan inte avfärdas. I rapporten kopplas sjutton konkreta utmaningar, varav viss samsyn må finnas tre fall. Det gäller även med vidare utgångspunkter än begreppet ”bokstavstrogen islam” (vilka?). Btr människors enskilda handlingar generaliserar inte rapporten enligt Hjärpes måttstock. Tvärtom skriver författarna: ”Vi vill understryka att denna nödvändiga och välmotiverade kritik under inga omständigheter får riktas mot muslimer som personer.”

Men även i nominalistiska termer – oavsett religion – ska vi i Sverige motverka vissa religiösa aktörers självpåtagna segregation och somligas oblyga förtryck av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter genom tondöv religiös urkundstillämpning.

Det handlar om att vetenskapligt definiera utmaningarna i vårt religiösa landskap och att utifrån det formulera adekvata politiska åtgärder. Hjärpes kompetens kan här tjäna som hävstång såväl i begreppsmässigt som nominalistiskt formulerat reformarbete.

Ulf Lönnberg