Länk till Ingvar Eliassons, bitr smittskyddsläkare i Region Kalmar län, debattartikel Kan politiken bidra till existentiell hälsa?
Utdrag: Redan 1986 diskuterades detta inom WHO under temat Intersectoral Action for Health. Utgångspunkten var enkel men fortfarande lika aktuell: hälsa skapas inte av hälsosektorn ensam. Den formas av utbildning, arbete, bostäder, kultur, demokrati, social tillit och människors möjligheter att påverka sina egna liv. – – –
Om existentiell hälsa ska vara ett meningsfullt begrepp behöver vi tala mindre om hur individer ska lära sig hantera ett samhälle som skapar otrygghet, ensamhet och hopplöshet – och mer om hur vi bygger ett samhälle som ger människor möjlighet att leva, delta, utvecklas och känna framtidstro. Kanske blir existentiell hälsa då en fråga om samhällsutveckling snarare än livsstilsval?
Ulf Lönnberg: Välkommen begränsning och precisering av politikernas nya innebegrepp ’existensiell hälsa’. Socialminister Jakob Forssmed är begreppets nya trendsättande fanbärare. Han borde istället lägga allt krut på sitt huvuduppdrag; Hälso- och sjukvård & folkhälsa, Socialtjänst & omsorg. Förvisso kan socialministern nyttja utrymme för detta i departementets vida uppdrag.
Som Ingvar Eliasson skriver är begreppet existens hälsa en fråga långt bortom enskilda sakpolitiska frågor och idiologiska vägval – i förlängningen i gränslandet till filosofi, religionernas plats i samhället och statens ambition att styra människors individuella sfärer; de ska politikerna hålla armlängds avstånd till.
Flummiga politiker ska hållas kort i alla politiska läger.
Ur bloggarkivet denna dag 2023: Religionsfrihetens paradigmskifte onu mot tipping-point?
xxxx
