Gustavsson: Strandhäll har fel om samvetsfrihet (Bullentin)

Istället för att skydda en rättighet, så skadar bristen på samvetsfrihet svensk vård. Sverige har brist på vårdpersonal, inklusive barnmorskor. Genom att inte erbjuda samvetsfrihet, så stängs den del av befolkningen som inte håller med om Sveriges lagstiftning ute ur vårdyrkena.

Detta gäller även de vars abortmotstånd är högst begränsat. En läkare som är okej med att skriva ut de abortpiller som används för tidiga aborter, blir ändå av med jobbet den dag hon vägrar genomföra en abort i vecka 22.

Länk till krönikan Gustavsson: Strandhäll har fel om samvetsfrihet (22/9 -25)

Ulf Lönnberg: Jag minns den här debatten från 2013 i Sverige, Krönikörens argument användes inte då, saken sågs som en arbetsrättslig fråga Sam man inte ville problematisera. Det hänvisades då även till Journalistavtalet, med särskild klausul i denna frågar.

Saxar ur Värden Idag från 2013 – När det 2012 kom nya propåer från myndigheter i Norge om att den här rätten skulle försvinna, ledde det till något av ett folkligt uppror där intresseorganisationer, vårdpersonal och politiker motsatte sig nya riktlinjer. Efter det har läkarföreningen, som tidigare uttalat stöd för förändringen, backat och bett om att få återkomma med var de står. Länk till artikel i Världen idag 2013

Intressant när frågeställningar återkommer med andra ingångsvärden, speglar något av tidsandan – den politiska pendeln står aldrig stilla.

John Gustavsson: Därför försvarar många kristna islam (Bulletin Krönika)

John Gustavsson
Filosofie doktor i nationalekonomi, konservativ debattör och f.d. politisk rådgivare i Europaparlamentet. (Foto från J Gustavssons FB-sida)

Denna krönika rekommenderas starkt Därför försvarar många kristna islam

Citat ur John Gustavssons krönika:

Idag är särskilt frikyrkokristendomen att betrakta som en subkultur, och en mycket stigmatiserad sådan. Kyrkorna har vad som på engelska brukar kallas ”siege mentality”, en paranoid – men inte helt grundlös – föreställning om att hela världen är emot en och att undergången är nära. Det svenska begreppet bunkermentalitet är nära besläktat. En grupp med den här mentaliteten agerar desperat på ett sätt som, för en utomstående, är svårt att förstå.

Detta för oss till relationen till islam. En källa till sympati för muslimer är tanken att dessa ändå utgör en sorts ”trosfränder”. Visst, de har fel religion, men till skillnad från den förkrossande sekulära majoriteten så tror de ju ändå på Gud. En svensk frikyrkokristen som inte kan särskilt mycket om islam kan lätt uppleva sig ha mer gemensamt med en muslim än med en ateist.

Ulf Lönnberg: Intressant spaning som, tror jag, inte många frireligiösa personer själva har problematiserat eller som inte vill se skillnad på religionerna då de, som John Gustavsson skriver, har en känslomässig gemenskap med de (alla?) som har en tro. Måhända är religionsfriheten för många av dessa en ”en fråga för politiker i världen utanför” det sakrala spektrat”.

I det perspektivet har politiken ett övergripande ansvar mot religiösa trender och sekter som väljer att vända ryggen åt och för en sekulär religionsfrihet över tid.

Muslimsk normering och tradition bärs upp av en religions-politisk entitet med Koranen som rättskälla och utan den religionsfrihet så som den skyddas inom FN och Europakonventionen.

Enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) kan – i svensk lag – religionsfriheten ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”

Politiken får inte lämna religionernas platser i samhället åt sina egna öden.