Kategori: Nationalism

Att staten, i praktiken, uppmanar människor att stanna hemma av säkerhetsskäl…

Alice Teodorescu Måwe (Skärmdump fr LinkedIn)

Alice Teodorescu Måwe skriver på sin sajt Klarspråk Ett slag i ansiktet på religionsfriheten (5/4 -26):

[utdrag] För den som ändå inte förstår varför frågan rör oss alla, oavsett religion eller avsaknad av tro, kan pesach-firande inom Judiska föreningens hägn, i en mellanstor svensk stad, bytas ut mot fotbollsarenan, konsertsalen eller kvarterskrogen. Det centrala är således inte platsen utan avrådan som sådan; Att staten, i praktiken, uppmanar människor att stanna hemma av säkerhetsskäl bör uppbåda nödvändiga perspektiv och insikt om situationens allvar – och absurditet. I stället sjunker nyheten undan i bruset, som ännu en notis i marginalen.

Ulf Lönnberg: Alice Teodorescu Måwe lyfter en av den sekulära demokratiska rättsstatens uppgifter med tillämpning i religionsfrihetens garanterade rättigheter och skyldigheter. Att demonstrationsfriheten vid behov kan kringskäras till tid och plats av säkerhetsskäl är både accepterat och ett rättssäkert verktyg.

Men här handlar det om en kulturyttring med religiösa förtecken som ingen sökt särskilt tillstånd för – vilket inte ska krävas för en högtids allmängiltiga tillämpning av en individ eller grupp.

Alice Teodorescu Måwe jämför vanligt förekommande kulturella uttryck som polisen – utan föranmäld förfrågan – kan välja att tillfället bevaka//skydda av säkerhetsskäl, enligt ”samhällskontraktet” som Teodorescu preciserar sig.

Polisens myndighetsutövning ska ses över: Jämför med UD:s avrådan för resor till oroliga destinationer där säkerheten är hotad utanför rikets gränser och utanför svensk generell jurisdiktion och polisens avrådan från att delta i ett traditionellt högtidsfirandet. I förra fallet är det staten som uttalar ett råd för individen att avstå en risk utanför landets gränser; i det senare fallet är det polismyndigheten som generellt inskränker ett traditionsenlig religiöst (och kulturellt) helgfirande.

I vilka fall ska polisen mobilisera för att garantera medborgares rättigheter och på vilka kriterier har polisen som myndighet befogenheter att avråda en allmängiltig företeelse som ligger utanför demonstrationsrätten och inom mänskliga rättigheter?

Hur tolkar och förhåller sig politikerna till detta? Frågan är politisk och vidarebefordras till Justitieutskottets ordförande.

Inger Enkvist, Epoch: Religionsfrihet en fälla

Inger Enkvist (bild från Enkvists LinkedIn)

Inger Enkvist redovisar utmaningen för vår religionsfrihet från förr till nu – och framgent. Det brådskar för de politiska partierna att sina egna positioner i om religionernas plats och utrymme i Sverige. Inger Enkvist öppnar för välgörande debatt om de olika religionernas koppling till olika former av statsskick.

Dags nu för Sverige att – som ett första steg – ta oss an rättighetslagstiftningen Religionsfrihet och införa preciserade begränsningar i nationell lag inom ramen för FN:s mänskliga rättigheter och de internationella konventioner som Sverige ratificerat (enl paragraf 9 i Europakonventionen).

Utöver det behöver Sverige utveckla en skärpt sekulär rättssäker religionsfrihet som utestänger att opinion för teokratiska religions-politiska styrelseskick inte omfattas av religionsfriheten och att sådana religions-politiska ideologier analyseras, bemöts och behandlas som vilka politiska frågor som helst utan hänsynstagande till den religiösa urkunder som i den politiska debatten tjänar som rättskälla (Koranen).

Det handlar således om två parallella spår:

å ena sidan reformering av religionsfrihetens nuvarande tillämpning och

å den andra utreda kriterier som diskvalificerar ideologier/religösa riktningar/icke-demokratiska vision att själva definiera sig som religiösa rörelser med skydd av religionsfriheten.

För dessa frågor och målsättningar behöver Sverige en särskilt målinriktad sakpolitisk politisk agenda – rubricera det som en ny Religionspolitik som komplement till den svenska den Kulturpolitiken. /Ulf Lönnberg 14/1 -26

Ur Inger Enkvists artikel , 5/1 -26: Europa befinner sig nu i den situationen att internationella överenskommelser till skydd för flyktingar och förföljda används för att hota de befolkningar som tar emot flyktingar. Ett exempel på att dagens lagar och regler inte fungerar är att Europa inte längre garanterar religionsfrihet för alla på grund av attacker från grupper som tagits emot. Ju längre Europa dröjer med att göra upp med trycket från islam, desto mindre religionsfrihet kommer Europa att kunna erbjuda. Europas regeringar har ett tungt ansvar.

Bullentin-Debatt: Kulturnationalism ger starkare band än liberal nationalism

Debattörena Adam Ivehag och Helen Hassan skriver: (2/5 -25)

”Mosa Mazroui Sebdani skriver i Göteborgs-Posten den 27/4 att varken vänsterns önskan att tillföra resurser eller högerns återvandringspolitik kommer att lösa Sveriges splittring, segregation och ökning av grov kriminalitet.”

”Statsvetaren Katarina Barrling skriver i sin bok Saknad att det svenska samhället varit så pass homogent att det inte varit nödvändigt att definiera svensk kultur. Barrling skriver även att det är först efter en omfattande massinvandring som vi behöver definiera vad svensk kultur betyder. – – – – – Svensk kultur är sekulär och frihetlig. Enligt World Value Survey är Sverige det mest sekulära- och socialt toleranta landet i världen. Detta står i kontrast mot många av de länder utlandsfödda invånare har invandrat från i exempelvis Mellanöstern och Afrika, som tillhör de mest traditionella överlevnadskulturerna i världen. Kulturerna i vårt land och deras är ofta varandras motsatser.

Ulf Lönnberg: Adam Ivehag och Helen Hassan tar avstamp från Mosa M Sebdanis debattartikel En ny svensk nationalism är lösningen på våra största samhällsproblem (GP 27/4 -25) och väljer ”Kulturnationalism” som sin målbild istället för ”Liberal nationalism”.

Intressant och utmanande att bygga den mest adekvata inriktningen utan att köra ner i endera diket av extremistiska feltolkare. Bra jobbat!

Utifrån mitt fokus står religionsfrihetens status och tillämpning i korsdraget mellan just ’det gamla Sveriges’ religösa landskap och dagens mångkulturella svenska pluralistiska religiösa landskap.

Vi ska inte kompromissa om yttrandefrihetens absoluta skydd samtidigt som vi (pedagogiskt) ska tydliggöra religionsfrihetens rättigheter och inventera och formulera dess rättmätiga preciserade begränsningar.

I det avseendet behövs ett att moratorium med vilket vi stoppar den höga invandringen så långt som möjligt liksom stoppa etableringen av fler konfessionella friskolor, hålla fast vid svenska helgdagar, stärka rättsvårdande myndigheter och utöver det gärna en kulturkanon. Exempelvis enligt tidskriften Axess’ skiss: lästips – Wilhelm Behrmans artikel Kanonmuller: Viktigast blir inte Listan utan debatten och förslagen. Det betydelsefulla är vägen dit, processen.