Bengt Sareld påminner om att skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 ännu är en angelägenhet för alla med eller utan religiös hemvist
Statskyrkan skildes politiskt från staten 2000. En viktig insikt, som äntligen blev verklighet år 2000. Dock med ett antal kvardröjande kopplingar som det finns anledning att se över.
Ett nytt religionstillskott
Det riktigt märkliga är, att insikten om denna skilsmässas nödvändighet tycks glömmas bort när det gäller Sveriges nya religionstillskott, islam. Vad kan anledningen till denna glömska vara?
Kan det vara att man är fascinerad av en för Sveriges del ”ny” religion, att man tycker att det är lite kitschigt med riter och föreställningar på lite nytt sätt?
Eller kan det avsevärda våldskapitalet som är förknippat med denna religion ha något med saken att göra? Att denna nya religions företrädare t ex är beredda att gå man ur huse med stenkastning mot svensk polis om samhället inte rättar sig efter de regler som infördes i och med islam för 1400 år sedan?
Har svenska folket blivit mer religiöst?
Eller är det så att svenska folket helt enkelt har blivit mer religiöst, och tycker att det är finfint att inrätta sig efter religiösa regler, som t ex att mannen är patriarken som bestämmer över sin kvinna, alternativt över sina kvinnor? Kanske har man börjat tycka att det är rätt och riktigt att homosexuella ska kastas ned från taken? Eller att det ska vara straffbart för en muslim att lämna islam? Kanske tycker man det är underbart att instämma när det sägs att koranen, med alla dessa nämnda regler, ska anses vara en uppenbarelse från Gud själv? Inklusive specialregeln för Muhammed att just han visst kunde ta sig fler än bara 4 hustrur?
Islam under den intellektuella radarn?
Jag är förbryllad över den tillvändhet som jag noterar gentemot denna märkliga religion, som dessutom gör politiska anspråk. Repressiva totalitära politiska anspråk. Andra totalitära politiska rörelser har vi ju lättare för att bedöma med demokratiska glasögon, men islam tycks gå under den intellektuella radarn. Allra mest förvånande är att vänstern blivit så ivriga islam-vurmare. De tycks helt ha glömt sin Marx och hans opium för folket.
Bengt Sareld
