Socialminister Jacob Forssmed (kd) [skärmdump regeringens hemsida]
Socialminister Jakob Forssmed: KD) säger att det finns ”en del bekymmer” med ordet. – Dels indikerar ju ordet fobi att det skulle röra sig om någon patologisk eller allmän rädsla för islam. Han förklarar att ordet ”dessutom ibland har kommit att tolkas som att man inte får rikta kritik mot religionen islam” och att det ”ibland varit ett problem i det sammanhanget”. Länk till SvD-artikeln
Ulf Lönnberg:
Språkbruket rymmer alltid också politiskt/ideologisk positionering i det offentliga samtalet. Bara det enkla han/hon/hen blir också uttryck för användarens val intill dess den ”nya” användningen slagit ut alternativen. Jmf det ’förbjudna’ N-ordet. Fobi mot en eller flera religioner förblir som begrepp en etikett som gagnar islamisterna (som politiskt/religiöst/idiologisk entitet). ”antimuslimsk rasism” förtydligar den politiska debatten mot rasism medan politiker bör undvika ”islamofobi” och så långt möjlig precisera vad de menar; berättigat avståndstagande mot de företeelser/handlingar som är politiskt motiverade även om offerkoftorna påstår att de känner sig kränkta – det är deras politiska strategi
I anmälan till MUCF lyfter Egyptson även att detta inte är första gången en FIFS-anknuten moské i Kristianstad uppmärksammas. Förra året ska predikningar om våld i nära relationer ha förekommit i en annan moské kopplad till samma samfund i samma stad.
Parallellt har Egyptson även gjort en polisanmälan om misstänkt hets mot folkgrupp med anledning av predikan i moskén. Länk till hela nyhetsartikeln
Emelie Rossheim, FörbundsordförandeLina Jarl, Förbundsstyrelseledamot Jämställdhets- och utbildningspolitisk talesperson
”- – – uppemot 68 000 kvinnor och flickor i Sverige kan ha varit utsatta för könsstympning innan de kom hit, och att mellan 13 000 och 23 000 flickor boende i Sverige riskerar att utsättas. Att Västerås stad har lyckats identifiera 87 fall beror på ett unikt och metodiskt arbete där man har vågat ställa frågan direkt till flickorna under hälsobesök i skolan. Detta arbete måste nu bli en nationell standard. – – – Ett fungerande ”one way in”-system gör att inget barn faller mellan stolarna. Vi i Cuf vill se ett system där skolan och elevhälsan har ett tydligt ansvar att slussa utsatta barn till rätt specialistvård, oavsett om behovet är fysiskt, psykiskt eller socialt.”
Så kan vi värna svenska värderingar mot extremism, skriver @HansEklind (KD).
”Vi måste säkerställa att extrema grupperingar inte får stöd och att moskéer inte etableras i Sverige som styrs eller manipuleras av islamister i andra länder.
-Att det ska vara möjligt för Säpo att granska religiösa samfund och politiska organisationer,
-Förbjuda parallella rättegångar enligt religiösa lagar så som sharia.
– Förbjuda finansiering av samfund, församlingar, stiftelser och föreningar från utländska extremister.
– Stoppainstitutionaliserade och återkommande böneutrop.
– Införa en spärrlista i EU mot hatpredikanter och extremistiska agitatorer.
– Förbjuda niqab och burka i offentliga miljöer.
Ulf Lönnberg – välkomna punkter! Jag jobbar på en Politisk agenda om religionernas utrymme i Sverige – POLITIK – JURIDIK – RELIGION samtalsträff 15/6 -26 kl 14.30-17.00, centralt i Sthlm, lokal meddelas senare. Alla intresserade välkomna. Anmäl gärna redan nu till ulfloennberg@gmail.comIngen avgift.
Sameh Egyptson är forskare i interreligiösa relationer, skriver:
”Den franska regeringen stängde nyligen European Institute of Social Sciences (IESH), grundat av FIOE. Institutet har länge fungerat som en plattform för Muslimska brödraskapets ideologiska skolning. Svenska studenter har skickats dit med stipendier från IFIS, bland dem den nuvarande moskéchefen Mahmoud Khalfi och Pierre Durrani. Durrani berättar i The Closed Circle (2020) att han under studietiden svor eden till brödraskapet – vilket innebär både organisatorisk och ideologisk lojalitet. Muslimska brödraskapet beskrivs av Säpo som ett demokratihot.”
”Stockholms moské byggdes för att förena muslimer. Nu måste Stockholms stad, Socialdemokraterna och regeringen ta ansvar. Lär av Frankrike: säkerställ att moskén leds av en styrelse som representerar hela bredden av muslimska samfund i Sverige – inte av en kvinnofientlig, homofobisk, antisemitisk och i flera länder terrorstämplad organisation. Lösningen är tydlig: skapa en ordning där chef och styrelse speglar den mångfald som faktiskt finns. Först då kan moskén bli en plats som förenar, inte splittrar.”
Johanna Frändén: Så ser jag på islam i Sverige (28 sept -25):
Saken är den att moskébesökarna ofta är ett utsnitt av världens muslimer lika lite som en präst som viger homosexuella par representerar planetens alla kristna. Och vem har över huvud taget tänkt tanken att bege sig till svenska Pingstkyrkan för en kommentar efter att ännu en ung kristen man skjutit ihjäl tio på en skola i USA?
Den defensiva hållningen från stora medieaktörer gör att också enskilda granskningar av islams avarter – radikaliserade moskéer, könssegregerade friskolor – upplevs som ett uthängande av religionen som sådan. Detta trots att vi är många som vill veta om våra skattepengar går till våldsglorifierande och kvinnofientlig propaganda. Inte minst bland Sveriges muslimer, där en liten del bekänner sig till radikal islamism, men desto fler lever i närheten av den.
Ulf Lönnberg: intressant påminnelse om nyhetsflödets bred och djup i många olika lager (på lager). Förvisso finns det mycket kunskap och insikter om vardagsliv som trängs undan av journalismens huvudsakliga fokus på ”Har det hänt något? Nej.”.
Men det är många som önskar sig fler ’nyanserade’ rapporter om muslimers vardag och islams olika religiösa och kulturella yttringar.
Men det är inte nyhetsjournalisterna uppgift att täcka upp där. Det kulturskribenter, socionomer, politiker – och även enskilda – som får ta på sig den uppgiften. Opinionsbildare finns i många skepnader.
Dold har ”bett ett antal journalister, forskare, kulturpersonligheter och politiker att formulera sina egna beskrivningar av islam utifrån ämnet Så ser jag på islam i Sverige (ingen av dem hör till kategorin som har kritiserat mediebilden av islam). – – – Vi är stolta över att under denna och nästa vecka kunna presentera texter från flera profilerade och kunniga personer om hur de ser på islam i Sverige.”
Erik Helmerson (bild skärmdump från hans sida på LinkedIn)
”Det tassas. Sällan ställs de brännande frågorna. Vad anser svenska muslimer om att det finns så få muslimska demokratier? Om de dödsdomar som drabbar den som vågar skämta om profeten eller lämna hans religion? Islam betyder underkastelse, men det betyder rimligen att den troende ska underkasta sig Gud, inte att andra ska underkasta sig islam.
Finns det alls en svensk rörelse för ett mer demokratiskt, frihetligt islam? I så fall: hur verkar den, och varför har den så svårt att nå ut?”
Ulf Lönnberg: Erik Helmerson beskriver sin syn på islam främst ur en (religiöst) troende individs vardag.
Mitt fokus på denna blogg är de politiska partiernas och lagstiftarnas förhållningssätt till religionernas plats och utrymme i våra offentliga rum.
Helmerssons avslutande och bärande frågor: ”Finns det alls en svensk rörelse för ett mer demokratiskt, frihetligt islam? I så fall: hur verkar den, och varför har den så svårt att nå ut?” är till en del de troendes och de berörda samfundens utmaning i social verksamhet och i sin tros tillämpning. Men till en del är frågorna också politiska.
Så som vårt politiska landskap ser ut idag kan politiken inte lämna religionernas uttryck och påverkan vid för våg.
Sverige behöver en religionspolitisk agenda som stärker rättighetslagstiftningen religionsfrihet på de punkter den feltolkas och missbrukas. Religionsfriheten behöver också förses med preciserade begränsningar inom ramen för de internationella konventioner som Sverige ratificerat.
Faktum är att muslimsk normering och tradition bärs upp av en religions-politisk entitet med Koranen som rättskälla och utan den religionsfrihet så som den skyddas inom FN och Europakonventionen.
Enligt artikel 9.2 i den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) kan – i svensk lag – religionsfriheten ”endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Dold har ”bett ett antal journalister, forskare, kulturpersonligheter och politiker att formulera sina egna beskrivningar av islam utifrån ämnet Så ser jag på islam i Sverige (ingen av dem hör till kategorin som har kritiserat mediebilden av islam). – – – Vi är stolta över att under denna och nästa vecka kunna presentera texter från flera profilerade och kunniga personer om hur de ser på islam i Sverige.” (Simona Mohamsson är först ut, 23/9 -25):
Islamister i förorten och radikala imamer i källarmoskéer vill förstärka idén om att det inte går att vara svensk och muslim. – – – Det handlar om att värna allas frihet – och i synnerhet de svenskar med muslimsk bakgrund som faktiskt flytt från exakt det förtryck som islamister i Sverige vill utöva här hemma. – – – Det innebär ett stopp för religiösa friskolor som könsuppdelar klassrum och radikaliserar elever. Att inga skattemedel får hamna i händerna på religiösa ledare som predikar att tjejer inte får klä sig som de vill eller att det är förbjudet att älska vem man vill. Att inga utländska krafter som vill sprida antidemokratiska och extrema tolkningar får tillåtelse att finansiera trossamfund i Sverige.
Ulf Lönnberg: Utbildningsministern och L:s partiordförande slarvar med begreppet samhälle. Samhället är större än staten. Som minister borde hon kunna vara tydligare med vilka L:s ståndpunkter och förslag som L går till val på 2026.
Olika religioners plats och utrymme i den sekulära demokratiska rättsstaten behöver preciseras liksom synen på religionsfrihetens rättigheter och – enligt L – eventuella preciserade begränsningar inom ramen för internationella konventioner, som FN:s m fl.
Efter att ha blivit varse om moskéverksamheten vände sig Jenny Voittonen, ordförande för SD Örnsköldsvik, till kommunen och frågade om man får använda en sådan fastighet som moské utan kommunens vetskap eller ansökan om bygglov.
– Och det får man ju inte, har Voittonen tidigare sagt till Bulletin.
Beviljan för moské: ”Inte troligt”
Enligt samhällsbyggnadsförvaltningen i Örnsköldsvik är Järvsta 5 planlagd för handelsändamål. Den senaste beviljade användningen på fastigheten är från affär till bilanläggning. Någon ny ansökan om ändrad användning har enligt förvaltningen inte inkommit.
Ulf Lönnberg: Rätt agerat naturligtvis, men fler kommuner och myndigheter behöver agera utan att vänta på någons påpekande
Lyssna – ta dig tid – kvartish – om islamismens intrång och strategiska expansion sedan 1994 i Sverige (s) och (m) blev lurade. Om offentliga medel som omvandlas till eget kapital för politisk propaganda. England och Sverige drabbat. SOCIALDEMOKRATERNA behöver skriva VITBOK
