Rätt politiskt anslag för religionsfriheten

Att fördöma förföljelse av människor för deras religiösa tillhörighet – oavsett om de utgör en minoritet eller inte – är en politisk skyldighet lokalt, på nationell nivå och globalt. Politiker som pinpointar vissa staters och extremisters förföljelse av deras trosfränder ute i världen bör dock samtidigt koppla sin befogade kritik till de utpekade regimernas förhållningssätt till och tillämpning av FN:s konventioner om åsikts- och religionsfriheter. I det internationella umgänget hör inte religiöst färgade partsinlagors hemma.

Flera partier behöver försvara religionsfriheten.

Utrikesminister Ann Lindes underlåtenhet att lyfta religionsfriheten i Regeringens utrikesdeklaration borde mana oppositionspartierna att tydligt positionera sig i frågor om religionsfrihetens ställning och praktiska tillämpning.

Kristina Patring och Sanna Svensson på Svenska missionsrådet skriver träffsäker om detta i sin debattartikel i Dagen (1ds) Ann Lindes tystnad är talande – De skriver:

Debatt är viktigt. Men samtal och samarbete är viktigare för att nå hållbara resultat. Vi hoppas därför att Ann Linde inbjuder till partiöverskridande samtal om hur svensk utrikes- och utvecklingspolitik kan stärka religions- och övertygelsefrihet för alla, och hur detta kan stärka Sveriges trovärdighet i arbetet för demokrati och jämställdhet.

Sveriges kristna råd till försvar för kyrkorestriktioner

Björn Cedersjö, tillförordnad generalsekreterare på SKR (Sveriges kristna råd):

”Jag tror att det finns en tveksamhet hos många att begära särskilda villkor med hänsyn till religionsfriheten. Men här kan man naturligtvis göra olika avvägningar”, skriver han.

VärldenIdag

http://www.varldenidag.se/archive/rep/2020/12/16/jy1h9HelQvO8x8OYGdyYfg/index.xml

Religionsfrihet i praktisk tillämpning

Yttrandefrihet trumfar religionskritik. I Sverige har vi heller ingen lag mot religionskränkning.

I Sverige har vi ingen lag mot religionskränkning. Det är en av grundförutsättningarna för att upprätthålla rågången mellan religion och politik. Den rågången måste bevakas och upprätthållas men på den punkten är alltför många politiker vaga eller passiva.

Men i Frankrike bekmpar president Emmanuel Macron religiös extremism och han kräver nu att muslimska ledare tar fram ”en stadga för sina muslimska församlingar för samsyn i vissa grundläggande frågor”.

Presidenten kräver ett avtal (om en sådan intern stadga) som är förenligt med franska lagar och värderingar. Den frågan analyseras nu vidare. Stadgan ska stipulerar ”att islam inte ska få användas som verktyg för att uppnå politiska mål och att det ska råda jämlikhet mellan män och kvinnor. Rasism och antisemitism fördöms uttryckligen.”

Men i svensk politisk debatt sägs inget till religionsfrihetens försvar. Inget om att förtydliga rättigheter och införa nya begränsningar i religionsfriheten för att försvara vår demokrati. Inget om en rättssäker religionsfrihet utan vilken ingen demokrati fungerar.

Mot den bakgrunden är det välkommet med nyanserade och sakliga inlägg från något oväntat håll – till försvar för yttrandefrihet och religionsfrihet i det offentliga samtalet.

Det är Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, som tagit till orda (Dagen 25/11 -20): ”Efter koranbränningarna i Stockholm och Malmö ville även ett flertal svenska muslimska församlingar förbjuda hån av islam och andra religioner. – – Nu utgör krav på hädelseförbud inte en direkt uppmaning till terror – och flera imamer har markerat mot våld. Ändå illustrerar kraven att yttrandefriheten behöver förklaras och försvaras. Även om kritik eller hån av religiösa övertygelser inte är trevliga kan de upprörda känslorna inte utgöra yttrandefrihetens gräns. Det skulle i så fall även drabba muslimer själva.”

Det är Kjell-Erik Selin, Centrumkyrkan, som den skriver den 13 Jan i Dagen: ”Frikyrkan, liksom det kristna etablissemanget i stort, tar alltmer plats i det offentliga samtalet. I dag hörs och syns troende kristna, varav många är hemmahörande i frikyrkan, i samhällsdebatten. Och gör skillnad. Så var det inte för bara något årtionde sedan. – – Sverige behöver en engagerad frikyrka inför 2021 och framåt. En kyrka med självförtroende.

Dags också för svenska politiker att ta dig an den rättssäkra religionsfriheten i praktisk tillämpning – där förutan fungerar inte demokratin.

Ulf Lönnberg, SvenskReligionspolitiskDebatt.se