Att fördöma förföljelse av människor för deras religiösa tillhörighet – oavsett om de utgör en minoritet eller inte – är en politisk skyldighet lokalt, på nationell nivå och globalt. Politiker som pinpointar vissa staters och extremisters förföljelse av deras trosfränder ute i världen bör dock samtidigt koppla sin befogade kritik till de utpekade regimernas förhållningssätt till och tillämpning av FN:s konventioner om åsikts- och religionsfriheter. I det internationella umgänget hör inte religiöst färgade partsinlagors hemma.
Flera partier behöver försvara religionsfriheten.
Utrikesminister Ann Lindes underlåtenhet att lyfta religionsfriheten i Regeringens utrikesdeklaration borde mana oppositionspartierna att tydligt positionera sig i frågor om religionsfrihetens ställning och praktiska tillämpning.
Kristina Patring och Sanna Svensson på Svenska missionsrådet skriver träffsäker om detta i sin debattartikel i Dagen (1ds) Ann Lindes tystnad är talande – De skriver:
Debatt är viktigt. Men samtal och samarbete är viktigare för att nå hållbara resultat. Vi hoppas därför att Ann Linde inbjuder till partiöverskridande samtal om hur svensk utrikes- och utvecklingspolitik kan stärka religions- och övertygelsefrihet för alla, och hur detta kan stärka Sveriges trovärdighet i arbetet för demokrati och jämställdhet.
Svensk religionspolitisk debatt 