Existensiella mjuk- och hårddata

Imam uttalade sig suddigt om boskillnad mellan sekulär demokratisk rättsordning och Koranen som tillämpad lagtext utan parlamentarisk process.

Imam Anwar Olwan (foto Ulf Lönnberg)

Koranbrännig var inte huvudfrågan men självklart viktigt att inte gå förbi på Fri Tankes existentiella salong om gränsdragning mellan religion och politik (Kulturhuset den 19ds). Måhända för breddat perspektiv modererade både Joel Halldorf och Christer Sturmark den inbjudna panelen: Anna Nachman, begravningsansvarig på Judiska församlingen i Stockholm, Awad Olwan, pensionerad imam, Ulf Gustafsson, förbundssekreterare i Humanisterna
Lars Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan
Dominik Terstriep, Sankta Eugenia katolska församling i Stockholm.

Awad Olwan är imanen som initierade Guds Hus-byggnaden i Fisksätra, den består av tre delar: kyrkan, moskén och ett inomhustorg dem emellan. På hemsidan för Svenska kyrkan, Nacka församling står det:

Citat från Nackaförsamlingens hemsida:

Guds Hus är ett interreligiöst ett fredsprojekt i Fisksätra där Svenska kyrkan, Stockholms katolska stift och Muslimernas förening i Nacka samverkar. Tanken är att skapa en mötesplats för kristna och muslimer, motverka främlingskap och istället utveckla vänskap och respekt för varandra.

https://www.svenskakyrkan.se/nacka/vi-bygger-ett-guds-hus-i-fisksatra

Awad Olwan förklarade att islam består, som andra religioner, av ett otal varierande versioner med olika urkundstolkningar, former av traditionellt utövande och praktisk tillämpning över tid. Med Koranen i hand sade han att det finns en religion med Guds ord som är Koranen (som jag uppfattade som hans religion) att utgå ifrån parallellt med ett otal olika varianter och versioner av islam. I den kontexten definierade han religionen som mjukvaran och verkligheten som hårdvaran i ett existentiellt gränssnitt att förhålla sig till.

Awad Olwan analyser – och tillämpar? – alltså praktiska gränslinjer mellan religion och verklighet i sin egen existensiella orientering.

Med anledning av upploppen under påskhelgen fick paneldeltagarna frågan om koranbränning ska vara förbjuden i svensk lag. Alla, utom imam Awad Olwan, var tydligt emot sådan lag samtidigt som de motiverade sitt ställningstagande eller spekulerade om koranbrännares motiv och målsättning.

Anwar Olwan å sin sida duckade för frågan, För honom var det viktigare i det konkreta fallet att få möjlighet att tala med en koranbrännare och fråga om dennes motiv och att peka på annat och mer konstruktivt agerande för att försvara sin tro.

Imam Anwar Olwan sade sig också vara övertygad om att nästa generation muslimer i Sverige ska göra bättre än tidigare generationer och delta i debatten för att öka förståelsen mellan muslimer och majoritetssamhället. Som i många andra länder, lade han till. Och anknöt till vad han sa i debattens inledning: Vår moské i Fisksätra använder vi mest för bön, diskussioner som den vi har här idag är sällsynta. Här har västerlandet visat en väg framåt.

Anwar Olwan uttalade aldrig något ställningstagande i frågan om förbud i svensk lag mot koranbränning eller hädelselagar.

Imam Anwar Olwan kunde lätt ha knutit an till sin liknelse om religionen som mjukvara och satt den mot gällande lagstiftning i Sverige som verklighetens hårdvara i sin syn på boskillnad mellan sekulär demokratisk rättsordning och Koranen som tillämpad lagtext utan parlamentarisk process.

Jag fortsätter gärna det offentliga samtalet med imam Anwar Olwan och detta helst nu i begynnande valtider.

Ulf Lönnberg, driver bloggen Svenskreligionspolitiskdebatt.com

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram till fyllda 75 år. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com