Inte ofta Svenska kyrkans prästerskap lyfter och försvarar Svenska kyrkans kanske viktigaste och utåtvända socialt normgivande uppgift långt utanför kyrkans tjocka väggar.

Annika Borg: ”För är kristenheten slut i vårt land, så är den västerländska civilisationen över här.”

Så välkommet och uppmuntrande att Annika Borg appellerar till mängden individer utanför som vill, kan och hinner lystra trots vardagens spretiga brus. Ett larm och sorl som numera också genomsyras av påträngande religiösa påbud utan hänsyn olika människors tro eller rent ateistiska livsåskådningar. Goda normer som är generella utan att mana till tillämpning av urkundernas specifikt detaljerade fundamenta.

Svenska kyrkan borde oftare agera tydligt för förståelse och tillämpning av våra kristna värderingarna ute i den sekulära, demokratiska rättsstatens offentliga samtal. I det samtalet kan, förstår eller vill alltför få referera just till den västerländskt kristna traditionen som tjänat och tjänar oss väl.

Ta dig tid några minuter och läs Annika Borg som i soliga dagar i staden Pula i Ist­rien och med filosofiprofessorn Chantal Delsols bok ”Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare” upplever de långa perspektiven. Annika Borg påminner tvärtom att ”i en luthersk och protestantisk kontext gav upplysningstiden upphov till en utveckling av teologin, som framväxten av den moderna och vetenskapliga bibelforskningen. Den totala avgrund som Delsol målar upp mellan upplysningen och kyrkan är därför inte riktigt tillämplig i våra sammanhang.”

Religiösa urkunder, tänker jag lite enkelt, måste läsas, kritiseras och tillämpas med förnuft för vår tids bästa – med utrymme också för personliga val och ansvarstaganden.