Bön och politik – osämja bland kyrkans ryska och ukrainska medlemmar

Dagen: Bön för Ukraina delar oenig ortodox kyrka i Finland

”Inför årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina har Finlands ortodoxe ärkebiskop Elia uppmuntrat till bön för Ukraina. Metropolit Arseni har samtidigt förbjudit att en skriven bön läses i de församlingar som han ansvarar för.

I den omtvistade bönen, som är framtagen av en ortodox välgörenhetsorganisation, talas det bland annat om behovet av skydd för det ”svårt lidande Ukraina”. Enligt metropolit Arseni, som är biskop för Kuopio och Karelens stift i östra Finland, innebär bönen ett politiskt ställningstagande som riskerar att skapa osämja bland kyrkans ryska och ukrainska medlemmar.”

Länk till nyhetsartikeln

Ulf Lönnberg: Illustrativt om rågång mellan religion och politik som ständigt ska bevakas och upprätthållas på den sekulära demokratiska rättsstatens villkor. Dessa tar sig olika uttryck, därför är det angeläget att de politiska partierna utarbetar egna program som utifrån ideologi formar resp partis religionspolitiska färdriktning; vilket utrymme och vilka uttryck ska tillåtas för olika religioner.

Självklart ska de religiösa samfundens egna omsorg om rågång mellan religion och politik välkomnas. Ytterst står dock politiken över religionen som definierar religionsutövning som privat företeelse.

Utan religionsfrihet med tydligare rättigheter och mer preciserade begränsningar fungerar ingen demokrati.

Se gärna

Strategi 2.0 – Ny rättssäker sekulär religionsfrihet i Sverige

Skolminsterns definition av ´kultur´ behöver breddas och preciseras

Skärmdump från Regingens sajt

Skolminister Lotta Edholm kallar det ´kulturproblem´ och avväpnar därmed sig själv. I sak handlar det om de politiska/religiösa uttryck som denna ”kulturyttring”/religiösa tillämpning av islam genererar.
Så länge dessa aktörer (kulturutövare?) hänvisar till religionsfriheten tycks alla politiker titta bort eller tro att vi inte har makt över religionsfrihetens rättigheter och möjligheter till att införa begränsningar. Med klrapråk om religionsfrågorna och dess yttringar ska vi hålla fokus på rätt frågor – dessvärre sviker skolministern och många med henne i alla riksdagspartierna – mer eller mindre. Handlar i viss mån om en kollektiv kunskapslucka…

Gravplats med eller utan religiösa symboler?

– Vi ska helst inte ha religiösa symboler vid begravningsplatsen men kyrkan finns ju precis bakom knuten, säger kyrkorådsordförande Ann Agdén till Smålandsposten.

En av de drivande i frågan har varit kommunens begravningsombud. Begravningsombud utses av länsstyrelsen och ska se till att huvudmannen använder begravningsavgiften korrekt och säkerställa att icke-kyrkotillhöriga får sina intressen tillgodosedda. 

Länk till Kyrkans Tidning nyhetsplats: Vill flytta korset från kyrkogården

Ulf Lönnberg: Det behövs ny politik för de olika religionernas plats och utrymme i Sverige – ska alla religioner ha samma förutsättningar – eller ska vi också framgent bygga Sverige på Kristendom ändå ha den västerländskt kristna traditionen?

Kommentar till Joel Halldorfs ’opolitiska’ religionsetikett

Länk till Expressen och Joel Halldorfs krönika Jesus är sexig för högerns nätkrigare

”Allt fler högerdebattörer kommer ut som religiösa och hyllar kristna värderingar. Joel Halldorf förklarar hur kristendomen blev ett vapen i pågående kulturkrig.”

Ulf Lönnberg: Halldorf hävdar att den västerländska cvilisationens hörnsten grundas av kristendomen men även av ”någon annan tro.” Visst är det så men Halldorf kanske kan förtydliga mer preciserat än det ”faktum” att all tro som definierar människa och gudagestalt i samma rangordning och därmed i sin respekt/ödmjukhet för ”ngt större” ska bortse från skillnader som kultur, etnicitet, språk = den nationalism och kulturella identitet som Halldorf inte vill kännas vid.

En sådan ’abstrakt’ livsorientering står för många troende över även individens politiska samhällsansvar för allas vårt gemensamma bästa. Men utan politiska praktiska referenser/sakpolitiska vägval lämnar över till ngn annan?!?

Att vända samhället ryggen står visserligen var och en fritt men det alternativet är inget verktyg för demokratisk sekulär rättsstat med grundlagsskydd mot politisk religion som håller en religiös urkund som rättskälla och som sådan inte får omtolkas, kritiseras och tillämpas enligt en demokratiskt beslutad ordning (jmf vår riksdag).

Även om det för Halldorf måhända uppfattas som en mänskligt enkel tankegång att ”västerländsk kristen tradition” är kompatibel med demokrati så är det ändå en praktisk erfarenhet att ta tillvara.

Det är utifrån den tankemodellen jag försvarar religionsfrihetens juridiskt tydliga rättigheter och dess juridiskt nödvändiga begränsningar. Religiösa tygellösa fundamentalister är lika farliga och skakiga oavsett vilken tro de beskriver som sin.

Håll isär religion och politik – ta dig rätten att i demokratisk ordning tygla all religiös fundamentalism.

Visst kan och får man föredra vissa religiösa uttryck i samhället samtidigt som man vill undertrycka andra. Jag beskriver av pedagogiska skäl västerländskt kristna värderingar som kompatibla med vår samhällssyn och det fortsätter jag med utan att ”definiera ngn gudagestalt” eller underkänna Halldorfs ”generella tro” som ledstjärna för dem som sökt sig till just denna.

Håll isär stat och religion oavsett vilken filosofi eller livsåskådning som inspirerar i den egna politiska gärningen.