Tomas Tobé, Europaparlamentariker (M): Mångkulturalismen har i stället försvårat integrationen och fördjupat segregationsproblemen.
Tomas Tobé
Kulturella uttryck och RELIGIONSFRIHET ska värnas, men det får inte innebära att vi bejakar identitetspolitiska idéer där människor delas in i grupper efter KULTURELL ELLER RELIGIÖS tillhörighet.
-BÖNEUTROP i bostadsområden bör också stoppas, eftersom individens rätt att slippa utsättas för ett återkommande religiöst budskap väger tyngre än den religiösa gruppens rätt att sprida ett budskap över ett helt bostadsområde. De som jämför böneutrop med kyrkklockor missar att det finns starka historiska skäl till att klockringning tillåts, då kristendomen har präglat Sverige under lång tid.
Ulf Lönnbergs kommentar: – Det är att tänja på vad som borde rymmas inom religionsfrihetens rättigheter och begränsningar, återstår att se vad DO-säger ___________________________________________
Nu den 29/2 har det kommit in 60 DO-anmälningar efter besparingar på skolmaten – Strider mot religionsfriheten, påstår de som anmälarna.
Diskrimineringsombudsmannen, DO, har tagit emot 60 anmälningar mot barn- och ungdomsnämnden i Halmstad. Bakgrunden är besparingarna på skolmaten som anmälarna anser strider mot religionsfriheten.
SvT väljer att intervjua endast en person i skolpersonalen som är emot slöjförbudet, som ännu inte är implementerat. (SvT hade enkelt kunnat skapa större genomslag för sakfrågan om de också intervjuat någon i skolpersonalen som var för.) Inslaget finns på SvT-play – in i inslaget 00:44/03:05. Läraren Naouel Aissaoui säger att de vuxna har ansvar och att hon slutar på skola om förvaltningsrätten ger kommunen rätt.
Kommunstyrelsen ordförande Johan Bolinder (m) förklarar att beslutet ska prövas rättsligt och när det ska implementeras är alla som accepterar kommunens integrationspolicy välkomna att söka arbete i skolan oavsett vilken grupp man tillhör (I samma SvT-inslag)
Det finns lagligt stöd för att införa slöjförbud på arbetsplatser. ”Europadomstolen har i samtliga dessa fall med stöd av artikel 9.2 godtagit förbud att bära muslimsk sjal (hijab) eller liknande”, skriver Skurups kommun pressmeddelandet ”Skurups kommuns yttrande kring prövningen av slöjförbud i skolor”
Ordförandena i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Sara Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) föreslår sedan länge att politikerna – och vi alla som medborgare genom lagstiftning – tar konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till rätt nivå som den religionspolitiska sakfråga den är.
De skrev i SvD: ”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi får inte rädas diskussionen.” (SvD Debatt 19/8 2018)
Bra att Skurups slöjförbud på skolorna prövas rättsligt. Först om rättsinstanserna mot förmoda skulle finna det olagligt är det dags att ändra lagen. Bra att Johan Bolinder har satt ed foten.
Men ökande närvaro av människor som anammar normer och rättsuppfattningar som råder i teokratiska regimer och som inte godtar vår sekulära demokrati och vår religionsfrihet, ställer Sverige inför stora utmaningar. Vi ska i Sverige hålla fast vid vår rättsordning och upprätthålla vårt sekulära rättssamhälle. Sverige ska alltjämt vila på den judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl.
Vi ska vårda och upprätthålla Sveriges historiskt kristna avtryck varav några är lagfästa: a) Grundlagen kräver att statschefen (i vårt fall kungen) alltid ska vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530, b) Sverige har 13 helgdagar på kristen grund, c) Läroplanen säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”
BAKSLAG FÖR FRANKRIKE OCH EUROPA Enligt Gatestone Inst återinför Frankrike lag mot hädelse. 2009 införde Irland samma lag men då reagerade
Katolska kyrkan som beskrev lagen som ”obsolet” och framhöll att liknade lagar används på andra håll i världen för ”att rättfärdiga förtryck mot minoriteter”. Senaste framstöten i Sverige gjordes 1999 av en motionär i riksdagen – motionen avslogs. Det var bra. Men i okt 2019 gav regeringen BRÅ i uppdrag att göra en fördjupad studie om islamofobiska hatbrott. Här krävs särskild uppmärksamhet så att inte Sverige går fel väg. Den 16 sept 2019 publicerade Johan Westerholm artikeln ”Min universella rätt att kritisera din religion står över din gud”. Han skrev: ”Sverige rör sig i en riktning där en framtida blasfemilagstiftning i någon form inte längre kan uteslutas. En lagstiftning som går emot de universella rättigheterna att kunna kritisera en idé. Religion är på samma sätt som en politisk övertygelse i grunden en idé om samhällsordning med mer eller mindre fanatiska anhängare.” Hur stark är rörelsen (i det tysta?) för att förbjuda hädelse i Sverige?
Niels Paarup-Petersen (c) och CUF-ordf Ida Alterå vill inte ha slöjförbud (Expr 23ds) SD
Lars Nyström (SD) Oppositionsråd i Skurups kommun och Patrick Reslow (SD) replikerar (Expr 1 /3) : Det här är Sverige, här påtvingar vi inte våra barn religiösa symboler som syftar till förtryck, kontroll och underkastelse.
Niels Paarup-Petersen och Ida Alter avfärdar felaktigt Skurups slöjbeslut i kommunens skolor som olagligt. Men det är fullt möjligt att införa och det välkomnas av många, gärna efter en rättslig prövning.
Sverige ska ha slöjförbud i grundskolan. Att bära slöja i skolan är ingen självklar mänsklig rättighet. Förbud finns i Frankrike som införde slöjförbud på statliga skolor 2004 och i Nederländerna som 2015 införde förbud mot niqab och burka i skolorna. Listan kan göras längre.
Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Europakonventionen, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt den är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Staten ska inte styra eller lägga sig i vilka politiska, religiösa eller filosofiska inriktningar som individen hyser. Religiös tro är huvudsakligen den enskildes angelägenhet. Vår religionsfrihet garanterar allas rätt att byta eller lämna sin religion. Alla ska slippa integritetskränkande påverkan i de offentliga rummen. Det är inte tillåtet att hota, uppvigla eller våldföra sig i religionens namn.
Men ökande närvaro av människor som anammar normer och rättsuppfattningar som råder i teokratiska regimer och som inte godtar vår sekulära demokrati och vår religionsfrihet, ställer Sverige inför stora utmaningar. Vi ska i Sverige hålla fast vid vår rättsordning och upprätthålla vårt sekulära rättssamhälle. Sverige ska alltjämt vila på den judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl.
Vi ska vårda och upprätthålla Sveriges historiskt kristna avtryck varav några är lagfästa: a) Grundlagen kräver att statschefen (i vårt fall kungen) alltid ska vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530, b) Sverige har 13 helgdagar på kristen grund, c) Läroplanen säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”
Ordförandena i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Sara Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) föreslår sedan länge att politikerna – och vi alla som medborgare genom lagstiftning – tar konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till rätt nivå som den religionspolitiska sakfråga den är.
De skriver: ”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi får inte rädas diskussionen.” (SvD Debatt 19/8 2018)
Skurups slöjförbud på skolorna behöver prövas rättsligt. Först när rättsinstanserna funnit det olagligt är det dags att ändra lagen. Det kräver en efterlängtad riksdagsmajoritet. Niels Paarup-Petersens och Ida Alterås juridiskt bristfälla argument går tvärs emot det kommunala självstyret. Deras brist på robusta religionspolitiska överväganden, stärker inte Centerpartiets position i denna sak.
Precis som en tidning har en ansvarig utgivare som kan bli straffad för det som skrivs bör alla trossamfund i Sverige ha en ansvarig förkunnare. Det menar Ulf Lönnberg som kommit ut med en skrift med 33 religionspolitiska reformer. – Jag vill dra i gång debatten, säger han till Dagen.
Av Jacob Zetterman REPORTER ( Med en 100-sidig skrift vill näringslivslobbyisten Ulf Lönnberg få upp religionens roll i politiken och föreslår en rad stora förändringar. Det genomgripande temat är att helt klippa banden mellan stat och trossamfund, samt att politiken bör vila på en västerländsk judisk-kristen grund som motar bort inflytande från politisk islam.
Dagen den 30 Jan 2020
Drastiska förändringar
33 religionspolitiska reformer presenteras i Ulf Lönnbergs bok. Om de antogs rakt av skulle det innebära drastiska förändringar för trossamfund i Sverige.
Varför har du skrivit boken? – För att vi behöver en religionspolitisk debatt i Sverige, på samma sätt som vi har en kulturpolitisk debatt, svarar Ulf Lönnberg.
Han säger att religion tyvärr hamnat i skymundan och politiker nöjer sig oftast med att säga att de värnar religionsfriheten, utan att närmare precisera vad de menar.
– Men nu möts religioner på ett helt annat sätt än tidigare och det är starkare och extremare yttringar från olika håll, därför måste de här frågorna tas upp till diskussion.
Ett av dina förslag är att varje trossamfund ska ha en ansvarig förkunnare, varför? – För att det måste finnas ett bredare ansvar för vad som sägs i en religiös talarstol, säger Ulf Lönnberg.
Förslaget liknar det som finns i tidningsbranschen där en ansvarig utgivare är juridiskt ansvarig för det som publiceras. Vid lagbrott är det inte reportern utan den ansvariga utgivaren som hålls ansvarig. Här skulle det vara en samfundsledare som måste ta ansvar för vad enskilda predikanter gör sig skyliga till och på så sätt hålla ordning i ledet. Tanken bakom förslaget med en ansvarig förkunnare är att det ska minska extremism.
Inget är heligt
När Ulf Lönnberg i övrigt blickar ut över dagens regelverk verkar inget vara heligt. Bland de 33 förslagen som finns i hans bok finns förbud mot böneutrop och slöjor. För att kapa banden mellan kyrka och stat måste Lagen om Svenska kyrkan tas bort, bidragen till trossamfunden dras in, civil vigselrätt införas och Skatteverket ska inte längre hjälpa samfunden att dra in kyrkoavgift.
Den röda tråden är en sekulär stat där trossamfunden har full autonomi, allt vilande på en lagstiftning byggd på den västerländska judisk-kristna traditionen.
Varför en särställning för denna tradition? – För att den har tjänat oss väl, samt att det finns en grundläggande skillnad i muslimska länder där Koranen är grunden för rättsordningen, säger Ulf Lönnberg som inte sticker under stol med att flera av hans förslag handlar om att mota bort politisk islam.
Sekulärt som Frankrike
– Frankrike är ett bra exempel på där man har religionsfrihet med väldigt starka sekulära förtecken. Staten ska försvara religionsfrihetens rättigheter och begränsningar, men innehållet i de religiösa samfunden ska inte staten syssla med.
Utan religionsfrihet ingen demokrati skriver du i din bok. Vad menar du med det? – Att det inte finns någon öppen diskussion i länder som saknar religionsfrihet, som i Kina eller de islamiska teokratierna Saudiarabien och Iran. I islam är det exempelvis förbjudet att ifrågasätta rättsordningen som finns i Koranen och därmed blir det låst för en demokratisk debatt. Jag vill stå upp och försvara det västerländska synsättet.
Land skall med lag byggas var kung Karl XV:s valspråk. I en tråd på Facebook ställer på Bengt Sareld två alternativ mot varandra: ”Vad vill vi ha för ett samhälle?
Carl XV av Charles Friberg – på Djurgården i Stockholm
Bengt Sarelds hela text – scrolla nedåt
Ulf Lönnberg: I kommentarsfältet påpekas just att med lag ska land byggas men med lag kan det förvisso också rivas.
Jag deltar gärna i denna debatt. Här är min syn på saken:
Jo, så är det. Och visst, hur kan och ska demokratin skydda sig själv mot populistiska, totalitära och teokratiska krafter som vill avskaffa demokratin.?
Jag har inget bättre svar än att det handlar om att med uthållighet argumentera för vårt demokratiska systems särart och potential. Det kräver förvisso ett svårt uthålligt, pedagogisk målinriktat och för väljarna angeläget offentligt samtal om praktiska och ideologiska spörsmål.
Vi får inte bortse från människors behov av existentiellt sökande med eller utan religiösa, filosofiska förtecken och/eller teoretisk och praktisk nyfikenhet på sin omgivning och livets förutsättningar. Teokratiska regimer med en rättsordning som vilar på Koranen är mot ovan beskrivna fond statistiska och inte sällan utvecklingsfientliga. När den religiösa urkunden bokstavstolkas i nutid (gäller bl a Koranen och Bibeln) får alla människor inte samma värde, samma förutsättning och samma möjligheter och skillnaden mellan män och kvinnor är uppenbar.
Mot denna bild må inväntas att det är ett förenklat sett att inlemma existentiellt sökande och religiös livsföring i en allmänpolitisk kontext. Men faktum är att religiösa grupperingar som tvingas under jord av en totalitär regim har att välja hur de ska förhålla sig till politiken: laga efter läge, följa reglerna och aldrig sträva efter statens tolerans eller begära statens lagliga skydd.
I vår fria demokrati väljer ”religiöst rättrogna” ofta att vända samhället och politiken ryggen. Det är deras val. Men när förtrycket mot religiösa är verkligt har vi alla – religiösa och icke-religiösa medborgare i den demokratiska rättsstaten att ta vårt ansvar.
I valet 2022 kommer det muslimska partiet Nyans enligt egen utsago ställa upp i några storstäder och ev till riksdagen. Huruvida det är ett icke konfessionellt eller konfessionellt parti kommer att visa sig. Där Koranen råder som rättskälla får varken religionen eller politiken ifrågasättas. I Sverige behövs idag modiga och målinriktade politiker som försvarar vår svenska rättsordning.
Demokratin kan vi inte ta för självklar. Religionsfriheten kan vi inte ta för självklar
Bengt Sareld på Facebook: Vad vill vi ha för ett samhälle?
Alternativ 1: Samhällets utgångspunkt är en grundlag som inkluderar religionsfrihet med religionsneutralitet. Alternativ 2: Samhällets utgångspunkt är en uppenbarelse som anses som gudomlig och evig. Grundlag och övrig lagstiftning är ålagd att följa denna uppenbarelse, att tolka den så troget som någonsin möjligt. De uttolkare som ser sig själva som de mest trogna, de mest hängivna och korrekta tar sig rätten att ha företräde.
Jag kommer att med en dåres envishet verka för att vi följer Alternativ 1 och avvisar Alternativ 2. Alternativ 2 är ett övergrepp mot var och en som enligt sitt samvete inte kan böja sig för de självutnämnda uttolkarna.
Vi har i världen ca 30 stater som har valt Alternativ 2. De är mer än nog för mitt ovan redovisade ställningstagande.
Fadern till sin son: Gör som jag SÄGER, inte som jag GÖR! Den lilla satsen kan vara utgångspunkten för en reflexion omkring vissa svenska muslimer, som idag med läpparna bekänner sig till demokrati. Frågan är vad de menar med demokrati, och frågan är också hur de kommer att handla med islam i majoritetsläge.
Här gäller att ha ett känsligt öra och god urskillning. Av frukten känner man trädet.
Ulf Lönnberg: 13 januari 2020 Inom ramen för Barnkonventionen har vi möjlighet att upprätthålla och vidareutveckla Sverige som demokratisk rättsstat på den västerländska judisk-kristna traditionen. Enligt konventionen ska det finnas plats för all religionsutövning inom respektive nations lagar.
Nu är Barnkonventionen svensk lag. Det välkomnas – om än inte av alla. Fr o m nu kan politiska beslut inom näst intill alla politiska sakområden prövas mot Barnkonventionen. Många anser att politiken därmed delvis flyttas över något till juridiken och de rättsvårdande myndigheterna. De tycks anse att det ökar rättssäkerhet för barn. Och visst, Barnkonventionen sätter viss miniminivå för standards på barns rättigheter och levnadsvillkor. Och om det offentliga underlåter att agera för barnets bästa har vi fått ännu en möjlighet att juridiskt pröva saken i enskilda fall.
Men myntet har också en baksida. Med Barnkonventionen kan politiska reformer och lagändringar hämmas eller rent av omöjliggöras efter prövning mot just Barnkonventionen.
Exempel på en sådan konfliktyta är hur vi – med barnens bästa för ögonen – ska vidareutveckla och stärka religionsfriheten specifikt för barnen. Föräldrar ska ha rätt att moraliskt, filosofiskt, religiöst och politiskt vägleda sina barn. Samtidigt har staten – och vi alla individer – en skyldighet att skydda alla barn mot påtvingade religiöst extremistiska moralbegrepp och levnadsregler.
Ökad närvaro i Sverige av människor från totalitära och teokratiska regimer som har annan rättsordning med Koranen som källa och förbud mot att lämna eller byta religion, behöver informeras om vad vår religionsfrihet står för. Det finns ingen given rätt att i religionsfrihetens namn kräva plats för särskilda normer, könsseparation, klädkoder m m för både barn och vuxna. Av de människor som fört med sig sådana normer till Sverige kommer ett antal agera för att få behålla och införa sina normer, somliga vill även införa sharialagar. De som vill omdana vår rättsordning ager per definition politiskt och sådana aktioner ska bemötas politiskt oavsett om det framförs av imamer eller nya muslimska partier inför valet 2020. Vi ska hålla hårt på rågången mellan politik och religion oavsett vilken religion det gäller.
Nu behöver vi tydliga religionspolitiska mål när ledare för extremistiska religiösa strömningar kommer att hänvisa till Barnkonventionen och föräldrars rätt att bestämma över sina barn i religionsfrihetens namn. Men det är genom svensk lagstiftning inom Barnkonventionens ramar som vi i politiska processer ska stoppa extremistiskt religiöst förmynderi.
Stater som ratificerat Barnkonvention – och även upphöjt den till nationell lag – har rätt att själva skapa utrymme för barnens rätt att lyssnas till enligt den nationella lagstiftningens procedurregler (artikel 12). I Barnkonventionen står det också att barns yttrandefrihet får underkastas vissa inskränkningar när är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen. folkhälsan eller den allmänna sedligheten.
Vi ska sätta ner foten till försvar för våra traditionella värderingar på den västerländska judisk-kristna traditionen. Dags för de politiska partierna att positionera sig:
* Vi ska upprätthålla reell religionsfrihet och ta ställning till vilka fler och nya religiösa symboler och handlingar som ska skyddas eller vilka som ska förbjudas i lag.
* Det är med religionsfrihets rättigheter och begränsningar som människor med olika religiösa tillhörigheter ska kunna leva sida vid sida och tillsammans i Sverige
* Den kontraproduktiva eftergiftspolitiken i religionsfrihetens namn mot teokratiska strömningar och politisk islam måste upphöra. Den gagnar inte minst islamister som vill omdana vår rättsordning och hela vårt samhälle.
* Maskeringsförbud enligt dansk modell ska införas i Sverige. Det ryms inom ramarna för vår religionsfrihet utan att i oförsvarlig grad inkräkta på den personliga integriteten.
* Slöjförbud i grundskolan ska införas på nationell nivå för att skydda barnen mot extrem övermakt från familjer och klaner.
*Kyrkors klockringning ska beaktas som kulturarv och ha lagligt skydd inom ramen för gällande miljö- och hälsoskyddslagstiftning och förekommande lokala ordningsföreskrifter.
* Böneutrop från minareter och moskéer ska vara förbjudet i Sverige.
* Förbjud utländsk finansiering av moskéer i Sverige.
* Månggifte ska alltjämt vara förbjudet i Sverige. De politiska partierna har att positionera sig i god tid före valet 2022. Utredning pågår: „Strängare regler om utländska månggiften“ (Dir. 2018:68) XXX
Beslut om Förbud mot slöjor på skolbarn upp till 12 år kan kumminpolitiker ta. Detta må överklagas vilket klargör rättsläget. Oaktat detta kan riksdagen fatta ett sådant beslut inom ramen för de FN- och andra internationella konventioner som Sverige ratificerat. SKL lägger sig INTE i sådana kommunala beslut. LÄS om Skolverkets och SKLs uttalanden.
