Ulf Lönnberg: 13 januari 2020
Inom ramen för Barnkonventionen har vi möjlighet att upprätthålla och vidareutveckla Sverige som demokratisk rättsstat på den västerländska judisk-kristna traditionen. Enligt konventionen ska det finnas plats för all religionsutövning inom respektive nations lagar.
Nu är Barnkonventionen svensk lag. Det välkomnas – om än inte av alla. Fr o m nu kan politiska beslut inom näst intill alla politiska sakområden prövas mot Barnkonventionen. Många anser att politiken därmed delvis flyttas över något till juridiken och de rättsvårdande myndigheterna. De tycks anse att det ökar rättssäkerhet för barn. Och visst, Barnkonventionen sätter viss miniminivå för standards på barns rättigheter och levnadsvillkor. Och om det offentliga underlåter att agera för barnets bästa har vi fått ännu en möjlighet att juridiskt pröva saken i enskilda fall.
Men myntet har också en baksida. Med Barnkonventionen kan politiska reformer och lagändringar hämmas eller rent av omöjliggöras efter prövning mot just Barnkonventionen.
Exempel på en sådan konfliktyta är hur vi – med barnens bästa för ögonen – ska vidareutveckla och stärka religionsfriheten specifikt för barnen. Föräldrar ska ha rätt att moraliskt, filosofiskt, religiöst och politiskt vägleda sina barn. Samtidigt har staten – och vi alla individer – en skyldighet att skydda alla barn mot påtvingade religiöst extremistiska moralbegrepp och levnadsregler.
Ökad närvaro i Sverige av människor från totalitära och teokratiska regimer som har annan rättsordning med Koranen som källa och förbud mot att lämna eller byta religion, behöver informeras om vad vår religionsfrihet står för. Det finns ingen given rätt att i religionsfrihetens namn kräva plats för särskilda normer, könsseparation, klädkoder m m för både barn och vuxna. Av de människor som fört med sig sådana normer till Sverige kommer ett antal agera för att få behålla och införa sina normer, somliga vill även införa sharialagar. De som vill omdana vår rättsordning ager per definition politiskt och sådana aktioner ska bemötas politiskt oavsett om det framförs av imamer eller nya muslimska partier inför valet 2020. Vi ska hålla hårt på rågången mellan politik och religion oavsett vilken religion det gäller.
Nu behöver vi tydliga religionspolitiska mål när ledare för extremistiska religiösa strömningar kommer att hänvisa till Barnkonventionen och föräldrars rätt att bestämma över sina barn i religionsfrihetens namn. Men det är genom svensk lagstiftning inom Barnkonventionens ramar som vi i politiska processer ska stoppa extremistiskt religiöst förmynderi.
Stater som ratificerat Barnkonvention – och även upphöjt den till nationell lag – har rätt att själva skapa utrymme för barnens rätt att lyssnas till enligt den nationella lagstiftningens procedurregler (artikel 12). I Barnkonventionen står det också att barns yttrandefrihet får underkastas vissa inskränkningar när är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen. folkhälsan eller den allmänna sedligheten.
Vi ska sätta ner foten till försvar för våra traditionella värderingar på den västerländska judisk-kristna traditionen. Dags för de politiska partierna att positionera sig:
* Vi ska upprätthålla reell religionsfrihet och ta ställning till vilka fler och nya religiösa symboler och handlingar som ska skyddas eller vilka som ska förbjudas i lag.
* Det är med religionsfrihets rättigheter och begränsningar som människor med olika religiösa tillhörigheter ska kunna leva sida vid sida och tillsammans i Sverige
* Den kontraproduktiva eftergiftspolitiken i religionsfrihetens namn mot teokratiska strömningar och politisk islam måste upphöra. Den gagnar inte minst islamister som vill omdana vår rättsordning och hela vårt samhälle.
* Maskeringsförbud enligt dansk modell ska införas i Sverige. Det ryms inom ramarna för vår religionsfrihet utan att i oförsvarlig grad inkräkta på den personliga integriteten.
* Slöjförbud i grundskolan ska införas på nationell nivå för att skydda barnen mot extrem övermakt från familjer och klaner.
*Kyrkors klockringning ska beaktas som kulturarv och ha lagligt skydd inom ramen för gällande miljö- och hälsoskyddslagstiftning och förekommande lokala ordningsföreskrifter.
* Böneutrop från minareter och moskéer ska vara förbjudet i Sverige.
* Förbjud utländsk finansiering av moskéer i Sverige.
* Månggifte ska alltjämt vara förbjudet i Sverige. De politiska partierna har att positionera sig i god tid före valet 2022. Utredning pågår: „Strängare regler om utländska månggiften“ (Dir. 2018:68)
XXX
Svensk religionspolitisk debatt 