Religionsfriheten är inte obegränsad

Niels Paarup-Petersen (c) och CUF-ordf Ida Alterå vill inte ha slöjförbud (Expr 23ds)
SD

Lars Nyström (SD) Oppositionsråd i Skurups kommun och Patrick Reslow (SD) replikerar (Expr 1 /3) : Det här är Sverige, här påtvingar vi inte våra barn religiösa symboler som syftar till förtryck, kontroll och underkastelse.

Niels Paarup-Petersen och Ida Alter avfärdar felaktigt Skurups slöjbeslut i kommunens skolor som olagligt. Men det är fullt möjligt att införa och det välkomnas av många, gärna efter en rättslig prövning.

Sverige ska ha slöjförbud i grundskolan. Att bära slöja i skolan är ingen självklar mänsklig rättighet. Förbud finns i Frankrike som införde slöjförbud på statliga skolor 2004 och i Nederländerna som 2015 införde förbud mot niqab och burka i skolorna. Listan kan göras längre.

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Europakonventionen, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt den är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Staten ska inte styra eller lägga sig i vilka politiska, religiösa eller filosofiska inriktningar som individen hyser. Religiös tro är huvudsakligen den enskildes angelägenhet. Vår religionsfrihet garanterar allas rätt att byta eller lämna sin religion. Alla ska slippa integritetskränkande påverkan i de offentliga rummen. Det är inte tillåtet att hota, uppvigla eller våldföra sig i religionens namn.

Men ökande närvaro av människor som anammar normer och rättsuppfattningar som råder i teokratiska regimer och som inte godtar vår sekulära demokrati och vår religionsfrihet, ställer Sverige inför stora utmaningar. Vi ska i Sverige hålla fast vid vår rättsordning och upprätthålla vårt sekulära rättssamhälle. Sverige ska alltjämt vila på den judisk-kristna traditionen som tjänat oss väl. 

Vi ska vårda och upprätthålla Sveriges historiskt kristna avtryck varav några är lagfästa: a) Grundlagen kräver att statschefen (i vårt fall kungen) alltid ska vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530, b) Sverige har 13 helgdagar på kristen grund, c) Läroplanen säger att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Ordförandena i GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime) Sara Mohammad, och Alexandra Anstrell (m) föreslår sedan länge att politikerna – och vi alla som medborgare genom lagstiftning – tar konflikten med de familjer som vill att deras döttrar ska bära slöja i grundskolan. De lyfter frågan till rätt nivå som den religionspolitiska sakfråga den är.

De skriver: ”Ett förbud gör att det är samhället som tar konflikten med familjerna – och inte enskilda flickor och kvinnor. Det är en svår fråga men vi får inte rädas diskussionen.” (SvD Debatt 19/8 2018)

Skurups slöjförbud på skolorna behöver prövas rättsligt. Först när rättsinstanserna funnit det olagligt är det dags att ändra lagen. Det kräver en efterlängtad riksdagsmajoritet. Niels Paarup-Petersens och Ida Alterås juridiskt bristfälla argument går tvärs emot det kommunala självstyret. Deras brist på robusta religionspolitiska överväganden, stärker inte Centerpartiets position i denna sak.