I Islamic Relief’s stadgar finns sanningen

Johan Westerholm: ”Islamic Relief hävdar i sin replik på min debattartikel den nionde juni (V och KD i ohelig allians riskerar att öka radikaliseringen) att de inte har några band med Muslimska Brödraskapet. – – – Islamic Relief Sverige är en del av Islamic Relief International och kopplingen mellan dem och Muslimska Brödraskapet fick den internationella storbanken HSBC att 2016 avsluta allt samarbete med Islamic Relief International. Detta efter att finansiering av bland annat Hamas avslöjats”

https://www.dagen.se/debatt/johan-westerholm-islamic-reliefs-stadgar-bevisar-koppling-till-muslimska-brodraskapet-1.1731409

Römosseskolan får 14 dagar på sig …

Från DNs sajt ”DN skrev 2 juni om att Römosseskolans ledning avtvingats detaljerade scheman för att visa Skolinspektionen att man inte kommer att fortsätta med könsuppdelade lektioner i idrott på det vis som skett i de redan befintliga skolenheterna.”

https://www.dn.se/nyheter/sverige/skolinspektionen-ger-rott-ljus-for-romosseskolans-nya-enhet/

Googleöversättning: Årsrapport om International Religious Freedom: Sweden

OFFICE OF INTERNATIONAL RELIGIOUS FREEDOM

Executive Summary

Konstitutionen skyddar ”friheten att utöva ens religion ensam eller i andras sällskap” och förbjuder diskriminering på grund av religion. Regeringen fortsatte att finansiera ett program som syftar till att bekämpa rasism och minska hatbrott, inklusive de som är motiverade av religion, och gav ytterligare finansiering för de kommande två åren för utbildningsinsatser som syftar till att bekämpa fördomar, inklusive antireligiösa åsikter, i skolor.

Kristna organisationer uppgav att Migrationsbyrån nekade asyl till flyktingar som konverterade till kristendomen medan de var i landet och fruktade religiös förföljelse i sina hemländer. Migrationsbyrån tillkännagav i mars att den skulle bevilja flyktingstatus till uighur-muslimer från Kinas autonoma region Xinjiang samt alla andra muslimska minoritetsgrupps medlemmar som svar på ”långtgående statligt förtryck.”

Regeringen gav finansiering till 46 religiösa grupper 2018, jämfört med 44 år 2017, och underlättade insamlingen för 17 av dem.

Premiärministern och andra politiker fördömde antisemitism och annan religiös intolerans. I maj sade premiärminister Stefan Lofven: ”Var antisemitism finns och oavsett vilken form den tar, måste den utsättas och bekämpas.” Flera politiska partier föreslog att förbjuda elever och lärare att bära hijab i skolan och den icke-medicinska omskärelsen av pojkar.

Alla de politiska partierna som representerades i parlamentet förutom kristdemokraterna föreslog förbud mot att inrätta nya oberoende religiösa skolor. Det fanns några rapporter om antisemitiska och anti-muslimska kommentarer från medlemmarna av Sverigedemokraterna och andra politiska partier.

I juli inledde jämställdhetsombudsmannen (DO) en utredning efter att Bromolla kommun förbjöd bön under arbetstiden.

I augusti efterlyste Moderpartiet en regeringsstudie för att överväga att införa ett förbud mot huvuddukar i skolor för studenter under 12 år. Den 27 augusti, under ett tal vid utrikesdepartementets årliga minnesföreläsning för att hedra Raoul Wallenberg, den svenska diplomaten som räddade tusentals judar från Förintelsen i Ungern, sade premiärminister Lofven ”[När] judar, muslimer och kristna attackeras för sin tro, när politiker i Europa och Sverige försöker få poäng genom att skapa rädsla och separering mellan människor – då, vi vanliga människor – måste söka efter den inre kompassen som var så stark med Raoul Wallenberg. ”

Premiärminister Lofven tillkännagavs i maj Sverige kommer att vara värd för ett internationellt forum på hög nivå i oktober 2020 om minnet av Förintelsen och ta itu med samtida antisemitism. Forumets meddelade mål, som kommer 20 år efter Stockholms internationella forum för förintelsen och inrättandet av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA), är att främja IHRA och bekräfta förklaringen från Stockholms internationella forum om Holocaust.

En judisk läkare rapporterade pågående antisemitisk trakasserier på New Karolinska Hospital (NKS). DO öppnade tre undersökningar om sjukhusets åtgärder rörande läkares påståenden; alla var pågående i slutet av året. I november sände ett populärt nyhets-tv-program ett avsnitt om NKS-fallet som till stor del avvisade läkarnas anklagelser.

I augusti dömdes en imam för hatanförande på arabiska under en demonstration 2017 i centrala Helsingborg där han kallade judar ”avfäderna av aporna och grisarna.”

En webbundersökning från Inizio polling institut som publicerades i juni med 1 001 respondenter visade att över hälften av de svarande, som inte var begränsade till judiska individer, kände att antisemitism hade ökat under de senaste fem åren. Moskéerna vandaliserades regelbundet enligt muslimska ledare. Enligt slutsatserna från en EU-kommission om uppfattning av diskriminering i varje EU: s medlemsländer trodde 56 procent av de svarande att diskriminering på grund av religion eller övertygelse var utbredd i landet, medan 42 procent sade att det var sällsynt; 80 procent skulle vara bekväma med att ha en person med en annan religion än majoriteten av befolkningen innehar den högst valda politiska positionen i landet.

Ambassadören, Charge d’Affaires och andra amerikanska ambassadrepresentanter fortsatte att träffa ministerierna för rättvisa och kultur, den svenska byrån för stöd till trossamfund (SST), parlamentet, polisen och lokala myndigheterna om religionsfrihetsfrågor, som stöder regeringens ansträngningar för att förbättra säkerheten för religiösa grupper och lyfta fram hot mot medlemmar av vissa religiösa minoriteter, inklusive invandrare.

Ambassadören var värd för en Thanksgiving-middag för religionsfrihetens förespråkare och SST. Ambassadtjänstemän talade om religiös tolerans med kristna, judiska och muslimska representanter, inklusive uighur-muslimer, i Malmö, Göteborg och Stockholm. Sociala medier framhävde besök av Charge d’Affaires och andra ambassadrepresentanter på en museumutställning i Stockholm och Visby med porträtt av Holocaust-överlevande.

Ambassaden sponsrade en präst från Stockholms domkyrka för ett septemberutbytesprogram i Förenta staterna för att främja relationer mellan trosläkare.

Sameh Egyptson i Dagen idag

Sameh Egyptson i Dagen: ”Jag har dock inte funnit en enda icke-fundamentalistisk teolog eller kvinnlig imam inbjuden till debatt eller konferens bland utländska gäster i Ibn Rushds verksamhet. Det finns inte en enda kurs som behandlar islamiska urkunder utifrån källkritiska metoder. För att kunna skapa förtroende för den åtgärdsplan som Folkbildningsrådet nu talar om borde IR visat att de menar allvar när de lovar transparens. Men när IR:s chef samtidigt avslår min begäran om information om IR:s verksamhet får en att tänka på begreppet dubbla budskap.”

https://www.dagen.se/debatt/sameh-egyptson-ta-avslojandena-om-ibn-rushd-pa-allvar-1.1726877

Jonas Segersam, kommunalråd (KD) SÄGER IFRÅN: Stoppa bidrag till Ibn Rushd

>”Vårt samhälle ropar på integration, ömsesidig förståelse och anpassning till vad vi, som statsministern brukar säga, ”gör i Sverige”. I stället motverkar rörelser som Ibn Rushd detta. De som går kurser och tar del av verksamheten fjärmas från det svenska samhället och våra svenska värderingar.”

https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/7r34ngel

Om Folkbildningsrådet, SST och religionsfrihet i Sverige

År 1991 kom en ny folkbildningsförordning. Utifrån den bildades Folkbildningsrådet (FBR) vars beslut att utse bidragsberättigade aktörer då blev målstyrda istället för, som tidigare, regelstyrda. Folkbildningsrådet får över fyra miljarder kronor att fördela till folkbildningen varje år.

På Dagen debatt (12ds) påvisar Sameh Egyptson att Folkbildningsrådet under tjugo år fördelat ”allmänna medel till en studieorganisation [Ibn Rushd] som sprider rasism, judehat och homofobi”.

Det står i bjärt kontrast till Ibn Rushd:s hemsida som påstår att de ”verkar utifrån muslimska värderingar om att sprida rättvisa, uttrycka solidaritet, säkra människans frihet, bejaka mångfald”.

Fr o m halvårsskiftet 2017 blev huvuduppgiften för Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) att vara expertmyndighet för trossamfundsfrågor i vid bemärkelse. Myndigheten fördelar årligen statsbidraget till trossamfunden i form av organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. År 2018 uppgick stödet till drygt 83 miljoner kronor.

Att offentligt uttalade religiösa – och bidragsanpassade – normer inte överensstämmer med internt uttalade bud och pliktkrav finns det fler exempel på än vad som ryms här.

Jehovas Vittnen (JV) vägrades statliga bidrag under 12 år för att de vägrade att 

ta emot blodtransfusion.

Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom den 24/10 2019 ändrade sig regeringen och gav JV statliga bidrag. I domen står det att en förutsättning för statsbidrag var att samfundet INTE uppmanar sina medlemmar att INTE godta att samhället i vissa frågor ingriper till förmån för barn.

Men 67 avhoppare från JV skriver (SvD 8/11 -19) att föräldrar fortfarande uppmanas att vägra blodtransfusion för sina barn i JV:s mediekanal 

Dags nu att vi i Sverige utvecklar en ny religionspolitisk agenda, börja med två tydliga mål.

  1. Sverige ska förbli en sekulär rättssäker demokrati som vilar på den västerländska judisk-kristna traditionen.
  2. Sverige ska tillförsäkra människorna som bor och uppehåller sig i landet en konsekvent och likvärdig religionsfrihet med rättigheter och begränsningar som ryms inom FN:s och EU:s konventioner om religions- och åsiktsfrihet. Gränsdragningen för vad som FÅR och INTE FÅR göras i religionsfrihetens namn måste preciseras.

I väntan på att något parti initierar den politiska processen kan mer närliggande åtgärder vidtas.

Folkbildningsrådets – FBR- beslut att bevilja aktörer statliga bidrag ska återgå till att vara regelstyrt och inte som nu målstyrd.

FBR ska förstatligas och som myndighet verka under regleringsbrev och med samma offentlighetsprincip som övriga statliga myndigheter.

FBR ska åläggas att tillämpa – nya för uppdraget särskilt skärpta – likvärdiga demokratikrav på aktörer som beviljas bidrag.

Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) ska åläggas nya och samma demokratikrav som FBR på aktörer aktörer som beviljas bidrag.

SST:s ska bantas och dess uppgift endast vara att fördela medel till bidragsberättigade aktörer och beslutet från 2017 att SST ska ”vara expertmyndighet för trossamfundsfrågor i vid bemärkelse” ska hävas.

I dagens och morgondagens Sverige med stor närvaro av människor från totalitära och teokratiska regimer krävs 

en tydligt sekulär religionspolitisk agenda.

FBR:s och SST:s myndighetsuppdrag ska vara att värna religionsfrihetens lagskyddade tillämpning. Med nuvarande bristfälliga regelverk och rutiner för bidragsutbetalningarna bidrar dessa myndigheter till att undergräva svensk religionsfrihet.

Ytterst vilar ansvaret på våra politiker som ännu inte tagit sig religionspolitiken som ett viktigt sakpolitiskt område i en föränderlig värld.

Ulf Lönnberg

Det är varje riksdagsledamots plikt att skingra IMAMENs DIMRIDÅER


Att imamen påstår sig kunna utfärda undantag för dödsstraff för muslimer som lämnar sin tro/islam när de befinner sig på svenskt territorium är i vår svenska rättsstat irrelevant. Imamens rättsordning har Koranen som rättskälla.

Skärmdump – Beatrice Lindgrens inlägg på FaceBook 31:a maj

POLITISK ISLAM som genom politisk partibildning och politiskt partiarbete tar steget över och arbetar öppet under sin rätta fana kan ta sig in i riksdagen och omsider med demokratiska medel omdana Sverige i totalitär riktning genom legalt lagstiftningsarbete. (Tills motsatsen är bevisad har det muslimska partiet ”Nyans” att övertyga valmanskåren om det motsvarar våra krav på vad ett icke-konfessionellt parti är och ska vara.)

Mot detta har vi att mobilisera ideologiska och politiska demokratiska krafter. Det gäller även individer som är religiösa utövare – oavsett religionstillhörighet – som själva äger vägvalet att försvara en sekulär och förstärkt religionsfrihet med rättigheter och begränsningar utan vilka ingen demokrati kan fungera.

Dags att agera i god tid före valet 2022.
Ta steget och medverka för denna sak http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com

NEDAN: Min kommentar på Facebook till en inkommen kommentar om att vi aldrig kan veta vad ett (nytt) parti kommer att göra i riksdagen

Exakt så – ingen kan förutspå hur ett nytt parti – oavsett vad som står i dess partiprogram – kommer att agera om och när det väl har tagit plats i i riksdagen.

Den förutsättningen gäller ju i alla politiska frågor oavsett om de specifikt redovisats i partiprogrammet eller ej.

Om det exempelvis skulle visa sig att ett parti skulle ha haft införande av dödsstraff i sin dolda agenda och börja driva frågan enligt gängse beslutsprocesser i parlamentet torde ett sådant beslut vara alltför destruktivt och stå i strid mot dagens värderingar i vårt land och därmed röstas bort – ett sådant förslag skulle med stor sannolikhet också väljarna straffa hårt.

(Sannolikt skulle några tondöva medlemmar ha avslöjat vilka interna strömningar som partiet hyste utan att det redovisats öppet. Men låt oss tänka bort det i detta exempel.)

Exemplet ovan visar också hur viktigt det är att riksdagsledamöter/partistrateger upprätthåller en bred och öppen omvärldsbevakning. Ibland tycks frågor vara så udda och extrema att de inte behöver bemötas. Men att möta alla udda frågor med tystnad och vägran att diskutera kan straffa sig – hoppas lärdomen av ”strategisk tystnad och förnekelse” i fallet SD har något att säga oss i framtiden. Inte minst när det gäller opinionsbildare med kopplingar till imamen som redan nu ”vill undanta Sverige från vissa sharialagar”.

Det muslimska parti som hittills tydligt aviserat ambitionen att ta plats i kommuner och riksdag är patient ”Nyans”. Jag har efterfrågat deras partiprogram och fått svaret att det ännu inte i klart. Beträffande eventuell öppen och dold agenda omsider, se ovan om det latenta hotet om att dödsstraff skulle hamna på dagordningen.

På 1980- och 90-talen fanns centerpartister som naivt och blåögt kunde tänka sig viss särlagstiftning för muslimer.

Miljöpartiets och socialdemokraternas kontraproduktiva och förlåtande förhållningssätt till politisk islam måste kväsas i vårt försvar av vår rättsordning över tid.

I Norge var KD:s systerparti i begynnelsen ett konfessionellt parti. KD i Sverige valde från börja den icke-konfessionella politiska vägen. (Men initialt finns exempel på att den icke-konfessionella vägen fick försvaras internt.) Alla partier har intågen form haft sina ”barnsjukdomar”.

Nu till imamen (på skärmdumpen) och hans gelikar. Han förordar en annan rättsordning med Koranen som rättskälla.

Politisk islam och för i vissa muslimers religiösa utövning finns ingen rågång mellan politik och religion, tvärt om som den citerade imamen bekräftar.

Hör handlar det inte om en enskild politisk sakfråga utan om att förorda och uppmuntra en tillämpning aven annan rättsordning g på individnivå oavsett vilka lagar som gäller på det territorium som islamskt bokstavstrogna verkar och uppehåller sig.

På sikt måste vi etablera ett sakligt och respektfullt samtal om vad icke-konfessionellt parti innebär med våra mått mätt. Än så länge är det svårt att finna muslimer som vill ta på sig den pedagogiska uppgiften.

Och bland muslimska partibildare tycks råda totalt ointresse – vilket gagnar de som i religionens namn vill införa sharialagar och en rättsordning som har Koranen som rättskälla.

Jag kan inte komma ifrån att vi alla – INKL ALL RIKSDAGSLEDAMÖTER – har att mobilisera, initiera och delta i ett samtal som – med med- och motparter – till försvar för vår rättsordning.

Varken imamer eller andra ska stå oemotsagda i denna sak.

Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar fungerar ingen demokrati.

/Ulf Lönnberg

Om Radiohjälpen och generalsekreteraren Karin Henschens ingångsvärden

Radiohjälpens generalsekreterare Kristina Henschen svarade förtjänstfullt snabbt på mina tre frågor den 27 maj.

Hon försäkrar: ”Vi skulle aldrig stödja en organisation med kopplingar till terrorism naturligtvis, och gör inte heller det.”

Faktum kvarstår dock att olika samarbetsformer mellan två eller flera organisationer signalerar i varierande grad deras gemensamma eller överlappande agendor, värderingar och målsättningar. I sammanhang där statliga, regionala och kommunala aktörer har samröre med civila utförare finns lagligt reglerade och förordningsstyrda villkor.

I sådana offentliga sammanhang finns demokratikriterier – i lag eller i förordning – som vägledning för parternas villkor och målsättningar för samarbetet. (I många fall borde de vara tydligare.)

Stiftelser, som Stiftelsen Radiohjälpen, har stor frihet att stadga sina egna ändamål och arbetsmetoder. Man brukar säga att en stiftelse äger sig själv. Stiftelser karaktäriseras av svag insyn. Till och från kommer politiska förslag om att insyn och kontroll bör stärkas.

Radiohjälpen har beslutat att finansiera 400 matlådor till Islamic Relief som de ska dela ut till mottagare som de själva väljer.

Radiohjälpen skulle vinna mycket i förtroende om deras hemsida (som är tämligen utförlig) kompletterades med dokument som tydligt redovisar Radiohjälpens värdegrund och dess lika demokrativillkor för alla som får ta emot deras gåvor.

Kristina Henschen skriver också ”Vårt stöd används aldrig till evangeliserande eller missionerande verksamhet”. Här krävs ett förtydligande ty i nästa bisats räknar hon upp exempel på berättigade samarbetspartners såsom ”biståndsorganisationer [som] kan vara relaterade till tex kyrkor och samfund osv tex ACT Svenska Kyrkan eller PMU.” Lägger vi till Radiohjälpens senaste gåva till Islamic Relief framstår kategoriseringen ”evangeliserande eller missionerande” förvirrande och inkonsekvent.

För att öka allmänhetens förståelse och acceptans krävs fördjupade definitioner och nya strikta gränsdragningar i allmänhet och ett nytt förhållningssätt till förekommande religiösa organisationers politiska grenar.

Här utgör politisk islam en särskilt utmanande kraft i vårt politiska landskap. Vår svenska sekulära rättsstats religionsfrihet vilar på förutsägbara och rättssäkra rättigheter och begränsningar.

I Sverige, som i andra demokratier, kan inga i religiösa urkunder och lagar explicit föras in i statens rättsordning eller tillämpas i kraft av sina källor. All lagstiftning sker i riksdagen. Olika religiösa rörelser gör olika anspråk på att påverka samhället utifrån hävdvunna normer och traditioner. Religiösa och politiska rörelser som inte godtar vår rättsordning och det faktum att Koranen utgör rättslig källa för politisk islam försätter Radiohjälpen i ett dilemma som dess ledning hitintills verkar helt omedveten om.

Till Radiohjälpen, som verkar som stiftelse, kan vi bara vädja om att deras demokratikritier för gåvomottagare skärps och att vi i möjligaste får veta i förväg till vilka mottagare insamlade medel ska slussas vidare.

För Radiohjälpens framtida utveckling och i omsorg om dess breda folkliga stöd behöver de politiska partierna ta sig an insamlingsorganisationernas förutsättningar. I synnerhet med för att öka allmänhetens adekvata insyn till gagn för vår demokrati och rättsordning i värld med aldrig sinande behov av humanitär hjälp.

Ulf Lönnberg

Frågor och svar om Radiohjälpens fördelning av insamlade medel till Islamic Relief

Öppet brev till Radiohjälpens generalsekreterare Kristina Henschen – inkommet svar nedan. På måndag kommer en granskning av Henschens svar på denna sajt.

1 Vilka behovskriterier ska vara uppfyllda för att Radiohjälpen får fördela medel till en särskild mottagare eller en grupp av mottagare?

2 Vilka krav ställs på mottagande organisationer avseende deras dokumenterade acceptans och tillämpning av religionsfrihetens rättigheter och begränsningar inom ramarna för FN:s konventioner om religionsfrihet ochFNs konventioner om åsikts- och yttrandefrihet?

3 Vilken faktainhämtnig vidtas inför beslut om medelsfördelning till en mottagande organisations direkta eller indirekta koppling till andra organisationer och deras uttalade förhållningssätt till religionsfrihetens rättigheter och begränsningar inom ramarna för FN:s konventioner om religionsfrihet och FNs konventioner om åsikts- och yttrandefrihet?

Frågorna ovan aktualiseras av P4 rapport den 25 maj om finansiering av 400 matpaket till Islamic Relief.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=7479397

Kommentar

Beslutet om finansiering av de 400 matpaketen grundas måhända på att de ska nå 400 olika nödställda familjer.

I Sverige har vi en väl utbyggd socialtjänst med en någorlunda väl underbyggd verklighetsbild av vilka som ska bli föremål för åtgärder som socialtjänstlagen föreskriver.

I Sverige finns välgörenhetsorganisationer (och andra idéburna omorganisationer) som vill stötta illa bemedlade och utsatta personer som inte är berättigade till offentliga stöd men som likväl är i behov av medmänniskors hjälp i olika grad.

Att Radiohjälpen väljer att förmedla insamlade medel just genom en aktör som bevisligen är knuten till Muslimska Brödraskap väcker frågor.

Muslimska Brödraskapet demokratisyn överensstämmer inte med vad som anges i vår grundlag.

Stockholm den 27 maj 2020

Ulf Lönnberg

– – –

SVAR (samma dag) från Radiohjälpens generalsekreterare Kristina Henschen

Hej Ulf,

Tack för Dina frågor, svaren går att finna på vår webbplats: www.radiohjalpen.se, inkluderat de krav vi ställer på våra samarbetsorganisationer. Vi har särskilda kriterier för varje kampanj, och dessutom vad sökande organisationer ska leva upp till för krav. Vi har sedan avtal med organisationerna och de genomgår revisioner, samt sänder in narrativ och finansiell rapportering. Det finns en rigoröst regelverk uppsatt för Radiohjälpens verksamheten.

Vårt stöd används aldrig till evangeliserande eller missionerande verksamhet, men tillåter att samarbetsparters biståndsorganisationer kan vara relaterade till tex kyrkor och samfund osv tex ACT Svenska Kyrkan eller PMU. Detta är både en del i vår partnerskapsbedömning, del av avtal och uppföljning. Vi skulle aldrig stödja en organisation med kopplingar till terrorism naturligtvis, och gör inte heller det.

Vad gäller vår appell kring coronarespons är den för akut hjälp till pandemins riskgrupper, och här finns organisationer som når ut i de områden som drabbats särskilt hårt och som inte får stöd av stat, kommuner och regioner av olika skäl. Med våra begränsade medel har vi tvingats sålla hårt. I våra kriterier (som finns på vår webbplats) finns särskilt en skrivning att vi aldrig går in och stödjer sådant som fråntar stat, kommun eller regioner dess ansvar, och detta är särskilt beaktat i våra beredningar. 

Tack igen för Ditt engagemang.

Och som sagt, läs gärna på vår webb hur vi arbetar.

Önskar Dig en trevlig dag, Med vänlig hälsning,

Kristina Henschen, Generalsekreterare, Radiohjälpen, 105 10 Stockholm

Intresseväckande remissvar från SEA om Nya regler för skolor med konfessionell inriktning (SOU 2019:64)

Justitiekanslern skriver kort och kärnfullt i sitt remissvar på SOU 2019:64:

”- – På hittillsvarande underlag kan inte avgöras om ett etableringsstopp är en lämplig och proportionerlig åtgärd i förhållande till det syfte som ska uppnås, eller om samma syfte kan uppnås med mindre ingripande åtgärder – exempelvis genom skärpningar av tillsynen samt ägar- och ledningsprövningen.- -”

Det talar för att vägen framåt är skärpta regelverk för nyetableringar och skärpt tillsyn av alla konfessionella friskolor. Det rättssäkra alternativet är att skrota kravet på att stänga redan etablerade konfessionella skolor oavsett religiös inriktning.

Rätt konstruerat regelverk kan i detta avseende bli ett verksamt verktyg för att tvinga in företrädare för alla religiösa inriktningar i ett seriöst politiskt samtal. Det innebär att religiösa extremistiska samfund och sekter erbjuds/tvingas att klargöra sitt förhållningssätt till den sekulära rättsstatens ramverk för deras verksamhet. Det kommer att bli särskilt tydligt för religionsföreträdare med uttalad politisk agenda som exempelvis politisk islam.

Det vore välgörande om fler tillskyndare av konfessionella friskolor – oavsett religiös tillhörighet – tog av sig offerkoftorna och tog sig sig an de politiska argumenten och de juridiska förutsättningarna med sekulär saklighet.

SEA:s remissvar är ett välgörande och välkommet exempel på det.

Att betrakta religionsfrihetens rättigheter och begränsningar som en angelägenhet endast för ateister och religionernas belackare förstärker eventuella fördomar mot all religiös utövning.

Ingen är ”för fin eller för rättrogen religionsutövare” för att tillämpa sin tro inom den sekulära, demokratiska rättsstatens religionsfrihet så länge den lever upp till FN:s och EU:s konventioner.

Att religiösa utövare kan känna sig nödgade att gå under jorden där en regims religionsförbud gäller är en annan fråga. Då kan det handla om civilt motstånd eller politisk opinionsbildning på det sätt och i den grad som utsatta religiösa utövare må välja – med risk för egen säkerhet.

Religionsfrihet ska vila på demokrati och rättssäkerhet.

Det är bra och konstruktivt att Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) kräver att ALLA friskolor ska deklarera sin värdegrund. Just på den punkten kunde SEA kunnat dra större växlar på nu gällande regelverk: När det gäller kommunala grundskolor är ju läroplanen tydlig.

I skolans läroplan stipuleras ju att skolan ska arbeta ”i med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”

Utredaren skriver att redan när friskolereformen infördes ”betonades det faktum att en skola får ha inriktning inte innebär att studier av den egna konfessionen får ersätta den undervisning som ges inom det offentliga skolväsendet i ämnet religionskunskap” (SOU 2019:64).

På den punkten har flera regeringar underlåtit att följa utvecklingen och att ta sitt politiska ansvar.

Utredning föreslår att ”konfessionella inslag” ska definieras som inslag som innehåller bekännande eller förkunnande delar som tillhör en viss religion. Enligt utredningen bör konfessionella inslag således definieras på ett sätt som knyter an tillskrivit utövande av en religion (såsom bekännande, förkunnande).

Bra att Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) kräver mer exakta definitioner av vad konfessionella förtecken för skolverksamheter ska innebära i konkret tillämpning.

Många traditionella förespråkare för (kristna/islamska?) friskolor uppfattar lagliga begränsningar som onödiga inskränkningar istället för att förstå dem som den rättssäkra grund för religionsfrihetens rättigheter och begränsningar som de är. Detta till gagn för vår demokrati och rättsordning och till skydd mot extremistiska religiösa yttringar som inte sällan vill ha makt över människorna och ibland också över politiken.

Många traditionella förespråkare för (kristna/islamska?) friskolor uppfattar lagliga begränsningar som onödiga inskränkningar istället för att förstå dem som den rättssäkra grund för religionsfrihetens rättigheter och begränsningar som de är. Detta till gagn för vår demokrati och rättsordning och till skydd mot extremistiska religiösa yttringar som inte sällan vill ha makt över människorna och ibland också över politiken.

Utredaren påminner om att deras förslag till definition ligger nära den tolkning av artikel 9 EKMR (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) som innebär att endast handlingar sommar direkt samband med en religion omfattas av religionsfriheten.

SEA problematiserar vällovligt de gränsdragningar som kan uppkomma när elever i studiesyfte besöker olika religioners samlingslokaler. Frågade kommer i skarpt läge då en konfessionell eller en offentlig skola anordnar elevbesök vid olika religioners högtider eller mässor då religiösa ritualer äger rum. Här bör de politiska partierna vara lyhörda och skapa ett regelverk som klargör vad som gäller vid olika högtider och olika traditionella sammankomster – sekulära och religiösa som exempelvis vår- och höstterminsavslutningar.

Utredningens uppdrag är inte att föreslå justeringar i skolans läroplan. Men förhoppningsvis ger den politiska processen om nya villkor för framtidens konfessionella skolor också en granskning av läroplanen när religionernas praktiska plats i undervisningen. För några månaders sedan tvingades elever i kommunens skola i Tierp skriva en trosbekännelse till Islam och förra året fick Plymouthbröderna anmärkning för att ha avvikit från läroplanen – bara för att nämna två enskilda exempel på ett minfält som utmanar förtroendet för och acceptansen av konfessionella inslag i skolväsendet.

Att utredningen också föreslår att huvudmannen ska försäkra sig om att vårdnadshavare och barn respektive elever är införstådda med att deltagandet i konfessionella inslag är frivilligt är välkommet. Utredningen föreslår att detta ska regleras i en ny paragraf i 1 kap. skollagen (2010:800).

Ska vi i Sverige upprätthålla en demokratisk förankring av konfessionella friskolors verksamhet krävs tydliga och restriktiva regler. Många traditionella förespråkare för (kristna/islamska?) friskolor uppfattar lagliga begränsningar som onödiga inskränkningar istället för att förstå dem som den rättssäkra grund för religionsfrihetens rättigheter och begränsningar som de är. Detta till gagn för vår demokrati och rättsordning och till skydd mot extremistiska religiösa yttringar som inte sällan vill ha makt över människorna och ibland också över politiken.

Vi ska således nyttja de begränsningar i religionsfriheten som det finns utrymme för. Det är vägen framåt för att kväsa religiös extremism och garantera människors existentiella vägval oavsett religiös tillhörighet eller ingen alls.

Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ska envar ha rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Europakonventionen, som gäller som svensk lag, innehåller i artikel 9 en motsvarande bestämmelse. Enligt den är inskränkningar i religions- och trosfriheten tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Här krävs politiskt mod och det vore välkommet om något av våra politiska partier hade ork och vilja att stressa denna fråga opinionsmässigt. I slutänden borde en inskränkande lagstiftning prövas i Europadomstol. Vi bör också gemensamt motverka reaktionära EU-stater som försöker utmana religionsfriheten från andra hållet och begränsa människors tankefrihet och fria val i livet.

Ulf Lönnberg