
Världen Idags ledarskribent Jonas Adolfsson pejlar sin pastorsprofil mellan religion och politik. I ledartexten Kyrkan bör avstå partipolitik – utan att tappa sin profetiska röst (11/7 -26) skriver han: ”I dagens kristenhet hör man – – – att politik inte hör hemma i kyrkliga talarstolar. Och när vi talar partipolitik är det nog ofta klokt att vara återhållsam (sic!). När det gäller enskilda politiska sakfrågor – – – bör man – ibland stå upp och visa riktning i viktiga samhällsfrågor (sic!) – – – utifrån en tydlig biblisk motivering.”.
Han uttrycker liknande balansgång som prästerna i Svenska Kyrkan när de försvarar sin ”opolitiska vägledning/existensiella samhällspåverkan”. Till skillnad från Svenska Kyrkans princip om ”gemensamt uppdrag och delade ansvar” (i dagligt tal den gemensamma ansvarslinjen) borde pastorn ta ett annat tydligare ansvar för sin ledningsfunktion inför sin församling (med vars styrka och hjälp budskapet också ska generera en slags samhällspåverkan).
Ska en pastor försvara sin metod att ”visa riktning i viktiga samhällsfrågor – – – utifrån en tydlig biblisk motivering” kommer hen att tvingas formulera sin samsyn/stöd för eller sitt avståndstagande/oppostionsråd mot ett politiskt parti i varje enskilt fall en politisk sakfråga uppmärksammas generellt och med sakpolitiskt konkretion.
Sådana pastorsuttalanden kommer där och då att förknippas med ett politiskt parti – och sannolikt med olika partier över tid – och sådana uttalanden kommer med nödvändighet spegla dennes/dennas politiska referenser.
Jämför profilkonturen som framträder när en intresseorganisation, idrottsrörelse eller en aktiviströrelse uttalar sin syn på ett politiskt partis agerande i en viss politisk sakfråga.
Frikyrkorörelsen har således – rätt hanterat – tillgång till en annan unik samhällsarena än den sossestyrda/förment opolitiskt styrda Svenska Kyrkans. Svensk kyrkan är vårt enda specifikt lagreglerade samfundet (Lagen om Svenska Kyrkan – ska verka över hela landet som evangelisk-lutherskt trossamfund).
En pastor i en frikyrka kan driva sitt kall utan politiska undertoner men med tydligt religiöst orienterad samhällsagenda. En annan pastor kan välja de indirekta partipolitiska rekommendationer som Jonas Adolfsson beskriver ovan.
Och åter andra kan välja en liberal, konservativ eller radikal politisk inriktning som speglar deras gärning och som tar sig plats i det offentliga samtalet. I förlängningen bilda nomineringsgrupp i Svenska Kyrkan, supportgrupp till ett politiskt parti eller rent av fullt ut partistöd – eller ett t o m eget part?
Jonas Adolfssons balansgång på slak lina mellan religion och politik må inspirera till en tydligare debatt om religionernas plats och utrymme i offentliga rum och om hur frikyrkliga församlingar och samfund ska ställa sig religionsfriheten som rättighetslagstiftning med preciserade nationella begränsningar mot vissa politiska och tvingande religiösa uttryck – inom ramen för de internationella konventioner som Sverige har ratificerat.
Ulf Lönnberg
______________________
Från bloggarkivet denna dag 2023: ”Ta av er offerkoftorna Svenska POC:s!”
–