Själavårdssamtal och psykologisk terapi är inte samma sak

REPLIK Daniel Alm, föreståndare Pingst – fria församlingar i samverkan och Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen kritiserar (Alltinget debatt 22 juni) utredningsförslaget som fångar upp riksdagsmotionen ”Förbud mot omvandlingsterapi mot hbtq-plus-personer” [2021/22:3340 av Sultan Kayhan m.fl. (S)]

Alm-Edsinger menar att det skulle kränka religionsfriheten om en kyrkoledare (eller lekman) förbjuds att idka omvandlingsterapi.

De skriver: ”Är det ett otillbörligt påverkansförsök att som förälder uppmana sin tonårsdotter att skynda långsamt i sin önskan att transitionera till kille? Eller att som jämnårig ställa sig frågande till att ens kompis har bytt sitt önskade pronomen flera gånger på ett år?”

Det är inkongruent att jämföra en slumpvis utvald förälders samtal med sitt barn med en religiös förkunnares urkundstolkade motiv för att idka omvändelseterapi gentemot homosexuella i och bortom våra offentliga rum.

Redan 2017 skrev Sveriges Psykologförbund ”Homosexualitet är inte en sjukdom och är inte något som ska botas. – – Det är inte förenligt med aktuell kunskap och internationella professionella riktlinjer och kan skada klienten”.

Sveriges religiösa landskap har omdanats de senaste trettio åren. Könsroller, könsseparation, fysisk och legalt, samt skarpa påbud om klädkoder för skolbarn formas i många muslimska kontexter utifrån tolkning av Koranen som vägvisare och till och med som rättskälla.

Utan religionsfrihet fungerar inte den demokratiska, sekulära rättsstaten. När vårt religiösa landskap utmanas är det dags att tydliggöra religionsfrihetens rättigheter och precisera dess nödvändiga begränsningar. Detta kan göras i nationell lag inom ramarna FN:s konventioner om religions- och åsiktsfrihet.

Alla religionsföreträdare – oavsett religiös hemvist – har att positionera sig i Sverige. Alla kan och får inte tillämpa sina urkundstolkningar fullt ut och helt fritt.

I Sverige väger vi lagstiftning, politikens gränser och det allmänna rättsmedvetandet mot varandra. Att, som Alm-Edsinger, åberopa kränkning av religionsfriheten varje gång (religiöst inspirerade) budskap stöter på patrull ökar inte förståelsen och respekten för olika religioners plats på svenskt territorium. Ingen religiös tankefigur trumfar lagstiftningen.

Frågor till Daniel Alm och Olof Edsinger:

1 Vad är det som inte kan förmedlas från de religiösa urkundernas tankegods till allmänheten vid ett eventuellt omvändelseterapiförbud?

2 Vad är det i ett ”själavårdssamtal” som inte kan dryftas utan att göra omvändelseförsök vid ett ev omvändelseterapiförbud?

Ulf Lönnberg driver bloggen http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com