Nu agerar regeringen för att i ett första steg tygla religiös extremism. Offentliga projekt- och verksamhetsbidrag till religiösa samfund ska självklart inte delas ut villkorslöst.
Men Frälsningsarmén och Equmeniakyrkan välkomnar inte skärpta regler.
Offentliga bidrag promotar i praktiken alltid idéer, värderingar och teser åt endera hållet och bidragsmottagare kan utan effektiva kontrollapparater anpassa sig skrupelfritt till reglerna för vinnings skull.
Bra att ministern utlovar skärpta och rättssäkra krav. Ett löfte om även effektivare och fler kontroller än idag vore välkommet.
Vi är många som välkomnar regeringens besked. Kanske KD nu tar på sig ledartröjan i regeringen för att kväsa religiös extremism och politiskt islamistiska kollaboratörer som påstår sig agera i religionsfrihetens namn.
Idag utmanas Sverige av islamistisk extremism vars företrädares krav, propåer och provokationer syftar till att omdana stat och samhälle i teokratisk riktning – i religionsfrihetens namn.
– Vi har otaliga kyrkor, vi har inte alls lika många moskéer. Så självklart behöver vi bygga fler moskéer, sade Karin Wanngård (s), finansborgarråd i Sthlm (Bulletin 15 nov -24).
Uttalandet är historielöst och ansvarslöst ty det finns otaliga exempel på imamer som under sina fredagsböner och i offentliga samtal hetsar till politiskt motstånd mot vår samhällsordning. Deras vision är ett teokratisk samhälle utan rågång mellan politik och religion; alltså ett islamskt statsskick med koranen som rättskälla och sharialagars könsseparerande rättsordning.
Socialdemokraternas första partiprogram var tydligt (år 1897, punkt 3): ”Religionen förklaras för privatsak. – Statskyrkans och kyrkobudgetens avskaffande.” Men under Socialdemokraternas 44 år långa regeringsinnehav valde de istället att omfamnat kyrkan som resurs för opinionsbildning och en religionsinriktad mobiliseringsstrategi för att få fler väljare.
Därför blev det heller ingen fullständig skilsmässa mellan stat och kyrka år 2000. Tvärtom byggde Socialdemokraterna in en arena för politiskt utsedda nomineringsgrupper som strider om makt i (”den nya”) Svenska Kyrkan.
Socialdemokraternas och Karin Wanngårds naiva tillämpning av religionsfrihetens rättsliga/juridiska status banar väg för religiös extremism som redan idag visat sig vara systemhotande.
Socialminister Jakob Forssmeds nyårslöfte kan i detta vida perspektiv tyckas som en marginell åtgärd. Men faktum är att det är första gången som denna regering – åtminstone indirekt – fastslår att religionsfriheten inte är totalt gränslös. Dags nu för regeringen att utreda de preciserade begränsningar som kan och behöver införas i svensk nationell lag så som FNs mänskliga rättigheter och internationella konventioner ger utrymme för.
Det är regeringen som här och nu ska säkra Sverige som sekulär demokratisk rättsstat mot religiös extremism och politiskt förtryck i religionsfrihetens namn.
Ulf Lönnberg