4 Olika syn på religionsfrihet

I
Efter andra världskriget stod världen inför nya politiska förutsättningar i ett nytt politiskt landskap. Sedan dess har nationernas utveckling och politik förändrats och de internationella samarbetsformerna har vidareutvecklats.

I Sverige har under de senaste decennierna tagit sig att större utrymme i de offentliga rummen och i politiken. Det gäller också andra västeruropesika länder i olika grad.

Vår syn på individens religionsfrihet, med de rättigheter och även de begränsningar som statueras i FN:s mänskliga rättigheter, undergrävs i UNESCO av muslimska krafter som hänvisar till ”asiatiska värden.”

År 1998, till 50-årsfirandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, publicerade ett antal före detta statschefer och religiösa företrädare en ”kompletterande deklaration”, A Universal Declaration of Human Responsibilities. De anser att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna överbetonar och fokuserar alltför snävt på individens rättigheter, detta på bekostnad av individens skyldigheter. Enligt de ”asiatiska värdena” anses sociala och religiösa traditioner ha mindre fokus på individens egna rättigheter i relation till hans och hennes (olika) skyldigheter gentemot andra individer och mot gemenskapen (klanen, staten, min anm). De menar att det behövs ett kompletterande fokus på individens skyldigheter gentemot gemenskapen.

II
Den tidigare föreståndaren för Raoul Wallenberg-institutet i Lund, Gudmundur Alfredsson, kritiserar å sin sida UNESCO:s Common Framework for Ethic, som enligt honom på flera punkter går emot FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Han noterar också att UNESCO nu visar en trend att i internationella sammanhang undergräva FN:s förklaring med motiveringen att ”den är västerländskt präglad och stämmer dåligt med etiska traditioner i Asien”.

Den norske antropologen Thomas Hylland Eriksen anser dessutom att det är svårt att utläsa UNESCO:s egentliga inställning till FN:s allmänna förklaringar. I en kommentar till UNESCO:s rapport ”Vår skapande mångfald” uppmärksammar han oss på UNESCO:s försök att inkorporera grupprättigheter och kulturbegrepp utifrån gamla värden som hör hemma i en annan tids stamsamhällen.

III
Det finns här anledning att fästa uppmärksamheten på att det i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna också uttryckligen står i artikel 29, att den enskilde individen har skyldigheter mot det omgivande samhället.

För sina religionspolitiska syften utmanar UNESCO de västerländska demokratiska staternas rättsordningar.

Sverige ska gå i bräschen och tydligt försvara skrivningarna i FN:s mänskliga rättigheter.

Sverige ska avvisa de ”kompletterande grupprättigheter” som UNESCO förordar.

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram till fyllda 75 år. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com