Sofia Camnerin, Hannah Kroksson och Patrik Schröder företräder en brokig krets av bidragsmottagande aktörer i civilsamhället. I nämnd ordning ovan talar de för; Sveriges kristna råd som verkar för den kristna enhetstanken på vilken gemensamt vittnesbörd ska främjas, Forum som värnar goda förutsättningar för självständiga idéburna organisationer och Fremia som är en arbetsgivarförening för verksamheter i kooperation, idéburen välfärd och civilsamhälle.
I stort välkomnar de Regeringens nya demokrativillkor för statliga ekonomiska bidrag men de oroas för att några av dem skulle kunna bli utan bidrag även med de nu omarbetade villkoren. De skriver: ”Ytterst handlar det om att värna civilsamhällets och trossamfundens självständiga ställning (Altinget Debatt 17ds)”.
För arbetsgivareorganisaionen Fremia torde deras huvuduppgift knappast beröras av de nya villkoren medan de för Forum möjligen kan slå mot organisationer med tvivelaktig demokratisyn. För Sveriges kristna råd är det annorlunda.
För trossamfund som med religionsfriheten som alibi vill tolka och tillämpa sina urkunder fullt ut ska rätten till bidrag dras in. Det är ingen medborgerlig rättighet att få statligt ekonomiskt stöd för idéburet engagemang i civilsamhället. Yttrande- och åsiktsfriheten hindrar inte per se kontroversiell opinionsbildning för fler religiösa helgdagar, religionsundervisning i skolan, synsätt på månggifte eller omvändelseterapi för homosexuella mm, för vilket religionerna har specifikt olika ingångsvärden.
Det kokar ner till politikens (och statens) vägval att inte ekonomiskt stödja samhällsomstörtande aktörer som med extrem-religösa agendor driver politiska krav för en annan rättsordning i Sverige.
De tre debattskribenterna kan med fog hävda att deras bidragstagande medlemsorganisationer endast i undantagsfall (genom individers enstaka övertramp) skulle aktivera den ”ventil” som kan hålla organisationsledningarna fria från ansvar för samhällsomstörtande aktioner längst ut i på linjen.
Det borde vara tillräckligt för de tre debattörerna att fullt ut välkomna de nya Demokrativillkoren och därmed sälla sig till det nödvändiga försvaret av vår demokrati och rättsordning.
Som de själva skriver: Ytterst handlar det om att värna civilsamhällets och trossamfundens självständiga ställning. Deras ställning stärks inte av naivt välvilligt statligt ekonomiskt stöd till alla som söker.
Ulf Lönnberg
driver bloggen Svensk religionspolitisk debatt
