Stefan Swärd recenserar på Dagen-debatt (25ds) ett frikyrkligt möte som leddes av Lars Enarson i Solna. (Lars Enarson är verksam sedan 70-talet – – som internationell förbönsledare. Sedan 1997 arbetar han utifrån Israel. Hans TVprogram “På Jerusalems Murar” sänds i USA och Europa. Källa: www.larsenarson.com)
Stefan Swärd konstaterar att där och då lanserade Lars Enarson ”en ny praxis när det gäller att framhäva en politiserad kristendom”.
Det är intressant att en politisk underton eller ett tydligt politiskt budskap vid en gudstjänst (eller bönemöte, som Swärd rubricerar det som) granskas från det hållet och i ett sådant sammanhang.
Stefan Swärd tillför en ny dimension i det offentliga samtalet om religionens plats i den demokratiska rättsstaten. Det behövs.
Att i dagligt politiska arbete, liksom i partipolitiskt programarbete, hålla isär religion och politik är för de flesta en självklar utgångspunkt. Samtidigt är det viktigt att en majoritet av medborgarna – oavsett religiös tillhörighet eller ingen alls – vill slå vakt om den sekulära religionsfrihetens rättigheter och begränsningar utan vilka ingen demokrati fungerar.
Den ökande närvaron i Sverige av människor, från totalitära och teokratiska regimer, som inte accepterar och respekterar religionsfriheten såsom vi definierar den, utmanar våra normer och vår lagstiftning.
Vi ska hålla stånd mot de sekulära odemokratiska krafter som ställer grupper mot varandra och inte blygs rasism. Vi ska hålla stånd mot de religiösa rörelser som vill införa teokrati med sharialagar som yttersta mål.
Därmed har vi alla att granska, kritisera och motverka religiösa rörelser med politiskt öppna och dolda agendor. Ett av flera tydliga hot mot vår demokrati står politisk islam för. Den uppträder i flera skepnader med extremistisk våldsbejakande islamism som den farligaste och mest hotfulla banérföraren. För den är målet att i Sverige inrätta sharialagar med en annan rättsordning som vilar på Koranen.
Genom Stefan Swärds alarm får vi veta att ”högernationalismen lyftes fram som det politiska idealet” vid mötet i Solnahallen. Han anger inte närmare vilka politiska visioner och delmål som det propagerades för där och då.
Vi måste ständigt hålla i minnet att den västerländska judisk-kristna traditionen har tjänat – och tjänar – vår demokrati, vår rättsstat, våra samhällsreformer och vår sociala välfärdsutveckling.
I dagens svenska, religionspolitiska landskap krävs en ny och målmedveten religionspolitisk agenda som skyddar vår sekulära rättsstat. Stefan Swärd sätter med sitt observandum sökarljuset på den balans och sans som är en verklig garant för vår sekulära religionsfrihet. Sverige behöver en saklig religionspolitik som förmår att stävja (religions-)politiska utmaningar från vänster och höger.
Vi – alla medborgare – har att ta vårt ansvar för att vår sekulära religionsfrihet – med rättigheter och begränsningar – upprätthålls inom ramarna för FN:s och EU:s mänskliga fri- och rättigheter. Det kräver också att våra politiker fokuserar tydligare på religionspolitiken i sin dagliga partipolitiska gärning.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 