En präst inom Svenska kyrkan har genomfört en fritagning från Migrationsverkets förvar. I brev till Ärkebiskopen skriver GD Mikael Ribbenvik (Enligt Dagen 9/3): ”Att en av kyrkans präster skulle föra personalen bakom ljuset och främja en flykt föresvävade nog ingen, särskilt inte under förevändningen att genomföra en helig ritual som hör till kyrkans sakrament”
Ärkebiskop Antje Jackelén skriver i sitt svar (11/3): ”Vad gäller den präst som du hänvisar till – – så har denna person, såvitt jag vet, ännu inte delgivits misstanke av polisen. Polisens fortsatta utredning – – får visa om brott har begåtts. Varje präst står också under tillsyn av biskop och domkapitel i sitt stift, vilket innebär att det aktuella domkapitlet kan komma att utreda ärendet.”
Att Ärkebiskopen ”kan komma att utreda ärendet” – hon lovar inte att utreda händelsen, vittnar om bristande respekt för vår rättsstat och om föga vilja till intern granskning inom domkapitlet.
Ärkebiskopen öppnar kryptiskt för att det skulle handla om civil olydnad, hon skriver: ”Med detta sagt, vill jag rent principiellt också uttrycka respekt för samvetets röst hos den enskilda människan. Om vår tids moraliska osäkerhet kompenseras med en övertro på reglering går vi som samhälle miste om något väsentligt.”
Men med civil olydnad förstås att en individ öppet (och utan våld) bryter mot lag eller vägrar följa myndighetsbeslut för att uppnå en samhällsförändring. Därutöver innebär civil olydnad att aktören själv är beredd att ta konsekvenserna av sin aktivism och därigenom också undergräva den kollektiva rädslan för att trotsa lagen.
Genom Lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan är banden inte helt brutna mellan staten och Svenska kyrkan. Lagen säger ”att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk, demokratiskt uppbyggd och att den ska bedriva en rikstäckande verksamhet. Lagen reglerar också att Kyrkomötet ska vara kyrkans högsta beslutande organ.” I fallet med den påstådda fritagningen handlar det för Ärkebiskopen och Svenska kyrkans medlemmar om urkundstolkning, personlig tro och tillämpning i den rikstäckande verksamhet som enligt Lagen om Svenska kyrkan ska upprätthållas med evangelisk-luthersk kompassriktning.
Fritagningsärendet från Migrationsverkets förvar ska naturligtvis inte prövas mot Lagen om Svenska kyrkan. Men lagen manar Ärkebiskopen, som kyrkans högsta ledare, att sätta ned foten och i det offentliga samtalet ange hur barmhärtighet, civil olydnad och simpelt lagtrots ska värderas, främjas eller hämmas i praktiken.
Ytterst handlar det om Svenska kyrkans globala projekt Religionsdialog. I det projektet saknas ännu tydliga markeringar mot de högsta företrädarna för teokratisk, totalitär och religiös extremism som vekar för att införa sharialagar genom att utmana vår rättsordning som den västerländskt judisk-kristna traditionen burit fram – och som ska ligga till grund för Sveriges framtid.
Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 